Stefan Nilsson

Startsidan	\|	Blogg	\|	Fotoalbum	\|	Smått och gott	\|	Vänner	\|	Gästbok
Topplistor	\|	Om mig	\|	Videoklipp	\|	Logga in

Må

Lö

Sö

Januari (2019)

Don´t go away mad (Just go away)

Försöker att jag abort den där uppgivna, arga känslan som suttit I några dagar nu, men den är envis som synden och vägrar försvinna.
Jag låter kanske arg, när man läser det jag skriver, och det är jag också, men mest är det nog frustation och min oförmåga att hantera allt som hänt och min rädsla att det inte ska lösa sig som jag vill.
Jag vet inte hur jag ska få utlopp för den här känslan, eller rättare sagt känslorna. Jag är ju inte arg på någon person, det är ju ingen fel del som hänt, men det är ju det som gör det så jobbigt.
Det går inte att ta ut sin ilska på någon.
Den bara är där utan något att rikta den mot!

Det händer dock kul saker i vår värld också.
Min Ärade Broder och hans Ärade Flicka ska kolla på radhus en bit ifrån oss och vi tycker det ska bli så kanonkul om de flyttar dit!
Vet inte om jag säger en hemlighet nu, men jag tycker det är så kul att de funderar på att flytta till vår lilla by.
Det är inte helt intill, men tar bara ca 10 minuter att gå mellan områdena och det hade varit perfekt!
Jag är så glad att se honom så glad och att de planerar att flytta ihop. De är så bra ihop och det är underbart att se dem tillsammans.
Lite extra kul då om de nu hamnar nära oss.
Vi får väl se hur det blir, håller tummarna i alla fall!

Måste också erkänna att jag är glad för vår nya data. Den startar snabbt, är tyst och fungerar klockrent!
Sa jag förresten att den är tyst?
Den är tyst! Så nu har jag inte missat det!
Kanske en trivial sak, men då vår gamla data tog lika lång tid på sig att starta som en Trabant i gamla Soviet Unionen och hade samma prestanda: 0-45 km/t på en och en halv vecka!
Det enda som retar mig är då att vår ”gravid”-fotomapp ännu är ”MIA” (=Missing In Action), men jag hoppas att det kan lösa sig.
Någon kanske vet mer om datorer än mig?
Ja, det hoppas jag, annars kommer den tekniska utvecklingen att gå på fel hål under några år innan allt återgår till stenåldern!
Klart jag gillade att läsa om ”Familjen Hedenhös” när jag var liten, så det vore kanske inte bara illa?

30 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Master of Puppets

Okej, att Jorden befolkas av intelligenta varelser har sista veckorna blivit motbevisat.
När 95% av Sveriges befolkning ängar varje ledig stund att diskutera svenskättade ankor, illasjungande hoppfulla ”artister” och kändisar som borde stannat i djungeln, då tycker jag att det är bevisat att Jordens befolkning inte är så vidare intelligent!

Nu vet jag att jag stoppar huvudet i snaran här, eller huvudet i giljotinen, om man så vill, men jag kan för mitt liv inte förstå intresset av att se ointelligenta människor på TV. Hade jag velat se det, så hade jag kunnat välja vilken Jim Carey-film som helst eller varför inte Cheech & Chong.
Eller en taskig skräckis från 80-talet?
”Piraya 2 – De flyger” kan jag rekommendera om man vill bli 72,26% dummare på en och en halv timme.
De kan man i alla fall stänga av när man vill. Jag hade hellre haft näsan växande i min armhåla, än frivilligt sett de här programmen!
Det andra det finns ju överallt, på TV, i fikarummet pratas det ju bara om detta och tidningarna skriver om dessa människor som om de vore kända!!!

Men, som sagt, jag vet om att jag är allergisk mot dokusåpor med allehanda teman som plastikoperationer, människor som har för mycket pengar och då utvandrade ankor och eftersom sånt säljer idag så är det säkert jag som är en fossil, men så länge jag har rörlighet i mina fingrar så kan jag zappa förbi alla dessa onödiga program och lägga tiden på något viktigare, typ sortera mitt navelludd i färgmönster eller gråta över min kraschade hårddisk.

*konstpaus*

Hade precis en kollega som bjöd på fika och visade upp sin månads gamla dotter.
Jag skulle kunna le och gråta på en gång när jag ser små barn. Det är så underbart att se, men gör samtidigt så ont att det känns som att hjärtat ska stanna i bröstet på mig.
Det är svårt att veta lite hur jag ska agera och jag känner ju hur folk tittar på mig om hur jag reagerar. Som tur är så är hon (nyblivna mamman) väldigt rak och direkt och det gör allt lite lättare. Jag behöver inte agera på något speciellt vis.
Även om jag håller igen mycket för att inte göra någon illa till mods.
Det är illa nog att man allt som oftast känner sig som en kaffedrickande påminnare i fikarummet eller på festen när det börjar pratas barn.
Men det är trots allt enklare när det kommer direkta frågor eller när samtalet är rakt på! Det är fruktansvärt jobbigt när folk dansar runt för att inte såra eller för att de tror att de ska undvika att påminna mig!
Jag är ständigt påmind och oftast känns hela jag som ett blödande sår!
Den känsla som alltid hänger kvar efteråt är dock samma: jag vill ha barn igen!
Jag vill ha det de har: sömnlösa nätter, nerkräkta kläder och en skrynklig liten sak att visa upp, som får alla vuxna att låta som smurfarna!

29 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Höstens Sista Blomma

Okej, detta låter kanske konstigt, men de sista dagarna har jag känt det som att jag inte har något att se fram emot.
Efter vår fest, så blev det vardag igen och den var inte så kul. Vilket jag egentligen visste, men hade gömt mig för under dessa veckor vi planerade festen.
Nu är det då läkarbesök i oktober och förhoppningsvis ett nytt IVF-försök kort efter det som hägrar och det är ju bra saker, saker jag vill göra.
Men de är också en del av vår ”vardag” och inte speciellt roliga.
Det finns ju roligare sätt att göra barn på än att köra ner till Malmö. Det är ju inte ens en snabbis i baksätet vi pratar om!

Så jag är lite nere och letar lite saker att se fram emot, något som händer som inte är problem, något som inte kräver en lösning, utan bara är något att se fram emot!
Något kul, lagom ovanligt, oväntat och eftersom jag just nu är lika spontan som en gammal rosa disktrasa så känns det som att det inte lär hända något den närmaste tiden.
Försöker att vara kreativ, men det är nog bara att erkänna att jag är för sliten för det just nu.
Får acceptera att det blir en period av att bara vara och glida med i leran.
Regnet utanför gör kanske att leran blir mer glidvänlig? Vad vet jag?

En sak som är kul är dock att våra rosor utanför huset, som Becka klippte ner inför vinter: de blommar igen!
Mysigt!

28 September 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Hello Hooray

Någon som upptäckt att det inte kommit någon blogg på ett par dagar?
Inte det?
Nå ja, det har dröjt några dagar sedan jag skrev sists och det är en kombination av flera saker och jag säger som Han Solo i "Star Wars": "It´s not my fault!!".

Eftersom min skalle först idag behagat att inte gjora ont, så har det påverkat min vilja att stirra på endataskärm.
Men det är inte hela sanningen.
Det var även så att det inte gick att komma åt vår hemsida under fredagen och det inte blev något skrivande alls den dagen.
Sedan kom då nästa sak, och det var ett dyrare problem: vår data slutade fungera!!
Den gamla datan vi hade orkade inte med Windows Vista och blev därför långsammare än en senil gårsugga med käpp.
Så vi tänkte att vi skaffar en nya data och sätter in de två gamla diskarna i den!
Smart va?

Ny data: ok!
Hårddisken med musik på: ok!
Hårddisken med foto och dokument och annat viktigt: inte så mycket ok!!
:-(
Den nya hårddisken ville inte samarbeta alls.
Har testat att koppla iin den på flera olika sätt i den nya datan, att sätta tillbaka den i den gamla, att .... ja alla sätt jag kan tänka på.
Min sista teori är att det är kortslutning (eller något annat fel) i strömkontakten på disken, för den blir inte varm alls och den vibrerar inte alls när man startar datan.
Så jag får väl se om jag kan utnyttja Sven´s kundskaper lite mera.
Det var ju han som hjälpte oss att få en ny, tyst, mycket tyst data!!
:-)
Jag tror att disken är ok annars, den är ju helt ny så. Men det får vi se om vi kan lösa.
Vi har back-up på allt, utom en del program (det går dock att lösa), men det som gör att detta måste lösa sig är att det finns en del mail och framförallt några foto som vi inte hunnit att göra back-up på.
Bland annat hela "Becka väntar barn"-mappen!!!
Alla våra foto som vi tagit på Beckas mage under graviditeten ligger på denna hårddisken och jag hoppas att de går att rädda!!
Det vore hemskt att förlora de bilderna, resten går alltid att lösa, men dessa är bland det värdefullaste vi har!

Har något bra tips eller idéer, så ös på med dem!
Tacksam hade bara varit förnamnet!

27 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Headed for nowhere

Känns som hösten är här.
Både ute och i mitt huvud om sanningen ska fram.
Andra dagen som börjar med en huvudvärk som vägrar ge sig oavsett vad jag gör och ha ont i skallen gör mig trött.
Men varken sömn eller tabletter har hjälpt, så idag är jag hemma och försöker lära mig att ta det lugnt.
*wooohoooo*
Det är jag strålande bra på!
Eller inte, men jag kan kanske lära mig?

Vädret ute känns som att det är lite höst på gång.
Regnar som tusan för att sedan vara solsken som bländar bara timmarna efter.
Dock med kraftig blåst i båda fallen.
Svensk höst.
*gäspar stort*

Var visst ganska trött än och det känns som att huvudvärken inte vill ge sig heller.
Jag kan kanske få till en vapenvila med den: jag sover en stund och den försvinner?

24 September 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Nothing compares 2 U

” Its been seven hours and fifteen days……………..”
Nej, egentligen så har det varit drygt nio och en halv månad sedan Amanda gick bort.
Konstigt att tiden går även om det känns som att den borde slutat den där dagen!

Vi fick båda frågor om hur det var och är i lördags.
Nej, det var inte fel plats eller fel tillfälle. Det är det nästan aldrig!
Precis som alla andra föräldrar så vill vi inget hellre att prata om vår dotter!
Jo, det är faktiskt så. Vi blir kanske ledsna när vi gör det, det kommer kanske både en och två tårar – men det är ok!
Det är underbart att prata om henne, det är vårt sätt att hålla henne levande för oss och vår omgivning! För det hon står för, vår kärlek, vår längtar efter barn och självklart den kärlek vi har till henne!
Detta kommer aldrig att försvinna och vi pratar gärna om henne, det som hänt och hur vi har det!

Det är ju inte så att livet i sig inte påminner oss om vad som hänt.
Om ingen skulle fråga oss, så skulle inte det förändra något. Livet i sig påminner oss var dag, varje timme – ja nästan varje minut!
Ett skratt, en barnhistoria av någon, bilder på webben, nyheterna, TV:n ……… ja allt påminner oss och det är så det är och egentligen ska vara!
Hon är vårt liv och det innebär att vi vill bli påminda, se tecken i molnen, i regnet, i igelkotten som springer över gräsmattan på kyrkogården, ja, i allt!

Igår var det en TV-serie som påminde oss och trots att klockan var över åtta, så satte vi oss i bilen och körde ut till hennes grav.
Vi vara bara tvungna att se om det brann ett ljus hos henne!
Det gjorde det!
Ljus och massor av blommor, nejlikor och rosor.
Det är så fridfullt att vara där hos henne. Så fridfullt och så många känslor som kommer upp till ytan: sorg, ilska, rädsla, frustration, trötthet och kärlek. Kärlek i massor!!
Många känslor som kanske låter som att de inte hänger ihop, men som nu gör det på ett enkelt sätt.

Att få utlopp för dessa känslor är inte det lättaste.
Du anstränger dig till max för att inte de ska komma fram på jobb, vilket gör att du inte kan komma åt dem när du kommer hem.
Du anstränger dig för att svara ”rätt” när någon frågar hur du mår, när du ”vet” att de egentligen inte vill veta!
Du anstränger dig att trycka ner hur du mår – för att du är rädd för vad du kommer fram till.
Du anstränger dig så mycket, att du till slut inte vet hur du egentligen mår!
Varje gång du svarat på frågan hur du mår, så undrar du om du sa rätt, för du mår ju egentligen inte bra. Eller gör du?
Allt blir en röra av tankar och känslor i ditt huvud och du vet inte vad som kom först: svaret från tanken att du mådde ok, eller svaret från känslorna att det inte är så bra.
Ju mer du funderar, desto mindre ordning på allt får du.
Det är då frustrationen slår till, tätt följd av tröttheten.
Du är så trött på dig själv att du slutar att undra hur du mår och bara är. Du glider genom de närmaste timmarna, dagarna i detta töcken, kanske skrattar lite, kanske ler lite, kanske tänker – men aldrig speciellt mycket!
För du vet att skrattar du, då frigör du också den spärren som du skapat och då kommer de där tankarna och känslorna fria igen – och du börjar fråga dig hur du mår!

På kyrkogården igår, vid Amandas grav, då gav jag efter för detta:
Genom att bli arg på Becka för att hon grät först när vi kom dit!!
Ja, det är sådana saker som man till slut reagerar på – man blir så jäkla trött, sliten och dum till slut!
Ett problem med att bli arg på människor utan en egentlig anledning är att de har en tendens att reagera på det! De blir ibland arga tillbaka!
Konstigt nog.
Det krävdes att något bröt igenom min mur! Något träffsäkert, något tufft, något som visade mig att det var dags att lugna ner mig.
Något som en ………………. fjäder!
Det blåste upp en liten vit och spräcklig fågelfjäder på Amandas gravsten och la sig vid ängeln på hennes sten.
Och den synen bröt ner min spärr och mina murar rasade i den stormen av tårar som släpptes lös.
Allt rann av mig och jag grät som om jag skulle själv vattna varje blomma på kyrkogården.
Med tårarna släppte all spänning jag byggt upp under flera veckors tid, ilska och sorg kom fram och tårarna tvättade rent mina känslor så jag åter visste vad jag kände:
Att jag inte någonsin kommer att förstå varför detta hände och aldrig kommer att hitta en mening i det.

Men också att jag måste tro på att livet är mera än detta! Mer än denna förbannade, förlamande sorg, frustration och tomhet som just nu genomsyrar vårt liv!
Vissa saker kommer aldrig att bli bättre, det är så enkelt, men det innebär inte att allt i livet är lika dåligt och att allt i livet kommer att vara dåligt och hopplöst!
Att förlora vår dotter är det hemskaste som kan hända och livet känns emellanåt otroligt meningslöst på grund av detta, men det måste också finnas något annat i livet.
Någon annan mening. Det kan inte vara så att det är en plåga på 70-80 år som inte har någon mening och även om jag inte någonsin kommer att se en mening med att förlora Amanda, så måste livet i stort ha en mening som är lycklig!
Antingen så ger man upp och ser allt svart, eller så tar man ett steg fram när man orkar det, ett steg i sidled när man går in i en vägg och står stilla när man inte orkar röra sig alls.
Men hemligheten är att fortsätta att röra på sig!

Jag vet att står jag still, då kommer inget att hända – jag kommer att vara kvar på den punkt jag är idag! En pappa som saknar sin dotter så han ibland blir förlamad av smärta!
Men fortsätter jag att försöka ta mig framåt, så hoppas jag och tror att något annat väntar på mig!
Något annat än smärta och sorg, någon som kallar mig pappa och som får mig att se livet i färg och inte i svartvitt igen!
Det är bara vi som kan avgöra när vi ger upp! Ingen annan!
Jag önskar att vi inte hade behövt kämpa som vi gjort och gör, men önskningar är just det: önskningar!
Vill man att något ska hända, så får man göra det själv och som tur är, så är vi inte själva!

Se där, det märks att jag frigjort en del känslor och tankar igår!
Men nu är jag helt slut.
*ler lite*

22 September 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Blame it on the boogie

Eftersom alla idag verkar vara ense om att jag ser sliten ut, så är det nog ett faktum att jag ÄR sliten!
Konstigt nog så är det ingen som sagt något om att jag rakat bort mustaschen och skägget.
Visserligen så har jag ganska hyfsad stubb redan, men ändå!
Däremot så var det någon som uppmärksammade mina fusktatueringar i morse!
Men det är visst även det en enad åsikt att jag aldrig skulle tatuera mig.
Vi får väl se hur det blir med det!

Precis som vi får se när det blir nästa fest.
Vi får hämtas oss från denna nu ett tag, krävs nog bara en så där 8-10 månader.
Det pratades om 70-tals fest, någon kommenterade att man kan ha film-fest där man klär ut sig till någon rollperson ur en film!
Man kan komma som någon cool typ som Dirty Harry, Mad Max, John MacClane eller varför inte som Steve Urkel?
Eller gå som Hulken, grönmålad och i trasiga jeans och bar överkropp?
Så poppis det varit!

Just 70-talet förknippar jag mest med hippies, men frågan är om det egentigen var 60-tal.
För då är det värre med klockrena idéer om sjuttiotalet, mer än då vida jeans och polokragar på tröjorna.
Och brunt, grönt och gult i massor!!
Eller då Queen, Elton John eller Rod Stewarts klassiska scenkläder? Glitter och glamor i allt och så då John Travolta i dansfilmerna från slutet av 70-talet.
Studio 54 kanske?
Titta det fanns visst idéer ändå!
Kanske värt att fundera på?
En uppknäppt skjorta, stora glasögon, vida jeans och afrofrisyr?
Bring it on!

21 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

När alla vännerna gått hem

Om de sista gästerna går hem efter klockan har blivit halv fyra på morgonen - har det då varit en lyckad fest?
Jo, jag tror det!

Åttiotalsfesten igår blev precis så kul som vi hoppats på: 22 gäster som såg ut som om vi hittat en tidsmaskin och hämtat dem i den, musik som alla kan och konstigt nog tycker om oavsett om man var synthare eller hårdrockare när det begav sig, mat som var enkel men passade temat (hamburgare med bröd, korv med bröd och Felix pulvermos), välkomstdrinkar i form av Tom Collins och San Fransisco och så då jag själv med långt hår som höll på att kittla mig till vansinne!
Vi hade skitkul och jag hoppas att gästerna hade det med!

Vi blev till slut 22 personer, av 30 inbjudna så känns det riktigt bra och eftersom de flesta bara kände oss och kanske ett par till, så var det ett litet vågspel.
Men det gick hem, folk pratade, dansade (!!!) och tävlade i vår lilla 80-tals bildtävling!!
Lag 2 vann efter en rafflade strid mot Lag 1 och alla mina frågor blev korrekt besvarade!!
Och jag som var rädd att det skulle finnas för svåra eller diffusa frågor som bara jag skulle gilla!! Men inte, det finns visst fler vrickade personer som minns udda saker ännu, över 20 år senare!

Positivt var känslan när vi gick och la oss i morse och den känslan satt i när vi (lite sömniga och dimmiga) klev ur sängen i förmiddags!
När personer vi aldrig träffat innan, ger en stor kram och tackar för en kanonfest när de går hem och helst inte vill åka hem, då känns det som att man lyckats fullt ut med sin plan!
Beckas idé att ha inplastade gamla klassiska 80-tals ikoner som tallriksunderlägg blev en klockren hit!
Gästerna lyfte på sina tallrikar och såg Boy George, Samantha Fox, en screenshot från en Commodore 64, utdrag ur gamla Okej-tidningar och gamla filmposters med mera.
En isbrytare av högsta klass!!
Vissa av dessa underlägg följde med sin gäst hem har vi märkt!! :-)
Men det var liksom det som var meningen, det skulle starta samtal och påverka och påminna!!
Och vi har lärt oss en hel del nytt genom denna resa tillbaka i tiden (Back to the Future!!), bland annat att smink bör tas bort med något annat än vanlig tvål!
Tänk jag har gått snart 37 år utan att veta det av egen erfarenhet!
Jag vet, inte klokt alltså!!

Tacka ALLA som kom och gjorde detta till en kanonfest!
Extra tack till Martin och Jenny för lån av ljusriggen och Jenny B för hjälpen med pulvermosen!!
Glöm inte att kolla på fotona som ligger i en egen mapp i Fotoalbumet!

20 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Saturday Night

Huset pyntat, musiken laddad, första cidern uppdrucken och duschen hägrar!
Är det för sent att säga att jag tror jag sover bort kvällen istället?
*fniss*
Nej, här ska det inte sovas!!
Huset ser som sagt ut som en blandning av gammalt hederligt tonårsparty, barnkalas och en galen 80-talspostersamlares hem!
Vi har startat musiken: dock är det 70-tals musik än så länge.
Sjuttiotalet var en förfest till åttiotalet, eller hur?
Annars kommer jag bara att göra ändringar i spellistan...............igen!
Bättre att låta den vara, den är bra nog som den är!
(Hoppas jag!)

Välkomstdrinkarna står på kylning och duschen på värmning och jag stretchar så jag inte sträcker mig i kväll!
Var ju ett tag sedan vi hade fest hemma!
Hade ju nästan glömt vilken jobb det ligger bakom, men kul har vi haft när vi ordnat och donat idag och igår.
Martin och Jenny underlättade mycket igår, så det var mest mat som skulle ordnas idag.
Och så då vi själva!

Becka kom precis ur duschen så det är väl min tur nu att fixa till mig, ordna håret och fixa kläderna så de sitter bra.......så jag kan se jäkligt skrattretande ut!
Funderar fortfarande på om jag ska vara så extrem att det är en gammal klassisk parfym som ska användas eller inte.
Det är ganska många år sedan jag slutade att ha denna på mig och idag är den INTE någon favorit längre!
Ganska gubbig om sanningen ska fram, men det var min favorit då!
Usch så hemskt!
Å andra sidan så hade jag hockeyfrilla, vita tubsockar och grisrosa t-shirt då med!
*hahahahahaha*

Nej, nu ska jag in i duschen!
Vi hörs.... eller så hör Ni oss och vi förnekar allt i morgon!

Rock on!

19 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

Touch me (Iwant your body)

*aaaaaaaaaaaaaah*…… Touch me!
*aaaaaaaaaaaaaah*…….Touch me!
När dessa ljud, läten, är de första som man hör när man startar bilen på morgonen så kan man börja undra.
I mitt fall började jag undra om inte fröken Räv hade tur med att lanseras när hon gjorde och inte 15-20 år senare.
När Samantha Fox släppte sin första skiva 1986, så var internet något nytt och ingen hade kommit på att det kunde användas till annat än att söka information på.
En före detta pin-uppa som visade allt hon hade OCH spelade in skivor!
En guldgruva för en kille i tonåren – ”laglig” anledning att ha en naken tjej på väggen!
Ända fram till mamma då kom på att jag inte hade någon skiva eller kassett med hennes musik då förståss……………
Man kan ju inte tänka på allt! Eller?

Mitt i mitt resonerande om Samantha då skulle kunnat slå typ 2006, så kom jag på att frågan är om hon inte hade gjort det även då!
Systrarna Graaf slog ju på slutet på nittiotalet och med en sämre låt, så varför inte?
Och Günther´s cover av ”Touch me” blev en mindre hit, så jag får nog revidera min första tanke och erkänna att sex säljer musik än idag!
Konstigt att vi inte hört av Sabrina då! Hennes ”Boys (Summertome love)” som kom i samma veva var ju också stor och hon hade ju samma knep att sälja sina skivor: desto fler lättklädda bilder = desto fler sålda skivor = mera pengar!

Jaja, oavsett denna filosofiska tanke, så kommer självklart både Samantha´s och Sabrina´s låtar att spelas i morgon!
Självklart högt och under jubel!!
Till och med Depeche Mode´s ”Just can´t get enough”, som jag gjorde allt jag kunde för att hata sönder under 80-talet, ska spelas!
Det är ett måste, precis som deras ”Shake the disease”! Passande titel förresten med tanke på den svininfluensahysteri som råder.
Den som nämner den på lördag får dock ett grymt grisigt straff! (Gud, så kul jag är!!)
*hahahahaha*

Om jag någonsin köpte någon skiva med Samantha Fox?
Japp, både en LP och senare hennes ”Greatest Hits” på CD! Inte mycket till greatest hits, men ändå!

18 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Rum & Coca Cola

Inför helgen kommer här lite förslag på drinkar i tiden:

Grisen (också kallad svininfluensans betvingare):
Fyra delar morotsjuice
Två delar alcogel
Två delar tequila
Toppa med lite tvålflingor och rivet citronskal

Svinet (också kallad toaborsten eller rensaren):
En spann
Sex delar alcogel
Toppa med is
Kräk ner i spannen

Eller kanske den Nygamla klassikern ”Alcogel och Cola”?
Annars så kör vi Magnus & Brasses favorit ”Rum och Novalu-cola”!
Ja, jag kan inte undvika varken dem eller Hasse & Tage. Jag är uppväxt på deras humor!
Lägg till lite Monty Python, Mel Brooks och Chaplin, så har Ni essensen av det som gör mig till den jag är! (=Knäpp!)

På tal om knäppt, så fick jag igår ytterligare ett identiskt paket på posten från Eksons.
Efter nästan två veckor på vift så hade nu posten hittat mitt paket, som de lagt i någon dunkel hörna, och kört det till Bjuv.
Typiskt, men detta andra paket, får gå i retur till Eksons. Jag behöver inte två peruker!
Den jag har räcker länge och väl och blir över!!!
Jäklar som jag ser ut i den!!
Jag brukar inte vara rädd för att bli skrattad åt, men detta är nästan för mycket även för mig!!
Men, jag ska inte banga – bara headbanga!!

17 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Seven Wonders

När en bil av visst märke eller utseende kör in framför en på morgonen, så räknar man med att ”den här kommer jag snart inte att se röken av”.
Det bara är så, att vissa bilmodeller ska köras snabbt, snabbare, snabbast!!!
De är byggda för det och om man försöker köra långsamt så kommer bilen själv att ta över och accelerera upp i ”warp-speed” och föraren sitta klistrad i sätet som en våt fläck!
Om det då, som i morse, är en Mercedes Turbo Kompressor 2,6 High-Power Star Trek X-Wing Modell 666, eller något i den stilen, så väntar jag mig inte att hamna bakom den bilen speciellt länge, utan se den försvinna in i dimman av överbetalda bensinavgaser.
Eller inte?
Nej, jag låg bakom denna bil, nästan hela vägen till jobb i 60 kilometer i timmen på 90-väg!!!
Omöjligt att köra om då den låg nästan över på fel vägbana och möte så fort jag hoppades på att köra om!
Det pratas ibland om ”penisförlängare” och normalt sett så är denna typ av bil en sådan.
Men i detta fall ska jag be att få ändra mig: Det var ingen penisförlängare – det var en pacemaker!!!!
En blind 86-årig kvinna med ledhund hade kört fortare!!
Jaja, jag kom till jobbet i alla fall.

Gick ju knappast att missa jobb idag.
Becka skulle ju upp mitt i natten för att flyga till Stockholm i morse. En Chanel-kurs som hon måste gå på för att få info om deras nyheter.
Så jag var vaken tidigt i morse och studerade var TV:n hade att erbjuda!
Newsflash: Det är mest skräp på dumburken mellan fem och åtta på morgonen!!
Vem tusan vill se boxning eller matlagning vid den tiden på dygnet?
Inte jag!!
Å andra sidan så vill jag inte titta på TV alls vid den tiden, det är kanske det som är felet?

Nästa ”under” är att jag fick nytt hår med posten igår!!
Japp, långt yvigt hår som täckte hela mitt huvud, ner över öron och axlar och gjorde att jag hörde ännu sämre än jag normalt gör!!
Becka höll på att skratt på sig när hon såg hur ”snygg” jag var med hår! Tror det var tur att jag slutat med hockeyfrillor och försök att ha långt hår den där lördagen i juni 1999 när vi träffades.
Annars hade de senaste tio åren nog sett ganska annorlunda ut!

En som var med den där lördagen för drygt tio år sedan skulle varit med på lördag, men jag fick precis reda på att de inte kan. *gråter ljudligt – men manligt*
Synd, jag hade sett fram emot att träffa Annette och Göran, det blir dessvärre långt mellan gångerna. Och Annette, som redan när vi bjöd in dem, visste vad hon skulle ha på sig! Den ende av alla som vetat det!
Jaja, vi får väl ha fler fester om nu denna blir lyckad?
Kanske en 70-tals fest nästa gång? Hippien Stefan vaknar!

En annan som var med den där berömda kvällen är på långresa i Kanada. Också synd, jag hade velat se Metallica-Carro och Roger the Rocker headbanga på lördag!
Får väl hoppas att de får en upplevelse som är nästan lika bra på sin resa runt Nordamerika.
Det är väl nästan lika kul som 80-tals fest i Bjuv – men bara nästan!

16 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

(I´ve had) The Time of my life

Mitt i planeringen av vår 80-tals fest, så kommer nyheten att en av alla flickors idoler från den tiden, har gått bort.
Patrick Swayze blev bara 57 år och även om han aldrig var en av mina favoriter, snarare tvärt om, så måste jag erkänna att han var stor då: ”Nord & Syd”, ”Dirty Dancing” och ”Ghost”, få skådespelare har haft sådana succéer.
Jag ska erkänna att jag har till och med sett en av hans filmer på bio: ”Road House”. Det var visserligen inte den filmen vi skulle sett, men ”Dödligt Vapen 2” var slutsåld.
Jag hittade förresten en egen favorit i den filmen: bluesgitarristen Jeff Healey, som också gick bort i cancer i år.
Inget bra år för skådespelarna i den filmen! Filmen i sig är kass, men musiken är underbar!!

Det är lite underligt att det händer nu, jag ser hans ansikte dagligen där hemma nu. En fin gammal OKEJ-poster dekorerar en av våra väggar hemma. Han och James Read poserar i uniformerna från ”Nord & Syd”-serien.
Skumt egentligen. Sedan vår idé att ha en åttiotalsfest blev allvar, så har Michael Jackson och nu då Patrick Swayze gått bort.
Det är kanske vårt fel alltihop? En konspiration?
Nästa steg är att Madonna och George Michael hoppar från Empire State Building – hand i hand sjungandes ”We shall overcome”?

Okej, det var svart humor, jag vet.
Passar inte alla, men den håller mig flytande och man måste få skämta om döden. Den går liksom inte att undvika, den kommer en dag till oss alla oavsett hur mycket ”Anti age”-kräm vi smetar i ansiktet!
Det går inte att leva som att varje dag är den sista, för då kommer den sista dagen att komma inom kort!
”Ta tillvara tiden och lämna inget osagt, behandla andra som du vill att de behandlar dig och njut av det som livet har att erbjuda! Livet är för kort för att man ska tveka för länge över hur man ska leva det! Sist men inte minst: var ärlig mot dig själv, så är du ärlig mot andra!”

Titta, det låter nästan som en annan 80-tals klassiker ”Döda Poeters Sällskap”.
Djupingen i mig vaknade.
Bara lugn, han somnar snart om igen!

Ha en bra dag!

15 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

The house is rockin´

Vårt hus ser nu ut som om det bor en övervintrad tonåring från åttiotalet.
Det har dekorerats och klätts ut det med, precis som vi själva kommer att vara på lördag.
Becka höll på att skratta ihjäl sig när hon kom hem från jobbet igår och såg de fina OKEJ-bilderna och dekorationerna jag satt upp!
Och värre/bättre ska det bli! Vänta bara!
Har nyss fått reda på att vårt paket från Eksons maskeradfirma är borta på posten, så de skickar nytt idag. Bra service, sånt gillar jag!

Det var väl bara det som skulle kunna bli fel nu.
Om man nu inte blir sjuk eller något liknande. Men det ska vi undvika, jag får ta ett bad i oblandad alcogel eller nåt liknande så blir det bra.
Kanske gurgla mig i tequila varje morgon och kväll?
Nej, om jag så ska leva på Panodil och ”gå på Gullans fest nykter” (*fniss* Magnus & Brasse rules), så blir det fest på lördag.
Då står jag hellre ut med att ha huvudvärken jag har idag, så kanske jag slipper den på lördag.
Kan man göra ett avtal med sin kropp om det?

Ska bli så kul att se hur alla är klädda på lördag.
Jag ser fram emot att få en mindre skrattattack varje gång jag öppnar dörren för nya gäster.
Å andra sidan, så lär de skratta ut mig i min klädsel, men det kan jag ta! Jag lär skatta en hel del när jag klär mig den eftermiddagen!
Har till och med hittat en gammal parfym som var poppis då att duscha mig i!!
*hahahaha*
Ingen lär komma nära mig!
Och förresten, som vanligt när det är fest hos Nilssons, blir det en liten tävling.
En quiz på viktiga händelser och lite annat som hör 80-talet till.
Nu blev du väl glad Lina? *fniss*

Som vanligt finns facit på baksidan för Er som vill fuska!

14 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Dreaming (Tell me)

Rabatten är rensad, huset håller på att ställas iordning, maten är handlad och grannen har drömt om vår åttiotalsfest - så nu är nedräkningen startad:
Den Sista nedräkningen!
The Final Countdown.
Hör Ni hur fånigt det låter på svenska?

"Vi lämnar tillsammans. Men ännu är det farväl. Kanske kommer vi tillbaka, till jorden en dag......."

*hahahahahaha*

Ledsen ska bara skratta klart innan jag fortsätter!
Det var nog bara Falco som kunde sjunga på sitt modersmål och ändå få en hit i utlandet. Klart han sjöng på tyska och refrängerna, som man minns än idag, var på engelska.
Det är kanske därför?
Så "Rock me, Amadeus" för jag "Coming Home - Jeanny Part two (One Year Later)" från "Vienna".
Okej, tillbaka till verkligheten.

Det verkar som att det är fler än vi som ser fram emot den lilla festen nästa lördag.
Grannen drömde som sagt om att hon var på fest hos oss i natt. Hon hade haft kul, men en sak hoppas jag att hon har fel om: jag tänker INTE grilla direkt på gräsmattan mitt i natten för att våra gäster ska få nattamat!!!!
Bara så Ni vet!!
De höll på att få klart det sista i klädväg och hade lånat en "vacker" peruk av sin bror. Ska bli så kul att se hur de ser ut när de kommer!
Får se om Salle ska gå lika "rakt" när de ska gå hem, som vad jag gjorde när vi var på grillkväll hos dem förra sommaren!
Ska göra vad jag kan för att han ska bli lite ostadig i benen!! Om jag så ska bli det själv på köpet!!

12 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

I love it loud

Men jag undrar om grannarna håller med mig?
Ja, nu pratar vi musik, inget annat! Snuskhumrar!!
Har vi inte bestämt att snusk och annat konstigt inte ska dryftas i denna blogg? Jo, så sluta att tänka så då!
Läs Bibeln istället!!! Och snälla hoppa över ”Höga Visan”!

Okej, jag undrar om grannarna kommer att hålla med mig om att musiken på en fest ska vara hög!
Precis som stämningen!
Fick tyvärr några återbud under gårdagen, men vi blir trots allt över tjugo personer den nittonde!!
Häftigt, så stora fester har vi inte haft på åratal!
Verkar till och med som att alla ska komma i klassiska 80-tals munderingar. Vi har hört ryktas att folk jagar kläder lite överallt, vi är ju några som inte riktigt har samma klädstorlek nu och så…… *host host*
Konstigt nog, vi är ju inte äldre i sinnet. Eller?
Nja, i alla fall inte den dagen!!

Jag har till och med pluggat inför denna fest!! Japp, jag har läst varenda O´kej-tdning jag har kunnat hitta på mina föräldrars vind och studerat gamla musik video på youtube.
Vill Ni ha ett glatt skratt så sök på Kenny Loggins. Av någon anledning så var han iblandad i mycket av soundtracken för de stora amerikanska filmerna under 80-talet: Top Gun, Footloose och en massa annat. Hans skägg ser nästan påklistrat ut i vissa videos och solbrillorna, ja till och med jag är bortom ord om dem!
Annars kan Ni ju kolla in dansen till ”Lambada” och ”Agadoo” – vilka minnen och ryggskott man får av dem!

Annars är det svåraste för mig att undvika att fylla hela spellistan med mina favoriter: pudelrocken!
Helst hade var och varannan låt uppmanat till headbanging och allt som bara luktade Lasse Holm hade bannlysts!
Men nu är det så att svensk schlager var som störst på 80-talet och det berodde inte bara på Kikki Danielsson och Anna Book, utan trots allt för att det gjordes mycket som fortfarande får vilken soffpotatis som helst att vakna upp och sjunga med- för vi kan ju alla dessa texter utantill!
Hemskt men sant!
Ungefär lika hemskt som att jag fortfarande saknar mitt paket från maskeradfirman!!
Man kan ju bli tunnhårig för mindre, men jaja, det är i alla fall ingen hockeyfrissa jag har!
Man får vara glad för det lilla!

11 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 1 kommentar

Tommy tycker om mig

Nej, jag tror inte att han egentligen gör det, men vad gör det?
Det är i alla fall så att ”Tommy tycker om mig” ska spelas högt och ljudligt den 19/9 i Casa de Schweizernöt.
Det och mycket annan 80-tals musik som vi helst vill glömma!!
För tänk vad mycket, kanske inte bra, men oförglömlig musik som gjordes av nu nästan bortglömda artister, på detta färgglada årtionde: Falco, Frankie goes to Hollywood, Bros, Ankie Bagger, Anna Book, Sabrina, mfl.
Eller de artister som hör till eliten än idag då? Iron Maiden, Depeche Mode, U2 och Madonna.
Visst var 80-talet något som påverkade oss alla – på ont och gott!
Och nu ska vi då göra allt vi kan den nittionde för att se till att sätta ett leende på våra ärade gäster!

Efter att ha gjort en liten inofficiell undersökning över mat, kläder och musik över 80-talet, så tror vi att vi löst vad vi ska bjuda på, vilka låtar som får folk att skrika, men inte lämna huset och framför allt – vilka kläder som bäst symboliserar vårt mest ökända årtionde!!
Vi har sagt att tidsenliga kläder är välfritt, men visst hoppas vi på att alla ska komma i loafers á la Don Johnson, eller söndriga stentvättade jeans som …………. ja nästan alla hade!
Och pastellfärgade t-shirtar!
Ah, dessa hiskeliga färgkombinationer!! *hahahaha*
Och så då Carola. En artist som inte lämnar någon oberörd, inte ens mig!
”Främling”, ”Tommy tycker om mig” och ”Mickey”, för att inte glömma hennes enda amerikanska album ”The Runaway”.
Blir det mer 80-tal än så?

Jo, kanske med soundtracken som kom: ”Top Gun”, ”Footloose”, ”The Neverending Story”, ”Ghostbusters”, och allt vad de nu hette.
Oj, jag höll på att få hela kvinnorörelsen på mig där, och inte på ett bra sätt, ”Dirty Dancing”-soundtracket!!
Usch, jag såg hela mitt liv passera i revy där ett tag!!
Undrar vad Tommy tyckte om det?

Men vänta, vem fan är Tommy???
Det är kanske han på Posten som slarvat bort vårt paket från maskeradfirman Eksons.se.
Ska ringa och jaga Posten idag igen och se om de kan hitta fram våra efterlängtade saker, eller om jag får ringa Eksons och anmäla det som försvunnet.
Det är säkert Tommys fel alltihop!
Jävla Tommy!!

10 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Wild Child

Igår hade vi återträff med NOVA-gruppen.
Vi lyssnade och pratade med ett par som var i vår situation för åtta år sedan.
De berättade om deras resa och hur sorgen och minnet av deras dotter fortfarande finns med dem, men på ett annat sätt.
Om förändringen som skedde på femårsdagen av dotterns död och hur deras liv med två barn hos sig fysiskt och deras förstfödda endast mentalt.
De sa egentligen inget oväntat eller nytt, vi har ju pratat en hel del med min kollega på jobb som råkade ut för detta för sexton år sedan.

Det är skönt att känna denna gemenskap, men samtidigt så är det en skillnad: alla dessa par har lättare att bli gravida igen än vad vi har!
Och det är jobbigt att veta.
Hemskt att säga det, men visst är jag avundsjuk på det. Går inte att förneka.
Sedan vill jag ju inte att de ska ha våra problem, självklart inte, men det är lite kluvna känslor.
Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

Enkelt har det dock varit när det gäller idéer till vår lilla festlighet!
De ramlar över oss och det ser ut att bli större och bättre än vad vi ens vågat hoppas på!!
Det har varit en liten räddning att ha detta att fundera på och planera och att det nu ser ut att bli så här bra så känns det jätteroligt.
Har fått och kommer att få mer hjälp av Martin och Jenny, så vi kan fullända detta!
Och nej, inga barn i detta projekt. Det är bara vi som blir som barn när vi pratar om det!
Mest jag då! :-)

9 September 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Too much love will kill you

Det finns en förföriskt farlig känsla som fångar mig ibland.
Att ingen riktigt förstår hur jag mår, eftersom det är så få som kan ha gått igenom samma sak som vi har gjort.
Det rättfärdigar att vara bitter eftersom jag då är ”speciell” och ”ingen förstår mig” och jag hatar att jag faller för den känslan.
Oftast händer det när jag är tröttkörd och det är mycket som händer runt omkring mig som behöver min uppmärksamhet. När murarna inte är så höga och sina försvar är dåligt förberedda.
Ungefär som när jag spelade ”Risk” i helgen med Drottningarna Becka och Lina och Kung Nils.
Jag är visst ingen större strateg, varken i spel eller i verkliga livet!

”Sometimes when I look in the mirror
I don´t recognize the man I see.
Sometimes he´s a shadow of a man I once knew.
Sometimes he´s as pale as a ghost.
And if I can´t see me – how can any one else?

Someone once said:
It´s the big things that wounds,
But it´s the small that finally kills you.
Sometimes I think I was right!”

/ SN-090908

8 September 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 1 kommentar

Manic Monday

Eftersom jag inte har någon som helst aning om vad dagens blogg ska handla om så får det bli den lilla flummiga överskriften idag.

Efter en underbar helg, så är det nu måndag igen. Kanske inte fullt så underbar, men att förhindra att det blir måndag är lika omöjligt som att försöka stoppa en överviktig kille med t-shirten ”Öl byggde denna vackra kropp” att styra direkt mot baren en lördagkväll ute!
Så jag bara accepterar att det är måndag och att helgen är över!

Helgen var som sagt underbar!
Vi tog nog världshistoriens längsta bad under eftermiddagen, vi vet inte hur länge, men det var nästan tre timmar, troligtvis mera.
Vi fick fylla i varmvatten då det hann bli kallt *brrrrrr* mellan varven. Vi hann avhandla en massa viktigt och Becka hade många kreativa lösningar på en del saker som händer om ett par helger! :-)
Hon kommer på helt klockrena idéer i badet!!
Måste vara något i Bjuvs vattnet!!! *fniss*
Oavsett en kaskad av kanonidéer var det, så nu ska vi se om vi kan få det klart till det berörda datumet och att det nu blir så bra och kul som vi hoppas på!

Något annat vi hoppas på är att undersökningen vi ska på i oktober säger att allt är ok.
Har bestämt att vi ska undersökas båda två inför nästa försök att skaffa barn.
De trodde på Cura att allt var ok, men eftersom vi själva ska betala allt nu och det handlar om gaaaaaaanska mycket pengar, så vill vi kolla upp allt som kan ställa till problem.
Innebär visserligen att vi får vänta på testsvaren innan vi gör nästa försök, men hellre det än chansa och kasta både ork, tid och pengar i sjön.
Har börjat fundera på att starta upp försök att bli godkända för adoption igen. Det tar ju 3-4 år numera innan man får barn på det viset och så länge orkar vi inte försöka med IVF.
Vi är envisa, men även vi har en gräns för vad vi orkar!

Tror vi nu i alla fall!
Vi trodde inte att vi skulle orka så länge som vi gjort så, vem vet?

7 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 2 kommentarer

We´re not gonna take it

Mina ärorika röda kommunistiska trupper är decimerade och världen styrs av de fjolligt lila styrkorna, ledda av den strategiska Drottning Rebecka af Bjuf!
Igår visade Becka var skåpet skulle stå.
Ja, inte bara skåpet, rummet, huset och hela världen, när vi spelade "Risk" hemma hos Lina och Nils!
Att det var första gången hon spelade det märktes inget av.
En liten tidigt skapad ohelig allians med den förra Drottningen av Sällskapsspel Lina af Strövelstorp och en uppmaning att Lina skulle bekämpa Kung Nils innan han tog över mer än Australien och Sydamerika, så smög Drottning Rebecka in sina trupper i mitt välmående men klart underbemannade Nordamerika, som jag så vackert ledde med mina vackra röda socialistiska styrkor - nu minns man bara den oerhörda slakt som det blev på dem när Generalskan af Bjuf drog fram som en lila hord av sällan skådat slag!
Att den ärotika röda armén styrdes av en lätt inkompetent narr som trodde på ett flerfrontskrig och inga allianser hör ju inte hit, eller hur? :-)

I alla fall, Becka vann så det stänkte om det och är nu Drottning över Världen, till min och Linas förtret, vi anser ju oss båda vara bäst i spel och att "kämpa väl" är något som förlorare säger för att trösta sig efteråt. *hahaha*
Tur att Nils är lugnare där, i alla fall utåt sett!
Becka lät oss andra göra bort oss och utnyttjade de luckor i murarna, som vi lämnade efter oss!
Min fru - fältherren (eller fältkvinnan borde det kanske heta)!! :-)

6 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

Dag efter dag

Mera svensk schlager, jag vet!! Det är en sjukdom och jag får medicin mot det i form av 10 ml heavy metal, direkt in i hjärnan för att det ska verka snabbare!
Det är dock på experimentstadiet så vissa biverkningar finns: risk att sjunga på Lasse Holms fåniga texter eller liknande.

Kom på en märklig sak igår som jag är avundsjuk på.
När föräldrar ska någonstans, en fest eller något liknande, där de inte ska ha med barnen, så hänger mycket på om de kan få tag i någon som kan vara barnvakt.
Det är ibland inte det lättaste har jag förstått, man låter ju självklart inte vem som se om sin lilla ögonsten!!
Detta problem är jag avundsjuk på – big time!!!
Själva så har vi ju morfar som ständigt tar hand om vår lilla stjärna. Det är ju dock ingen lösning som jag är nöjd med, av någon underlig anledning.

Ja, jag vet. Det är konstigt vilka tankar som kan dyka upp i skallen ibland.
Det är oftast inte de ”självklara” sakerna som triggar dessa tankar. Det är till exempel inte alltid att närvaron av andras barn som detta kommer fram, då har man fullt upp att leka titt-ut eller något annat. Visst kan det slå en då med, men det är långt ifrån varje gång.
Nej, det är små saker, obetydliga kan man kanske tycka, som ett ”Askungen”- eller ”Bilar”-solskydd i en bil parkerad vid sidan om på Välas parkering.
Eller ett par rosa skor i en butik, eller som idag en färgpensel med rosa färg på.
Ja, ja sa att det oftast var de obetydliga sakerna som var värst!

Just rosa är en färg som fått större betydelse än vad den någonsin haft tidigare i världshistorien!
Inte ens mina grisrosa t-shirts på 80-talet betydde så här mycket!
Okej, det var ett försök till skämt, för att jag inte ska skrämma någon, så ingen i vår närhet vågar ha något rosa på sig, sina barn eller i reklam på TV4!
Men just rosa är mycket förknippat med Amanda.
Det är nästan alltid rosa rosor vi sätter vid hennes grav och det är de rosa tuttinuttiga klänningarna på MAXi, som fångar min blick.
Rosa Pantern, som Becka hade som ringsignal när jag ringde under lång tid strax efter att vi träffats, har även den fått en och annan sur blick från mig.
För visst hade jag köpt en Rosa Panter till Amanda att leka med, dregla på och ta sina första tuggor på!
För om mamma och pappa får ha dille på sina pingviner, då kan väl hon få ha sin Rosa Pantern?

Avslutningsvis ett litet råd som funkar när inget annat gör:
"Ladies and gentlemen. Take my advise: pull down your pants - and slide on the ice!"
När inget annat funkar - bara sätt dig ner och glid med strömmen! På så sätt tar man sig framåt, om än inte så snabbt, men väl framåt.

4 September 2009 | Länk | Stefans stapplande steg | 0 kommentar

Tuff Tuff (Som ett lokomotiv)

Så nu ser det ut som att det äntligen ska planteras på grönområdet bakom vår tomt.
Det har sprungit folk och kört traktorer där under en veckas tid nu.
Idag så var de där och satte tomtmärkningar både på baksidan och på framsidan. De ska ju asfaltera den sista biten av vägen, in mot våra tomter nu också.
Nu visade det sig att grannarnas tomt ”invaderat” ca en meter på vår tomt på framsidan. På baksidan är det istället vår tomt som tagit ca 10 cm av deras. Så nu ska vi se hur vi löser det.
Eftersom de redan satt mur och rosenhäck så känns det inte så kul för dem, men vi vill ju inte tappa något av vår tomt.
Trist dock på deras mur och häck, men det som är vårt är ju vårt! Det är ju inte vårt fel att något blivit fel när de anlade sin trädgård.
Jaja, vi får se i helgen vad de säger och hur vi löser detta!

”Hur löser jag detta problem lättast? – Jo, med saltsyra, det löser allt!”
// okänd problemlösare

Vad är annars nytt?
Jo, vårt lilla tidsfördriv som vi ser fram emot ser ut att bli ganska stort till slut.
Nej, vi har inte börjat odla pumpor i trädgården och det har fortfarande inte med barn att göra!
Barnbiten tog vi igår, idag är idag och imorgon är en annan dag.
(Christer Björkman var det, Ni som nu grubblade på vem det var som sjöng den låten i Melodifestivalen 1992 och det var Niklas ”Sista Morgonen” Strömstedt som skrev den!)
Efter denna lilla undervisning i svensk musikhistoria, så återgår vi till dagens blogg.
Hade jag varit ett tåg, så hade jag spårat ut hela tiden, så svårt jag har att hålla mig till spåret jag började på.
”Gamla kära tuffa tuff-tuff tåget”.
(Det var Flamingokvintetten det ja! Bandet som höll på att fördärva hela min barndom! *hahahaha*)
Titta nu var jag av spår igen, skulle kunna tro att det var jag som var ”Tåget Thomas” ju! *tut tut*
Nej, men åter till vårt lilla nöje.
Planerna har funnit under lång tid, men nu ska det äntligen bli av. Håller på att göra upp hur vi ska iordningställa allt så det blir perfekt och handla och beställa det som behövs för att skapa rätt stämning.
Ska bli så jäkla kul, ser fram emot detta så mycket att jag nästan får krupp! Eller i alla fall nageltrång!
Jag lovar att jag ska komma med mer info under nästa vecka.

Och du Lena, det är fem farthinder på väg in mot Cura Kliniken, men då har jag inte räknat med alla hål i vägen och sprickor i asfalten! :-)
Håller med Tessan också: det är ett jäkla dyrt ”hotell”. Tänk vad det kostat att övernatta där!! Det hade gjort ont i både mage och plånbok!!

3 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

In the future to come

Ah, så mycket Europe och 80-tal i den överskriften så man nästan blir tårögd.
Nej, det var visst så att jag inte hade skor på fötterna…………… :-)

Okej, åter till ordningen!
Sitt ner och var tysta så ska jag komma till dagens ämne – ”Barn och hur man gör dem”!
Barn görs i Malmö på en trevlig liten klink som heter Cura.
Den blivande pappan går in i ett rum och den blivande mamman ligger snällt och väntar i ett annat. Efter en tid så kommer pappan ut ur sitt rum och då tar läkarna hand om hans ”gåvor” och förvarar dem på säkert ställe så att mamman, som oftast är en känslig person, inte ser dem.
Kvinnor är ju som bekant känsligare än män!
Sedan så får mamman ta en tupplur och vila upp sig, under tiden så kommer det in en trevlig person som av någon anledning heter Doktor i förnamn (efternamnet kan variera) in i rummet och ser hur många ägg som den känsliga mamman har lagt.
Dessa ägg läggs sedan tillsammans med ”gåvorna” bortom de båda lyckliga tu´s räckhåll.
De får sedan köra hem och ta hand om varandra och titta på en film som heter ”Tre män och en baby” eller ”Titta vem som snackar”!

Dagarna efter, så kör mamman och pappan ner till den lilla trevliga kliniken i den lilla trevliga orten Malmö, för att väl där prata med den trevliga personen som då heter Doktor i förnamn.
Väl där så lägger sig mamman i den där kostiga korta, men trevliga sängen med extra trevliga stöd för benen och Fru Doktor tittar då där ingen annan tittar, medan mamman och pappan tittar varandra djupt i ögonen på det där trevliga sättet som man gör när man göra barn……..
Efter att ha suttit där och hållit mamman i handen i ca tre minuter så reser pappan sig upp och hjälper mamman upp ur den sär trevliga sängen och de kan sätta sig i sin trevliga bil och kör sakta ur den trevliga staden Malmö.
Efter några veckor så kommer det en trevlig räkning för att mamman och pappan gjorde barn i det där trevliga rummet. Den är på ca 30,000 trevliga pengar och efter det så hoppas mamman och pappan att det lilla trevliga barnet man skapat i det där trevliga rummet på den där trevliga kliniken i den där trevliga staden ska trivas i sin mammas trevliga lilla mage och vilja stanna där i ca 40 veckor och sedan komma ut och trivas i denna trevliga lilla värld som mamman och pappan lever och trivs i!

Slut på dagens föreläsning!

Varför just detta ämne?
Jo, för att vi pratat med Cura idag och ska gå igenom en undersökning så att inget medicinskt hindrar att vi gör nya försök till hösten.
Visar undersökningen inget, vilket de inte trodde att en skulle göra, så blir det nya tag under hösten.
Efter att vi nu börjat hämta oss från missfallet i somras och de krossade drömmarna som det innebar, så känner vi att vi orkar se framåt och en framtid utan barn det finns inte.
Alltså är det nya försök och nya tag som gäller!
Vi har tankat bilen och laddat kontot, så nu är det ut på motorvägen som gäller igen!

*tut tut*

2 September 2009 | Länk | Om barn | 2 kommentarer

The Idol

I helgen så läste jag en artikel i någon tidning, tror att det var Becka´s ”Glamour”!!
Ja, vaddå, man måste ju lära sig hur kvinnor tänker på något sätt, eller??
I alla fall, i denna tidning, oavsett vilken det var, så fanns det ett reportage om idoler. Att det är viktigt att ha idoler även i vuxen ålder, men att de är annorlunda än när man var barn.
Då är det superhjältar, sportutövare, filmstjärnor eller musiker, idag skulle det då mer vara förebilder av annat slag, mer idoler för deras livsstil, livsverk och hur de är som människor.

Av någon anledning så dröjde sig denna artikel kvar i mitt undermedvetna och jag kom på att jag gick och funderade på vilka idoler och förebilder jag själv hade och har!
Det var ganska intressant faktiskt, det är vissa som hänger kvar än av de jag hade i barn och tonåren och vissa som jag nu upptäckt att jag hade som förebilder, men inte visste om då!
Att man som barn har sina föräldrar som förebilder är väl ganska normalt, men jag märker ju äldre jag blir hur stora förebilder de var och är!
Jag är att bli en kopia av pappa i mycket av det jag gör, precis som min bror, men det lyser igenom av mamma i hur jag tänker!
Sedan har jag då norpat lite här och lite där av personer som jag mött på resans väg. Hur jag är med barn är till exempel nästan helt min morbror Bosse´s förtjänst!
Han hade nästan alltid tid till oss små syskonbarn när vi var hemma hos mormor och morfar. Det gjorde ett stort avtryck på mig.
Sedan då människor som gick sina egna vägar, smala som breda.

Det är inte alltid så att det är svårast att gå en udda väg. Idag när alla ska göra ”sin sak” så är det nästan mer kontroversiellt att göra något som är traditionellt än att göra något som få gjort innan.
Oavsett så ser jag upp till de som gör modiga val, oavsett vad de är och hur storslagna eller ”vanliga” de val är!
Oftast är det modigaste du kan göra att vara dig själv! Oavsett om du enligt andra gör ”tråkiga” val.
Det finns så många som vill och försöker påverka dig att göra val som passar dem och att göra ett ”tråkigt och normalt” val är då inte det lättaste.
Att vara ”vanlig” verkar idag vara belagt med spöstraff och hån!

Så kontentan är väl att jag har små idoler i många, men att jag går min väg. Den är kanske inte alltid den mest ovanliga av vägar, men jag går den därför att jag vill det och för att mina förebilder visat att det är ok att göra det!

1 September 2009 | Länk | Allmänt pratsjuk | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida