|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
September (2022) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (19) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (10) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (9) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 209 |
| Kommentarer: 735 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
SM 2008... UPPDATERAD MED FILM-LÄNK!!!
"Dags att komma ner på jorden igen.."
I helgen var jag, som de flesta vet, på Öland och tävlade SM med Roija i agility individuellt.
Åkte ner tillsammans med Britt och Ullis på torsdagen, kom fram vid 21.30 på kvällen. Bodde tillsammans med Ullis och hennes hundar Diesel och Maq. Trötta efter resan gick vi och la oss i princip direkt när vi kom fram.
Fredag
Dags för veterinärbesiktning och lottning.
Vet. besiktningen gick bra. - Vet. informerade dock om att Roija är mkt stel i sina handleder och bagar. (Därför jag höll på att gå så mkt med henne innan och efter alla lopp om ni tyckte att jag inte gjorde nåt annat än att gå fram och tillbaka med damen.. =P )
Åkte in till Borgholm en sväng tillsammans med Mija, James och Mickan. Strosade runt och käkade en bit mat. Besökte även en liten vingård. Det var väl gulligt men inget i jämförelse med vingårdarna jag såg i Italien när jag bodde där..
Stötte på vinodlaren själv när vi var där och kikade.. Eller...?? =)
- På e.m. lottades det, allt jag ville var att slippa vara nummer 1-10. Och det gjorde jag. Nr. 46 blev det.
Lördag
Vaknade upp utan att vara det minsta nervös. Hade ett mål med dagen och det var att jag skulle nolla ett av våra lopp.
Gick upp och kollade några lopp och när det började närma sig banvandrig för min del så kom det lite fjärilar i magen.
Första loppet för dagen för min del var agilityloppet. Gick banvandringen och det kändes inte alls svårt. Det enda orosmomentet var dock hennes KF som hon kan fuska med.
- Perfekt för mig och Roija var att Veronica och Joplin hade startnr. 45 och startade alltså precis före oss = Perfekt för Roija att tagga igång på.
Allt är lite luddigt och jag minns knappt banan. En sak jag dock minns är att vi kom i mål utan några hinderfel och utan tidsfel!!! :D Jihooo! Vi slutade på en 13:e plats i det loppet. 14 st var nollade.
Hopploppet gick några timmar senare och det var en rolig bana. Dock fick vi en rivning på 3:e hindret och 2.xx tidsfel.
Jag var jätte nöjd och glad när jag kom i mål och insåg att jag faktiskt kommit runt båda SM-banorna. Skit-kul!! =)
Gick, tillsammans med Roija, ner till tältet där de hade datorer med uppdatering av de sammanlagde resultaten.
De 20 främst placerade skulle gå till finalen söndagen efter.
Jag såg till min förvåning på en 17:e plats...!! Herregud vilket pirr i magen jag fick. Insåg att det faktiskt bara var 4-5 hundar kvar...
- När den sista hunden gått i mål gick jag tillbaka till datorn och såg att på 19:e platsen, där stod det:
HELENA HOLM och ROIJA.
- VI HADE LYCKATS KOMMA MED TILL FINALEN PÅ SÖNDAGEN!!!! HELT SJUKT!!! =D
Mitt namn stog alltså med bland namn som tex.: Jenny Damm, Veronica Bache, Sven Karlsson och Malin Elfström... Det var lixom lite den där känslan som när "Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter" körde leken "En Ska Bort..."
- Va fasen gjorde jag där?! :D
Iaf, är man i final, då ska det lottas inför söndagen. Jag fick denna gång nr. 3.
På kvällen hade jag det lite svårt att fokusera på Sverige-matchen. (Den behöver jag ej kommentera antar jag...)
När matchen var slut fick Mija (vem annars..) för sig att hon skulle bada. Där satt jag och småfrös lite efter att ha suttit i solen hela dagen och brännt mig och så säger människan att hon ska BADA?!
Sagt och gjort.. Har har ni beviset:
Ja.. Hon e galen..
Det blev sen lite Chicago men det tog ett jädra tag innan vi kom igång..
"Inne eller Ute?" - 2 killar med starka viljor ledde till ett mkt roligt slutresultat.. Vart ska vi spela?? *skrattar för mig själv och tillsammans med alla andra som var med* :)
SÖNDAG
Hade lite svårt att somna på lördagskvällen, var därför mkt trött denna morgon.
Sov till 8, valde att inte kliva upp i ottan för att titta på small?/medium?-lagfinalen. Kände att jag behövde sova för jag skulle ju själv tävla i finalen lite senare. :P *ler* - Märks det att jag är nöjd och glad eller?? hehe..
Tittade på Large-Lagfinalen där mina klubbkamrater "Team 08 Fortare!" kom på 4:e plats. Bra jobbat! =)
Kan ju lova att jag var ganska mkt nervös när det nu var dags att banvandra hoppbanan.. Kändes inte så svår den heller men jag befarade att mina nerver kunde ställa till det ändå..
- När det var min tur och mitt namn sas i högtalaren fick jag en sån jäkla adrenalinkick. Vilken härlig känsla när man hörde folk ropa och hejja på en!! *blodad tand!*
- Startade Roija och i samband med det så glömde jag bort att vara nervös. Körde vårat race och kom i mål hindernollade!!! Dock med nåt tidsfel men va fasen - jag kom ihåg banan för 3:e gången och vi togs oss runt hindernollade ytterligare ett lopp! Nöjd nöjd nöjd! =)
Vi hamnade på en 8:e plats efter lopp 1 (6 st nollade hopploppet) och det betydde att vi skulle starta som nummer 12 i agilityloppet. (omvänd startordning)
Nu kan man snacka nerver.
Tur att mina kära klubbkamrater Mija, Elin och Håkan fanns till förfogande och tvingade i mig en macka och lite vatten.
Mådde typ både fysiskt och psykiskt dåligt ett tag. Aldrig nånsin hade jag förväntat mig att vi skulle komma såhär långt.
Bara att komma till final var för mig en enorm merit. Mitt första SM ju.
Final (agility)loppet såg utifrån ut att vara en riktig klurig och svår bana men väl inne så kändes den inte helt omöjlig, svår men kul.
Denna gång mitt namn ropades upp så vart det ännu mera drag - det var sån härlig stämning hela finaldagen! Så kul! Satt och skrek en hel del jag med.. :P
Återigen var jag lite orolig över KF men även denna gång så tog hon alla...! 4 st dessutom. Balansen skulle tas 2 ggr.
- 4:e sista hindret var balansen, sen ett hopp - långhopp - hopp.. Hade under banvandringen planerat att göra ett framförbyte efter balansen.. Men nu kom nerverna ikapp mig.. Fick blackout och drog på oss en onödig vägran på 3:e sista hindret då jag fick för mig att göra ett slarvigt och oplanerat bakombyte istället. Idiot. Detta gjorde att vi halkade ner till en 7:e placering, hade annars blivit 6:a och då fått pris. Kändes trisst ett tag men sen började jag fundera vad som faktiskt hänt..
Hallå...?
- Jag hade faktiskt, på självaste SM, kommit runt båda banorna på lördagen.
- Jag hade kommit till SM-final.
- Jag hade kommit runt båda banorna på söndagen, finaldagen.
- Jag hade gjort allt detta med en lånad hund.
- Jag hade faktiskt kommit 7:a på mitt allra första SM nånsin...
HALLÅ?!! HELENA?! Jösses va nöjd jag kände mig helt plötsligt.
- Nu, ytterligare några dagar efteråt så är jag mer än nöjd.
- Aldrig nånsin hade jag trott detta.
- Just denna helg lyckades vi få allt att klaffa.
- Det gjorde att vi kom på en 7:e plats i Svenskt Mästerskap i agility.
- Vi hade denna helg varit bättre än många super-hundar med förare.
- Slagna endast av "de allra bästa".. Jenny, Veronica, Sven och co...
Jag är så nöjd, så nöjd, så nöjd... Så glad, så glad, så glad...
Söndagens finallopp! Tack för att du återigen smyg-filmade mig, Petra!! (F) =)
Vill avsluta med att Tacka för alla grattisar här i Gästboken, alla sms och alla telefonsamtal.
För många andra hade kanske en 7:e plats varit en besvikelse men för mig är det en otrolig känsla.
Ha en riktigt Trevlig Midsommar allihopa!
/Helena och Jill
Foton: De flesta tagna av Per och Yvonne Öster. Nedersta bilden tagen av Maria Ivarsson.
|
|
17 Juni 2008
| Länk
| Hundar
| 5 kommentarer
|
 |
|
|
Tusen tack...
... för alla grattisar i min blogg/gb och på telefonen!!! =)
- Det var allt en speciell känsla att ta det första CERTet nånsin. Nu längtar jag tills jag får ta ett med min egna lilla jycke. :)
Som ni säkert förstått har jag haft fullt upp, därför jag inte haft tid att uppdatera här.
Mkt har säkert hänt sen sist... Hmmm..
Jill gjorde illa sig för 2 v sen och haltade i en dryg vecka. Gjorde illa en tå på v.f.. Är dock haltfri nu och vi ska snart komma igång med träningen på riktigt igen. Hon är lagom vild och understimulerad nu efter 2 veckors "vila" utan fyskigt jobb. Matte har lagom med abstinens hon med.. Vad gör man då man inte kan träna hund?! *stirrar rakt in i väggen*
- I helgen var vi dock i Sörmland hos M och S bland alla söta islandshästar. Passade då på att prova valla lite på deras får som inte är invallade.
Vi kunde faktiskt träna lite driving (? tror att det är så det heter...) där fåren går främst och Jill bakom dem och sen jag. Gick bra, hon höll sig lugn och gjorde rätt 90 % av gångerna då jag skickade henne runt fåren genom att säga Höger eller Vänster. Inte för att jag kan nåt men jag tyckte det gick bra iaf. :P
Det var skönt att kunna gå ner till fåren flera ggr per dag och köra korta pass istället att köra ett långt pass 1-2 gånger i månaden.
- Självklart blev det en och annan tur ut i skogen på skogsmullarna.. Gillar egentligen inte att rida (föredrar att köra) men det är nåt speciellt att tölta fram på de små skogstigarna mitt ute i de Sörmländska skogarna.. *myyyyyser*
Vi hann även med lite bad till Jills stora glädje. Hon har b.lvit en riktig bad-hund! =)
Jill väntar på det magiska ordet... Vill bada mera... :)
***
Var iväg och tävlade Roija i Väsby i fredags.
Agilityloppet gick bra, hon tog faktiskt alla KF men tyvärr fick vi fel i ingången till slalom. (Precis som 90% de andra startande fick.. hehe.. Skämt å sido.. Men den var faktiskt lite svår. Såg ett par riktigt imponerade ingångar också.. Äckligt va bra vissa hundar är.. *S*) ;)
- Tyvärr fick men även se en hund få sig en skapligt otrevlig utskällning på banan.. Helt oproffsigt och osportligt.. Stackars hunden som verkligen var super-duktig innan husse inte hann med att styra och skyllde på hunden... "Fy fan va dålig du är!!!!" :(
*Helena kastar godisbit till duktiga duktiga vovven *
Nåväl..
Hopploppet gick inte sådär jätte bra. Inget att kommentera. Skräpigt helt enkelt. :P
Nu laddar vi om inför SM på Öland i helgen. :P Ska bli kul. Första gången jag åker på det. Bara varit på VM innan. (Dock inte tävlat såklart.. :P)
***
En dag för drygt 2 veckor sen när min mamma kom hem från mataffären möts hon av Wilma i hallen som inte kan gå. Faller ihop och går som om hon vore berusad. Min gamla hund Wilma hade fått en stroke.
Hon mår dock bättre nu men är inte riktigt sig själv igen. Frågan är om hon nånsin kommer att bli det igen... Jag hoppas verkligen att hon orkar vara med oss den här sommaren ut.
Huvudsaken för mig är att hon får ett värdigt slut. Med tanke på hur klok Wilma är och alltid har varit kommer hon att berätta och visa för oss när det är dags att ta ett evigt Farväl...
Wilma var min 12 års present. Jag trodde inte att det var sant när mamma sa att jag skulle få en alldeles egen hund. Jag hade längtat hela mitt liv.
Jag visste precis vilken hundras jag ville ha. En Border Collie. En av mina barndomskamraters pappa hade just en sån. Ella. Jag föll för henne direkt och visste att när jag blev vuxen - då skulle jag minsann köpa en sån.
Min mamma var dock klok som insåg att jag som 12-åring inte borde ha en renrasig BC då de kräver väligt mkt. Därför var det perfekt när vi hittade en annons i DN där de sålde blandraser - 75% Border Collie och 25% Golden Retriver.
Den 3 juni 1995 föddes Wilma i Trångsund.
Fick hem henne i slutet av sommaren och jag visste direkt vad jag skulle göra med henne. Jag skulle tävla agility. För en av mammas arbetskamrater, Kjell Wahlberg, hade en Border Terrier vid namn Goliat och de tävlade agility och var jätte duktiga. Vann SM och tävlade VM. Det ville jag också göra.
Tränade upp Wilma och började tävla. Startade på småtävlingar där vi vann en hel del faktiskt. Tävlade på Stora Sthlm och U-SM. Hade uppvisning för Drottningen och trixade alltid för "alla" med alla våra trix. Minns inte hur många vid kunde.
- Dock vart inte våran "karriär" särskillt långvarig då jag började på Berga NBG där jag bodde på internat och hundar var inte tillåtna.. Jag fastnade sen för travet totalt och flyttade till Italien så Wilma blev allt mer min mammas bäste vän och trogne följeslagare.
När jag kom hem från Italien igen hade jag inga jobb som passade en hundägare så Wilma fick bo kvar hos mamma.
För 2 år sen började jag på hundagiset där jag fortfarande jobbar och tanken på att skaffa hund igen kom krypande.
Helst av allt ville jag ju ha tillbaka Wilma men det kändes fel att bara ta henne tillbaka efter alla dessa år så jag hade ett samtal med min mor och vi kom fram till att Wilma fick bo kvar hos henne och så kunde jag söka efter en ny liten stjärna istället.
- Det var då Jill kom in i mitt liv och den historien har ni hört förut.
Även fast Jill är en underbar individ som har allt jag söker hos en hund så kommer hon aldrig kunna ta Wilmas plats i mitt hjärta.
Aldrig har jag träffat och aldrig kommer jag träffa en sån klok hund igen.
Jag kommer alltid minnas Wilma med ett leende på läpparna.
Minns dagen då jag kom hem från skolan och alla räkningar såg ut att ha passerat en dokumentförstörare och låg utspridda i hela lägenheten. Wilma hade den oskyldigaste minen och hade hon kunnat prata hade hon sagt "- Det var Fideli! Marsvinet du har där ute i vardagsrummet! Jag lovar!
Minns dagen då jag kom hem för att hämta Wilma för ta med mig henne hem till pappa, när hon hade haft rännskita i hela köket. Det fanns överallt... På väggar, golv och i möbler... Jag kopplade Wilma, låste dörren och gick hemifrån. Mamma ringde 2 timmar senare och frågade om jag inte sett Wilmas verk i köket... "- Va? Näe...?? Jag har inte sett nåt...??" *vissel-vissel...*
Minns dagen då vi var ute på Järvafältet och Wilma började gräva efter nåt... Jag ropade på henne, hon lyfte på huvudet och ur munnen hänger en lång råttsvans och två små baktassar... Jag skriker hysteriskt LOSS!!!... Innan jag vet ordet av hör jag bara - Krasch! Gulp! Svälj!...
Som sagt, Wilma har alltid fått mig att le oavsett hur ledsen jag varit. Hon kommer alltid ha en speciell och oersättlig plats i mitt hjärta och jag hoppas verkligen hon orkar vara med oss ett tag till.
Men hur länge det blir - det får hon själv avgöra...
Jag kommer alltid att älska dig, Wilma.
|
|
10 Juni 2008
| Länk
| Hundar
| 3 kommentarer
|
|
|
