Startsidan Blogg Fotoalbum Smått och gott Vänner Gästbok
Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2019)
>>


A boy named Sue

Jag får min chef att hoppa varje gång jag ringer henne.
Är det bra?
Ja, oavsett om det är så, den effekten har jag just nu på henne. Hon vet inte om hon vill svara, jag kan ju ringa och säga att det gått fel och jag går hem.
Hon vet så väl vad det innebär och känner oss så bra att hon, precis som många andra, lever sig in i vår vånda och förhoppning.

Jag tror inte jag insett hur mycket det som hänt oss, engagerar andra. Hur många som följer oss, håller tummarna för oss och skrattar och gråter med oss!
Räkneverket passade 9000 individuella besök i natt på denna sida.
Eftersom det bara räknar varje IP-adress en gång per dag så innebär det att det fortfarande är mellan 25-50 som kollar dagligen!
Jag är förstummad över detta!
Känner mig väldigt ödmjuk och hedrad!
Hade jag kunnat hade jag döpt vår (förhoppningsvis) nästfödda efter Er alla!
Barnet hade fått det längsta namnet i historien, men det hade det varit värt!!!
Ska dock erkänna att om det blivit en pojke hade vi skippat alla flicknamnen – jag har inget emot flicknamn, men en pojke med namnet Jenny Martin Therese Lena Peter Annette Göran Caroline Roger Thomas Susanne Lina Nils Camilla ……………… ja Ni fattar!
Mobbingbarn finns av flera anledningar, behöver ju inte skapa en anledning redan vid namngivningen.
Tror att Ni håller med mig!
Om inte annat så lyssna på Johnny Cash´s ” A boy named Sue”!

Nej, nu blev jag rädd.
Tankarna sprang iväg med mig och jag började drömma om ett barn inom snar framtid.
Jag blir alltid så rädd när jag låtit tankarna vandra fritt på det viset.
Det vi har att förlora blir så verkligt och rädslan tar ett kraftigt grepp om mig och jag hatar att vara rädd!!!
Vill inte! Ville inte! Vill inte!
Jag vill bara att tiden ska gå snabbt, att vi gör ett positivt grav-test i helgen och att denna resa når sitt mål!
Jag har egentligen bara en sak att säga - ”är vi inte framme snart???”
30 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar
Same song plays on and on

“Same song plays on and on.
Different music – different lyrics.
But the same song plays on and on.”

/ SN-090629

För tillfället så upplever jag livet på det viset, att det är samma visa, bara nya versioner av den.
Det är vårt sjunde försök och man tycker att man borde lärt sig något om hur man hanterar stressen som det innebär att göra IVF, men icke sa Nicke Nyfiken i en strut!
Det är samma vånda om igen.
Det känns dock som att det är en stor skillnad denna gång: så här trött var jag inte innan vi gjorde de andra försöken.
Eller?
Jag har kanske förträngt det?
Eller så är jag för trött för att minnas?

En sak jag minns och återupplever just nu är våndan varje gång Becka går på toaletten.
Jo, jag vet att hon klarar det själv och har gjort så i flera år, men det är inte själva toabesöket som jag har blir stressad över.
Varje gång så slutar mitt hjärta att slå fram tills hon meddelar att statusen är oförändrad, eller i alla fall att det inte finns något som tyder på att det gått fel.
Inget bra sätt att leva på, jag vet, men inte ens efter sex försök har jag lärt mig hantera detta.
Jag får ångest, blir rädd och ser för min inre syn en tårögd Becka komma tillbaka.
Efter en åtta till tio toabesök på en dag, så blir man ganska så slutkörd.
Det är som att springa 200m häck varje gång, sätta sig ner och pusta ut och få reda på att ”nu är det dags att springa nästa lopp”.
Jag har inte fysiken till det, precis som jag inte orkar detta!
Och ändå hoppas jag att detta pågår i nio månader till.
Självplågare?
Nej, bara en pappa som gärna vill ha ett barn till och denna gång få ha barnet hos sig och inte en ängel.
29 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer
Kissing in the moonlight

Hur stänger man av hjärnan?
Just nu så är det för många tankar och oro i kroppen, så helst hade jag sett att någon hittade en avstängningsknapp på mig!
Men eftersom jag är en utgående modell och manualen sedan länge är borttappade, så jobbar min hjärna obönhörligen på!

I nästa vecka är det då Dagen G, då vi får reda på om det fungerat eller inte!
Det känns i kroppen att det närmar sig.
Det blir svårare att hålla ifrån sig och man reagerar lättare på allt som kan vara tecken på ena eller andra svaret.
Ja, jag vet att det är för tidigt att veta redan, men efter sju försök, så har vi ganska bra koll.
Eller?
Vi velar fram och tillbaka, som vanligt!
Vi ömsom tror och ömsom tvivlar, som vanligt!
Vi pratar om vad som händer om det är positivt och vad som händer om det inte är det, som vanligt!
Och som vanligt så pussar jag på magen och hoppas att det är någon där inne som en vacker dag i mars vill komma ut och få sina pussar utan att mammas mage är mellan!
28 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer
Dangerous

Det är farligt att klippa gräs.
Är man en humla eller en gräshoppa så kan man bli överkörd, men även jag som kör kan uppleva det som farligt!
Det kommer fram mycket tankar och känslor när jag sitter där och skumpar rundor på den där coola maskinen som en annan Patrick Dempsey i "Can´t buy me love".

Jag hinner bland annat tänka ut hela bloggar, som jag självklart sedan har glömt när jag väl sätter mig vid tangentbordet.
Jag kommer på de mest romantiska dikter, som jag sedan inte minns mer än kontentan av.
Jag hinner grubbla på hur människor uppfattar mig. Vad de tycker om mig.
Jag hinner även komma på massor av smarta saker att säga till folk jag retar mig på: för att när jag väl möter dem stå där och få fram ............ "öhhhh, jasså".....
Jag hinner tänka bittra tankar och glada tankar.
Jag hinner gå igenom mitt liv, för att bara minnas de sakerna jag helst inte vill bli påmind om.
Jag hinner komma på hur mycket jag saknar Amanda och hur stor bit av mitt hjärta som verkligen saknas sedan den där november dagen.
Jag hinner även upptäcka att mitt blod på något sätt trots detta pumpar runt i kroppen och jag kan trots allt le åt södesärlan som envisas att landa två meter framför gräsklipparen - hela tiden. Den lär sig visst aldrig.
Till skillnad från mig: emellanåt lär jag mig nya saker.
Det mesta om mig själv.

En sak som jag minns från det jag kom på idag är:
"Är det hur jag tror att andra ser på mig som styr hur jag ser på mig?
Eller är det hur jag ser på mig som styr hur jag tror att andra ser på mig?"
27 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar
Drive my car

Började dagen med att besiktiga vår Skoda.
Ett perfekt sätt att förstöra dagen på, om den inte går igenom.
Som tur var så hade vi bara ett positionsljus som var kasst, så det blir en tur till Biltema för att släcka den trasiga lampan, eller hur man nu ska uttrycka det.
Skönt att den gick takt igenom utöver det. Hade varit trist att behöva lägga pengar på att fixa till den bilen också, nu när Manhattan går som den ska och det snart då är semester.

På tal om det så är det bara femton dagar kvar! :-)

Har förresten beställt en terrassmarkis som ska täcka trädäcket. Så vi kan sitta där när solen skiner utan att bli koka, stekta och grillade på samma gång.
Så nu är det bäst att det blir en bra sommar, så vi har nytta av markisen.
Och jag tänker inte bara på mig själv! Lovar!
Grannarna har fått en pool som de gärna vill använda ofta och flera av våra vänner har pool som de vill plaska rundor i.
Hör du det, John Pohlman!!!
Säg efter mig: ”Sooooooooool”!!!!!

Jag försöker att inte tänka för mycket på hur det ska gå med vårt försök.
Men jag vill ju så gärna att vi ska lyckas bli gravida igen, men med lite annan utgång denna gång.
Längtar efter att hålla mitt barn i famnen, lukta på hans eller hennes hår, ja till och med blöjbytena ser jag fram emot.
Ni får mer än gärna gnugga detta i ansiktet på mig, ja orden – inte blöjorna, om jag gnäller över det om ett år eller när det nu – om det nu, blir verklighet!
Lovar Tessan ochNettan och alla Ni andra, jag ska bara le när du använder mina blogginlägg mot mig!
I detta fall hade jag älskat att ha fel.
Nästan lika mycket som jag älskar Amanda och hennes syskon!
26 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar
The Final Countdown

Okej, man ska inte göra så här men jag kan inte hjälpa det: jag har redan börjat räkna ner antalet arbetsdagar jag har kvar innan det är semester!
De är sexton till antalet och krymper en för varje dag!
Det Ni!!!
Varje år som det närmar sig semestertider, så säger jag att ”i år behöver jag verkligen ha semester, för så trött jag är nu har jag aldrig varit tidigare”.
Och i år är självklart inget undantag.
Och i år känns det verkligen som att det är så – mer än någonsin!
Fortsätter det i denna takt så kommer jag att vara en sovande arbetstagare när jag går i pension!
Jag börjar tro att jag delvis är en sömngångare.
Hälften sömngångare och hälften glassälskande pingvin!!

På tal om glass: Tack för glassen Anders J! Den smakade mums!!
Bjuder igen i morgon!!

På tal om semestern, så tror jag inte att de fyra veckor vi har räcker. Inte till allt vi vill hinna med!
Det är bröllop, födelsedagar, hus som ska målas, vänner som bara måste besökas eller bjudas in, trädgård som ska fixas och så då bara måste vi ha någon typ av sommarfest på träddäcket med musik och ljus! Ja, kanske några vänner då också, utöver musiken och ljusen!
Lite vin, ja inte för Becka då förståss *hihihihi* och en förhoppningsvis snäll ”dagen efter”-effekt på lilla mig.
Sedan då en tur till Skånes Djurpark, en båtresa till Oslo, en till Danmark och så förhoppnings då en underbar graviditetsresa som går i hamn till våren.
Kan jag ta semester fram till dess tro?
*ler*
25 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar
Ice Ice Baby

”Jag svär min trohet till religionen Glass och lovar dyrt och heligt att aldrig hava andra Mat-Gudar än Dig!”

Finns det något bättre än en kall, underbart kall glass en sommardag som den här?
Nej, det gör det inte!
Till alla Er som nu mot all rim och reson sa emot mig nu – ”sök hjälp och böta genom att köp en glass till någon som har bättre förstånd”!
Glass är en kärlek som aldrig kommer att smälta!
En god Ben & Jerry, Stracciatella, Rocky Road eller varför inte Carte Dór´s Vanilj med färska jordgubbar!
Ja, jag dreglar – stäm mig!!!

Det är många tankar som går just nu.
Många funderingar och mycket som slår mig – ibland hårt!
En sjuk sak jag kommit på: jag är avundsjuk på de som har ett solskydd på sina bakrutor i bilen med bilder på Blixten McQueen och Bärgar´n, eller de som har en gul lite fånig skylt bak på bilen som säger ”Baby in car”!
Jag vill också ha sånt på bilen, jag vill också ha en glöttig ”nummerplåt” med ett barnnamn och ett födelsedatum på nertill på en barnvagn, som jag då lyckligt stolt går och knuffar på.
Självklart då med den där minen att det jag har i vagnen är det vackraste som någon någonsin i barnvagnsknuffandets historia haft i en barnvagn!
Jag vill också komma till jobb med en min som säger ”jag har inte sovit en blund, varje lakan i huset är nerkräkt och jag minns inte sist jag ens funderade på att ha kläder som passar ihop”!
Jag vill också gnälla över att vi aldrig har sex, att vi aldrig hinner med varandra eller att jag inte ens vet hur det kom sig att jag sovit på soffan i natt kramandes en Barbie-docka och varför jag hade en alldeles för liten rosa strumpa på min högra fot!
Jag vill sluta drömma och börja leva detta lyxliv!!

Till dess får jag väl dränka mina sorger i glass.
24 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer
Nothing else matters

Har Ni också någon gång vaknat med känslan att inget egentligen betyder något?
Att inget spelar någon roll?
Och hur meningslöst det är att försöka ignorera den känslan?
När jag körde till jobb idag så kändes det som att jag varit vaken hur länge som helst och att det egentligen var närmare lunchtid och inte tidig förmiddag eller sen morgon.
Visserligen skiner solen och det är varmt ute, men jag har små grå moln som regnar på min värld.

Eller regnar är kanske fel beskrivning det med.
Det är moln som jag inte riktigt vet om de kommer med regn eller om det döljer sig en sol bakom.
Jag vet att man inte ska tänka för mycket över om vårt IVF kommer att fungera eller inte, vi kan inte göra så mycket för att påverka utgången av det. Mer än vad vi redan gör.
Men att inte fundera på det, hoppas, våndas och önska, det är lika omöjligt som att hindra att vinden blåser eller att slå myggor med sugrör!
Det blir en hel del pussar på Beckas mage varje dag och små viskningar om att de små äggen ska fästa där inne.
Små kärleksord om hur jag ska skämma bort dem om de bara fäster och växer sig till små barn och blir födda och växer vidare till större barn och ………….

Ja, mina drömmar är många, men egentligen är de i grund och botten en: att de ska fästa och att vi om ca nio månader ska få ha vårt levande barn hos oss, en blandning av en galen man och en vacker kvinna.
23 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar
Monday Monday

Dagens fråga: Har min kropp redan börjat varva ner inför semestern eller är det så att det bor en alien i min hjärna?
Mådde inte alls som jag ville igår och även om det är mycket bättre idag så tycker min kropp att den mycket hellre hade legat på soffan och funderat på hur mycket tryck min vikt har per kvadratcentimenter i denna soffa.
Ett svårtlöst problem, men kroppen hade varit beredd på att ligga kvar tills dess att lösningen visat sig!

Jag har förresten ådragit mig en arbetsskada i helgen.
Gräsklippning och stenläggning gav mig en blåsa under ringfingret på höger hand. Eftersom jag sedan inte kan låta bli att sticka hål på blåsor jag får, så blev det lite svullet, rött och ömt.
*aj, så synd det är om mig*
Så idag gör det lite lagom ont när jag böjer på fingrarna och det kliar i såret som nu blivit.
Hur kan man lära barn att inte riva på sår och blåsor när inte vuxna kan låta bli det själva?
Kanske kan jag skylla på den där alien i detta fall också?
*fniss*

Och nej, jag försöker inte att undra hur det går i början av juli.
Blockerar bort det, förbjudna tankar, oro – bort med dem!
Dessvärre har jag alltid varit dålig på att lyda mina egna råd, så 97,5% av den vakna tiden så tänker jag på om det ska fungera denna gång.
Som tur är så tänker jag bara på det under 115,35% av tiden när jag sover!
Eller när jag borde sova……………
Tänk om det är en liten alien eller två i Beckas mage!
Hoppas! Hoppas!
*håller tummarna*
22 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer
Dizzy

Idag skulle jag börjat på att lägga ut stenplattor till en gång mellan trädäcket och garegeuppfarten.
Med hjälp av mina föräldrar så fick vi lagt ut stenarna, men det blev bara fyra som verkligen kom på plats innan ett störtregn avbröt vårt arbete.
Så det blev en kopp kaffe och lite inomhussittande istället.

Och tur var kanske det, blev yr och ganska illamående strax efter att de kört hem.
Trött och ont i huvudet fick jag oxå.
Tror att det är tur att det bara är fyra veckor kvar innan semestern, vi börjar bli ganska tröttkörda både jag och Becka.
Det känns att det är inte mycket som ska till för att vi ska känna oss hängiga och nästa lite sjuka.
Stress kanske?

Igår fick vi besök av Sven, Jenny och Axel.
Det var mysigt.
Alltid kul med besök. De skulle egentligent till Bauhaus, men de hade stängt! Vi hade dock öppet!
Slog mig dock att det blev de som stod för pizzan och inte vi.
Jaja, vi får bjuda nästa gång!!
Lovar!!

Nej, nu ska jag in och duscha av mig lite av dagens Bjuvslera innan det blir loppelådan.
Sov gott!
21 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar
Summer of ´69

Det blev en händelserik midsommarafton i år.
Stora händelsen var att vi kollade U21 Em matchen mellan Sverige och Italien på Olympia med Jennie och Patrik!
En strålande idé som Patrik kom med.
Nu blev det inte den festen som midsommar 1994 när seniorlandslaget grävde brons i USA, men det var jättekul trots förlusten.
Stämningen på Olympia var bra, förutom en idiot ett par platser från oss, men han fick eskort av några herrar i uniform till slut.
Måste erkänna att jag fastnat för föera av dessa yngre stjärnor. Några där kommer att gå långt och borde kanke redan vara bofasta i seniortruppen enligt fotbollsexperten Stefan Nilsson! :-)

Sedan blev det grillat hos Jennie och Patrik.
Massor av grillat!!!
Flintastek, karre och så då revben från Himlen! De var yummi!!
Lilla Isabelle höll låda fram till hon bokstavligen stupade i säng och Becka och jag turades om att kela med henne.
Barn är underbara!!!
Vill ha, vill ha, vill ha!!!

Vid lunchtid tidigare på dagen så besökte vi och mina föräldrar Amandas grav.
Det var så fint att se hennes sten nu.
Känns verkligen som att vi valt rätt sten!
Som vanligt satte vi rosror hos henne och tände ljus.
Rosa rosor hos en liten söt flicka!

Under torsdagen träffade vi två andra underbara ungar: Oliver och Kevin.
Kram-Kevin som verkligen är en kramgo kille och Oliver som utvecklat en kärlek och allergi för katter. Inte den bästa kombinationen, men barn är barn och katter är katter och de dras till varandra.

Idag blir det nog en ganska lugn dag.
Ska kanske klippa klart gräset och tvätta någon maskin tvätt, men annars blir det nog en film eller två.
Vi får väl se vad vi kommer på under dagen.
Troligtvis blir det något, annars är risken att vi funderar för mycket på om de små äggen kommer att fastna eller inte och tänka alldeles för mycket på vad som händer om det inte går vår väg.
Att vara en tänkande varelse är en gåva och en förbannelse!!

Ha en bra midsommardag!

PS. Jennie och Patrik: jag glömde mina solbrillor hos Er igår. Kommer och hämtar de så fort vi kan!! :-) DS.
20 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar
The tracks of my tears

När det regnar så öser det ner!
Ja, så är det verkligen – det är allt på en gång när det gäller oss.
I tisdags satte vi tillbaka ägg och igår så kom Amandas gravsten. En vecka senare än beräknat, men det har varit en hel del helgdagar under dessa veckor, så det är inget att gnälla om.

Det kändes konstigt att se stenen där på hennes grav.
Det bekräftade att hon vilar där. På flera sätt.
Det är liksom slutgiltigt, samtidigt som det är skönt att alla nu kan se att här är vår dotter begravd, så är det trots allt att här är vår dotter begravd!
Det var så många känslor som kom fram på samma gång, det är många känslor som kommer fram bara jag nu skriver om det.
Lättnad över att se stenen äntligen på plats, trötthet över alla tankar som kommer fram när jag ser stenen, smärta i hjärtat över att under den vilar min dotter och en kärlek jag har till henne som gränsar till outhärdlig eftersom jag inte har henne hos mig!
Starka känslor och när vi gick därifrån igår så kunde jag inte känna något alls.
Det vara bara för mycket!

Det har verkligen varit en vecka med tvära kast och många olika funderingar.
Tur att den är kort, eller då att det inte varit så många arbetsdagar, för annars hade jag ärligt talat inte orkat!
Nu är det tre dagas helg och det behöver jag nu.
Känns som att jag skulle behöva sova ut, gråta ut och få ut lite ilska ur kroppen.
Det finns mycket uppdämt i kroppen just nu, är kanske därför jag inte tappar i vikt? *flinar*
Får avreagera mig med gräsklipparen, gråta ut i soffan och sova i sängen.

Men visst är det konstigt att det händer allt detta samma vecka:
Nytt IVF-försök, Amandas gravsten, vår bröllopsdag och så då midsommar.
Ja, när det regnar, så öser det ner.
Men just nu skiner solen utanför i alla fall.

Kramar
18 Juni 2009  | Länk | Amanda | 2 kommentarer
Working on the highway

Så, nu är det tomt i frysen.
Två av våra ägg klarade inte upptiningen, men som tur var så var de andra två ok.
Så nu vilar det två befruktade ägg i Beckas mage och nu hoppas vi att de ska trivas där och bosätta sig där de närmaste nio månaderna.

Känns bra, lite oroligt, många tankar, men överlag känns det bra.
Det är inte så mycket vi kan göra åt det nu.
Mer än att vänta och då att Becka inte hittar på allt för avancerade saker. Men det säger ju sig själv.
Fick frågan igår om hur vi egentligen orkar allt:
Göra ett nytt försök – ta oss igenom förlusten av Amanda – hur vi gör om nu detta inte funkar …… ja det är mycket!
Men svaret är enkelt: det är svårare att inte göra något alls!
Att ge upp, skita i allt och inte göra något. Det finns inte i vår värld!
Okej, ingen kan lova oss att detta ska lösa sig nu. Det vet vi.
Men det vi gör nu är att vi försöker ta ödet i egna händer!
Vi tar egna initiativ och gör något positivt!
Det hade gått att sitta och tycka synd om oss, det gör vi ibland det med, tro mig. Men att göra ett nytt försök är en positiv sak, det är en handling som för oss framåt!
Det kanske inte funkar – i så fall gör det ont! Jävligt ont!
Men vi har i alla fall försökt!
Vi har inte gett upp och bara tyckt att livet suger gamla mögeluddiga golfbollar! Vi har gjort något åt det!

Sedan måste jag bara säga en sak:
Jag hann knappt innanför dörrarna på jobb idag innan min chef frågade mig hur det gått!
Innan jag varit på jobb i 20 minuter hade jag pratat med fem kollegor till om gårdagen!
VAR ANNARS TAR MAN SÅ BRA HAND OM SINA KOLLEGOR????
Jag är lyckligt lottad!!
Vi är bra på att ta hand om varandra på detta dårhus där jag jobbar!
Det händer mer saker här än i en såpa på TV3, kanske därför att folk är öppna och pratar om sina liv på ett sätt man normalt sätt inte gör på jobb.
Men det kan jag leva med! Det är faktisk skönt att det är så öppet, man behöver inte lägga ork på att föreställa sig.

Fick precis besked om en av dessa kollegor, och en kris i hennes liv.
Jag hoppas att hon vet att vi alla tänker på henne och att hon vet var vi finns!
Tänker på dig! Kramar!

Titta, det finns alltid plats för fler tankar och mer omsorg av andra. Det är fördelen med hjärtat och hjärnan – det finns alltid plats för mera kärlek och omtanke!

Kramar till Er Alla!
17 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 4 kommentarer
Sugar Baby Love

Idag är det dag 3.
Dag tre innebär att det är dags att sätta tillbaka ägg i Beckas lilla mage.
Ägg som plockades och befruktades för 4,5 år sedan, har tinats upp och är (förhoppningsvis) fina och ok att sätta tillbaka idag.

Vi hade fyra ägg kvar sedan vår sista "äggplockning" och det vore väl fasen om inte minst två av dessa ska bli bra upptinade.
Vi har begärt att att de ska tina upp två och se hur de blir och vid behov använda de andra två, så att vi kan sätta tillbaka då två stycken idag.
Eller så är planen i alla fall.
Om någon timme får vi svar på om det gått enligt planen, eller vad som händer.
Men jag tycker att minst två borde klara processen, vi har liksom aldrig förlorat ett enda ägg vid upptining tidigare.
Ni hör optimisten va??

Det är lite intressant detta.
Ja, egentligen mycket, men jag är blygsam.
Vi var på ultraljud i fredags och då såg de att allt var ok. Det var då den 12/6.
Tioårsdagen av att Becka och jag träffades!
Idag är det den 16/6 - vår åttonde bröllopsdag!!
De äggen som tinas upp, de kommer från samma plockning som Amanda!!!
Ja, Ni ser tecknen va?
Ja, jag hoppas att jag läser dessa tecken rätt!
Jag vill ju så gärna att det ska fungera även denna gång!
Dock vill jag inte att det slutar lika hemskt som sist!
Denna gång vill vi gå hela vägen OCH få hem vårt barn levande och friskt!

Men nu går jag tiden i förväg.
Det är bara dag tre än så länge.
I nästan alla andra fall, så vet de blivande föräldrarna inget om att det finns några mikroskopiska celler i livmodern som ska bli ett barn, efter tre dagar.
De minns (förhoppningsvis) bara älskogen med ett leende och ser de nästan helt osynliga fläckarna på lakanet som en påminnare om det.
De kanske hoppas att "denna gång så gjorde vi ett barn", men de vet inte säkert än.
Vi vet att idag när vi går och lägger oss, så har Becka befruktade ägg i sin mage.
I det som Lina kallar "Amanda boet".
En underbart skrämmande tanke som nu följs av ca tre veckor av oro, vånda och ovisshet innan vi får svar om något av äggen har fäst!
En skrämmande resa mot den första hållplatsen har startat.
Tuff, tuff, nu går tåget..................

PS. Jag ska inte glömma att gratta inte en, men två födelsedagsgrisar idag oxå!
Roger S och Anders J. Grattis på Er. Det är en bra dag Ni fyller år på! Kramar till Er båda!!! DS.

PS igen. Håll tummarna för oss! Love ya all! DS igen.
16 Juni 2009  | Länk | Om barn | 4 kommentarer
Crazy Train

Idag känns det som att jag står på perrongen och ska stiga på ett tåg mot en station jag velat åka till under en lång tid.
Jag är inte säker på att tåget går dit.
Jag är inte ens säker på att rälsen är lagd hela vägen!
Under tidigare resor har tåget spårat ur och växlar legat fel och avgångar blivit inställda.
Men snart så går tåget och jag ska med, trots alla fjärilar i magen och skakningarna i benen.

Det här tåget passerar en massa konstigt landskap utanför och det finns en massa konstiga medpassagerare.
Man får en hel del konstiga tankar och känslor under resan.
Oroar sig och är tveksam till hur allt ska lösa sig, men man vet att om tåget når fram till slutstationen så är resan värd alla påfrestelser.
Men det är en okontrollerbar resan på ett galet tåg!
15 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 3 kommentarer
Secret Agent Man

Agent Soffpotatis kastade sig huvudstupa in i hetluften.
Beväpnad med en fjärrkontroll i handen och en kudde i örat så var han bestämd i sitt handlande att stoppa TV:n från att stå ensam och schässlongen att stå tom.
Han var den främste på sitt jobb och han bevisade det!
Ingen soffa ska behöva ensam stå och med sin partner, den vackra äggande spionen X-6, så hade de åter igen återställt lättja i vardgasrummet och räddat huset från onödiga rörelser!
14 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar
Moonshadow

Lördagen har hunnit in på sin sjuttonde timme och det blåser som om Gud ville att alla skulle leka Mary Poppins idag.
Eller blåsa såpbubblor med osträngade tennisracketar!

Blåst små såpbubblor har vi gjort idag.
Jag och Elsa, som blev hela tre år i veckan, blåste massor av bubblor när mamma Caroline och Becka satte fast lillebror Tage i bilen.
Massor av bubblor blev det, vissa flög långt och andra direkt ner i gräset, men kul var det!
Vi lekte även med hästen som gnäggade när man tryckte den i örat och sjöng sånger ur en barnsångbok: "Maja Min Piraya", "Okända djur" och "Apans sång" blev det bland annat!
Lillebror Tage fick oxå vara med, men han kräkte mest på alla som kom nära.
Som tur är så kommer man undan med det när man är fem månader.
Då är det mest sött!
Vänta femton år, då är det mindre sött!

Väl hemma igen, så blir det lite tacos i kväll.
Sitter nu och dricker en cider och hör hur vinden den vinder runt husknuten.
Ganska skönt att vara inomhus.
Innan vi kom hem så tände vi ljus hos Amanda och satte rosa rosor vid hennes huvud.

Vi väntar på att gravstenen ska komma på plats. Den skulle kommit som denna veckan, men som allt annat så är den försenad.
J & S från NOVA fick sin sten i veckan, men firman hade missat att ringa när de skulle komma så de placerade den fel.
Så dagens arbete för dem har varit att flytta stenen för att få det rätt.
Typiskt! Som om inte det var jobbigt nog ändå.
I morgon är det ett halvår sedan de förlorade sin lilla dotter T.
Våra tankar är hos Er!
Jag hoppas att vi slipper strul med Amandas gravsten, men nu är vi förberedda på att det kan hända och jag inbillar mig att det är bättre.

Det är mycket jag lärt mig om mig själv och andra under de sju månader som gått.
Det viktigaste är dock att man kan aldrig visa för ofta att man bryr sig och att man verkligen visar de man älskar, att man verkligen älskar dem!
Livet är inte alltid en dans på rosor och när det är en dans på rosor, då trampar man ibland på taggarna.
Man behöver ibland bara ringa och prata i några minuter, skicka ett sms eller ett mail för att visa att "du, jag tänker på dig".
Man behöver inte försöka plocka ner månen eller något liknande storslaget.
För ärligt talat, vad fasen ska man med månen till om någon hade tagit ner den?
Nej, det är bättre och betydligt enklare att bara visa att man bryr sig och att ingen är ensam.
Att visa att "du vet var jag är om du behöver något"!
Det är bättre att lämna månen där den är, så man kan titta på den under romantiska kvällar och ta ett glas vin och vara lycklig över att någon skulle vilja ta ner månen till dig - men lämnar den där den är - för din skull!
13 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar
In the future to come

Idag är det tio år sedan vi träffades, lilla Becka och jag!
En kväll i Ängelholm som förändrade allt!

Tänk om jag vetat det då när vi vandrade in från Skälderviken: jag, Caroline, Annette och Magnus.
Eller om jag vetat det då jag hällde i mig en massa turkisk peppar-shot innan vi gick?
Eller så om jag vetat det när vi bestämde oss för att besöka toaletten på Nick´s innan vi gick till uteserveringen på torget?
Hade jag vetat det då så hade jag druckit mera turkisk, aldrig kommit från toaletten eller ens från Skälderviken för då hade mina ben varit för skakiga!
Det är tur att man inte vet vad framtiden har bestämt åt en innan det händer!

Idag har vi bokat vår gemensamma present till varandra.
Ska dock först hämta den på tisdag i nästa vecka och sedan får vi se hur den ser ut ganska mycket senare!
Känner oss helt nöjda med detta och är avslappnade och fulla av hopp!
För första gången på länge så mår vi bra - båda två!!!
Skum känsla, blir nästan rädd för den.
Men det som händer det händer.
Som sagt ingen vet vad framtiden bär med sig i sitt sköte!
*blink blink*

Puss puss älskling!!
Jag är så underbart glad att du gick på den där dejten med Jonas, trots allt!
Vill du ta ett bad med mig nu?
12 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar
Heaven is a 4 letter word

Det ser inte ut som att solen ska stråla och fåglarna ska sjunga alltför högt i morgon när vi firar tio år tillsammans!
Men då får vi väl måla stjärnor i taket där hemma och köpa en skiva med fågelkvitter, eller kanske lite regn och fågelkvitter, så låter det som att vi sitter fast i en skog bara Becka och jag!

I morgon är det alltså tio år sedan vi träffades den där lördagen i Ängelholm.
Vilket då innebär att för exakt tio år sedan var jag helt omedveten om vad som väntade på mig.
Skumt när man nu tänker tillbaka på det.
Jag skulle ju vara själv, hade kommit på att jag trivdes med det och kände ingen stress över att träffa någon ny!
Och så placerar då Caroline Rebecka i mitt liv och min plan var körd!
Dessa kvinnor, de ska då alltid veta vad som är bäst!
Och ännu värre – veta vad som är rätt!!!
*hahahahaha*
Nu var det ju så att Caroline hade rätt! Becka behövde inte känna sig utanför den kvällen.
Så det löste ju sig bra.
Ja, för alla utom stackaren som Becka egentligen var på träff med…………….
Han vet nog vad han missade där den kvällen!

Puss på dig älskling. Jag är väldens lyckligaste att du skrev ditt telefonnummer på den där servetten!
Och att du hindrade att jag torkade mig i pannan med den!
:-)
11 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer
Raindrops keep falling on my head

Jopps, visst är det en äkta Svensk sommar: regn, blött och snart midsommar!
Precis som det ska vara!!
Annars hade vi nog undrat vad som hänt.
Det är trots allt ganska varmt ute, lite fuktigt och klibbigt, så jag tror att vi överlever.
Vi är vana, vi svenska har snart utvecklat simhud mellan tårna och lite fukt har ingen klagat över!
:-)

Kom på en sak igår när vi kom hem från att ha firat Måns.
Måns och Thomas fyller då år dagarna efter varandra och båda två träffade nya tjejer i vintras, med bara någon veckas mellanrum.
La märke till en sak hos dem när vi nu gratulerade dem: de ser mer avslappnade ut än de gjort på länge!!
Trots då att Thomas magsår och att Måns ska flytta inom kort!!
Det är underbart att se.

På tal om sommarregnet, jag har förresten vetenskapliga belägg för att det regnar mer.
I våras så kom vi på att våra vindrutetorkare på ”Manhattan” skruvar loss sig själv när man har torkarna igång.
I vintras så hände detta en gång, i våras en gång, men nu har det hänt tre gånger på en månads tid.
Vetenskapligt visar detta att et regnar oftare på sommaren!
Eller hur??
10 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar
Happy Birtday Sweet Sixteen (Take Two)

Vad är det med juni månad? Vi har ramlat in i ett stim av födelsedagar nu dessa dagar.
Igår då min bror och Tessan och idag är det Beckas bror Måns som blir 20 år! :-)
Eller egentligen är det väl …………… (räknar bakåt)….. oktober som är speciell eftersom det är då dessa personer ”skapades”.
Jo, men i oktober föddes ju jag, så det är en speciell månad!
Födelsedagsfebern fortsätter sedan i nästa vecka då det är ytterligare två födelsedagar. Plus då att vi firar vår åttonde bröllopsdag.

Men nu går vi händelserna i förväg. Det är trots allt Måns födelsedag idag och han fyller faktiskt jämt!
Det är snart 10 år sedan jag träffade honom och även resten av familjen Pratsam, för första gången.
Gemensam nämnare blev redan första kvällen film och framför allt då Star Wars!!
Med brödrar som gillade Star Wars, så kände jag mig som hemma direkt.
Så trots att det var stora delar av släkten som var med den där midsommarafton, så kändes det rätt från början.
Tänk det är snart tio år sedan!
Det innebär nog dock att du inte blir 20 år idag Måns. :-)

Grattis!
9 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar
Happy Birthday Sweet Sixteen

Idag är det trettiofyra år sedan jag blev storebror.
Vilket då innebär att Thomas fyller just trettiofyra i dag! Vilket sammanträffande!
Tror jag har påpekat det att antal gånger, men min bror och jag har haft ett underligt syskonförhållande under åren.
Vi har sällan eller nästan aldrig bråkat, tror det är 2 gånger under alla år vi slagits på varandra!
Vi höll ihop mot andra och vi hade väldigt bestämda åsikter om vilka regler som gällde när vi lekte!
Inget fusk eller trams här inte!!!
För att inte tala om alla spel vi gjorde eller gjorde om för att de inte var bra nog!!!
Inget gick säkert för oss! :-)

Och trots magsåret han fick som en för tidig födelsedagspresent, så verkar han mer tillfreds med livet än jag någonsin sett honom.
Ju äldre vi blivit desto mer har vi kommit på hur jäkla lika vi är han och jag. Ja, egentligen han, jag och pappa, men det hör väl till.
Vi Nilsson män är som vi är, men det är svårt att tycka illa om oss – inbillar jag mig! :-)
Pratiga, knäpp humor, ska alltid göra rätt mot alla, tror att vi vet allt och ganska sentimentala om det mesta som ingen annan blir sentimental över!
Så grattis Thomas – den bästa bror jag har!
Och det är inte en sak jag bara säger, jag menar det!
*fniss*

Vill även passa på att gratta lilla Tessan som råkar bli just sexton är idag!
Eller hur var det? :-)
Trots att vi bara jobbade ihop under en vår och en sommar, så håller vi kontakt än och jag hoppas att ingen missar hennes underbara hemsida.
En kanon människa som har knäppare humor än jag och ett rakt och direkt sätt att ta det som livet kastar åt henne!

Grattiskramar åt Er båda!!!
8 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar
I need to know

En lite regnig dag börjar lida mot sitt slut.
Lite TV eller en film nu, sedan blir det loppelådan.
Har haft mina föräldrar och min bror här idag. Det var lite papper som skulle ordnas och så passade vi på att gratta min Broder som fyller år i morgon.
Passade på att tända ljus på Amandas grav och sätta nya blommor.
Nu bör gravstenen komma när som helst och jag hoppas att det blir i veckan som kommer.
Vill verkligen att alla ska veta var väldens sötaste dotter vilar!

Igår skulle vi träffat NOVA-gruppen hemma hos J & S, men precis som sist när vi bestämt så händer det något.
Förra gången var det jag som var snorförkyld och hade feber och deras som J som under eftermiddagen bröt armen.
Igår var det då Becka som skadat ryggen och lille J som hade fått influensa!
G & L måste undra om vi alla gör allt för att undvika dem!
Men nej, det gör vi inte!!!
Detta är så jäkla retligt!
Men tredje gången gillt hoppas vi nu på, annars får vi bestämma att vi ska ses hos oss istället, så bryter vi mönstret!

Igår så var jag lite inne på att tyda tecken.
Det finns en annan sak som jag ler lite åt varje dag.
En liten vit barnmössa med små röda blommor på. Den ligger just nu (åter igen) på vårt trädäck på framsidan.
Vi har frågat alla grannarna om de vet var den kommer ifrån - ingen vet!
Vi har lagt den på våra soptunnor för att om någon letar efter den, så ska de enkelt se den.
Men varje gång vi lägger den där, så blåser den ner och tillbaka upp på vårt trädäck!!!
Jag skojar inte, den gör det!
Nu får den ligga där den ligger.
Det finns nog en mening med att den ska vara där.
Vet inte vilken - men man behöver inte veta allt här i livet!
Eller?
7 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar
Signs

Beckas rygg är på bättringsvägen.
Hon kan ta sig runt i huset utan att använda mig som stöttepelare och behöver bara hjälp att ta sig upp och ner ur soffa och säng.
Okej, hon lär inte springa några maraton på ett tag och inte sätta några hastighetsrekord, men jämfört med igår så är detta rena balettdansen!

Själv har jag klippt gräset med vår lilla handjagare och under tiden lyssnat på en underbar spellista i min mobil.
Jäklar så bra jag är på att sätta ihop rätt musik!!! :-)
Jag vet att Kid Rock´s låt "All Summer Long" är en ren rip-off från Lynyrd Skynards "Sweet Home Alabama", men det spelar ingen roll - låten är underbar!!!
Lite Cat Stevens "Moonshadow" och "The first cut is the deepest" på det så gick gräsklippningen som en dans!
Kanske ingen snabb dans, men en långsam tryckare är väl inte fel?

När jag var klar så satt jag en stund på altanen och bara njöt av musiken och kollade upp på molen.
Om man ser några få vita moln när resten av molen är mörka och regntunga, och i dessa få vita moln ser en stegrande häst och bakom denna häst så lyser solen, men resten av himlen är mörk?
Hur ska man tolka det?
När jag satt där med en tanke, nej en känsla av upprymdhet, så upplöstes hästen på några sekunder och det var bara den ljusblå bakgrunden kvar.
En oval öppning i de mörka molnen.
Och i den öppningen, där sken solen!
6 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar
Back om my feet again

Läste om ett par som förlorade sin femårige son i slutet på förra veckan och om hur de hade tagit livet av sig båda två genom att hoppa ut för en klippa i helgen - med sonens kropp i en ryggsäck!
Hade tänkt ut en bra blogg idag om just hur smärtan kan vara förlamande och hindra att man kan tänka på något annat men även att jag inte har patent på just smärta, när min mobil ringde på jobb.
Först en gång, sedan en gång till och sedan en tredje gång, allt under samma kundsamtal jag höll på med.
Lite stressad hann jag med att svara den tredje gången, vet att ringer Becka igen så snabbt efter vartannat så vet jag att det är något väldigt viktigt!
Det var det: hon låg på golvet och hade ont i ryggen och kunde inte ta sig upp själv!
Från en sorts smärta till en annan.

Hon skulle bara ta upp soppåsen ur sin hållare för att gå ut och slänga den, när det bara smärtade till och så låg hon där!
Det var inte ens en tung påse, men det behöver det inte vara.
Jäklar så ont det gör när man klämmer en disk eller en nerv i ryggen!!
Så min arbetsdag på jobbet blev betydligt kortare än tänkt och Becka lediga dag blev det inte alls speciellt mycket ledighet med.

Jag hoppas att smärtan ger med sig snart för Becka, men vet att det kommer att dröja minst några dagar innan hon kan röra sig ordentligt igen.
Just nu så gör det ont bara hon rör sig från liggande på sidan till liggandes på rygg!
Tycker så synd om henne!
Och hon som var så glad över att hon hade en brud make-up i morgon på jobb.
Ja, det händer alltid vid fel tillfälle!
Om det nu finns ett rätt tillfälle att få ont i ryggen!

Försiktiga kramar till Alla!
5 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar
I´m in love in a fairytale

Det var en gång en liten pojke, vi kan kalla honom Otto, och en lite flicka, vi kan kalla henne för Betty, som träffades på en utekrog i en liten kuststad som har höga tankar som sig själv.
Otto var för kvällen en livad lax och hade innan utgången lögat sig i en blandning av somrig parfym och stark lakrissmakande alkohol.
Det fanns inte ett moln på himlen som han kunde se genom alkoholdimmorna och han var pank och fågelfri!
Betty å andra sidan var bara pank, hon hade en träff med en lokal förmåga med höga tankar om sig själv från kustorten.
Otto kände denne gentleman sedan tidigare och alla var där för att dinera och supera ihop med en gemensam väninna, Grevinnan av Eket och hennes senaste kärlek, Sir Artur. Det var Sibylla, Ottos barndomsvän och Grevinnans förtrogna, som arrangerat supén och även var den skyldiga till att kvällen blev som den blev.
Men mer om det senare.

När sällskapet kom till utekrogen så var de lite fashionabelt försenade, som alla fina sällskap är.
Allt ljus på mig och det där.
Bettys gentleman, Sir Wantedalotbutgotnone, tyckte dock inte det var hyfsat att vara försenad och satt redan vid långbordet och var butter som en bulldog.
Efter att ha besökt vattenklosetten, så satte sig alla till bords och det var nu som Sibylla begick missen som Sir Wantedalotbutgotnone sent skulle förlåta: hon placerade Otto vid sidan om Betty!!
Sir Wantedalotbutgotnone försökte på alla sätt att duellera verbalt med stallpojken Otto, men blev under kvällen detroniserad gång på gång av vår snabbpratande hjälte.

När det var dags för dansen att starta och kammarorkestern spelade upp, så försökte Otto undvika Betty, för att inte bli skyldig till en skandal.
Men Amor, Afrodite och de kosmiska krafterna ville annat och vart än han gick fanns Betty.
Ty den nu uppjagade flickan försökte undvika Otto, då hon upptäckt att hennes hjärta klappade lite extra då hon såg den stilige stallpojken.
Sibylla, Grevinnan och Sir Artur med följe blev vittnen till en lustiger dans, där Otto försökte gömma sig för Betty, Betty försökte gömma sig för Otto och Sir Wantedalotbutgotnone och den försmäktande Sir Wantedalotbutgotnone försökte hitta dem båda!
Det fungerar dock så i denna typ av dans, att två människor som försöker undvika varandra, de hittar varandra hela tiden.
Så även våra huvudpersoner i denna lilla saga.

Till slut insåg de båda att det inte var meningen att de skulle vara åtskilda och accepterade att det var dags att möta Sir Wantedalotbutgotnone med öppenhet och förklara vad som Amors pilar och Sibyllas bordsplacering ställt till med.
Sir Wantedalotbutgotnone accepterade sin förlust med att bära sitt huvud under armhålan och vandrade ensam ut i natten.
Otto kysste Betty försiktigt på handen innan hennes droska förde henne hemåt till sin ömma moder som väntade på henne.
Otto visslade på en glad truddelutt hela natten och höll Sibylla vaken med prat om den saga han medverkade i!

Ibland är livet en saga.
Ibland har sagor lyckliga slut även om elaka häxor till barnmorskor, eldsprutande drakar och andra hemska saker som motarbetar våra hjältar, men man måste alltid tro på ett lyckligt slut!
4 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar
Three times a lady

Någon gång i Fornnordisktid så fanns det ett radioprogram som hette Riskradion.
De sa vid något tillfälle att ”Alla goda ting är tre – sylfa, bugg och gnottore!” och förutom just deras tre ”goda” ting, så hoppas jag att det stämmer.
Gillar mera 12,16 och juni.
Den tolfte juni har vi varit tillsammans i 10 år, den sextonde juni har vi varit gifta i åtta år!!
Vi får väl se vad vi kan hitta på för att fira detta.
Sova bort en hel dag?
*fniss*
Nej, jag tror att vi åker bort istället, kanske en tripp söderut?
Vi har ju vår dröm i den riktingen.
3 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 3 kommentarer
Strange kind of woman

Hmmm, det är en konstig tisdag.
Känner mig lite hoppfull, lite längtande och lite ...... ja ... vet inte vad jag ska kalla det, men näsan pekar framåt och tankarna går i den riktningen.
Tisdagar som normalt sett är min värsta dag!!!
Hmmm, det känns väldigt konstigt!

Vi får väl se vad som händer.
Vi ser framåt i alla fall och får väl se vad som händer där, men det känns lovande.
Konstig känsla!
2 Juni 2009  | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer
Död mans hand

Så var det måndag igen!
Vill ente! Vill ente!! VILL ENTE!!!!!!!!
Var tog min helg vägen???
-”hooohoooo helgen var är du??”

Om det fanns ett VM i Trötthet, så skulle jag kunna ställa upp i det idag!
Får verkligen anstränga mig att inte tappa tråden i mina samtal idag.
Känns att det tog ett bra tag innan Johanna Blund tog mig med Drömmarnas Land i natt.
Tyckte att hon var hemskt taskig där, ska testa att bjuda henne på mat och vin innan. Becka får flirta med hennes bror Johnny Blund, så är det ingen som blir svartsjuk!

Förresten, är det någon som vet vad det är för människor som går på Väla när det är så underbart väder som det var i helgen?
Alla säger att de aldrig skulle åka ut dit när solen skiner, ändå är där alltid folk!
Vilket innebär att de som jobbar, inte kan ta kompledigt och åka hem till sina familjer som vill ha hem dem!
Så jag har en idé – solen skiner = åk till stranden, på utflykt, älska i en hammock, ja vad som helst, men åk INTE till Väla!
Regnar det – då är det helt ok! Handla tills Ni övertrasserar Era konton och fyll bilen med varor på bästa Ullared-manér!!
Är vi överens?

Med all min välmenande skrämmande kärlek

Stefan – Zombien
*booohoooooo*
1 Juni 2009  | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Stefan Nilsson                                             Skaffa en gratis hemsida