You dont need to bother
I dont need to be

Måndag - Op är tillbaka från praktiken och mina skoldagar känns med nödvändiga att gå på. nu har jag iaf två lektioner på både måndag och onsdag.
Tisdag - Tog en långpromenad, behövde tid för mig själv, tid att tänka.
Petra ringde och gud vad jag saknat henne :)
Nu - Ska strax sätta mig och skriva ett dokument med saker för hemliga för att visas här.

Har så mycket jag vill skriva har så mycket jag vill säg,
men det kommer inga ord rätt, bara ilska och förvivlan
men jag ska ta mig i kragen och skriva inte här men där.

Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.

Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.

Här är timmarna av ovisshet
poeternas bensin
här är natten när vi räknar våra stygn
allt gick så fort

Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort

Orka, orka, orka... gah!

Visst det gjorde ont,
men det gör inte ont längre,
det finns saknad som skaver
men som börjat lägga sig.
Det finns nätter jag inte ens
undrar vad du gör.
Det börjar sakta ordna upp sig i mitt liv. (äntligen)

Ja, jag är förlist
ensam fast på en öde ö

För ingenting kan rädda mig nu ...

Jag har inte lust att dö för en längtan som gör ont
men det är för sent att stanna när jag hunnit ända hit

Ibland känns vänskap så långt borta,
man tar kontakt får inga svar,
man låter bli och blir glömd ändå.

Dagarna som går framåt,
har mest jobbat på mitt rum,
sorterat papper, gamla skolböcker och annat bröte.
Har slängt ut lite möbler och fått lite nytt,
känns som en liten nystart för det fanns mycket
inanför de röda väggarna.

Dagens.
Varför har du stannat i en dröm som tagit slut
jag minns dig när du levde i varje minut
för du visste vad du ville och du gjorde vad du sa
men säg mig vad vill du idag.

Det är någonting som fortfarande känns,
något som jag inte vill ge bort och något
som aldrig bör komma ut.
Jag trampade snett en gång och det satte
sina spår men människor trampar snett
hela tiden men känns det lika mycket ändå?

Om du kunde se ljuset brinna inom mig
om du förstod att allt inte var helt okej

Det jag trodde var nära
vänskapen

För det kommer alltid vara så att vissa flyr,
det kommer alltid vara så att man inte alltid får en förklaring,
det kommer alltid vara så att man trampar snett ibland.

Onsdag - Äntligen vågade jag ta tag i samhällen, fråga läraren vad jag skulle göra och fick det bekräftat. Men aldrig har jag varit så rädd för en lärare någonsin, uschi.
- Träffade även Malin en stund, vi tog en långpromenad i kylan och bara pratade och pratade, behövligt egentligen.
Torsdag - Sov och sov, låg vid tv:n för hade ingen ork till mer. (det går neråt igen)
Fredag - Ska se om Malin kommer förbi en sväng idag, hoppas :)

Och i månljuset så finns fortfarande mina minnen kvar,
minnen från utanförskap, minnen från en förlorad själ,
Minnen från sveket från sina bästa killkompisar.
Och allt det man trodde var nära, vänskapen. (fanns inte)

Dagens.
Klockan ringer för en ensam själv, den har lånat röst av döden,
vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden.

Egentligen finns det så mycket som är osagt,
så många händelser jag inte vågat dela,
händelser som är för fula för att nämnas,
händelser som fortfarande gör förbannat ont,
händelser som ni ine vet.

Och jag vet jag är ung men mycket har hänt dessa åren,
mycket har funnits och gnagt i bröstkorgen,
och jag skäms för det dom gjorde men vågar inget säg.

Om jag sa just som det var, skulle du tro mig då
en stilla sorgsen blick är väl allt jag skulle få

Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig

Stockholms resan var perfekt, god mat, shopping till max och värme från familjen.
Det blev tröjjor, ett par vinterskor, en vinterjacka, mössa och vantar samt halsduk.
Det var skönt att komma ifrån Falkenberg ett tag även för bara några dagar.

Och kanske har du rätt,
jag skrämmer iväg folk,
kanske är dte mitt fel
eller inte alls.
du säger inte alls jag säger det är visst så.

Dagens.
här på gatan där jag gömmer mig
har hösten börjat tidigt

vet du vad frihet är så säg det nu
vet du vad priset är för den

You know Im
one of a kind
Therell never be another me