Stefan Nilsson

Startsidan	\|	Blogg	\|	Fotoalbum	\|	Smått och gott	\|	Vänner	\|	Gästbok
Topplistor	\|	Om mig	\|	Videoklipp	\|	Logga in

Må

Lö

Sö

Januari (2019)

Words

Idag är jag trött!
Två dagar av full fart på jobb, då går jag på knäna.
Det har visserligen varit två kul dagar att jobba, men idag är jag bara hälften av den man jag var i söndags.
Tyvärr då bara till sinnet och inte till vikten.
Nja, okej kanske inte hälften men 6-8 kg hade jag kanske kunnat "jobba" bort?
Inte det?
Nähä!

Har haft massor med Amanda-tankar de sista dagarna.
Hela helgen och nu måndag och tisdag har varit många tankar:
Allt från hur jäkla fin hon var till minnesbilder från förlossningen, sjukhuset och begravningen.
Känns så onödigt!
Det är kanske tröttheten från jobb nu som har tagit sitt pris, men jag är arg ikväll.
Arg på livet!
Det var inte så här det skulle vara nu!
Det var inte så här det skulle bli!!
Känner att jag blivit lurad!

Arg!
Blir arg bara jag skriver fel nu när jag skriver detta!
Vill helst bara slå ner tangenterna när jag kommer på att jag stavat fel eller missat något.
Men det hjälper ju inte, inte heller tårarna som jag känner sitter fast i tårkanalerna.
Fast som bilar i en bilkö.
Det tutas och rusas motorer och knytnävar är i huften. Arga, men inget vet egentligen vem de ska vara arga på så de tar ut det över varandra.
Så känns mina tårar där de sitter fast i mina tårkanaler.

De sitter fast precis som jag. Skriver något som egentligen inte spelar någon som helst roll.
Det förändrar ingetting! Ord förändrar sällan något, det är handlingar som skapar förändringar!
Ord är så lätta att hitta och säga, för de betyder så lite till slut!
Ord försvinner för vinden, meningar man sagt eller skrivit glöms med tiden.
Som alla andra förbrukningsvaror.
Skulle kanske ha en "bäst före datum" på ord oxå?
Men å andra sidan, det ser minnet till att det finns ett sådant datum.
Vi glömmer mer än vi minns och ibland minns vi knappt att det funnits något värt att minnas.
Saker bara försvinner med tiden och vi med det.
Ord sprids för vinden, precis som askan efter oss.

Titta, mest svammel och ord. Mest en oreda av tankar, en samling bokstäver som kanske läses - kanske inte!
Kanske betyder det något - kanske inte!
Kanske löser det uppknutar i mig .............. jo, jag tror det gör det!
Kanske löser det upp kön av tårar i mina tårkanaler?
Jag tror jag vet svaret. Tror jag!

Men jag vet att jag är trött. Så mycket vet jag!
En början i alla fall. Något jag vet, någonstans att starta.
En start!
Det är mer än Amanda hann ha!!
Fan vad jag saknar henne! Det gör så ont!
Varför?

31 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Galning

Ringer telefonen idag så är jag inte hemma!
Jag skojar inte, jag är bortrest, ute ur landet, tvättar håret och har avsagt mig mina världsliga saker och blivit orakel på ett helig berg!
Allt på en gång!
För efter den rush vi har haft på telefonerna på jobb idag, så kommer jag att slita mitt hår och sjunga "Hönslåten" i duschen om telefonen ringer ikväll!
Oj, jag har redan tappat håret - okej då sjunger jag "Hönslåten" i duschen i så fall!!
Denna dag har farit fram och snart är den lika slut som jag.
Men det har varit en kul dag att jobba. Stressigt men alla på gott humör, hjälper varandra och timmarna sprang snabbt på!
Stämplade in klockan 08,50 och stämplade ut 18,15.
Och idag har vi förtjänat lönen!

Väl hemma blev det god mat och kärleksfullt mottagande av fru och katter.
Mysigt!
Lite speedad och efter maten blev det joddling och lite allsång innan Fru Nilsson fick stopp på galningen!
*sorry älskling ska inte sjunga "Hönslåten" mera - lovar*
Nu blir det duschen och innan soffan får se lite av Herr Nilsson och sedan har jag en dejt med John Blund!

"Titta kom och titta.
Kom sätt dig här hos mig!
Det dröjer säkert ännu en stund innan sömnen kommer med John Blund.
Han vill visa oss någotting............."

(Vilket slöseri, så många barnlåtar jag kan och ingen Amanda hos mig att sjunga dem för! Men förhoppningsvis så har vi snart ett annat knyte att sjunga dem för! Så jag slipper sitta och sjunga för mig själv som den galning jag är!)

30 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

The winner takes it all

I gårdagens spirituella och gastkramade tävling med "skönsång" och resiterande så vann Kung Roger av Musicworld och hans harem - Jenny och Becka.
Det var jämnt till slutet men på spurten så kom det vinnande rycket och trots att Caroline hade koll på sina Lili & Susie kunskaper, så vann Rockin´Rogers lag!
Martin, Paulina och Caroline försökte skaffa sig fördelar genom att svara Aerosmith och 80-tals favoriter så fort de var tveksamma, men fjäsk hjälper bara till en viss gräns.
Inte ens att laget kunde alla medlemmar i Gyllene Tider och 1/3 Alphaville hjälpte!
Eftersom jag själv vägrar tävla numera, jag vinner ju aldrig ändå, så var jag domare (=dummare), men rött vin eller bubblig cider hjälpte inte min sångröst, så det var de tävlande som fick sjunga och jag som fick ha det "oooooolidligt" roligt!
Jag hoppas att de tävlande hade det oxå!

Idag har det varit en slapp dag. Det har varit mest DVD idag och de två första "Die Hard"-filmerna har dominerat.
Det och glass!!
Glass dominerar alltid!
Det och jag - men jag är ju domare (=dummare) så jag har ju alltid rätt!
I alla fall så länge jag inte tävlar själv!

Sov gott alla!!

29 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

That´s the way (I like it)

Så var det lördag och trädäcket är på plats!
Herregud så bra jag är! Finns ingen i världen som är så bra som jag!
Jag är bäst!!
Så nu har jag sagt det, så nu återgår vi till det ordinarie programmet!

Sitter och väntar på våra gäster som är tvingade att leka med oss i kväll.
De blev färre än beräknat, men kul ska vi ha!!!
Kvällens lek är "Så ska det INTE låta"!
Lekledare är Herr Nilsson, Farbror Bosse och jag!!
*hahahaha*

28 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Vaggsång kl 4

Give me the strength to loose.
Give me the power to cry.
Give me the weakness to hold on.

Show me how to weep like a baby.
Show me how to laugh again.
How to become a man
with a boys mind.

Help me not to hate.
Help me not to want what others got.
Help me not to envy
other people´s life.

I try to do right.
I try to be right.
I try to try – all the time.
I try – sometimes I don´t know why.
Still I try.

So please give me the strength to loose.
Give me the power to cry.
Give me the weakness to keep holding on.
Never to give up.

SN-090327

27 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Wine, women and song

Herr Nilsson (nr 1972)

Land : Sverige
Distrikt : Bjuv - Stidsvig
Alkoholhalt : Varierande
Färg : Vit, blond färg.
Doft : Uppnosig doft med tjurig karaktär, inslag av choklad och hallon.
Smak: Mycket torr smak med tjurig karaktär, inslag av choklad, vaniljglass och hallon.
Användning : Serveras vid 37-38°C till grillade rätter av nötkött och glass.

Så skulle jag nog beskriva mig själv om jag var ett vin!
Fick idén i bilen på väg till jobb och galna idéer måste genomföras, annars är världen en tråkig plats!!
Men jag lovar att det inte är detta vin som serveras i Casa de Schweizernöt framöver. Det ska inmundigas i mycket små mängder. Man kan annars bli svårt beroende av det!
:-)

Becka har fått nya jobbtider till helgen, så nu ska helgen bli underbar!!!
Håller bara solen sig framme och humöret sig uppe, så ska vi göra allt vi kan för att det ska bli en kanon helg.

Kram på Er Alla!!!

26 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

För mycket är aldrig nog

Dagens ord: Stress.
Stress är enligt Svenska Akademins Ordlista när saker ”hopar sig utav bara helvete och man känner att man inte hinner med ett skit”!
Så är det väl lite jag känner just nu.
Känns som att jag sitter på tre stolar på jobbet (tänkte först skrivit att jag inte vet vilket ben jag ska stå på, men eftersom ”vilket av mina tre ben jag ska stå på” kan misstolkas, så blev det stolar i denna liknelse).
Jag ska svara i telefon och registrerar ordrar, men för tillfället testar vi då att göra ”uterumsförslag” till kunder och det är fler än vad vi trott som vill ha denna tjänst.
Lägg då till att hjälpa kollegor som ber om råd, så har vi mina tre stolar (inte ben, stolar).
Ibland vet jag inte vilken stol jag ska sätta mig på och det känns nästan som att jag landar mellan dem istället.

Ska erkänna att jag älskar att ha mycket att göra och jag gillar verkligen denna test och hoppas att det blir permanent. Jag får tänka ut lösningar och hitta nya vägar och det gör att jobbet har fått en stor kick igen!
Just nu under denna kampanj vi har nu så blir det dock ibland lite för mycket på en gång, men det ska nog lösa sig. Jag har bra kollegor och är envis som synden så allt löser sig!
Ha, titta! Stefan är visst tillbaka! Se lösningar och inte problem och envisare än en pudel utan strypkoppel.

Hinner jag nu bara med att göra trädäcket på framsidan klart innan lördagskvällen och få alla frågor klara till lördagens lek och sång, så ska det nog kunna bli en riktigt bra helg också!
Ser verkligen fram emot den!
Sova, vad är det?
Det gör jag när jag blivit gammal och barnbarnen kan ta hand om mig och massera mina rynkiga, svettiga fötter!
(Jo, jag vet! Barnbarn!!)
*fniss*

25 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

Frozen

Days to come, days to go.
Days to wonder, days to know.
Out of mind, out of soul.
Lost for words, lost for time.

Searching each day, saying a prayer.
Searching a way, wondering where
the answer lies.
Some days my thoughts are frozen.
Some days my tears are warm.
But every day my heart is bleeding.
When I try to hide from the storm.

SN-090324

24 Mars 2009 | Länk | Amanda | 2 kommentarer

Goodbye Yellow Brick Road

”I guess we´re not in Kansas anymore, Toto!”
Ja, efter nattens blåst på vårt lilla hus, så skulle jag inte blivit förvånad om jag vaknat upp I landet Oz med en liten ettrigt jobbig hund hängandes efter mig och fått rådet att följa ”den gula tegelvägen”!
Nja, nu vaknade jag upp hemma och fick följa 110:an till jobb istället.
Inga trollkarlar här eller onda häxor. I alla fall inga som jag inte vet hur jag ska hantera!
:-)

Vi har verkligen flyttat till ett blåshål dock. Jämför vi med Ramlösa där det inte kom minsta lilla vindpust så är det rena orkanen där vi bor nu.
Kan kanske ha att göra med att vi bor i ett nybyggt område och det inte finns minsta lilla träd eller buske som kan fånga upp vinden innan den når vårt lilla hem därhemma.
Ska bli skönt när det planteras längst cykelstigen bakom vår tomt och när vi kan göra lite mer med tomten. Men det kommer, det kommer.
Om bara våren kommer någon gång, trodde ju att den var på g i förra veckan men så kom helgen och då försvann solen.
Nog för att jag var taskig på matte, men till och med jag fattar att det är en ekvation som inte går ihop.
Helg + sol = bra ledighet!!!
Blåsigt + regn = Usch och fy!!!

Har kommit på att vi har våra ”Amanda”-dagar vid olika tillfällen. Vi är inte synkade där.
Det är väl så det ska vara: när jag mår bättre har Becka sina låga dagar och när hon har bättre dagar, då slappnar jag av och då kommer mina blå dagar.
Tänk så smart naturen är, att en av oss oftast är i balans!
Det är något konstigt med det, dessa blå dagar och de soliga – de kommer när man minst anar det!
Men rätt ”klädd” så klarar man allt, även översvämningar eller gula vägar!

23 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Weather with you

Så då var vår nakensöndag nästan över!
Efter att ha övningskört med Nilla idag, så körde jag och Becka inom MAXI och handlade innan vi gick in till grannen och tog en kopp kaffe och pratade en stund.
Sedan blev det goa pannkakor innan TV-soffan drog ner oss i fördärvet!
Så här sitter vi och avslutar nakensöndagen, med att se "That 70´s Show" säsong 4 och skratta och förbereda oss för tråk-måndagen som kommer i morgon.

Hoppas att alla hade en lika bra söndag som vi!

PS. Nej, vi hade ingen nakensöndag. Vad tror Ni om oss egentligen???............................... det var ju för kallt!!! DS
*hahahahaha*

22 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

We built this city!

Igår hände något konstigt.
När vi tittade på "Så ska det låta", så höll jag nästan på att omvärdera Måns Zlemelröv!!
Jo, jag vet! Rena chocken!!!
Som tur var så har det gått över idag och allt är normalt igen! Han är en överskattad pretty-boy utan utstrålning eller sångröst!
Annars är "Så ska det låta" fortfarande ett favoritprogram. En timme av det och sedan blir det minst två timmar av egenvald musik. På hög volym!!
Precis som det ska vara!

Idag har vi byggt trädäck på framsidan. Eller i alla fall halva.
Det tog längre tid att göra grunden och vi fick börja med att lägga leca-block under träkonstruktionen för de två dagvattenrör vi har där däcket ska stå inte gick att sänka ner längre än vad de redan var.
Så efter att ha handlat virket blev det lite svärande och surande innan vi kom på att vi kunde ha leca under stommen.
Så det blev en tur till Bauhaus och handla detta innan vi äntligen kunde börja snickra!
När klockan var fem kom vi på att orsaken till att vi slog oss på tummen med hammaren inte alls var för att vi är värdelösa snickare utan att vårt blodsocker var liiiiite väl lågt!
Till och med lägre än Glocalnet!
Så det blev en paus i bygget och vi fortsätter en annan dag.
För det kommer flera dagar! I morgon är en annan dag - hur otroligt det än låter!

På tal om något helt annat!
Grattis Lina!
Idag blir du ett år yngre och du är fortfarande Drottning över TV- och Filmvärlden!
Hoppas att du får en riktigt bra dag!
Kramar från oss (och en liten kittling med)!!

21 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Forever Young

Nja, verkligen inte de här sista dagarna.
Hjärnan är på väg att kapitulera och jag är en grollmänniska i tankarna.
Inte så att jag klubbar ner Becka och släpar henne i håret eller grymtar och gör primitiva målningar på väggarna, men jag är totalt oförmögen att göra två saker samtidigt och koncentrerar jag mig på en sak så är det nästan omöjligt för mig att tänka på något annat!
Normalt sett går det att jonglera flera tankar och funderingar och göra flera saker samtidigt utan några större problem, men idag är det visst stopp på det!
Jaja, det är fredag och solen skiner, så det är inte hela världen.

Har i en dryg veckas tid haft en ny arbetsuppgift på jobb: på prov ska vi göra förslag på vad kunder kan behöva för detaljer till sina uterum.
Så de mailar mått och vilken typ av uterum det ska vara till mig och jag tar fram vad jag tror passar bäst! Det blir inga offerter eller ritningar än, utan en lista över artiklar och deras pris.
Detta har vi inte gjort innan utan det har varit upp till kunden själv. Tycker det är kul att göra detta.
En utmaning och ibland så får jag gnugga geniknölarna för att komma på den bästa lösningen, men det känns som att det var något sånt här jag behövde just nu!

I morgon blir det nog att räkna och bygga till oss själva. Vi pratade om att vi skulle bygga ett litet trädäck på framsidan och om tiden räcker till, även börja bygga räcke och trappa på trädäcket på baksidan!
Känns bra att börja se framåt igen!
Livet är för kort för att se problem och nu ska det hittas lösningar istället!
Så om jag inte sågar mig i tummen eller slår hammaren i skallen på mig själv så ska det bli en byggare av mig i helgen!
Han tycker livet är kul och älskar att skapa saker – så här ska skapas!

20 Mars 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

The best is yet to come

You´re gone but always with me.
You´re not here but always near.
I close my eyes and I´m with you.
I reach out my hand and I can almost touch you.
Feel your warmth.
Feel your presence.
Feel you, but you´re always out of reach.

How long must this game go on?
How long must we play our hide and seek
of two worlds?
So close and yet a sky apart.
You´re here and yet not.
I´m there and yet not.
We´re together and yet not.

The best is yet to come!

SN-090319

19 Mars 2009 | Länk | Amanda | 1 kommentar

I can see clearly now

Ja, dimman har lättat och solens strålar når även mig för tillfället. Inte alls illa, känns bättre dag för dag. Känns till och med som att jag gör lite nytta här i världen och inte bara tar upp mer och mer plats!
Det går att se klarare på livet – både på mig själv och ut genom våra fönster. Becka har gjort ett jättejobb när hon putsade fönsterrutorna. Så nu lyser solen in i vårt hus igen och det gör förhoppningsvis att även vi lyser med den!

På tal om hus, så höll de på att lyfta det sista huset på vår gata på plats när jag skulle till jobb idag.
Eftersom jag inte är dummare än att jag fattar att vår lilla Manhattan på ett ton inte rubbar en lyftkran på ca tjugo ton, så fick jag ägna mig åt cykelstigskörning för att komma förbi.
Lite sightseeing på morgonen är aldrig fel.
Ett varv runt dammarna bakom vår tomt är lagom sätt att börja arbetsdagen.

Jobbet ja, jag har på kort tid nu haft två kollegor som fått barn och vi har haft vår obligatoriska insamling av pengar för att kunna köpa något litet till de söta nykomlingarna.
När jag ser vad som handlats för denna peng så påminner det om vad vi förlorade. Det sticker till i hjärtat och ibland kommer det en liten tår nedför min kind när ingen ser.
Jag är glad för att det gått bra för dem, men samtidigt så känner jag mig så ensam just då. Det är så många känslor och tankar på en gång att jag efteråt mest är trött och den där ensamma känslan dröjer sig kvar i kroppen.

Höll dock på att bli mindre ensam i bilen på väg till jobb idag.
När jag skulle svänga vänster i korsningen vid Siba, så kom det en dam/kvinna/tant/kärring i en bil från Berga-hållet och samtidigt som hon tog nittiograderssvängen, så studerade hon sitt ansikte väldigt ingående i backspegeln!!
Så det höll på att bli en fusion mellan Volkswagen och Toyota som inga nyheter förvarnat om och börsen inte räknat med!
Jag undrar om det hjälpt hennes utseende om hon fått ansiktet fullt av glassplitter vid en kollision?
Uppenbarligen så var hon beredd att ta den chansen! Annars ville hon kanske se bra ut med fint läppstift på akuten?
Vem vet?

18 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

What´s another year

Hade större problem än vanligt att komma iväg till jobb idag.
Och idag var det inte mitt fel, lovar!!
Det stod en stor lastbil mitt på vägen framför grannens tomt och lyfte av delar till det som ska bli det sista huset på vår gata.
Det slog mig att det är över ett och ett halvt år sedan vi var där, med byggnation av huset, röra överallt och lera på hela tomten.
Numer har vi lera och gyttja och lite grässtrå här och där – stor skillnad!!

Ett och ett halvt år, jäklar vad tiden går och jäklar så mycket som hänt på de arton månaderna.
En hel livstid har passerat: Amandas livstid.
Så många tankar, drömmar, fantasier, projekt och planer har tänkts, smitts och uppfyllts eller gått i kras.
Så mycket grubblande som varit ”i onödan” över föräldraskapet och min duglighet som pappa. Så mycket funderingar över framtiden som nu inte spelar någon roll.
Så mycket som nu är så litet och obetydligt!

Men nu skiner solen ute, så jag måste också säga att det finns saker som verkligen inte varit obetydliga under dessa månader: all hjälp med huset, huset i sig som jag älskar, de nio månader som Becka var gravid med Amanda, all kärlek, stöd och vänskap.
Det var verkligen inte obetydligt eller spelar ingen roll – det betyder allt idag!
Graviditeten och Amanda är fortfarande det bästa som hänt oss. Inte ens hennes död kan förändra det och nu när ett nytt hus ska monteras på vår gata och ett nytt liv ska planteras i Beckas mage inom kort, så hoppas jag få vara med om nästa spännande resa – och denna gång ska resan sluta med ett nytt liv.
Med allt var det innebär av tankar, drömmar, fantasier och grubblerier – jag har massor att ta av!
Precis som att jag har massor av kärlek att ge, efter all kärlek jag fått!

17 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

You are my sunshine

Tänk var en bra fredag och en kanonhelg kan göra.
Även om inte solen skiner utomhus så skiner den lite mera hos mig idag än tidigare.
Mår lite bättre idag, känns som att det blir gradvis bättre dag för dag.
Snart sitter jag väl i ring med mig själv och sjunger ”Kumbaya” och ”Ju mer vi är tillsammmans”.
Kommer den ut på skiva så får jag väl kalla mig ”Bo-Stefans Orkester”, eller?
En kollega har designat det ”vackra” bandfotot som pryder dagens blogg.
Vem skulle inte köpa tusentals skivor med ett band som såg ut så där??
Vem behöver fiender när man ha sådana kollegor??

Känns som sagt bättre idag. Jag hoppas att denna trend håller i sig.
Jag har sagt det förr men jag kan inte säga det nog ofta: jag har världens bästa skyddsnät!!
Har fortfarande ingen aning om hur jag kan förtjäna det, men jag är överlycklig för det!!
Det gör livet lättare och ärligt talat inte så lite ljusare.

Till mina vänner, familj: ”You are my sunshine, my only sunshine. You make me happy, when skies are grey…….”

16 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

We are family

"Now you´ve done it!"

Efter att haft besök av familjen Kaos, som de själva kallar sig, Tessan, Pappamannen och Ylet, så får jag nu stjäla några minuter vid datan innan jag måste utföra deras hemska plan.
Den var väl utförd och lömsk!
De sa det magiska ordet och direkt hade de Becka i sitt grepp och hon var bortom kontroll: tacos!!!
De skulle äta det och vi måste nu handla hem så vi oxå kan ha det idag.
Oooh, dessa lömska beräknade Kaosisar!

Annars måste jag dementera Tösans beskrivning att deras dotter skulle kunna riva vårt hus om hon fått lov och det var inte någon kaos de lämnade efter sig när de åkte.
Mer än då att de ser till att vi måste åka och handla hem så vi oxå kan äta tacos.
Det var inte planerat idag, men nu är det detta som är PLANEN!

Det var underbart att träffa Tessan med familj igen. Det var liksom några år sedan sist och vi har en hel del gemensamt: IVF, Älvsbyhus och den ständiga kampen om vems blogg som får flest kommentarer!!
Tror att Tessans vinner där! :-)
Det var trevligt och jag hoppas att det inte dröjer tre år till nästa gång vi ses!
Becka strålade med ögonen när Ylva-Lie kröp upp i hennes knä, om och om igen!
Undrar om jag kan få henne och le lika stort om jag sätter mig i hennes knä?
Nej, jag tror inte det! Lika bra att ge upp det slaget direkt!

Igår vad det kalkonmiddag i Stidsvig!
Massor med mat, efterrätt och ännu mera efterrätt!!
Underabrt, det är alltid lika härligt att träffas och umgås på det viset! Jag är verkligen glad i min familj
Jag skulle inte bytt bort de mot allt guld i Riksbanken!
Inte ens för all glass i ICAs frysdiskar!
Och till Ica ska vi nu, för nu är det tacos som gäller och inget annat!

Kram på Er Alla!!!

15 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Eyes of a stranger

Idag ska vi äta kalkon med mina föräldrar, min bror, Beckas mor och brödrar med familjer.
Det blir många, men kul ska det bli.
Det är en årlig tradition att vi äter kalkon allihopa. Pratar mycket, myser och äter tills vi spricker - sen äter vi lite till.
Ska bli underbart!

Igår hade jag min bästa dag på jobb sedan Amanda dog!!
Det var länge sedan jag skrattade hjärtligt och mådde så bra där. Ångesten och ilskan höll sig i bakgrunden och för första gånegn på länge så var det skratt, bus och leende som dominerade.
Jag har verkligen bra vänner på jobb! De tar hand om mig vid rätt tillfälle, sparkar mig i häcken när jag behöver det och jävlas med mig när jag behöver det!!
Lite som hemma alltså!!
Jag kom hem med spänningshuvudvärk igår, men det störde inte mig. Jag visste varför: det var resterna av ilskan och frustrationen från de senaste veckorna.
De behövde skrattas bort!

Känns lättare nu igen. Det är inte nattsvart, det ska lösa sig!
Känns som att min ork börjar komma tillbaka!
Känns som att jag börjar se lite av mig själv igen när jag ser mig i spegeln.
Och tro det eller ej: jag har saknat mig!

14 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer

Furry Happy Monsters

Varför kunde ingen berätta för mig att min gröna skjorta var mer grå och luddig än grön?
Full av kattpäls och då hårig som en gammal stickad vante kom jag till jobb idag. Precis det an önskade!
Våra katter ville visa sin kärlek genom att isolera mina kläder lite extra i detta väder!
Jag som hoppades på vår igår morse, men så kom det värsta snöstormen under eftermiddagen.
Snön bara rök in från Tomteland eller var nu snö kommer ifrån.

Tessan, på tal om att rök och röka på: ”snön” som ligger på marken ska INTE snortas!!!
Den förfryser visserligen hjärnan, men inte på det roliga sättet du skrev!
:-)

Har kommit på att jag skrattat på jobb idag. Vet inte när det hände sist!
Var skönt, jag har kanonbra kollegor. De är guld värda, men säg det inte till dem.
Då vill de bara ha betalt i guld och så mycket pengar har jag inte!

För att fortsätta att hoppa mellan ämnena, så återgår jag till katterna.
De har varit underbara under dessa månader som gått sedan Amanda gick bort. Det är precis som att de förstår att vi är ledsna, de är extra kelna och ligger oftast båda två i soffan om kvällen hos oss och ska ha mycket uppmärksamhet.
Sedan har Busan en kuslig förmåga att lägga sig i Amandas saker när vi behöver det.
Hon ligger sällan i hennes säng, men hon gör det när vi ser tomheten i sängen. Precis när vi behöver det!
De har mer än någonsin blivit våra ”barn” och de får stå ut med att vi bär runt på dem och vi får stå ut med att gå till jobb med deras hår på kläderna!

13 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

We all stand together

Är det lugnet efter stormen eller är jag mitt i tornadons öga?
Känner mig ”bara” utmattad och trött idag. Ilskan la sig under gårdagen.
Vet inte varför eller hur, den bara avtog och ersattes med trötthet och sorg.
Ja, inte helt kanske, men den värsta aggressionen i alla fall.

Känner mig lite lättare i sinnet idag, men samtidigt tom.
Har tittat på detta tomma dokument i flera omgångar nu och det står nästan helt stilla på hjärnkontoret!
Som vanligt då alltså.
Har börjar hända lite mer på jobb och jag har fått en ny uppgift som vi senare ska utvärdera om det ger utslag eller inte.
Det är kul än så länge i alla fall, så jag hoppas att det slår väl ut.
Mer om detta senare i så fall.

Har förresten bestämt träff med Familjen Kaos, Tessan med familj till helgen.
Ska bli kul att ses igen. Det är ju liksom några år sedan sist!!!
Tur att det finns data och blogg så man kan hålla koll på varandra enkelt.

Till alla önskar jag en bra dag och ta hand om varandra.
Vi är allt vi har!

12 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer

Waiting for the worms

Okej, håll i Er för nu kommer det en storm!

Jag hatar livet och känner mig lurad på allt just nu!
Inget är som jag vill ha det och jag är förbannad på ………….ja jag vet inte vem jag ska vara förbannad på! Så det får bli hela världen!
Är trött på att kämpa för allt och inte vinna något i slutet ändå!
Hade jag kunnat stämma Gud och få kompensation så hade jag gjort det!
Det värsta med att vara så här arg är att jag tar ut det över fel personer. Jag blir arg på allt för tillfället och små saker kan utlösa rena vulkanutbrottet i mig!
Men för att inte ta ut det över oskyldiga så håller jag igen och så bygger jag upp en spänning, aggression, i kroppen som jag inte vet vad jag ska göra av!
Det gör att jag känner mig ensam och det är egentligen befängt att jag känner mig ensam.
Har fler som tar hand om mig än Drottning Silvia har när hon har maginfluensa, men det hjälper inte!

Jag känner mig lurad på livet och allt som det har att erbjuda.
Känns som att jag är tillbaka i tonåren då jag oftast fick anstränga mig till max för att vinna det där tröstpriset på nedersta hyllan och jag tyckte att jag förtjänade bättre.
I vuxen ålder så ändrades detta och jag lärde mig att vill man något så satsar man allt för att få det och livet blev lättare.
Men nu är den där känslan tillbaka: att det kvittar vad jag gör – jag får tröstpriset på nedersta hyllan om ens det!
Ett diplom som visar att jag tävlat men inte varit bra nog för ett riktigt pris!
Och jag hatar den känslan!!!

Jag hatar att jag äntligen skulle bli pappa och så händer detta!
Jag hatar att efter att kämpat i åtta år, så blir vi blåsta på vinsten på det grymmaste sätt som finns!
Föräldrar ska inte behöva begrava sina barn!
Jag är så arg, argare än jag varit i hela mitt liv och jag vet inte vem jag ska slå på käften!
Jag hatar att jag känner mig lurad på livet, det finns saker jag har som få har i sitt liv, men för tillfället så känns det ovidkommande!
Är ständigt trött och vresig som en 93 årig gammal ensam gubbe på ålderdomshemmet, vars enda ljusglimt är att kolla in de unga sköterskorna!
Livet suger gråsten, taggtråd och mögel för tillfället och jag känner mig lastgammal – äldre än jag någonsin trodde jag skulle bli.

Skulle vilja ha en glimt av framtiden eller någon som visade facit för mig, att allt kommer att bli bra och att jag inte lagt ner all energi i onödan!
Men just nu skulle jag kanske mest behöva en boxboll att slå på?

11 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Numb

Igår kväll var vi ute hos Amanda på kyrkogården.
De hade tagit bort granriset och lagt singel över hennes grav och ställt allt i ordning, det var jättefint!
Nu är det verkligen dags att hitta en gravsten till henne.
Vill verkligen hitta något fint till henne, men jag vet inte vad.
I detta fall har jag verkligen prestationsångest! Det ska ju vara perfekt, det handlar inte om ett klädesplagg som hon sliter ut eller växer ur.
Det handlar om en sak hon ska ha så länge vi lever!!

Vi har ju inte chansen att handla så mycket till henne som vi ville och skämma bort henne. Ännu en plan och förhoppning som gick upp i rök.
Därför blir det extra viktiga val detta!
Jag har även spanat in en nalle uthuggen i sten som vi såg för ett tag sedan på Plantagen. Det fanns en fin katt också, men det får nog bli nallen.
Kostade visserligen en halv förmögenhet, men jag ska köpa en sådan så fort som möjligt!

Tårarna kom väldigt lätt när vi besökte henne igår. Känslorna ligger väldigt ytligt och jag tror att det syns i mina ögon.
Eller så ser jag mest trött ut, vad vet jag?
Har inget emot att gråta, snarare tvärt om. Är dock inte så förtjust att ha tårarna så nära på jobb.
Det är bara jobbigt, men sista veckorna har de nästan hängt på ögonfransarna hela tiden.
Eftersom jag inte riktigt kan formulera mina tankar i ord och förklara vad jag känner, så är det svårt att prata med någon om det.
Jag är istället väldigt undvikande och ibland kort när jag pratar med någon.
Blir kanske tolkat som att jag är sur, men jag är bara ledsen och trött på ett djupare och jobbigare sätt än jag varit tidigare.
Det tynger mig på ett sätt jag inte upplevt innan. Kanske har jag hållit dessa känslor på avstånd innan? Skyddat mig från dem, eller undvikit dem?
Eller det är så att nu när vardagen börjar bli just vardag, så blir tomrummet efter Amanda så mycket mer verkligt och frågorna om livet verkligen ska vara så här tufft växer i styrka?

Jag är trött på att inte känna igen mig själv och mina tankar!
Trött på att inte orka och trött på att känna mig självisk och att jag går upp i mina egna tankar och funderingar.
Trött på att vara ledsen, men samtidigt rädd för att sluta vara ledsen över Amanda.
Förvirrad?
Ja, det är jag! Till 190%.

10 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Crazy

Var tog våren vägen?
Jag vill inte börja måndagmorgon med att ta på mig min gnisslande skinnjacka och gå ut och starta kupévärmaren i bilen!
Jag vill höra små fåglar sjunga, solen gå upp över ängarna och se Becka ligga kvar och snarka gott i sängen – inte frost på trädäcket och isiga rutor på bilen!
Var tog våren vägen?
Jag hade ju beställt den!!!!

Satt och komponerade en sång om det när jag körde till jobb idag: ”Var tog våren vägen”. Den bytte dock ord för varje vers och nu minns jag inte mer än titeln och att den slutade med någon Freudiansk tolkning av våren och bilkörning. Mycket skum.
Den var inte särskilt bra, men eftersom jag fortfarande är rädd för att köra bil och lyssna på musik så är det bättre att jag själv sjunger!
Då vet jag att texten aldrig blir farlig. För mig i alla fall och det är ingen annan som hör!
Hade andra hört är det risk för att jag blivit inlåst i en vadderad cell med en klädsam tröja med knäppning på ryggen!

Jag söker energi i lite galenskap och humor. Brukar funka men för tillfället tar det emot.
Känns dock som att det kanske är lite ljusare tankar framöver, men jag är inte säker. Får lite utskällningar med jämna mellanrum att jag nervärderar mig själv.
Jag har dessvärre en tendens till det när jag inte mår 100%.
Becka försöker lära mig att sluta med det med en kombination av kärlek och hot – helt rätt recept för att komma åt mig!
För mycket kärlek och jag får en massa överdos av dåligt samvete och det vill ju ingen ha – inte ens jag.
För mycket hot och jag blir tjurig!

Någon som tror att jag är lätt att leva med?
Nej, jag trodde inte det!
*hahahahahaha*

9 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Rain

LUCKA 1 - LUCKA 2 - REGN - HOS - LUCKA 5

Ja, just det Orups gamla hit "Regn hos mig" är det ju!!!
Kanske inte inomhus, men ute verkar det vara sången som spelas överallt.
Så vi stannar väl inne idag.
Becka behöver vila upp sig efter en tuff avslutning på arbetsveckan och jag, ja jag är väl bara lat eller nåt för jag känner inte för att göra något alls idag.
Kanske se en film, eller lyssna på musik, men inget mer än så.
Orken får vänta till i morgon när det är dags att jobba igen.

Är trött på att vara trött och gnälla över att jag är trött, men uppenbarligen så är det en känsla som min kropp och hjärna favoriserar för tillfället så jag får kanske dras med den?
Jag har i alla fall lagt in ny msuik på min telefon, så nu kan jag ta en promenad på lunchen imorgon om jag vill.
Var trött (!!) på den musiken jag hade på mobilen. Blev lite nytt, med nu energi i som hamnade där nu.

Annars är det som alla andra söndagar - lite ångest, lite segt och lite bekvämt att bara sitta hemma.
Känns det igen?
Bra, jag trodde det oxå!
Ska dock erkänna att det ska bli skönt när jag kan börja göra lite på tomten igen.
Men då måste det sluta regna och torka upp kite först.
För annars så blir jag nog stående i leran och gyttjan som finns där nu!
Så jag får planera vår "Så ska det INTE låta"-fest ett tag till så den blir perfekt!

"Jag har bara, regn hos mig.........."

8 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Rainbow Demon

Lördag, min favoritdag, är här.
Har precis satt i mig två Billys Pan Pizza och kollar lite halvt om halvt på Sunderland-Tottenham på Canal+, efter att ha överningskört med Nilla i några timmar.
Det är verkligen kul att vara lärare. Skulle kanske inte orka ha det som ett heltidsjobb, men så här lite då och då är det verkligen helkul.

Hur mår jag idag då?
Jo, jag inbillar mig att det är bättre. Har nog skickat mina demoner söderut över helgen! Har jag tur kanske de stannar där, vem vet?
Ska kanske se om Harry Potter kan jaga bort dem för alltid!!
Jo, det känns bättre. Ganska trött, känns att det varit en tuff vecka i skallen och att många tankar och känslor har krupit fram från sina gömställen.
Jag hade kanske inte lagt tillräckligt stora stenar över vissa av dessa problem, så de lyckades ta sig loss?
Men oavsett så känns det bättre idag.

Becka jóbbar sina sista timmar innan hon har tre veckors semester. Hon hade innestående semester så hon passade på att ta ut lite av den.
Så jag får kanske se till att göra det jag skulle innan hon slutar?
Kan inte sitta här och skriva en massa dravel om demoner och andra fantasisaker.
Vill jag inte att det ska finnas så finns det inte!
Så enkelt är det!
Det har jag bestämt nu!
Så det så och hör sen Stefan!

........... ja, Stefan, jag ska försöka!
-Gör eller gör inte! Försöka finns inte!!
Ah, Yoda du är fortfarande den bästa psykologen!
*hahahahaha*

Idag fyller Martin 30 år!
Grattis!

7 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

People are strange

Vet Ni vad? Elvis hade rätt i det han säger i slutet på ”Always on my mind” ”Livet är en såpa och du måste spela rollen som fjanten ingen annan vill spela!”.
Ni vet fjanten, tönten, den lite misslyckade personen. Typ Allan i ”Three and a half men”, George i ”Seinfeld” eller JD I “Scrubs”.
Den personen som man egentligen inte är, men som man känner sig som så fort man gör bort sig eller livet inte är en dans på trosor.
Man har lite tur då och då, men oftast gör man bort sig eller är en kaxig besserwisser som alla skrattar åt när de går på pumpen.
Enligt sitt eget sätt att se det då.

Ibland är jag lite som JD i ”Scrubs” även när jag tycker bra om mig. Har nästan alltid en låt i huvudet och lätt för att låta den slippa mellan mina läppar eller göra ett coolt utspel på min gamla kära luftgitarr som alltid hänger i en rem på min rygg, lätt att komma åt.
Det var väl i ”Ally McBeal” som de tog upp detta med att ha ett soundtrack i huvudet varje dag, olika låtar beroende på vilket humör man var på.
Nu försöker jag självklart dölja detta. Räcker med att jag kallas ”knäppo” och ”galning” av andra anledningar.
De flesta av de anledningarna är just därför jag ÄR en galning och lite lagom knäpp! (även om jag tappat det den sista veckan)

Mycket av den galningen är från början ett skydd för att dölja grubblaren i mig. Galningen håller Grubblaren i schack och ser till att han inte får för stort spelrum, för då tar han helt över.
Mår jag bra så lever de i symbios, då gillar jag mig själv.
Tar en av dem över för mycket …………. ja då gillar jag inte mig så mycket längre.
Tar då den självömkande, snyftande, lilla lipsillen i mig över – ja då hatar jag mig! Mer än jag hatar sten i skon och skärsår efter rakningen.
De sista dagarna har han: mesen tagit över!
Jag har saknat mitt jävlar anamma, min lust för livet och min dumhet att jag aldrig ger mig!
Behövde den uppmuntringen och kärleken jag fick igår.
Men jag behövde även den sparken i röven som jag fick!

Tack Alla! Jag fick energi av allt och det är dags att börja göra som jag alltid annars gör – se lösningar, inte problem!

Kram

PS. Just nu är det luftgitarrspel till Foghat´s underbara "Slowride"! Rock on! DS.

6 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer

Defender

Ibland är det skönt att drömma sig bort. Fundera över hur livet kunnat vara om inte om varit eller om inte ”det” hänt.
Fundera över hur livet borde varit om det nu inte varit pga om.

Hade jag inte gett upp så lätt hade jag kanske kallat mig Steve Neme och sjungit i hårdrocksbandet ”White Sizzy Boyz”, eller något liknande?
Vem vet?
Eller så hade bokhandlarna haft bågnande hyllor av mina böcker som ingen vill köpa?
Eller om jag fortsatt som fotbollsmålvakt, hur långt hade jag kommit då?
Fantasier som är roliga att leka med.
Eller då tankarna på vilka leksaker jag skulle handlat till Amanda.

Kommer på mig själv att se en massa saker jag skulle velat handla till Amanda när jag går i leksaksbutiker eller i en butik med barnkläder.
Jag vill inte se det, men mina ögon dras dit! Min inbyggda radar spanar inte in kvinno-bakdelar eller sånt längre utan barngrejor som skär som knivar i hjärtat!
Det är så mycket som jag sett som skulle vara så kul att handla till henne, men som nu inte blir av.
De sista dagarna har jag börjat oroa mig för att jag aldrig får handla sådant till mitt eget barn.
Jag som alltid varit säker på att det ska bli bra till slut har blivit rädd för framtiden:
Tänk om den inte har fler barn åt oss?

För första gången på åtta år så är jag inte säker på att vi kommer att lyckas att få vår barnfamilj som vi kämpat för och det skrämmer mig!
Jag är rädd och jag är vilse och inte ens fantasierna och drömmarna ger mig kraft.
Nu vet jag dock åtminstone vad jag är rädd för och hur mina fiender ser ut, så det är lättare att veta hur jag ska besegra dem.
Måste bara samla ork och kraft till denna strid!

5 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 3 kommentarer

Every rose has it´s thorn

Det känns lättare idag.
Vet inte om det beror på att det är ljusare ute eller det är på grund av Nova-gruppen igår.
Oavsett så var det inte riktigt samma ångest idag som tidigare.
Det var skönt att prata med par i samma situation som vi själva. Efter en lite tyst och tryckt inledning så rann tiden iväg och vi var inte redo att sluta när klockan var 19,00.
Känns trist nu att det dröjer över en månad till nästa träff, men vi skulle hålla kontakten där emellan på egen hand.

Jag har märkt något underligt dessa sista fem dagar. Jag tänker inte på samma sätt som tidigare. Jag brukar tänka i meningar ibland när jag bearbetar saker, dessa meningar är grundpelarna i det jag skriver sedan.
Men de senaste dagarna så har jag bara varit dimmig i tankarna, mest känslor som jag inte kunnat formulera till ord.
Jo, två ord har ofta kommit fram: panik och ångest, men annars har det varit tyst på hjärnkontoret.
Lite som när en ökenvind viner igenom en ödestad i en gammal western-film: torra buskar blåser genom tomma och övergivna gator och saloondörrarna hänger på trekvart.
Har varit mycket underligt och jag har inte riktigt vetat hur jag ska hantera detta. Det är ju inte så jag normalt sett funkar.
Kom på mig själv att spela Taipei i över tre timmar en av dagarna.
Taipei, det mest meningslösa spel sedan Fia med Knuff!!
Jag inte bara spelade det, jag njöt av det!
Ja, jag vet: jag är illa ute!!

Klockan fyra idag går mina tankar till ett av paren i gruppen.
De begraver sin dotter då.
Allt mitt stöd till Er, vänner!

4 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Ghostbusters

Säljes:
Spöken som olovandes flyttat in på mitt hjärnkontor.
De skapar oreda och kaos och rör till det mesta. Flyttar på information, slänger papper som skulle sparats och är allmänt störiga.
Vill inte kalla dem elaka, men de rubbar min syn på livet.
Vänligen kontakta mig på www.ghostbusters.nu .

*UPPDATERAD*

Om en timme ska vi träffa NOVA-gruppen.
Det är föräldrar som drabbats av samma sak som vi gjort. ”Vår” kurator Karin och ”vår” präst Anita håller i det och det är första mötet idag.

Jag vet inte vad jag ska ställa in mig på. Är lite rädd för ett möte med en samling människor med samma sorg som vi har.
Ja, det låter konstigt men jag är rädd för detta!
Vet inte riktigt hur jag ska reagera efter de senaste dagarnas berg och dalbana i hjärnans djupaste gruvgångar.
Så det skrämmer mig lite detta. Är inte så stabil som jag vill vara.
Vi får väl se hur jag mår i morgon.
Förhoppningsvis bättre, jag brukar ju visserligen inte oroa mig i onödan, men någon gång ska det väl hända.

3 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Waiting for may real life to begin

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag tappade bort mig lite igår och har väl inte riktigt hittat mig än.

Livets karta är inte fullt så välmarkerad som den var tidigare och istället för att stanna och be om vägen så gör jag som alla andra män - tutar och kör!

Har dock vissa vägvisare och för Er är jag evigt tacksam, Ni vet vilka Ni är!!

***---*** , ***---*** ..............

Kolla gärna in Videoklippen och Smått och gott-sektionen.
Det finns lite nytt på videoklippen idag.

2 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Drive my car

Jag ska sluta köra bil.
Eller i alla fall sluta köra bil och lyssna på Lars Winnerbäck.
Eller i alla fall sluta köra bil, lyssna på Lars Winnerbäck och grubbla.
Eller i alla fall sluta köra bil, lyssna på Lars Winnerbäck, grubbla och glömma att det faktiskt finns de som undrar var jag tar vägen när jag köra bil, lyssnar på Lars Winnerbäck och grubbla!

Det kommer att sluta med att jag kör vilse.
Mer vilse än jag är i mina tankar just nu.
Någonstans, någon gång i slutet på veckan som gått, så tappade jag kartan över mitt liv.
Jag vet inte var eller om någon hittat den, men om någon hittar den - jag vill gärna veta vart jag är på väg!

Tills dess får jag väl åka taxi eller förlita mig på främlingars vänlighet!
(Det sista är ett citat från M*A*S*H, så det är inget som ska analyseras, det analyseras för mycket här i världen ändå!)

1 Mars 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida