Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Skadad.

Den är sanna berättelse.

Den är hemsk berättelse men jag tycker det är bra att hon skrev så där eftersom hon var hos många fosterhem till sist var hon hos Cathy längre tid som hon passade på att vara "psykolog" så upptäckte hon många saker om henne.

De flesta fosterhem har gett upp om henne som dom inte visste om hennes djupt bakgrund.

Tack vare Cathy som upptäckte i tid.

Betyg @ @ @ @

En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.


Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och agressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.


När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn.

Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne.

Cathy Glass, som egentligen heter något annat, har varit fosterförälder åt olika barn i mer än tjugo år. Hon har tre barn.

13 Augusti 2009  | Länk | Böcker | 0 kommentar
PUPPAN - ALDRIG MER EN VANLIG FLICKA

Jag läste den när vi åkte ner till Sthlm den var så hemsk bok.

Betyg @ @ @ @

Den handlar om:

Hon är skir och ändå stark. Hon är en liten flicka och ändå vuxen. Hon är barnet som längtar efter att få känna kärlek, riktig och trygg kärlek som alla barn har rätt till.

Puppan är en sann och självupplevd berättelse om en flickas uppväxt, präglad av våld, missbruk och sexuella övergrepp.

Med naket språk och skoningslös uppriktighet skildrar Kate Östman upplevelserna inifrån flickans känslor och sinnen. Mot alla odds möter läsaren en ljus och livsbejakande flicka.

”Är det sant som de säger, blir puppan en vacker fjäril?

 Blir jag också det någon gång?

Kommer då någon att titta på mig med ömhet i blicken, försvara mig mot de onda människorna som vill fånga fjärilen och förstöra dess vingar så att den aldrig mer kan flyga?”

29 Juli 2009  | Länk | Böcker | 5 kommentarer
Bortförda

I går läste jag ur den o tyckte det var så segt o så där bok.

Betyg @ @

Det handlar om:

Dina Ahmed lever ett lyckligt liv i New York med man, barn och ett arbete hon älskar.

Men en dag när hon kommer hem hittar hon ett brev från sin make Karim.

Han har tagit med sig deras sexåriga tvillingar Suzanne och Ali till sitt hemland Jordanien för att börja ett nytt liv.

Och han tänker aldrig låta dem komma tillbaka.

Dinas värld slås i spillror. Hon bestämmer sig för att försöka få tillbaka tvillingarna till varje pris.

Hon bokar en resa till Jordanien och börjar planera hur hon ska kunna stjäla tillbaka sina barn.

4 April 2009  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Snälla pappa, nej

Jag håller på att läsa den o är snart färdig det är en hemsk bok det är ungefär som "Pojken som kallades Det".

Betyg @ @ @ @

Det handlar om:

Stuarts högsta önskan var att hans far skulle älska honom, men han fick veta att han var för stygg för att vara värd att älskas. När David Howarth sattes i fängelse för att sexuellt ha utnyttjat Stuarts yngre systrar insåg ingen att han även utnyttjat Stuart, förrän den dag då han försökte igen och Stuart slog tillbaka på det enda sätt han kunde.

Stuart Howarth spenderade de första 30 åren av sitt liv i ett psykiskt och fysiskt helvete. Efter år av känslomässig tortyr och förtvivlan kände Stuart vid trettiotvå års ålder ett överväldigande behov av att åter träffa sin far (som han vid det här laget visste var hans styvfar). Han sökte försoning, men möttes av samma grymma man. Ursinnet, smärtan och förvirringen kokade över i Stuarts hjärna och han slog tillbaka, och dödade sin styvfar.

När Stuarts historia berättades i rätten gjorde den så starkt intryck att han fick minimistraffet för sitt brott, och satt bara inne i 13 månader på Strangeway-fängelset i Manchester. Men tiden i fängelset förvärrade det brott han utsatts för, då han föll offer även för fängelsevakterna. Händelserna i fängelset ledde till att han stämde både Inrikesdeparteementet och Strangeway-fängelset, och vann.

Detta är historien om en liten pojke som växte upp till en modig ung man som vägrade vara ett offer.
 
18 Mars 2009  | Länk | Böcker | 1 kommentar
Skändad

Jag har läst denna bok den var en hemsk bok som handlade om kvinnlig könsstympning. Ojoj jag tycker den bör förbjudas hos de länderna.

Betyg @ @ @ @

Det handlar om:

Skändad

En överlevares berättelse

Khady Koïta

Khady Koïta är en av världens främsta aktivister i kampen mot kvinnlig könsstympning. Boken Skändad är hennes personliga vittnesmål om hur hon vid sju års ålder tvingas genomleva den mardrömslika könsstympningen och hur hon i vuxen ålder blir medveten om grymheten i sedvänjan och väljer att ägna sitt liv åt att bekämpa den.

Tre miljoner flickor utsätts varje år för könsstympning i Afrika och Mellanöstern. Totalt är 130 miljoner flickor och kvinnor drabbade i 28 länder i Afrika och Mellanöstern, men könsstympning är också ett globalt problem eftersom sedvänjan utövas bland invandrargrupper i länder världen över.

Skändad inleds med att vi får följa Khady när hon som sjuåring omskärs i hemstaden Thiès och som trettonåring gifts bort med en äldre man hon knappt känner. Mannen tar med Khady till Frankrike där hon tvingas leva instängd i deras lilla lägenhet i Paris, okunnig om världen utanför och osäker i sin roll som maka och mor, förbjuden som hon är att ”tala med främmande”. ”Jag var ung, vilsen och okunnig” säger hon själv om denna tid, ”och jag lät omskära mina tre äldsta döttrar utan några som helst tankar på grymheten i ingreppet”.

Khady menar att hennes eget uppvaknande skedde i samband med att hennes hennes tredje dotter skulle omskäras. Vid den här tiden inträffade ett antal dödsfall i samband med kvinnlig könsstympning i Frankrike och de första rättegångarna inleddes mot de som utförde ingreppen. ”Jag hade inte kunnat skydda min egna barn från denna barbariska sedvänja och nu ville jag rädda livet på andra unga flickor” skriver Khady.

Skändad är berättelsen om en överlevares kamp och en kvinna som med oerhört mod berättar om det som hon gått igenom.

16 Mars 2009  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Offrad för hederns skull.

Jag läste den under julen, den var så bra men hemsk. Jag rekommenderar er att läsa den om ni gillar sanna berättelse.

Den handlar om hedermordet. Jag accepterar i n t e sånt där. Den är lättläst o är snabb att läsa ur.

Jag har svårt att förstå hur K A N de mörda sånt där som dom tycker inte det är fel.

Betyg @ @ @ @

Det finns en bok som heter Levande bränd det är också som handlade om hedermordet. Den skulle jag rekommendera er att läsa den också.

Den handlar om:

Sengül föddes i Turkiet men växer upp i Danmark. Vid fjorton års ålder förälskar hon sig i den turkiske tonårspojken Hasan.

Hon förstår genast att deras kärlekshistoria måste hållas hemlig. Hasan kommer från ett annat område i Turkiet, han har ingen utbildning och inga pengar.

Och det är Sengüls föräldrar som ska välja ut hennes framtida make.

När förhållandet så småningom ändå blir avslöjat dödar Sengüls familj Hasan. Hedersmordet är ett av de första i Danmark.

Efter att ha levt med rädsla och sorg som ständiga följeslagare har Sengül Güvercile nu bestämt sig för att berätta sin historia.

Arton år har gått sedan hennes älskade mördades.


28 December 2008  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Värda respekt.

Den har jag läst ur det tog 3 dagar att läsa. Oj oj mycket intressant bok när de döva flickor gick på flickskola i Växsjö.

Den finns att låna på biblioteket jag skulle rekommendera er att läsa den så förstår man bättre hur dom levde att bo där på flickskola i Växsjö.

Betyg @ @ @ @

Den handlar om:

Ulla-Bell Thorin, Värda respekt.
Skolan för dövstumma stod färdig i Växjö 1896 och hade Öland och Småland som sitt upptagningsområde.

När staten 1938 helt övertog ansvaret för dövstumsundervisningen blev Växjöskolan en fortsättningsskola för dövstumma flickor från hela landet.

Värda respekt är en stark och insiktsfull berättelse om fem döva flickors tid på fortsättningsskolan i Växjö.

Hur ensamma, utelämnade och utsatta de var och den brist på respekt de bemöttes med. De kom från hela landet och den enda ledtråden de hade till skolan var - ett vykort på skolhuset.

Utgiven av Nea, Harplinge, 2004. Boken kan beställas från neasforlag@hotmail.com

8 December 2008  | Länk | Böcker | 3 kommentarer
Vår lilla hemlighet

Den läste jag halva boken i går jag grät och var så arg när jag läste den. Hur kan den pappan göra så mot sin dotter.

Betyg @ @ @ @

Handlar om:

Toni Maguires perfekta barndom med hus på landet, husdjur, en omtänksam mor och charmerande far, gömde ett skräckscenario som nästan tog hennes liv.

När hon var sex år gammal började hennes far att förgripa sig på henne, och sa till henne att det var deras lilla hemlighet.
 
Toni var ändå modig nog att säga vad som skedde till sin mor, eftersom hon var säker på att hon skulle se till så att han slutade. Men istället sa hennes mor till henne att aldrig någonsin prata om det igen, och år av sexuellt utnyttjande följde.

Vid 14 års ålder blir Toni gravid, och pappan till barnet är hennes egen far. Då berättar hon sin fasansfulla hemlighet igen.
 
Hennes far sätts i fängelse, men själv blir hon förskjuten av vänner, lärare och sin familj. Efter en dåligt utförd abort är hon nära att dö.
Tvingad in i en värld av depression och desperation, har Toni bara sig själv att lita till för att kunna bygga upp ett lyckligt liv för sig själv. På ett mirakulöst sätt lyckades hon överleva sin hemska barndom.
 Detta är hennes egen historia om sin resa och sin triumf.
 
15 November 2008  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Ingen tar mina barn

Den har jag läst ur i gårkväll den var så bra o spännande som jag vill veta hur det gick i slutet.

Betyg @ @ @

Det handlar om:

Ingen tar mina barn är den gripande historien om Donya al-Nahis kamp för att få tillbaka sina två barn som kidnappats av hennes irakiska man.

Det är en dramatisk, känslofylld och inspirerande berättelse om en modig kvinna som trotsar alla hinder.

Donya, som är född och uppvuxen i England, kom i kontakt med islam i tjugoårsåldern och attraherades av religionens starka familjetraditioner.

Så småningom konverterade hon, och tog då det arabiska namn hon bär idag.


Ett tillfälligt möte gjorde att Donya fick upp ögonen för den svåra situation som många kvinnor befinner sig i på grund av att deras män ? av missnöje med västerländsk kultur och värderingar ? kidnappat de gemensamma barnen och fört dem till sina hemländer. Detta upprörde Donya starkt och hon började arbeta professionellt med att rädda kidnappade barn.


En dag hände det otänkbara. I mars 2003 tog hennes man deras två yngsta barn och flydde till Mellanöstern. Donya flög omedelbart dit för att börja jakten på barnen.

Spår i Beirut och Damaskus visade sig dock vara återvändsgränder och hon var tvungen att återvända hem ensam. Efter att Saddam Hussein störtats i Irak fick hon tips om att hennes man hade återvänt med barnen till sitt hem i Najaf.

Hon visste att detta var hennes sista chans att få tillbaka sina barn ? och denna gång skulle inget stoppa henne.


12 November 2008  | Länk | Böcker | 2 kommentarer
Maskrosungen.

Den har jag läst ur i gårkväll som jag har läst i 2 dagar rad, den var en lätt läst som är snabb att läsa.

Den var bra bok o gripande.

Betyg @ @ @

Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och dessutom alkoholmissbruk.

Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter. Det är Sandra som så gott hon kan ansvarar för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp brev och pratar med sig själv.

Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne.

För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad.


Situationen blir ohållbar, och hon flyttar hem till sin pappa, men inte heller där ordnar saker upp sig. Även pappan är alkoholist, och Sandra får ta hand om sig själv medan han sitter på krogen.
17 år gammal träffar Sandra sin blivande man.

De kämpar för ett bra liv tillsammans, gifter sig och får två barn. När andra barnet är fött briserar ännu en bomb i ett liv som bara behöver lugn och ro.

De får beskedet att maken drabbats av MS.

Maskrosungen är en gripande och självutlämnande berättelse om en flicka som trots hårda förutsättningar växer upp till en stark, välutbildad kvinna.


15 Oktober 2008  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Författarinna Jean M Auel

Jag har läst den boken Grottbjörnens folk och håller på andra boken Hästarnas dal.

Jag skulle rekommendera er att läsa hennes böcker.

Handlar om:

Handlingen är tänkt att utspelas i Europa för 30 000 år sedan i slutfasen av senaste istiden, då människoarten Homo Sapiens, Cromagnonmänniskan levde samtidigt med Neandertalmänniskan. Människan hade ännu inte domestiserat vare sig hundar eller hästar. Auel har gjort omfattande research inför skrivandet av romanerna, och många av föremålen och händelserna hon beskriver är vävda kring verkliga arkeologiska fynd, men den konstnärliga frihet hon sedan använt sig av har fått viss negativ kritik från arkeologer.

Del 1, Grottbjörnens folk, handlar om hur cromagnonflickan Ayla blir föräldralös i en jordbävning och tas om hand av en grupp neandertalare, i böckerna av sig själva kallade "Grottbjörnens folk" därför att de aktade Grottbjörnens ande som den högsta anden i andevärlden. Ayla blir adopterad och älskade av klanens schaman, "Mog-ur", och hans syster, medicinkvinnan. Hon betraktas dock som ful när hon ser så annorlunda ut, och sederna i klanen är sådana att hon vid ett tillfälle blir våldtagen av en ung klanledare för att straffas, vilket medför att hon föder en bastard. Hon blir sen utstött helt ur klanen, och hon bestämmer sig för att söka upp "De Andra" som cromagnonmänniskorna kallades.

Huvudpersonerna från och med del 2, Hästarnas dal, är Ayla och Jondalar. I del 2 handlar vartannat kapitel om Aylas äventyr på egen hand (i stäpplandskapet norr om Svarta Havet) när hon misslyckas med att söka upp "De Andra" i tid för vintern och i stället tämjer både en häst och ett grottlejon (vilket inga människor hade gjort dittills). Vartannat kapitel handlar om hur Jondalar och hans bror färdas från familjen väster om Alperna utefter Donau, tills Jondalar och hans bror möter Aylas grottlejon. Jondalars bror dödas och Jondalar blir svårt sårad men räddas av Ayla.

Om ni vill veta mera del 4e o 5e böcker så kolla länk

http://sv.wikipedia.org/wiki/Grottbj%C3%B6rnens_folk

14 September 2008  | Länk | Böcker | 1 kommentar
Förlorad barndom.

Jag håller på att läsa den boken o det är halva bok kvar. Jag tycker den är en hemsk bok. Jag förstår inte hur dom Nunnor på kloster göra så mot de barnen. Dom bör ge barnen kärleken i stället.

Jag blev så arg när jag läste den. Ska fortsätta läsa i kväll innan läggdags.

Det handlar om:

Hon togs från sitt hem och tvingades växa upp i en grym klostervärld. Nu vill hon att världen ska veta vad som hände. Det här är den sanna och fruktansvärda berättelsen om Kathleen OMalleys förlorade barndom.

Kathleen OMalley föds 1942 i Dublins slum. Hennes mamma är en hårt arbetande kvinna, men har fött sina barn utanför äktenskapet och det räcker för att de sociala myndigheterna ska ha ögonen på henne. Hon förlorar vårdnaden om sina tre små flickor som sänds till en klosterskola driven av den katolska nunneordern Sisters of Mercy. Kathleen är ensam och rädd när hon bara fem år gammal kommer till nunnorna. Det är början på tio år av fysisk och psykisk misshandel, förnedring och förtvivlan.

Kathleen OMalleys hjärtslitande och ocensurerade berättelse om sin barndom är inte unik. I Irland fanns under samma tid 56 liknande skolor, så kallade Industrial schools. Den senaste tiden har många röster höjts för att ställa de ansvariga till svars för den misshandel och förödmjukelse barnen utsattes för.

Idag lever Kathleen OMalley tillsammans med man och son i Hertfordshire och arbetar som fredsdomare i Middlesex, England.

Övrigt

Hon togs från sitt hem och tvingades växa upp i en grym klostervärld. Nu vill hon att världen ska veta vad som hände. Det här är den sanna och fruktansvärda berättelsen om Kathleen O?Malleys förlorade barndom.


Kathleen O?Malley föds 1942 i Dublins slum. Hennes mamma är en hårt arbetande kvinna, men har fött sina barn utanför äktenskapet och det räcker för att de sociala myndigheterna ska ha ögonen på henne. Hon förlorar vårdnaden om sina tre små flickor som sänds till en klosterskola driven av den katolska nunneordern Sisters of Mercy. Kathleen är ensam och rädd när hon bara fem år gammal kommer till nunnorna. Det är början på tio år av fysisk och psykisk misshandel, förnedring och förtvivlan.


Kathleen O?Malleys hjärtslitande och ocensurerade berättelse om sin barndom är inte unik. I Irland fanns under samma tid 56 liknande skolor, så kallade Industrial schools. Den senaste tiden har många röster höjts för att ställa de ansvariga till svars för den misshandel och förödmjukelse barnen utsattes för.


Idag lever Kathleen O?Malley tillsammans med man och son i Hertfordshire och arbetar som fredsdomare i Middlesex, England.


 

26 Juni 2008  | Länk | Böcker | 1 kommentar
De bortglömda barnen

Jag har läst ur den boken i gårkväll. Det var intressant bok hur de fosterföräldrar har jobbat med de barnen som har haft svårt t.ex misshandlad, sexuellt utnyttjad m.m.

De fosterföräldrar var så starka fysiskt o psykiskt. Jag förstår inte hur dom orkade eftersom dom tog hand om många fosterbarn.

Jag tycker synd om de barnen som blev drabbad, måste bo olika fosterhem eller måste flytta hem igen till biologiska föräldrar. Eftersom dom kunde inte ta hand om vissa barn som dom inte kunde hjälpa de barnen.

Den är sanna berättelse.

Betyg @ @ @

Handlar om:

"Ödelagda barndomar räddade av kärlek". En sann historia som rymmer känslostormar, tårar och ilska.

De måste ha någonstans att ta vägen, barnen man läser om i tidningen: de misshandlade med brännmärken och brutna armar, de små som hittas övergivna i kalla lägenheter, de förskrämda som är med när deras föräldrar grips för narkotikabrott, tonåringarna med glasartad blick som sover på parkbänkar.

Den fyraåriga lilla flickan Angie var bara ett av många barn med tragisk bakgrund som hamnat i samhällets vård. Men för Kathy Harrison blev mötet med Angie avgörande. När hon och hennes man öppnade sitt hem för flickan blev det början på ett liv som fosterföräldrar.

Sedan dess har många barn passerat genom Harrisons hem. En del har stannat några dagar, andra flera år. Alla har de kommit med tungt bagage- misshandlade, sexuellt utnyttjade eller helt enkelt lämnade åt sitt öde av föräldrar som inte förmått ta hand om dem.

Kathy Harrison är mor till sex barn, tre egna söner och tre adopterade döttrar. I den här boken berättar Kathy Harrison om sina erfarenheter som fosterförälder, om det dagliga, ofta kaotiska, livet i familjen och om några av de barn som tillbringat längst tid hos henne.

En rak och enkel skildring, med en värme och ett engagemang som förmedlar oövervinnlig hoppfullhet - en berättelse som både gläder och upprör.

27 Maj 2008  | Länk | Böcker | 1 kommentar
Mamma sa att jag var sjuk.

Jag har läst den boken i helgen, den var bra men mycket upprepningar ang sjukhusbesök.

Betyg @ @ @

Det handlar om:

Julie Gregory överlevde Münchhausen by proxy, förmodligen den mest komplicerade och dödsbringande formen av barnmisshandel som är känd idag.

Från sin tidiga barndom blev Julie Gregory regelbundet röntgad, opererad och medicinerad i en fåfäng kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.

Många MBP-barn dör men Julie inte bara överlevde, hon undkom sin mors dödsbringande galenskap och byggde upp en ny identitet som en levande, frisk ung kvinna.

Mamma sa att jag var sjuk är en originell, skrämmande, vacker och humoristisk berättelse om en familj som lever isolerad i en jättehusvagn, om deras vilda shoppingseanser, om vapenexercis i rädsla för omvärlden och om godtrogenhet hos medicinska och sociala befattningshavare.

Den visar också de band av kärlek och terror som håller Julies familj samman, och även den kärlek som gör ett barn villigt att offra sig själv för sin mammas lycka.

12 Maj 2008  | Länk | Böcker | 4 kommentarer
Otryggare kan ingen vara

Jag har läst ur den boken "Otryggare kan ingen vara" av Bengt-Åke och Agneta Cras.

Det är ungefär som "Anhörig" som jag har läst tidigare men den är mer hemskare.

Jag förstår inte: Hur en mamma fått lov att vara förmyndare för sina tre barn fast hon inte klarar av att sköta sitt eget liv. Hur kan detta få hända??

Betyg @ @ @ @

Det handlar om:

Otryggare kan ingen vara: Otryggare kan ingen vara är den lika skakande som sanna berättelsen om tre syskon som tvingas växa upp med en mamma som inte kan ta hand om sig själv - och än mindre dem.

Mitt i det svenska välfärdssamhället lever dessa barn i en otrygghet som gränsar till det ofattbara. De är helt utlämnade åt mammans ansvarslösa beteende och hennes lika omdömeslösa val av män.

Fadern till den äldsta dottern, försvinner snart ur bilden och pappan till de båda yngre sönerna hamnar på anstalt efter att ha dömts för hustrumisshandel och skadegörelse.

Sedan följer en rad styvfäder, av vilka en har mördat sin hustru och sina två barn bara ett par år innan han flyttar in. En annan gömmer ett laddat gevär i lägenheten och misshandlar både mamman och barnen.

Det är en uppväxt fylld av alkohol, knark, misshandel, mobbning, svält och hot. Dottern tvingas som liten flicka ta hand om både hushållet och sin berusade mamma.

Äldste sonen, som lider av en cp-skada, får i tonåren uppleva hur hans mamma stjäl hans pensionspengar och låter honom svälta. Och yngste sonen blir tidigt kriminell och narkoman och avlider endast 25 år gammal i en bilolycka.

 

7 April 2008  | Länk | Böcker | 1 kommentar
Andras ungar

Jag läste den i 2 dagar och har läst ur den idag på förmiddagen, den var såååå bra. Jag gillar Torey Haydens böcker för hon skriver sanna berättelser.

Hon har skrivit flera böckerna som alla är sanna berättelse.

Jag har flera hennes böckerna hemma som jag har inte läst än.

Betyg @ @ @ @ @

Den handlar om

 

  

Tomaso är en våldsam tioårig pojke som varit vittne till styvmoderns mord på hans pappa och sedan slussats mellan olika fosterhem. Claudia är en blyg flicka på tolv år som är gravid. Lori, sju år, har fått en hjärnskada när föräldrarna misshandlat henne, och hon skäms för att hon inte kan lära sig läsa. Boothe är en autistisk sjuårig pojke som bara kan repetera väderleksrapporten och brottstycken av vad andra säger till honom. Tillsammans utgör de fyra barnen Torey Haydens specialklass.

Andras ungar är Torey Haydens engagerande berättelse om arbetet med dessa barn med en till synes hopplös framtid – en kärleksfull skildring av hur de mot alla odds lever upp när de bemöts med känslor som ingen tidigare visat dem.

Det finns länk om hennes böcker m.m.: http://www.torey-hayden.com/

25 Mars 2008  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Sanna berättelse

Jag har tänkt skriva upp de sanna berättelse böckerna som jag har läst.

"Då gråter änglarna" av Unni Wenche Tandberg. Den boken handlade om Jehovas Vittnen. @ @ 

"Inte som andra döttrar" av Deborah Spungen Den handlade om hennes dotter hade schrofrenzi. @ @ @ @

"Levande bränd" av Souad. Den handlade om hedermord. Jag rekommendera den boken. @ @ @ @

"Såld" av Zana Muhsen. Den handlade om en pappa sålde hans 2 döttrar till Jemen. @ @ @ @

"Systern som blev kvar" av Miriam Ali det är andra boken av "Såld". @ @ @ @

"Ett löfte till Nadia" av Zana Muhsen. Den är tredje boken av "Såld". @ @ @

"Bakom stängda dörrar" av Kristin Hansen. Handlade om incest. @ @ @

"Glöm att ni har en dotter" av Sandra Gregory. Den handlade om en kvinna som blev gripen av knarkinhav o hon satt i fängelse i Thailand @ @ @ @

"Som en tjuv om natten" av Lena Ringqvist Den handlade om en familj som var pingstvänner @ @

"Pojken som kallades Det" av Dave Pelzer.  den handlade om pojken blev misshandlad av sin mamma, har läst alla böckerna, tyckte att den första var bättre. @ @ @ @

"Flickan med de röda skorna" av Maria Housden. Den handlade om flickan hade cancer i magen. Gripande bok @ @ @ @

"Gömda" och "Asyl" av Liza Marklund. Den handlade om en kvinna blev misshandlad av sin man, och den andra boken handlade om att hon o nye man flydde från Sverige. @ @ @ @

 

17 Mars 2008  | Länk | Böcker | 2 kommentarer
Anhörig

Jag läste den boken o den har gått halva boken. Jag tycker den är ganska bra. Jag får läsa igenom i helgen.

Anhörig är en djupt personlig berättelse om vanmakten i att leva sida vid sida med en älskad människa på väg att gå under i missbruk.

Här får vi möta den nya generationens missbrukare för vilka droger och alkohol är ett självklart inslag i ett liv fyllt av framgång och karriär.

Det är en starkt drabbande skildring av en helvetesresa kantad av djupaste förtvivlan men trots det aldrig av uppgivenhet.

Katerina Janouch har skrivit en insiktsfull och vägledande roman om en medberoendes kamp mot alkoholens demoner.


När Marisa och Rickard möts, förälskar sig Marisa direkt. Rickard har allt - han är snygg, lever ett glamoröst liv och har många järn i elden.

Själv är Marisa ensamstående mamma och arbetar som copywriter. De flyttar ihop och får tre barn.

Till slut kan Marisa inte längre blunda för att Rickard är alkoholist och narkoman

29 Februari 2008  | Länk | Böcker | 2 kommentarer
Bokrea

Idag var jag på bokrea och har köpt den sista Harry Potter som kostar bara 59 kr, Vargbröder del 2 som Josef ska ha dom två.

Sedan 2 böcker till mig själv som heter: Bortförda (En roman om en mors kamp för sina barn) och Offrad för hederns skull (En familjetragedi)

Har ni köpt någon på bokrean?

 

26 Februari 2008  | Länk | Böcker | 4 kommentarer
Den lilla fången.

Jag håller på att läsa den, den är halva boken nu ska fortsätta läsa i kväll. Den är så vidrig tycker jag.

Jag tycker ni bör läsa den..

Den lilla fången

Berättelsen om en förlorad barndom

Jane Elliott

Från det hon var fyra år bar Jane Elliott på en fruktansvärd hemlighet... hon var sin styvfars slav - på alla sätt.

En hjärtslitande men hoppingivande berättelse om en ung kvinna som med stort mod segrar över ondskan.

Den lilla fången är den fasansfulla, men sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar.

Han höll henne fången i en psykisk och fysisk mardröm i sjutton år – tills hon slog tillbaka.

Då Jane Elliott var tjugoett lyckades hon fly från styvfadern tillsammans med mannen hon älskade och deras båda döttrar, men de måste leva på hemlig ort i ytterligare fem år innan hon kunde förmå sig att gå till polisen.

I rättegången som så småningom följde, vågade en rad släktingar och vänner till familjen inte träda fram, trots att flera kände till hur grym och våldsam styvfadern var.

Utgången i fallet var helt avhängig av att domaren och juryn trodde på Janes vittnesmål. När styvfadern dömdes till 17 års fängelse fick Jane uppleva det paradoxala att familjen tog hans parti.

Jane Elliotts berättelse är bitvis nästan outhärdlig läsning, men den behöver berättas, eftersom de som begår den här sortens brott förlitar sig på sina offers tystnad.

Misshandel och övergrepp fungerar bara om folk är för rädda, skamsna eller generade för att prata om det de utsätts för.

 

10 Februari 2008  | Länk | Böcker | 1 kommentar
Anna, min älskade

Jag har läst en bok som heter Anna, min älskade som Magnus Utvik har skrivit om sin sambo Anna som har Livmoderscancer.

Det var en gripande bok och mycket tankar och känslor mellan Anna o Magnus.

Jag skulle rekommendera er att läsa den boken. Det finns inte bra bild på boken så tog jag ros i stället som boken stod Anna, min älskade med Ros på bilden.

Den handlar:

För Anna blir beskedet cancer. Vid 29 års ålder, mitt uppe i jobb, förhållande, vardag, fest, livet - livmoderhalscancer. Det blir naturligtvis ett kometnedslag i tillvaron, en kroppens självmordsbomb som kreverar mitt i den stockholmska sommaridyllen. Överlevnadschanserna uppges vara två på tre och den stundande operationen riskerar dessutom att göra Anna infertil.

Vid Annas sida står sambon Marcus, tillika bokens berättarröst, och detta handlar minst lika mycket om hans reaktioner på katastrofen som Annas. Han försöker spåra sina egna vägar för att hantera situationen så gott han kan, som ett register på överlevnadstrategier vänder han sig inåt, utåt, super sig full, försöker vara det stöd han kan vara och finna sin roll i ett skadeskjutet förhållande.

För det som till en början är en premiss på liv och död, utvecklar sig efter hand till huruvida de ska kunna skaffa barn eller inte. Operationen och en tuff tur strålbehandling ser ut att knäcka cancern och fokus flyttas över till framtiden. Hur ska deras förhållande leva vidare utan barn? Pallar det för saknaden efter något som kanske legat som en outtalad överenskommelse längs medelparets levandsbana: passion, lägenhet, villa, bil och ... barn.

Sedan gynekologisk cellprovtagning infördes i Sverige i mitten på 1960-talet har antalet kvinnor som drabbats av livmoderhalscancer halverats. Varje år får knappt 500 svenska kvinnor livmoderhalscancer. Betydligt fler, ungefär 30 000 kvinnor, får besked om att de har cellförändringar. Av dessa 30 000 behöver ungefär en tredjedel genomgå någon form av behandling.

Livmoderhalscancer är mycket ovanligt före 25 års ålder. Vanligast är sjukdomen hos kvinnor mellan 40 och 50 år och hos kvinnor över 80 år, förmodligen för att dessa äldre kvinnor inte regelbundet genomgått cellprov.

Källa: Infomedica.

21 December 2007  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Brev från tystnaden

Brev från tystnaden

Jag håller på att läsa en bok som heter Brev från tystnaden Carl Julius Döv och stum. Det är snart färdig den är mkt intressant hur han levde i 1840-talet. Det var Göran Skyttes släkt så har han skrivit om honom.

Det handlar om (som jag kopierade från en hemsidan):

Det fanns en tid, och det var inte så länge sedan, som döva ansågs som obildbara, rentav lite dumma. Men mot slutet av 1800-talet kom kloka personer att inse att frånvaron av hörsel inte behövde innebära att man hade fel på sina förståndsgåvor.


Carl Julius Dalmer föddes 1841 och blev döv i tvåårsåldern. Han lärde sig aldrig tala och han var enligt tidens terminologi dövstum. Till skillnad från många andra döva fick han lära sig läsa och skriva på den nystartade Manillaskolan. Han fick en ordentlig yrkesutbildning som skomakare, blev själv lärare för döva och skaffade sig med tiden ett företag och bildade familj.


Carl Julius Dalmer var en märklig man, men hans livsöde hade inte blivit till en bok om han inte varit Göran Skyttes mors morfar.
Skytte kom över en gammal anteckningsbok med 67 handskrivna brev, samt ytterliga 90 utkast till brev och ett antal andra skrivelser. Allt nedtecknat av denne Dalmer.


"Brev från tystnaden" är berättelsen om Carl Julius Dalmer. Den bygger på hans egna noteringar, men har kompletterats av författaren som lagt ned ett oerhört arbete på att skildra händelserna i Dalmers liv.
Det är ingen roman, ej heller en avhandling. Det är en journalistisk rapport som ger en god bild av det svåra livet för döva i dåtidens Sverige och även skildrar samhällsutvecklingen mot slutet av 1800-talet och en bit in på förra seklet.

<---Göran Skytte
"Ett imponerande dövhistoriskt monument" kallar Brita Bergman, professor i teckenspråk, "Brev från tystnaden" i sitt efterord. Boken kan dock med god behållning läsas även av den som inte är intresserad av just dövhet, teckenspråk eller annat som har med handikappet att göra.
Carl Julius Dalmer, "till sinnelaget häftig, till lynnet envis och till karaktären stolt", var en man värd att bli huvudperson i en bok.

4 December 2007  | Länk | Böcker | 0 kommentar
Ro utan åror

Jag håller på att läsa om hennes sjukdom ALS. Det är gripande, hur hon tänkte, relation med sin familj, känslor osv. Ni bör läsa den. Jag har sett hennes dokumentär på TV det var också gripande. Min morbrors fru har haft också ALS hon dog av det.

Samma dag som hon skulle fira sin 50-årsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos. De problem hon haft med först sin högra hand, sen sitt ben och sen med allt fler muskler berodde på att hon drabbats av amyotrofisk lateralskleros, ALS. Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden.

Den här boken är skriven under den korta sjukdomstiden. Ulla-Carin Lindquist skildrar sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande.

Ulla-Carin Lindquist kom till Rapportredaktionen på SVT 1988 som programledare efter att tidigare ha arbetat med lokalradion och i regionala Östnytt. Som ankare i Sveriges största nyhetsprogram blev hon snabbt mycket populär. 2000 flyttade hon med sin familj till Kanada och återände två år senare till Rapport, så som reporter. Våren 2003 gjorde hon sin sista arbetsdag på SVT och avled den 10 mars 2004.


 

18 November 2007  | Länk | Böcker | 3 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Britt H                                             Skaffa en gratis hemsida