Stefan Nilsson

Startsidan	\|	Blogg	\|	Fotoalbum	\|	Smått och gott	\|	Vänner	\|	Gästbok
Topplistor	\|	Om mig	\|	Videoklipp	\|	Logga in

Må

Lö

Sö

Januari (2019)

Danmark

"Danmark, Danmark. De é ett dejligt land!
Där Pedersen kör knallert och citerar H-C Andersen.
Danmark, Danmark. De é brö å ost å smör - De måste vara där man hamnar när man dör!"

Ja, Ni kanske inte håller med mig och Torsson, men har man varit ute på Skagens yttersta spets, Grenen, då är det kanske inte lika säkert.
Vi stod där i halv orkan (okej, lite överdrivet, men det blåste som tusan), det spöregnade från alla håll (!!!) och jag hade vadat ut så vågorna kom både från Kattegatt och Skagerack!
Det var något av det häftigaste jag varit med om!
Vilket skådespel!!
Man känner sig så liten - och man älskar det!!!

Vi var ju i Skagen för att vara med när Jennie och Patrik sa ja till varandra.
Mer perfekt ställe att gifta sig på kan jag knappast tänka mig!
De hade bokat Svenska Sjömans Kyrkan i Skagen, och den låg så perfekt, precis intill vårt hotell.
Sedan hade de hyrt ett hus en bit bort, där de bodde under den vecka de tillbringade i Skagen. Där hade de även festen efteråt.
Det var hur mysigt som helst, trots regn och blåst!
Att lilla söta Isabelle förgyllde vår tillvaro gjorde ju inte vistelsen sämre!
Hon är så söt den tösen!!

Sedan fick vi en bonus på vägen hem. En av våra medpassagerare i bilen jobbar på färjorna mellan Helsingborg och Helsingör och det var "hans" färja vi fick på turen över sundet tillbaka till Sverige.Så det blev en sightseeing-tur på färjan och ett besök på bryggan!
Skitcoolt!!
Snacka om utsikt de har där uppe!! Så skulle man åka varje gång!!!

Men det var trots allt skönt att komma hem igen. Så idag är det vardag igen och jobb som väntar!
Men jag kan drömma mig bort till Grenen och vågorna som slår mot mina ben.
Ahhh...... *suck*

31 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Drive my car

Tänk vilken rusning det blev att hjälpa mig med den gamla ”hiten” från 1982 ”Hallå Hela Pressen”!
Det ramlade in svar från alla möjliga håll.
Min broder hade dock låten, så jag ska göra ett besök hos honom inom kort för att bota mig från denna åkomma!
Tänk, där har jag varit frisk från denna låt under alla år och så nu 27 år senare så hittar bacillen mig.
Men man ska vara glad för det lilla, det kunde varit David Hasselhoff´s ”Looking for freedom” eller Loa Folkmans ”Symfonin” som bitit mig!
Eller ännu värre vilken Lasse Stefanz´s låt som helst!!!
Usch och fy!!

Idag känner jag mig annars som en zombie.
Hjärnan vill inte riktigt starta på alla cylindrar, det är mest som en motor som ska gå på sex cylindrar, men det är bara två som fungerar.
Det är jag idag!
Får inte riktigt hjärnan att reagera, det är lite som att den är inlindad i bomull eller något liknande.
Det är kanske så att även min hårddisk är på väg att krascha?
Jag behöver kanske formatera om den?
Var har jag nu lagt skivan med mina drivrutiner – ”Stefan M.72 Fjant DeLuxe”…………

27 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Hallå Hela Pressen

Jag börjar förstå vad Quasimodo pratade om när han höll sig för huvudet när klockorna ringde.
Jag gör snart samma sak när jag hör telefonen ringa.
Hela denna vecka har telefonerna på jobb ringt som Notre-Dame´s klockor – högt och ihållande!
Så nu på lunchen fick jag rymma iväg till den lilla butiken Väla och hjälpa dem i deras svåra ekonomiska tid…………

Har fått tag i en ny hårddisk, så nu hoppas jag bara att informationen på den gamla går att rädda.
Har visserligen backup på det viktigaste, men det är så tröttsamt att ladda ner alla program på nytt, installera och uppdatera.
Låter kul, va?
Inte det?
Konstigt!
Men tänk ändå så smidigt, en hjärna slutar att hitta minnet och gammal information. Då skaffar man en ny och för över allt från den gamla och kan kanske återskapa 90-95% av det!
Problemet är ju bara det att hårddisken på en data sitter lite mer tillgängligt än hjärnan i våra huvud!
Det är också liiiite mer information i huvudet på oss än på en hårddisk.
I alla fall på de flesta!!
:-)

Stoppa pressarna!!
Är det någon som har låten ”Hallå Hela Pressen” med Chattanooga från 1982 på CD?
Fick dille på den igår och kom på att jag inte hade den så jag kunde spela och kom på att den inte är så bra!
Så kan någon rädda mig från denna sjukdom så hade jag varit tacksam!
:-)

26 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

OK Computer

Idag har jag sorg!!
Jag är rädd för att min älskade hårddisk på den stationära datan sjunger på sista versen.
I ett par veckor har den ”klickat” på ett oroväckande sätt och idag så gick den enbart att starta i felsäkertläge.
Testade att ge den lite HLR genom att läsa in inställningar som jag vet funkat tidigare, men inte.
Den klickade och startade om hela tiden!
Precis som vi när vi blir äldre – upprepar oss men kommer inte riktigt igång!
Kan man fråga en tekniker vad man gör med en hårddisk som blivit senil?

Som tur var så började arbetsdagen med ett besök hos kuratorn, så jag fick gråta av mig om min älskade hårddisk.
Det finns visst andra hårddiskar där ute, men ingen med mina minnen.
*suck*
*snyter mig våldamt i kontorsgardinen*
Jaja, det ska nog kanske gå att rädda informationen, men det är så surt. Jag som älskar min data!!!
Inte mer än Becka!!
Lovar!
Verkligen inte mer än Becka!!!
Säkert! Jag lovar på heder och samvete och må min musmatta förgöras av blixten om jag ljuger!!

Men visst är jag en liten datanörd och har ett svårbotat fall av tangentbordsanfall som ibland inte går att stoppa!
Det kan jag inte förneka, för då kommer blixten att träffa mig och inte musmattan och då sitter jag där och surrar utan att göra något – som en annan gammal hårddisk!

25 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Enjoy the silence

Ja, inte är det tyst idag i alla fall.
Allt annat än, om sanningen ska fram!
Det är ju måndag och då går telefonerna varma på jobb. Det är full rulle och knappt att man hinner andas mellan varven.
Så idag så uppskattar jag tystnaden.
Passade på att ta en promenad på lunchen. Det behövdes idag kan jag säga.
Kändes som att jag först vaknade när jag fick in lite skogsluft i lungorna. Idag har det som sagt varit sömnigt.

Igår fick jag äntligen målat klart med den Marabou-bruna färgen på huset.
Nu har vi ”bara” kvar att måla det vita upp till på framsidan och sidan på garaget, sedan ska jag inte se på en målarpensel på flera år.
Råkar jag se penslar i en butik, ska jag räcka ut tungan åt dem!! Så det så!!
Man måste vara bestämd!
Skulle vilja göra en skylt med texten ”Casa de Schweizernöt” och ha den ovanför dörren. Hade varit så snyggt!
Risken är dock att Marabou kanske hade reagerat på det? Vem vet?
Men mitt argument är fortfarande oklanderligt: huset är Marabou-brunt och det bor två nötter i det = Schweizernöt!
Klockrent, eller hur???

Förresten, det bor nog minst tre nöt i vårt hus. Vi har en katt som älskar advocado!!

24 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Un-break my heart

Igår var vi på Avskedsfest hos Caroline och Roger.
Det är inte farväl fär evigt - "bara" ca fyra månader.
De ska åka till Kanada och USA på en jätteresa under denna tiden.
De har hyrt ut sitt hus och ska åka alla fyra, Elsa och Tage ska ju självklart med!
Så igår efter att Becka jobbat klart för dagen, så blev det en tur till Källna för att kramas och önska lycka till på resan.
Kommer att bli tomt att inte se dem på så lång tid, men vi lever ju på 2000-talet så det finns ju mail och telefoner!
Lycka till på resan och glöm oss inte!!!!!

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort innan!
Jag körde själv till Amandas grav........
Det har alltid varit någon med när jag varit där, men idag så kände jag att jag bara måste åka dit.
Jag var inom butiken och köpte persikofärgade rosor och satte hos henne och tände ett ljus, annars så satt jag bara där på huk och gömde mina tårar bakom mina solglasögon.
De bara kom, hennes gravsten var så varm efter solskenet idag och jag har ingen aning om hur länge jag satt där.
Kände på hennes namn i stenen - om och om igen och pratade med henne.
Gud, det blir verkligen inte lättare att förstå med tiden!
Det gör så ofattbart ont att sitta där och prata med min dotter och sakna henne så att hjärtat brister.
Ändå så kändes det så bra........... ja det går nog inte att förklara. Det bara är så att .............. nej, det går nog inte att förklara.
Eller så är det jag som inte hittar de rätta orden just nu.
Jag låter tårarna tala istället...

23 Augusti 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Stay with me

Efter att ha legat under Beckas Golf Manhattan -89 och klättrat på mina föräldrars vind efter lite memoribelia till ............... ja just det, det är ju fortfarande en liten hemlis. Ja, minnessaker i alla fall, så är jag nu åter hemma igen.
Avgassystemet på Manhattan sitter där det ska, tack vare pappa, och med en massa kul saker följde med mig hem, tack vare att mamma och pappa inte slänger saker som kan komma till nytta!
De skulle bara veta!!
Har avslöjat för dem vad vi ska göra och nu sitter vi bara och hoppas att allt blir så bra som vi vill!!!
Planerna är många, men nu är det snart inte upp till oss längre!
Vi har börjat rulla över bollen till andra, en del vet om det redan, en del kommer snart att få reda på det!

Själv ska jag nu byta om till Mr Mysterio och bekämpa brott och flintastekar i nordvästra Skåne i kväll!

See ya!

22 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

War

I början på veckan så ”beklagade” (kraftig omskrivning för ”gnällde som fan”) jag mig över att det skulle kosta skjortan att plantera en syrénhäck på baksidan.
Efter några telefonsamtal som Becka gjorde under veckan så visade det verkligen sig att man ska inte lyssna på första bästa – för första bästa är, hör och häpna, inte alltid så värst mycket bäst. Ärligt talat inte ens speciellt bra alls.
Det visade sig att de plantorna som den säljaren ville sälja på oss var för fristående buskar och inte lämpade till att planteras som en häck! (Häck, inte rumpa!!!! Så sluta fnissa!!)
Efter då dessa telefonsamtal så fick Becka reda på att syrénplantor lämpade för häck (sa jag inte åt dig att sluta fnissa???) kostade under 30 Kr och att vi visserligen behövde 50st och inte 30st som vi tidigare trott, men summan blir ju ändå mindre än de 12-15,000 som vi först fått höra!
Tänk vad jakten på en vacker häck kan ställa till med!
(Så nu är det slut på detta fnissande!! Skärp dig!!)

Braccae tuae aperiuntur!!!
(Så nu blev det tyst på fnisset!) Lär dig latin istället för att fnissa!!

Ibland kommer jag på mig att man blir lite ”hemmablind”, att man går upp i sin egen sorg och förtvivlan så mycket att man glömmer att andra kan drabbas av svårigheter också.
Får lite dåligt samvete när det slår mig.
Becka såg igår en dokumentär om Tsunami-katastrofen i Thailand och det närmar sig ju årsdagen på 11 september-terrordådet.
Det är så stort att man lätt tappar bort människorna i det. Sorgen de känner och hur förlamande denna chock är!
Det finns även människor i min närhet som drabbas av katastrofer och sjukdomar, som biter ihop och går vidare på ett beundransvärt sätt!
Har blivit en sak jag reagerar på: hur man tar svårigheter olika och att det är inte alltid de man tror är starka som hanterar det bäst! Det finns de som har en okänd styrka inom sig och jag blir så imponerad av dem!
Att se den styrka de har ger även mig kraft!
Det är ibland lätt att fastna i sig själv och sjunka ner i träsket under sig, och det är ok att göra det i perioder. Man kan inte aktivt kämpa emot alltid, utan man måste samla kraft emellanåt.
När man sedan gjort det, så orkar man kriga vidare!

Förresten på tal om latin: Alea jacta est! (Lite ”Asterix”-varning på den kommentaren!) :-)
Nu är bollen i rullning, så nu väntar vi bara på reaktionerna! (Och för att ta ner de som hoppas på för mycket: det handlar inte om barn! Tyvärr……)
Sluta att tänka på häckarna, för nu är bloggen slut för idag!

21 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

Säng Säng Säng

Nu är det den fjärde dagen efter semestern och jag ska erkänna att jag behöver nog ha en veckas semester efter denna.
Under eftermiddagen igår så gick luften helt ur mig. Det var egentligen inget speciellt som hände, jag blev bara trött – mycket trött.
Tror att jag somnade så fort som huvudet nuddade kudden när jag la mig i sängen på kvällen.
Känner mig ganska sliten även idag, men eftersom jag tagit på mig att jobba över, så är det bäst att jag hittar ork någonstans.
Jag får låna en droppställning på sjukhuset och koppla in kaffedroppet redan nu kanske?
Eller lägga isbitar innanför skjortan så jag inte slappnar av?

*konstpaus*

Fick precis reda på att en kollega blivit mamma till en liten flicka. Hon fick havandeskapsförgiftning så de fick ”starta” henne två veckor för tidigt, men allt hade gått bra.
Det är konstigt, jag oroar mig alltid att något ska gå fel och jag blir så lättad och glad när allt är ok, men sedan kommer då motreaktionen som undrar varför det gick fel för oss.
Jag önskar inte någon annan det som hänt oss, men jag kan inte sluta vara avundsjuk på att andra får det som jag önskar mest av allt!
Fick en stor klump i halsen när det skickades runt en printad bild från sjukhusets ”webbisar” på den lilla och började undra hur det reagerades när beskedet kom att vi förlorat vår dotter.
Undrade även om det någonsin kommer att skickas runt en bild på vårt barn i fikarummet.
Jag hoppas det, men ibland tvivlar jag.
Tror det är orken som tryter och gör att jag inte kan hålla de negativa tankarna från mig på samma sätt som tidigare.
Samtidigt så hittar jag en liten ljusglimt i att det trots allt går bra i 99% av alla andra förlossningar och graviditeter, så orkar vi bara göra nya försök, så måste det lyckas till slut!
Jag kan inte se mitt liv utan barn, så ge upp finns inte!
Det går inte att ge upp denna dröm! Det vore lättare att lära sig andas vatten eller dricka syra, än att ge upp!

Grattis Tina och Gustav! Jag är så glad för Er skull!

PS. Tack Helene! DS.

PS igen. Becka, du är underbar!!! DS igen.

20 Augusti 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Bark at the moon

Det är konstigt, man blir äldre, upptäcker nya saker, växer, mognar. Ja, en massa saker händer, men när det sedan väl gäller, då är det gamla trygga saker som hjälper.
Jag har sedan urminnes tider och tillbaka till Hedenhös-tid älskat, med stora bokstäver, hårdrock!
Kanske för att jag växte upp på 80-talet då pudelrocken var som störst, men så fort jag idag behöver en ”pick me up”, så är det gamla klassiska artister som Whitesnake, Gary Moore, Poison, Cinderella, DIO, KISS, Alice Cooper och gänget som kommer fram!
Till och med Europe och Bon Jovi, som alla skulle hata under slutet på 80-talet för att de var ”för mesiga”, är idag underbara att lyssna på!

Det är till och med så att gamla ”dåliga” artister idag går under kategorin klassiker och har ett stort nostalgivärde!
Svenska hårdrocksband lät ganska lika och man hörde direkt att det var ett svenskt band. Det gick aldrig att ta miste på soundet! Det var liksom ”snällare”.
Men Treat, 220 Volt, Swedish Erotica, Alien, Dalton…………. ah, vilken jakt jag har haft att hitta deras gamla hit ”You´re not my lover”!
Det är sådan musik som får mig att skruva upp volymen på stereon och ylar mot ylar mot månen för full hals.

19 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

Danger Zone

Okej, jag är naiv när det gäller kostnader på vissa saker.
Jag har dålig förståelse för att vissa artiklar kan vara så satans dyra, det ska jag erkänna utan omsvep.
Men jag höll på att få en mindre hjärnblödning idag när vi pratade om att det var dags att köpa plantor som ska bli vår syrénhäck på baksidan.
Att pengar inte växer på träd har jag hört, men nu börjar jag undra om de inte gör det för annars kan väl inte en buske kosta så mycket??
Men som sagt, jag är naiv – och när det gäller pengar mycket snål!

Jaja, vi får väl se hur vi löser det. Det går kanske att få mängdrabatt när vi nu ska ha så många buskar som vi ska?
Annars så gör vi på det traditionella sättet – snor dem från någon som har för många?
Näh, fy på mig! Mamma har inte uppfostrat mig till att ta från andra!
Ja, mamma, jag ska bättra mig så att inte pappa behöver ge mig smisk!
*hahahaha*
Nej, jag tror nog mera på att kolla på fler ställen och se om det går att förhandla fram ett bättre pris. Becka är bra på att förhandla! Betydligt bättre än lille rädde Herr Nilsson.
Han ligger hellre i sin lilla röda docksäng och gömmer sig under filten, än att förhandlar om rabatt!
Måste erkänna att det är ett ”fel” jag har som jag inte gillar hos mig själv.
Skulle vilja ha lite mer jävlaranamma när det gäller att vara ”fräck” och ta för mig i sådana situationer.
Jag är tacksam att ha som kund, är för snäll och ifrågasätter inte saker trots att hjärnan undrar om det verkligen stämmer det som säljaren säger.
Sedan skäms jag då lite om någon annan säger det som jag skulle frågat!
Undrar om jag någonsin blir så vuxen att jag lär mig detta?
Jag har ju lärt mig så mycket andra ”vuxen-grejor”, så varför inte detta?
Det kanske växer på mig?
*hahahahahaha*
(Oj, Nilsson-humor!!! Varning! Varning!)

18 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

Working 9 to 5

Tillbaka på kontoret och ääääääääääälskar det!!
Eller inte.
De första dagarna brukar vara lite tuffa efter semestern, men jag hoppas att det snart blir lättare.
Det ringer på bra idag, så att dagen ska nog rulla på!
Om inte annat så finns ju fördelen nu att jag bättre kan hålla mig ajour med mina favoritbloggare och hemsidor.
Har varit lite si och så med det under semestern. Precis som med tiden att träffa alla vi ville träffa.
Ska dock försöka att jaga bort känslan av alla ”måsten” som kommer smygande bakifrån.
Ska göra det jag känner för och ta resten som det kommer, har jag varit bra på innan så jag ska ”bara” komma på hur jag gjorde då!
Har lite grejor jag försöker fokusera på och se fram emot.

En liten hemlis, som vi börjar avslöja lite om till några redan, som jag tror kan bli riktigt kul!
Det kommer snart mer info om det, men de vi testat idén på har uppskattat den, så vi ska snart inviga flera i det roliga.
Det är kanske inget speciellt så, men vi behövde något att ”ta tag i” och lägga ork på, så för oss är det en urkul grej. Det är extra kul eftersom vi båda spinner vidare på idén och kommer på nya saker om den hela tiden.
Nyfikna?
Ska Ni vara, då fortsätter Ni läsa bloggen och det gillar jag!
Lämnar Er med denna ”cliffhanger” och önskar Er en trevlig dag.

17 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Looking for freedom

Sista dagen innan det är dags att stämpla in på jobb igen!
Har försökt att inte tänka på det speciellt mycket och förutom små stunder då det slagit mig, så ar vi haft en mysig dag hemma.
Vi håller på att planera en liten sak som slog oss igår när vi tog ett bad under kvällen.
Det är än så länge en hemlighet, men vi behövde något att se fram emot och lägga energi på och detta kändes rätt för oss båda.
Mer info kommer om detta inom kort!
Lovar!
I alla fall har det gjort att vi haft lite att skingra tankarna med idag och det har känts bra.

Det är ganska mycket som vi sa att vi skulle hinna göra innan vi nu ska börja jobba igen, men det blir inte alltid som man vill.
De sista dagarna har varit de första som jag riktigt kunnat slappna av och njuta av att det är semester.
Förutom Oslo-kryssningen, så har det mest varit jobb och dessvärre då läkarbesök som hängt över oss.
Att besöka sjukhuset varje måndag på semestern är inget vi rekommenderar!
Att veta om att vi skulle dit varje vecka hängde över oss som en tung skugga och det var svårt att riktigt slappna av.
Så nu är det skönt att vi hittat en liten sak att fokusera på!
Vi är som barn som behöver distraheras!
Tur att vi är smarta och kan lurar oss själva! :-)

16 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

Games

Ja, så har det då äntligen hänt!!
Det är fantastiskt, otroligt, underbart, mer osannolikt spännande än något annat!!!!
Jag har fått Becka att fastna i ett TV-spel!! :-)
Vi har suttit större delen av dagen och spelar Top Spin 3 på X-Box:en och jag har inte behövt fjättra fast henne vid TV:n eller limma handkontrollen i hennes hand!
Och det bästa är: hon har samma dåliga humör som jag har när hon spelar!!!!
Hurra, prisa alla grisar och knäck valnötter mellan skinkorna för nu är jag en lycklig man!

Ja, jag var lycklig igår med!
Då hade vi min Ärade Broder och hans flicka här på mat, samkväm och ......... TV-spel!! Ja, just det!
Då var det mest Rallisport Challenge 2 som spelades. Massor av avåkningar, tappade hjul och växellådor som vägrade fungera! Underbart roligt!
Som vanligt så samarbetar alla mot mig för att skada mina fina bilar, men tji fick de och råttor i håret med, för jag vann ofta ändå!!
Just Rallisport-spelet är nog något av det roligaste man kan ha med kläderna på och utan att göra något som polisen bryter in dörrarna för!
Thomas hann även få lite stryk i FIFA 09, när Kina bankade Danmark i fotboll.
:-)

Tänk så roligt man kan ha med en TV och några kontroller i plast!
Klart, det är ju inte på riktigt!
Det är kanske därför det är kul?
För inte fasen hade jag kört som i spelt igår på vägarna med vår lilla Skoda, eller spelat fotboll som i FIFa, med dubbarna först och en tröjdragning i varje närkamp!
Nej, då hade jag spelat ärligt och bara lagt Tigerbalsam i motståndarnas kallingar.............

14 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Spiders in the dressing room

De senaste fyra kvällarna när vi skulle hoppa ner i loppelådan så har vi fått dammsuga taket!!
Taket!!!!
Fattar Ni?
Det har suttit mellan fyra och sex spindlar i taket eller hoppat bungy-jump i sina trådar ner mot sängen.
Underbart!

Så nu står dammsugaren permanent stationerad i biljardrummet, precis utanför sovrumsdörren, så vi inte beöver springa och hämta den varje kväll när det är dags för avsugningen av taket!
För inte tusan vill jag gå och lägga mig med X-antal spindlar dinglandes en halvmeter ovanför mig när jag ska försöka sova.

Först var det flugor och mygg, sedan kom då nyckelpigorna och nu spindlarna.
Vad är nästa?
Gräshoppor och lilafärgade tusenfotingar?
Nej, snart är det jag som byter ut dammsugaren mot en mindre eldkastare som kan lösa problemet en gång för alla!
"Who are you gonna call? - SPIDERBUSTER!!"

12 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 3 kommentarer

Naked (But still stripping)

"Vem ska jag tro på?" sjöng Tomas DiLeva för många år sedan och jag måste erkänna för första (och förhoppningsvis sista!!!) gånger att jag håller med honom.
Jag har kommit på mig att jag är en velpelle när det gäller vad jag tror på eller inte tror på.
För att avslöja en lite hemighet så har jag nog alltid trott på något, men aldrig kunnat definera vad detta något är!
Precis som många andra alltså, men efter att vi förlorade Amanda så blev detta tydligare och jag trodde intensivare och mera än jag någonsin gjort.
Kanske inte helt ovanlig after vad vi var med om, men ändå.

Men sedan missfallet för snart en månad sedan så vet jag inte längre.
Hur tusan kan en god Gud bara låta oss gå på pumpen gång efter annan?
Ja, jag vet att "det finns säkert en mening som vi inte förstår idag" och att "det som inte dödar härdar", men ursäkta men det är bullshit!
Det är lika illa som att "man får inte mer motgångar än man kan klara av", vilket också är en lögn!
Man klarar inte av det, man bara fortsätter att gräva med fingarna för att ta sig ur det hål man är i, tills naglarna försvinner och man till slut är så van vid smärtan att man ibland undrar hur livet var innan den fanns där!
Ja, jag skrev ju att överskriften var "Naked (But still stripping). Mer naket än detta får Ni inte på min hemsida! Förresten en bra låt av D.A.D. för Er som inte visste det!

Sedan kommer då nu tvisten:
Att samtidigt som jag tvivlar på att det finns en Gud, eller Allah eller Jehova eller vad som - så tror jag fortfarande på ett Himmelrike!
Hur är det för screwed-up?
Jag måste tror på att det finns något efterliv, där jag träffar Amanda och får hålla om henne! Utan den tanken, så orkar jag inte fundera på framtiden eller något alls.
Ser Ni, jag strippar trots att jag redan är naken!
Åter igen, jäkligt bra text!

Så här står jag: utan svar, utan att ens veta hur jag själv tror och utan dotter!
Hur kommer det sig så att man ändå fortsätter andas, andetag efter andetag - dag efter dag?
Jo, för att det måste ju finnas något slut på detta!
För att jag och Becka är envisare än spindlarna som verkar vilja invadera vårt hus och envisare än de krafter som verkar vilja motarbeta vår önskan att bli föräldrar igen!
Det kan inte vara så att vi ska ha ett liv i ytterligare 40-60 år utan barn och förhoppningsvis barnbarn att skämma bort och älska!
Vi kan ju inte krama sönder våra vänners barn och se på dem med tårar i ögonen hela tiden. Det slutar med att ingen vågar låta oss träffa barn, eller att vi inte själv klarar av det!
Och så kan vi ju inte ha det!!
Så vi är envisare än Gud!

På tal om gudar eller kanske hednadyrkan, så besökte vi en annan sorts tempel idag: Ge-Kås kyrkan i Ullared.
Där tillber man genom att köra upp kundvagnar och kundkorgar i rumpan på sin nästa och lägga kollekten i kassaapparaterna!
Det är lika intressant varje gång man är där att se hur folk uppför sig där.
Om en man blir en buse bakom ratten på sin bil, så blir en kvinna en mordisk alien med sin kundvagn på Ge-Kås.
Allt är tillåtet och inga regler gäller.
Gud gav oss tio budord - shoppingen bara ett: "Jag måste ha mera!!!!!!"
*hahahahahaha*

Nej, jag har inte blivit knäpp, man kan inte bli något man redan är!
Humor, om än svart humor, har alltid varit en medicin som hjälpt mig att klara av svårigheter, så även nu.
Så oroa Er inte, detta är min medicin och den är mycket bättre än både den som Apoteket eller Bolaget säljer!
:-)

11 Augusti 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

If I could turn back time

Intressant överskrift va?
Visst är det så att det är en del man skulle vilja ändra på om man kunnat vrida tillbaka tiden, dett konsekvenserna av det man gjort eller inte gjort och göra det annorlunda.
Djupa tankar!
Även om jag just idag syftar på att vrida tillbaka tiden till den första semesterdagen så att det inte var dags för jobb igen nästa vecka.
Jo, just det, nästa måndag vid denna tid så har jag jobbat den första dagen av många innan det är dags för nästa vilopaus och jag känner mig inte ett dugg mer utvilad nu än när jag gick hem för semester den där missfallstorsdagen i juli!

Vila och kraftsamlande har det inte blivit mycket av.
Desto mera gnällande och tycka-synd om mig självande!
Och sånt tar på krafterna.
Så Cher, var har du gjort av den där fjärrkontrollen så man kan backa bandet lite. Lovar att jag ska inte överdriva det.
Bara tillbaka till semesterns början!
Eller till dagen innan vi fick reda på att Amanda inte levde längre................. eller dagen då vi fick reda på att vi skulle ha svårt att få barn......... eller ..............*click*

10 Augusti 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Heaven

Tänk så de kan bli.
Under två dagar har jag nu letat ursäkter för att slippa måla det sista på huset och vad har hänt?
I fredags var i Östra Karup och klippte gräs och fixade, för att på kvällen åka till Stidsvig och fira Axel´s födelsedag.
Igår var det då planerat att jag skulle målat, men då kom........... *trumvirvel* .... åska och regn och sedan var vi på utflyttningsfest hos Jenny och Martin.
Tänk som det kan bli.

Det hände något ovanligt hos Sven, Jenny och Axel (nej, inte samma Jenny, de har samma namn men det är allt - lovar!!).
Jag vann något!!
En match i FIFA EM 2008 på X-Box mot Axel!!
Att han slog mig i två matcher efteråt och att även Sven bankade mig spelar ingen roll!! Jag vann en match!!!!
Nu kan vi börja spela spel igen mina vänner!!!!
He´s back!!

Igår var vi sedan då på utflyttningsfest här i Bjuv.
Jenny och Martin ordande lite festlighet med kräftor, räkor och för oss med smaklökarna intakta: grillat!
Jättemysigt!
Vi började dock tro att vi hamnat i en dålig skräckfilm för ett tag försvann gäster spårlöst: de dansade i vardagsrummet och så då .....*puff väck*.
Alla kom tillbaka sedan, men den förste som försvann var vi av med.
De andra hade gått för att leta efter honom.
Så om Ni ser en uppklädd 27-åring i svart kostym som vinglar runt i Bjuv-Helsingborg området så ordna så han kommer hem, tack!

En vanlig sak när vi nu träffar folk vi inte mött innan är då frågan "Ni har väl barn?".
En fråga som är lika kul att svara på som att stoppa grödande kolbitar i kalsongerna.
Numera är det inte så svårt att svara på den för egen skull, man har liksom vant sig, men för att man vet hur den som ställt frågan kommer att bli olustig och skämmas.
Och likadant igår. Personen vred på sig och sa något om att det "kanske fanns en mening med det" och skruvade mera på sig när hon kom på hur fel det lät!
Vi vet ju hur vi ska svara, men ingen förväntar sig det svaret och har ingen bra reaktion på svaret förberedd.
Vi har haft denna situation uppe flera gånger på NOVA-mötena och det har till och med diskuterats att säga "nej, vi har inga barn", men det känns fel.
Men visst finns tanken på att "skona" folk genom att säga så, men det hade varit att ljuga för även om vi inte har Amanda kroppsligen hos oss, så har vi henne med oss 100% av tiden.

På tal om Amanda, så är Jenny och Martins lilla Elin så härlig.
Jenny och Elin tar emellanåt prommenader bort till kyrkogården där Amanada vilar och sätter blommor till henne.
Amanda existerar för Elin och Jenny berättade igår att Elin pratar en hel del om Amanda i Himlen.
Hon har bland annat berättat på dagis att "Manda kan Imse Vimse" och när då hennes dagisfröken undrade vem denna Amanada var, så kom svaret att "Manda i Himlen"!

Barn gör saker enklare än vi vuxna! Det är enkelt för dem, vi letar problem - de ser rakt på saker och tar dem för vad de är!
Kram på dig Elin och alla andra som har barnasinnet kvar!

9 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Kan du behöva mig?

Efter att ha målat på huset i fyra dagar på raken så kan jag bara säga en sak: hur fasen kan man bli målare?
Jag har nog stått mer på stege än på marken och jag har nog större muskelknutor i mina axlar än vad jag egentligen har muskler i dem!
Tur att vi börjar närma oss slutet för denna gång. Nu dröjer det några år, ca fem, innan det är dags igen och det känns redan som för tidigt.

Fördelen med att jobba och reta upp sig på att det går så förbenat långsamt, är att jag inte hinner grubbla så mycket.
Det är ju annars min "favorit"-sysselsättning.
Kanske är det så att färgen bedövar mig?
Nja, tror inte det. Den är vattenbaserad så den ska vara ok.
Tror snarare att det är aktiviteten som gör att hjärnan koncenterar sig på att svettas, bli gring och ............ ja det var något mera, jo att måla!
Det har åndå gått snabbare i år än i fjol och det är tur.
Annars hade jag behövt bedövning på riktigt!

Precis som om jag inte fått lite vila i hjärnan mellan varven. Då hade jag nog fått en vacker tröja med knytning på ryggen och ett fint inrett rum med mjuka och goda väggar och golv där jag kunde pratat med skuggorna och alla andra som ingen annan såg!
Tur att det finns bedövning i olika form - till och med i formen av arbete!

6 Augusti 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

The Riddle

En vacker dag skulle jag vilja få reda på att allt detta har en mening!
Att det gav mig något som inte är smärta eller frågor utan svar.
Men så tänker jag att hur kan någon hitta en mening i det som hänt och att vissa frågor inte har några svar - det är kanske det som är svaret?

5 Augusti 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Feel

Idag när jag målade huset så hörde jag en låt av Robbie Williams som jag hört säkert femtio gånger innan.
Men idag var nog första gången jag "kände" texten och hur den var etthundra procent hur jag känner!
Eftersom jag då är man och män inte gråter när de målar, så fick jag koppla bort det! För som sagt: män gråter inte när de målar!
Det är numera en ritual att undvika att gråta.
Varför vet jag inte. Kanske är jag rädd för det igen?
Kanske är jag rädd för att rasa?
Eller så är jag bara bra på ritualer?

Vissa saker blir ritualer, man gör de av ren reflex och glömmer man det, så märker man direkt att något är fel.
En ritual jag haft de sista nio månaderna är att varje gång vi besökt Amandas grav, så sätter jag en puss (pussar mitt pekfinger och långfinger och vidarbefodrar den) till henne.
Tidigare var det direkt mot singeln som hon vilar under, nu är det hennes gravsten som får pussen.
Det är alltid samma ord jag säger innan jag går från henne, alltid samma och är vi flera så vill jag helst ha de andra lite på avstånd.
De ska gå gått lite i förväg och lämnat mig lite ensam en stund med henne, så vi kan få ha min och hennes ritual för oss själva.

Sedan igår får även hennes nalle en puss, där den står och vakar över henne med huvudet lite på sned.
Jag tänker att den står där och ser till att hon inte känner sig ensam, men sedan slår det mig att hon inte alls är där.
Där hon är finns ingen smärta och de enda tårar som faller är glädjetårar.
Men jag hoppas och tror att hon ser oss och vet om att det är hennes nalle som får den där pussen och att hon hör de där orden som jag viskar så tyst att ingen annan hör dem.

Vad jag viskar?
Det är mellan Manda och mig, men jag lämnar ordet till Mr Robbie Williams som hittade ord som jag letade efter:

"Come on hold my hand,
I wanna contact the living.
Not sure I understand,
This role I´ve been given.

I sit and talk to God
And he just laughs at my plans,
My head speaks a language, I don´t understand.

I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.

I don´t wanna die,
But I ain´t keen on living either.
Before I fall in love,
I´m preparing to leave her.
I scare myself to death,
That´s why I keep on running.
Before I´ve arrived, I can see myself coming.

I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.

And I need to feel, real love
And a life ever after.
I cannot get enough.

I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in,
I got too much love,
Running through my veins, going to waste.

I just wanna feel real love,
In a life ever after
There´s a hole in my soul,
You can see it in my face, it´s a real big place.

Come and hold my hand,
I wanna contact the living,
Not sure I understand,
This role I´ve been given

Not sure I understand.
Not sure I understand.
Not sure I understand.
Not sure I understand."

4 Augusti 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 2 kommentarer

Rain

Vad som skulle bli en målardag, blev en slappedag i soffan framför TV:n.
Två filmer har vi hunnit med och ett besök på sjukhuset, ett besök av mina föräldrar och ett besök till Amandas grav.

Om jag börjar från början, så stod det klart tidigt i morse att det inte skulle bli något väder att måla i idag. Åskan och regnet talade sitt tydliga språk.
Det blev trots det en tidig morgon eftersom vi skulle till sjukhuset på ännu ett återbesök.
Är inte alla på sjukhuset varje måndag när de har semester?
Vaaa? Så underligt!
Vi fick i alla fall reda på att allt såg ok ut, men att de vill helst ha dit Becka ännu en gång om ca en vecka för att kolla upp så att allt är ok!
Vi har snart gått igenom hela deras semesterpersonal på gynavdelningen och de känner igen oss direkt vi kommer genom dörrarna.
Hurra, äntligen känd!!
Synd bara att det ska vara på sjukhuset och just den avdelningen, men man får inte vara otacksam!

Under eftermiddagen och efter att vi sett klart "Butch Cassidy och Sundance Kid", så kom mina föräldrar hit.
Vi skulle åka ut till Amanda och sätta hennes nalle hos henne.
Pappa har ordnat så att vi kan gjuta fast den och på det viset se till att den verkligen får stå kvar hos henne.
Kändes väldigt underligt att se nallen sitta där vid hennes gravsten.
Det slog mig att det är den första nallen som vi köpt till henne! När hon begravdes fick hon med en nalle, som mamma och pappa hade tänkt att hon skulle leka med när hon var hos dem, men jag och Becka har inte köpt någon nalle innan denna i granit.
Det var jätteskönt att äntligen se den där hos henne. Det är alltid så .......... skönt, i brist på bättre ord, att kunna göra något för henne.

Efter en kopp kaffe med mina föräldrar, så körde de hem och vi åt och har precis sett klart dagens andra film: "Den vilda jakten på stenen".
Undrar om inte en film om mig skulle hetat "Den långa jakten efter barn"?
Nej, det hade låtit fel, hade låtit som att jag var en elak farbror som ville jaga bort alla barn som kom nära, eller ännu värre..........
Usch nej!
Jag får nog fundera på vad min självbiografi ska heta ett tag till.
Precis som jag får fundera på vad jag ska göra nu.

"Ibland känns det som att inget spelar någon roll - ibland känns det som att det är en bra dag då"

3 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Jag ska måla hela världen. lilla mamma

Idag fyller vår gudson Oliver ett år.
Jag hoppas att han gillade vår present som vi lämnade hos hans nygifta föräldrar igår.
Otroligt så lik han är sin pappa och ändå är han söt! :-)
Grattis Oliver och kram på dig och hälsa mamma och pappa för en trevligt fest igår!

Vår dag har annars bestått av husmålning. Vi hade hjälp av alla föräldrar och mot eftermiddagen dök även min bror upp som sällskap.
Pappa fixade även till ett nedgjutningsjärn till nallen i granit som vi ska sätta vid Amandas grav.
Tyvärr vågar vi inte bara sätta nallen vid graven, jag litar dessvärre inte på människor tilld en grad.
Den hade säkerligen fösvunnit därifrån tillsammans med någon idiot som inte drar sig för att stjäla på kyrkogårdar!
Men nu kan vi gjuta fast den och i alla fall se till att de får jobba för att få loss den.

Målningen gick bra, betydligt snabbare än i fjol.
Vi är inte klara än, men det blir vi kanske i morgon? Hoppas kan man ju alltid!
Sedan är det bara staketet och häcken på baksidan och sten-gången som ska gå mellan framsidan och trädäcket och............
Nej, broms nu. Vi har semester än, så vi tar det senare.
Just nu ska vi måla huset, sedan ser vi vad som händer!
Just nu ska jag ta en dusch!

Simma lugnt!

2 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Matrimony

Efter två barn och tio år i synd, så ska de idag (äntligen) ha samma efternamn och ingå i det heliga ståndet!
Idag gifter sig Pernilla och Kent och som jag jar tjatat på dem om detta!!
Vill inte säga att det är min förtjänst, eftersom de gifter sig när jag slutat tjata på dem, men det är självklart pga mig! :-)

Vi har känt dem i över tre år och sjungit med dem (om man nu kan kalla våra läten att sjunga), semestrat med dem ( mest när det regnat eller stormat!!), festat med dem (då har vi både sjungit, druckit och emellanåt kramats, men det får vi sluta med nu Kent!! Ledsen, men nu är vi gifta båda!!) och gråtit en liten skvätt eller två.
Att de redan har två underbara barn, Kram-Kevin och vår gudson Oliver, som nu äntligen får ha sin mamma med samma efternamn (hör Ni pikarna??), gör att vi undrar vad de ska hitta på för något när de är man och hustru.
Gör de så bra barn när de lever i synd, vad kan de då inte göra nu?? :-)

Kan ju hoppas att detta botar Kents underliga förkärlek för de sämre och ibland de rent av värdelösa spelarna i HIF´s laguppställning och inser att Kienast, Beloufa och framför allt Kolár var misstag i det annars superba laget!!
Jag ska erkänna att jag inte är speciellt hoppfull över detta, men som alltid: hoppet är det sista som överger människan!!
Ja, förutom skatterna då förstås!!

Vi kan ju också hoppas att Pernilla, nu som Fru E, kan lugna ner sig och sluta att tafsa på min fru!!!
Back off, missy! She´s mine!

Stort grattis till Er!

Kramar

PS. Günther och Dr Lennart hälsar att deras inbjudningar måste ha kommit bort i posten, men att de tyvärr inte kunde kommit ändå. De ska på en läkarkonferens på Reperbahn i Tyskland, men de önskar Er all lycka trost det! DS.

1 Augusti 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida