Nu är hösten här på riktigt. Det är skönt med frisk luft och friska vindar som drar fram. Löven börjar bli röda och gula och det bästa är när det blåser så att jag får jaga löven. Jag har fått en ny superfin sele som är i gul reflex, så nu syns jag i mörkret. Matte har också reflex, annars kan man bli påkörd av bilar som inte ser en.
Idag har jag varit superduktig. Jag kan "apport" nu riktigt bra. Trots att det kommer hundar och andra människor när mamma o jag är ute med min favvo-boll, så bryr jag mig bara om mamma. Först säger hon hit, då sätter jag mig på hennes vänstra sida. Åh jag är så ivrig att hon ska kasta bollen, så ibland kan jag inte sitta still. Sen säger hon stanna och visar med HELA handen (jag förstår faktiskt svenska hon behöver ju inte överdriva). Sen kastar hon bollen och jag sitter kvar (men knappt att jag kan hålla mig). Och sen - APPORT! Den som hänger på mig får första pris. Jag springer så fort jag bara kan, hämtar bollen och sen säger mamma kom så då springer jag tillbaks. Hm det blev en väldigt tydlig beskrivning, trist att läsa kanske... Men jag är i alla fall superduktig.
Annars rullar det på. Matte är väääldigt trött på dagarna men hon anstränger sig för min skull. Jag har råkat repa morfars parkett också, hm inte så kul. Men det går ju inte att låta bli att rejsa ibland. Jag förstår inte det där riktigt, med saker som människorna har. Ibland verkar det som att saker är viktigare än mig???
Saker som är viktigare än mig:
Parkettgolv, vardagsrumsmattan, allt som är gjort i porslin, människomat, byxor och jackor, soffan (mammas farmors)... jaja det är inte lätt att vara pudel alltid.
Jag har fått lite klåda igen, men inte så mycket och ett hudutslag på ena bakbenet. Mamma säger att jag ska badas igen så går det förhoppningsvis över. Jag får ingen ost längre heller för mamma tror inte jag tål det.
Nospuss på er!