Vilket svek! I lördags gick mormor och jag på promenad, när jag kom tillbaks var matte borta!! Men det var visst bara jag som märkte av det, konstigt nog. Jag letade och letade, frågade mormor om hon visste. Men mormor tittade på mig som om jag pratade i nattmössan. Vilken mardröm.
Dagen gick och en till. Sen kom morbror.
Jaha, då skulle morbror och jag visst umgås, och det är ju kul, men vart var matte??? Morbror låtsades heller inte veta om nånting. Ytterligare dagar gick, vi sov, lekte, åt. Jag kunde inte riktigt äta som jag brukar.
Sen igår öppnades dörren, jag trodde det var mormor som kom hem efter jobbet. Men, det var nånting med mormor som inte kändes bekant, det var nånting annat - som kändes bekant - MAMMA!!!
Jag trodde inte det var sant! Vi skulle ta en promis direkt. Jag gick alldeles i närheten av henne, var tvungen att nosa på hennes ben hela tiden för att försäkra mig om att det verkligen var hon. Tittade inte på henne, vågade knappt kissa, för då kanske jag skulle vakna. Men sen, när vi kom in igen.Wow! Så himla kul, jag fick fnatt och sprang runt och hämtade allt som låg i vägen och kastade iväg det.
Efter någon timme somnade jag bredvid mamma i soffan. Och det bästa av allt - hon fanns kvar när jag vaknade.
Så nu är allt som det ska vara igen.
Nospuss på er!