Different names for the same thing
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Jag är så trött på musslor!

I fredags jobbade jag, såsom jag vanligtvis gör. Restaurang, nattklubb, bartryck och allt det där, ni vet. Men så, i fredags, fick jag verkligheten som ett slag i ansiktet.

Det är en kille, som brukar befinna sig på nattklubben jag jobbar på rätt ofta. Jag tycker att han är sjukt snygg och har haft fördelen att jobba då han varit ute och får därför studera denna skönhet rätt ofta.
Nåväl. I fredags var han där, och jag jobbade. Gick förbi, gjorde mitt ditt och datt och spanade lite, sådär som man gör när man ser någon som man tycker är snygg.
Han står med sin polare och dricker vatten, klockan är ungefär kvart i stängning. Dom spanar ut över det tunna folkhavet en stund innan just denna snygging ( vi kan kalla han Albert ) skiljs från sin polare och går - mot dansgolvet. Där står han sedan, med sitt vattenglas i ena handen, och den andra i fickan. Lite som en cool katt står, och spanar ut över det täta folkhavet på dansgolvet, samtidigt som han rycker med benet i takt till musiken. Spanar, spanar, sträcker på nacken och ser lite extra cool ut. Albert ser någon bekant, någon intressant, någon whatever, ställer bort sitt vattenglas, går in i folkhavet och dansar sådär lite halvtaskigt som bara killar kan göra till den näst sista låten för kvällen. Albert - snygga, snygga, heta Albert - dansar till, just det, Rednex. Och A-teens. Han hittar ingen tjej att dansa sista dansen med och går mot utgången. Själv. Hem gå, stryk få, pippa täcket och krama kudden.

Varför gör Albert det här?
Varför gör Albert det många, många killar, pojkar, män, karlar gör varje varje varje fredag-lördag-onsdag natt klockan kvart i stängning?
Dom upptäcker att dom har druckit precis så pass att dom måste dricka vatten sista halvtimmen, för att kunna vara i knullbart skick då det är dags att ta någon i handen och gå hem.
Dom står, som coola katten med ena handen i byxfickan, lite lätt diggandes med benet och spanar spanar spanar ut över dansgolvet efter en lagom snygg, ledig tjej.
Klockan tickar, låten är snart slut och tjejerna börjar bilda par med andra killar. Det gäller att så snabbt som möjligt bege sig ut på dansgolvet, visa sina halvtaskiga moves och försöka ragga upp en tjej.
Alla snygga tjejer är redan upptagna och man letar sig neråt i hierarkin. Något måste man väl kunna få med sig hem?!

Denna snoppbeklädda delen av släkten människan gör mig så trött. Här har Albert gått omkring och varit hur snygg som helst, lite mystisk, sjukt sexig i sin lediga “jag bryr mig inte”-stil i flera veckor. Men helt plötsligt är han som vilken sunkig, kvällskåt, mediehorande kille som helst.
Det är precis som med musslor. Dom kan ha ett väldigt snyggt och glänsande skal, men insidan är alltid en slibbig sörja av blött och motbjudande.

Det har inte med saken att göra att jag skulle vilja få med mig Albert hem någon kväll, för det klarar jag mig utan så länge jag får studera hans vackra anlete och långa hår. Det handlar bara om illusionen. Kan någon, snälla någon av den snoppbeklädda delen av människo-släktet rakryggat upprätthålla illusionen av att det finns gentlemän, det finns män som inte styrs av pillegonken ( mammas namn på lillebrors snopp i unga dar ) och att det finns män som inte enbart går ut för att få sig lite fitta i slutet av kvällen.
Jag skulle verkligen behöva det. Jag är så jävla trött på denna sexhysteri. Jag är så jävla trött på att alltid bli besviken. Är det bara jag som inte är enbart intresserad av sex, fetischer och knulla?


Nåväl. Musslor. NI gör mig trött.
28 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 2 kommentarer
Lördagsslusk, söndagsrusk

Igår jobbade jag. Trött, trött, trött.
Det var inte lika kämpigt som vi trodde det skulle bli, men inte lika enkelt heller.
Jag hade turen att få sluta tidigare, enbart för att få se en viss herre hänga i krokar från taket genom knäna.
Det var lite slibbigt, men roligt.
Jag hade även turen att få släcka min törst med öl och jäger igår.
Det resulterade i en efterfest där jag var femte hjulet ( två par som sitter och hånglar också lilla jag då. Som fick hångla med mitt knä. ) och jag hade även turen att få promenera sträckan Bergsgatan - Statoil Norra - Järvstagatan.
Väl "hemma" på Järvsta välkommnades jag av två galna katten som störde mitt bäddande, bet mig på tårna och lade sig på min mage när jag sov.
Jag är förvånad att dom inte låg på mitt huvud...
Nåväl!
Idag är jag lite pigg, rätt trött och glad.
Ty idag är det bara 5 dagar tills min resa söderut börjar och jag får komma hem.
Hem ljuva hem, till kära vänner, nya vänner, Jonna och kärlek.

Jag är ohyggligt nervös för resan, som jag måste göra själv.
Jag har fortfarande inte köpt biljett hem, men det ska strax åtgärdas. Strax.
Nu däremot vankas finbesök, som har med sig mat. Hurray!

Så... Ciao.
26 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Vi är lurade.

Det är nu som vi alla ska utbrista: vi har blivit lurade!
Jag tänker inte utveckla det där så mycket mer.
Antingen så är alla andra naiva och blinda, eller så är det jag som är för cynisk och negativ. Jag tror på det första alternativet, med en liten touch av det andra.

Igår var jag på oförskämt gott humör.
Ja, näst intill oförskämt. Jobbet började lite kaotiskt, men slutade på topp.
Det var trevligt. Jag är inte otrevlig jämt, faktiskt.

Idag är jag lite tröttare, då grabbarna envisades med att dricka öl och shot efter jobbet. Ja, en annan är ju inte sen att hänga på. Dock var uret sent och tiden knapp, huvudet trött och kroppen tröttare.

Idag är en kort dag, med anledning av gårdagen. Snart ska jobbet jobbas.
Men först ska kaffe intagas med punk i öronen.
Härliga tider.
23 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Hej min dag, blåsiga dag, stormiga dag.

Idag har jag jobbat. Det var lugnt och skönt på jobbet, sådant tycker Anette om!
Så därför pysslade John och jag på med diverse saker, skrev skyltar och städade.
Jag var dessutom extra hurtig och bakade en sockerkaka åt kockarna.
Den blev dock inte alls särskilt god... lite torr och lite knaprig.
( Det var smöret som fattades )
Jag jobbade vidare på min karma och bjöd kockarna på välskakat.
( Igår kliade jag Thomas skägg )
Snart är min karma hel igen!
Ty imorgon vigs till träna, åka hem till mor och baka kaka, ta hand om min pärla Bjorn och antagligen laga mat åt familjen.
Kvällen har nog planer om film-mys med La familia.
Det tycker jag är bra planer, det blev en kort-visit i söndags.

Så jag tror att det blir en tidig morgon imorgon.
Nog för att det är skönt att sova, men det är nog skönare att vara uppe i tid och hinna göra saker. Dels hinner man, som sagt, med att göra saker.
Dels är man trött när man ska sova och DET är oslagbart.
Inte som nu, när man aldrig blir trött och aldrig kan sova.
Istället sitter man uppe och stirrar in i en skärm tills klockan blir alldeles för mycket, eller så ligger man i sängen och stirrar i taket.
Knark, någon?

Fick idag reda på att begravningen är den 31 oktober. Det är samma dag som jag ska vara nere i Sthlm, för att hinna med flyget den 1 november.
Så, imorgon är det även PLANERING som står på schemat.
En hemresa ska visst också den planeras. Suckelisuck. Massa farväl.
Det är faktiskt nästan så att jag inte vill åka, för jag vill inte säga hejdå igen. Jag gruvar mig ordentligt för den dagen, nej, jag fasar för den dagen då jag ska sätta mig i en flygstol destination Sverige.
Just den dagen som man måste säga farväl, man ska kramas, man ska önska lycklig resa, man ska gå och man ska inte titta bakåt.
Man ska kramas och mitt i kramen kommer tanken och känslan "Släpp mig inte!" men man vet att man måste släppa och just det där släppet är så svårt.
Sedan kommer tomheten. Man är full av känslor men just då, då är det tomt.
Det absolut värsta är att jag måste göra hela hemresan själv.
Så jag har ingen axel att luta mig mot, jag har ingen att krama och jag har ingen att skratta och fördriva tiden med.
Man kanske ska strunta i Sverige och åka till London istället? Idé!

Non, sova var det. Klem!
21 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
What makes you sad?

Livet ter sig underligt.
Saker händer, trots att ingenting händer och tiden står still, trots att tiden rör sig fortare än någonsin.
Jag vet, 13 dagar är ingenting, men 13 dagar senare har tiden rört sig fortare än någonsin.

"What makes you sad?"
"When things change. Things that are good, that doesnt need a change, changes. People who leave. People always leave. And that makes me sad."
"Yes, things always change and people always leave. But, without the changes, life would be really boring."

Sant. Men det går aldrig att undkomma, ett farväl är alltid ett farväl och det har varit lite väl många farväl den sista tiden.
2 av mina nära och kära har gått bort den här hösten, jag har fått säga ytterligare 2 farväl, det är 4 farväl för mycket.
Men hösten har med sig mer trevliga saker än vackra färger och kall luft.
Jag ska inte säga så mycket, innan jag vet tillräckligt.
Men det jag vet för tillfället räcker, för tillfället.



Söndag = helt OK dag. Syster kom och väckte mig med smörgås, vi åkte till Bredbyn. Hem, till Olles, äta mat och snacka skit.
Precis då jag skulle gå mötte jag 5 vänner och det blev lite öl ändå.
Kom nyss hem ifrån Fredrik, där vi suttit i några timmar. Oerhört trevligt och jag övervann lite av min höjdrädsla idag. Jag gjorde dessutom en "Deathproof" och det var roligt. Lev en dag i taget, lev idag. Alltså. En dag rikare. En dag närmare.
Imorgon vankas jobb och träning och after-work på Public. Trevligt!
Nu: Mail och sova. Snark.
20 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Djupet har ingen botten, förutom bottenslam.

Klockan är 04:04. Detta bör dokumenteras.
Vad som inte bör dokumenteras, är livets dokusåpa. Den är exakt lika ointressant som den vitiruella dokusåpan. Bara lite mer detaljerad och uttråkande.

Ensamheten är så tydlig dessa dagar. Man vaknar själv, går på jobbet själv, jobbar utan att egentligen prata med någon förutom arbetskamraterna, som man egentligen inte ens pratar med. Man slutar tidigt, går ut själv och går hem själv. Så sitter man i sin ensamhet, pratar med ingen förutom sig själv, som man inte ens pratar med för man har inget att säga.
Ensamheten äro dokumenterad, det finns ingenting mer att säga.
Jag är inte bitter, för innerst inne har jag valt att leva själv, att vandra själv
och att ta alla livets 1000 steg själv.
Men de dagar det är så tydligt och de dagar man berörs av ensamheten tär det.
För jag vet att jag inte är ensam, bara att alla är på avstånd.
Innerst inne hatar jag det avståndet men ytterst älskar jag det.
Man behöver inte dela något med någon och man får ta hand om allting själv.
Dom stunder det blir för mycket för en själv, är de stunder man ångrar sitt val av leverne. Men, det ordnar sig alltid.
Jobbet tär, tankar tär, avståndet tär, men mest av allt tär det att vara ifrån sin bästa vän ( EMMA ).

Vad varken jag, hon eller någon annan kommer att förstå, är varför.
Varför man väljer att leva ifrån någon man behöver eller väljer att leva utan den man vill leva med. Att vara ifrån sin bästa vän är inte lätt. Man pratar inte om samma saker, man lever olika liv och när man väl ses försöker man klämma ut så mycket kvalitet att det blir kvantitet.
En sann vän är egentligen allt jag behöver och en sann vän finns 1.45h härifrån.

ACK, dyligt djupt inlägg var evigheter och åter veckor sedan jag skrev.
Imorgon, när jag sitter i pyjamas med ont i huvudet, ont i nacken och ont i axlar, kommer jag rynka på pannan åt mina metaforiska ord och meningar.
Men ikväll känns det rätt och jag har åtagit mig att leva efter devisen "Lev en dag i taget" JAG FÖRSÖKER LEVA EN DAG I TAGET, ångest hör inte alls dit.
Vad man aldrig kan styra över, dock, ändock, är känslor och dess behov.
Man kan försöka, man kan tvinga, man kan göra allt vad man förmår, känslor bestämmer alltid i det långa loppet.
För tillfället känner jag mig trött och därför ska jag sova.
Hej Damien Rice, vill du göra mig sällskap ikväll? Klart du vill. God natt. Sov gott. Dröm sött.
19 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Sånär som på logik då.

Tiden går fort, trots att tiden står stilla. Logik?

Redan fredag, återigen fredag. En helg av jobb väntar, ungefär lite som nästan alla helger är. Enda skillnaden är att jag är lite tröttare än förra helgen och det finns nästan inga löv kvar på trädet utanför mitt fönster.
Dessutom har jag nu fått tv-kanaler och kollar för tillfället på Doktorn kan komma.
Åh, vad jag har saknat tv.

Veckan som var har även den präglats av jobb.
Undantag onsdag, då jag var ledig och fick njuta av fotboll, öl och trubadurer.
( Onsdagar på Olles är de bästa dagar. Ingen hockey och hurvens bra musik. )

Veckan började dock sorgligt med det som var väntat slutligen hände.
Vila i frid B-M, hoppas du fick med dig cykeln.


Nåväl.
På söndag är jag ledig, då ska jag nog inte göra något. Möjligen skriva mail och spela gitarr. Njuta lite av hösten och livet.
Tah.
17 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
So fucking special

Man tror att man känner någon,
man tror att man har en relation,
man tror att man vet vart båda står
och man tror att det betyder något.

När du då får se sanningen, den stora, rena sanningen,
det är då det svider som av 100 nålar i höger hand.
Man kan aldrig dölja sanningen,
det finns inga mattor stora nog att dölja sanningar, stora som små.
Det finns inga sopar stora nog att sopa undan sanningar.

Sanningen är den,
att jag trodde att vår vänskap betydde något,
jag trodde att ord som sades var sanna
och jag trodde aldrig att sanningen skulle svida så.

Att undvika att säga saker
är inte detsamma som att ljuga
men att dölja
gör ibland lika ont som en lögn.





Idag höll jag på att elda upp hela min lägenhet.
Jag har ingen kaffekokare kvar.
15 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Söndag, bitterfittadag, bakisdag.

Hot shot kl. 0530 på morgonen?
Dålig ide.

I lördags var det då lagfest i Sidensjö. Mycket roligt, mycket trevligt.
Kvällen avslutades såsom så att vi åkte in till staden och gick på krogen, Olles.
Väl där kunde jag dricka, då jag varit chaufför tidigare under kvällen.
Och dricka blev det, jajamensan.
Shots hit, grogg dit. Hej och hå och jag fick dansa.
Således, när krogen stängde och alla skulle vandra hemåt, blev det inte hemåt utan "efterfjong". Där dracks det flitigt och ovan nämnda Hotshots förtärdes.
Det blev lite för mycket för min ovana kropp, så jag vinglade hemåt kring 6-7 snåret.
Vaknar 5 timmar senare, på soffan i en hög.
Hej och hå, lägger mig i sängen och vaknar efter ytterligare 5 timmar.
Bakis som ett kräk, illamående och utan minsta matbit i hemmet.

Resten av kvällen blev soffhäng hos syster-yster, med diverse utstötande bakisstön från mig då. Yster var icke bakis. Jag var bakis för fem.
Och jag kan härmed lova, dyrt och heligt: jag vill aldrig vara så bakis igen. No way, José.

Nu däremot vankas jobb. Så jag ska kamma håret och traska neråt.
19.
13 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Kan någon vara snäll och sluta skaka snöbubblan.

Ja, livet ter sig som så, att det kan liknas vid en snöbubbla.
Någon tog den snöbubblan och skakade om den så snön yrde.

Livet vid detta tillfälle kan även liknas vid en spiraltrappa utan ände. Fast åkandes på en röd plastpulka nedför denna spiraltrapp, runt runt runt.
Ni vet hur fort en pulka utför en trapp går.

Det är så konstigt, alltihopa.
Det är så konstigt att det inte går att förklara.
Bara jättekonstigt.

Det är inte dåligt jättekonstigt, det är lite blandat.
Det är lite upp och ner och hit och dit.
Lite skönt kaos, lite destruktivt kaos.
Väldigt omtumlande kaos och definitivt konstigt kaos.
Kaos.
Vilket bra ord.

Nu ska jag ta tag i det här kaoset, lite grann.
Sedan kommer dammet yra och snöbubblan skakas, igen.
Men det tar vi då. Vive um dia de cada vez.
7 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
What am I

Some things, they may change
and some things, they stay the same
As time.


Det allra vackraste jag vet, av allt på denna jord
det är nog dom gula, röda, orange bladen på träden om hösten.
Träd i morgonsol
eller solnedgång, mot grönt gräs.
Det absolut vemodigaste jag vet
är färger i naturen, som speglar bortgång, ett slut.
För oavsett om jag håller med eller inte,
på hösten är det något som dör och alla runt omkring följer med,
saker tar slut eller börjas om, någon annanstans.
Förändringar är inget främmande
men när bra saker tar slut, som inte borde ta slut, inte om jag fick bestämma
det är både främmande och skrämmande.

Det vackraste jag vet, är en sen natt i skenet av tusentals lampor,
med regn mot bara armar,
med färger gömda i mörkret,
att andas, att stanna upp, att betrakta
att fånga ögonblicket och stoppa in det för alltid i ett av alla facken i huvudet.
Att plocka fram dom dagar som inga ljus i världen kan lysa upp tillvaron,
inga färger hösten har att erbjuda kan måla dagen,
inga regndroppar oavsett storlek och kyla kan skölja bort vemodet.

Det vackraste jag vet,
är färger, former, känslor
instoppade som en gemensam känsla i en burk
med dofter och damm
att plocka fram då längtan tränger på.
2 Oktober 2008  | Länk | Sånt där strunt | 1 kommentar
Internett, schminternett

Internetet är en sådan här, himla bra sak!
Jag har alldeles, för 2 sekunder sedan, laddat min mobil och betalat en räkning.
På typ, en minut! Hemifrån!
Genom en internetdosa liksom.

Alla som tycker att "livet var bättre förr" och "dessa nymodigheter" kan dra en gammal, blöt filt över sig.
Jag har fortfarande pyjamasen på mig och har laddat mobilen.
Liksom, hallå.
Hur bra är det inte.


Nåväl, ikväll ska jag avguda ledigheten lite till och dra på Olles.
Det är nämligen trubadur-afton och ack, vilka duktiga trubadurer!
Så eftersom jag är ledig, vi har många bruna ögon i stada för tillfället och dessa trubadurer är som bomull i öronen, kommer jag vara där.
Med en kaffedrink i handen och ett leende på läpparna.
Livet är himla bra just nu, alltså.
1 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Anette Andersson                                             Skaffa en gratis hemsida