Different names for the same thing
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2020)
>>


Burk till salu, någon?

Idag betalade jag min hyra.
Det sved inte alls i plånboken, för jag har tydligen jobbat på bra den senaste månaden. Jag som trodde att jag skulle få snåla en månad till, men icke!
Istället kunde jag föra över en ansenlig summa slant på mitt törstiga sparkonto.
Helt plötsligt känns världen mycket ljusare.

Dagen började dock tvivelaktigt, då jag bryskt rycktes upp ur min trevliga dröm alldeles för tidigt på förmiddagen. Jag hade glömt bort att jag skulle hjälpa min syster att köpa bänk. Ja just, tänkte jag, och somnade om.
För tillfället passar jag på att snylta på ovan nämnda systers internet, som tack, eller nåt. Jag fick ju faktiskt chansen att köpa mig en gardin, och gardin är ju bra, att ha.

Idag är det onsdag och inatt ska jag jobba.
Jag har dock planerat en promenad innan, det blir ingen löpning, jag vill inte vara stel inför matchen imorgon. Det är faktiskt en ganska viktig match, det är faktiskt sista matchen för den här omgången. Sedan blir det sommarlov!
Det ryktas dock om en hamnfest i staden i helgen.
Det känns jobbigt. Med tanke på att jag enbart ska jobba och aldrig sova. Aldrig.

Härom dagen försökte jag mig på att jämföra den eminenta känslan "lycka" med den inte alltför angenäma känslan "ångest".
Inte bara "vanlig" ångest, utan dödsångest-framkallande ångest. Ungefär.
Det är svårt att jämföra två motsatser, vi pratar om vitt skilda känslor.
Men man kan försöka.
Jag försöker vara kreativ, då kanske jag kan sova.
Jag försöker förtvivlat att hålla kvar vid minnet, och känslan.
Jag behöver inte hålla fast förtvivlat, jag kommer aldrig glömma och det vet både du och jag. Bra minnen glömmer man inte i första taget.

Jag knäpper sällan bilder ( foton ) av någon andledning. Kanske för att om jag någonsin vill glömma, har jag inga bilder som gör mig påmind igen.
Jag ska ta ett par foton från Arvika, om jag hittar en burk som absorberar luften, lukten och känslan, ska jag spara allt i min burk.

Nästa gång blir det en lista!
25 Juni 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Hallå, det står aldrig still här!

Livet går vidare!

Hultsfred var alldeles underbart.
Trots regn, kallt, fimpar i skorna, smutsiga kläder, sexuellt ofredande och att vi missade Danko Jones, så var det fantastiskt.
Fick nya bekantskaper i form av norrmän och Husumbor och lite ditten och datten.

Midsommar var även den mycket, mycket bra.
Mys, öl, dans, portugiser, mat och ja, allt en midsommar ska innehålla.
Kärleken flödade, ölet flödade och gräset var grönt.

Det är egentligen ganska svårt att skriva om sina upplevelser, dom ska upplevas.

På måndag morgon äntrar vi Arvika, på söndag natt börjar vår resa mot målet.
Ett mål jag har vandrat mot i ett helt år nu.
Ett år går fort men en vecka går fortare.
Ibland går ett år inte tillräckligt fort.

Den här sommaren lutar mot att bli den bästa någonsin, och den värsta i fler aspekter. Men för att uppskatta det bra behöver man något dåligt att jämföra med.
Efter Arvika ska jag jobba häcken av mig, bokstavligt talat.
Jag ska jobba som om det inte fanns någon morgondag och när morgondagen äntligen kommer ska jag ta mitt pick och pack och dra.
Övik har ingenting att ge mig, som jag inte har tagit emot.
Nu väntar världen.

Nåväl! Nu tjatar min bror på mig att vi ska ut och sparka lite boll, så man måste ta sitt ansvar som fotbollsälskande storasyster och behaga honom.
Med tid kommer djupa inlägg om livet och besvikelser och om kärlek som dör lika snabbt som den föds.
( Viss kärlek dör aldrig )
Puss und kräm.
24 Juni 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Livet går alltid vidare, oavsett om man vill det eller inte.

Om två dagar smäller det.
Ok, en och en halv dag.
Tisdag kväll beger vi oss, glada och lagom ölsugna ner till Småland.
Hultsfredsfestivalen lockar, vi kunde inte stå emot frestelsen i år.
Nästa år ska jag minsann slita med mig min fru på Sweden Rock.

Nåväl! Bilen gick sönder i torsdags, jag har jobbat röven av mig i helgen och vi har exakt en dag på oss att få Björn körduglig igen.
Såvida inte min oerhört charmiga däjt och hans polare bangar nu.
( Jo, helvetet har återigen frusit till is; Anette har gått på däjt, med en karl. Och jag tyckte om det! )

Esbjörn trivdes inte lika bra som jag i min nya lilla etta, han trivdes inte heller med Siri hos Biggan und Steffo. Därför bor han för tillfället hos den snällaste kvinnan med katter jag vet. Förhoppningsvis kan han bo kvar.
Jag saknar min lilla Esbjörn något oerhört. Men det är bara en parantes.

Livet går vidare, telefonsamtalet har ännu inte kommit, men den som skulle ringa fick uppleva Sweden Rock, det fick inte jag.
Istället fortsätter jag vänta, jag behöver ändå bara vänta i en månad.
Jag har väntat i ett år nu snart, ett år går väldigt, väldigt fort.
Jag behöver inte vänta mer och om en månad kanske jag aldrig mer behöver vänta, eller längta. Kom, kom mitt Värmland och värm mitt hjärta såsom bara du kan och värm mina fötter och trolla fram leenden och skratt såsom bara du kan.

Livet går vidare! Jag har gjort en piercing och jag lurade min chef. Så snyggt!
"Im a rebell!"
Efterfest blev det också ungefär sisådär förra veckan, det var trevligt och galet.
Som en försmak på festival och VAD JAG LÄNGTAR TILL FESTIVAL!
Snart dags. Tältet är packat, sovsäcken likaså.

Imorgon ska jag dock till läkaren, det var längesedan nu, vi får se vilka obehagliga nyheter hon kommer med.
Nu ska jag packa, på tisdag åker vi, screw you guys!
9 Juni 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Anette Andersson                                             Skaffa en gratis hemsida