Välkommen till Meja!
Startsidan Blogg Fotoalbum å andra sidan Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2018)
>>


Hej på er!

Nu är det ju inte så att jag bloggar här egetligen. Men när jag råka logga in här så såg jag att en del instälningar hadde försändrats. Som det är lättare att skriva inlägg i bloggen oavset vilken webläsare man har :-D och lite andra funktioner som är roliga att leka med. Jag lär skriva på http://mejassamelsurium.blogspot.se/ och skriva. Jag får väll tala om i fall det sker någon förändrig med vara jag bloggar.

För övrigt så klickar ni på bilden på mig till höger kommer ni till min blogg

2 December 2012  | Länk | vardag | 2 kommentarer
flyttar

Jag har skrivigt det för men tänkte att jag skulle ha tid att skriva mer om det och skriva i rätt webläsare.

 

För er som missat eller bara tittar när jag skriver nytt på bloggen. Så tänkte jag tala om att jag har flyttat till mejas blog så får vi se hur länge jag blir där.. Men jag tänker skynda långsamt med att radera denna och lägga upp saker på den nya.. Det tar ju ett tag att förstå nya funktioner att få spatt på.

 

så fick jag ett ryck att lägga registera mig här. Men jag vet inte om det blir något av det? http://www.123minsida.se/Mejas               jag har ju svårt för att vara lagom. Jaja nu vet ni i alla fall.

och vem vet jag kanske ändrar till en helt annan. För vist är gräset ALLTID gröna på andra sidan!!!! Men nu fins jag i alla fall på mejas blog

13 Januari 2012  | Länk | vardag | 1 kommentar
just här och nu

 

Jag ber om ursäkt för den dåliga kvaliten på bloggen denna gången. Det är ett klipp och klistrandet och så vill jag inte sitta så mycket vid datorn  (Hur nu det går i hop?)

Då magnetröntgen inte visa något så funderar jag vidare och försöker överleva.(det känns ju så i bland) hitta och göra övningar var dag.

Funderar på om det är min PCO och hormoner som spökar!? 

Eller har jag överrörlighet? De kan man ju också få ont av. Det finns så många undergrupper av överrörlighet. En kategori ska man ha haft höftluxation och det föddes jag med. 

I ren desperation blev det en runda in till sjukhuset. Men de kan inte göra så mycket mer en medicin och tycker att teamet jag går hos ska ta tag i det ordentligt. Man blir liksom ingens ansvar och ingen vill ta tag i. Alla drar på det i det oändliga...

Tur att jag har anhöriga som kan prata för mig för jag kan det inte...Käns som att jag bara överlever.........

Ja jo jag vet det där med tankens kraft och livet är sällan änkelt mer en någon liten stund då och då. Alla har sår och skit det går inte och undvika. Oj va klok jag lät nu...

15 September 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
det käns bra

Läkarbesöket i veckan resultera i att jag blev remitterad för att magnetröntgas. Det va läkaren själv som tog upp det och det tycker jag är skönt!! Så får vi bara hoppas att det visar något. Men som min mamma sa "det vore konstigt om det inte visade något!" Inom några veckor/en månad skulle jag få tid. Känns gött att fått tid till magnetröntgen....:-D
10 Augusti 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
att hjälpa människor

Felet med dagens sjukvård är just att den helt bygger på att ställa diagnoser. Den behandlar diagnoser hos människor och inte människor med diagnoser. Diagnosen är bara en del i ett större komplex av fysiologiska och patologiska system hos människan. Varje diagnos har sitt ursprung och det ursprunget är inte alltid det samma hos olika människor. Varje sjukdom som leder till en diagnos påverkar olika människor olika och därför blir den arbetshindrande effekten av diagnosen olika och kräver olika tid och olika behandling. Många diagnoser saknar objektiv bakgrund. Diagnosen skapas då av läkarnas uppfattning av de svar som de får Tyckte jag va klokt sagt av Bjarne Lembke som är en av Sveriges mest kunniga och erfarna läkare inom vård och behandling av huvudvärkspatienter. Bjarne är också en mycket stridbar och omtyckt debattör.
10 Juni 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
jag tror på älvor, jag tror, jag tror

 

de ringde från vårdcentralen när jag satt och vänta på bussen. Det va från teamet och de sa att det hade tid åt mig redan nästa vecka åt mig. På onsdag kl 11. Jag blir så glad :-D Hoppas att de kan hjälpa mig mer en läkare som inte vet vad de ska göra!!! Att de bara tar sig ann mig är stort!!!!!

 

Så fick jag brev från läkaren om att han hade pratat med handläggaren och kompletterat sjukintyget skriftligen, och för förhoppningsvis kommer sjukpenningen nu att betalas ut.

2 Maj 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
specialistteam

i dag ska ett specialitstem på vårdcentralen titta på mina papper och se om de tar sig ann mig. Jag hoppas verkligen och tror det också. Annars emigrerar jag till föräldrarna i småland...För jag kan inte gå såhär. Det är inget liv det är en överlevnad...Men med tanke på hur många gånger jag har kommit till vårdcentralen för värken och hur länge jag haft den så borde de ta i mot mig.
25 April 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
min värkstad?

går det nu att det syns när jag skrivit något här så ploppar det upp på FB? Jag tänkte att detta skulle bli en del av min verkstad... Att hantera värken på!? Jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska dela det här? Hur mycket skriver man och inte liksom??? Jag har en dold grupp på FB men funderar på om jag ska även här??
24 April 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
vad ska jag skriva???

jag vet inte. borde men borde samtidigt inte skriva... om denna värk och vad jag gör med den eller inte.... jag får fundera.........
22 April 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
att förstå sig själv

     jag vet inte jag bara tro.......

  • Att jag har jobbat på detta onda länge.
  • Att jag måste jobba länge på att bli bra.
  • Att jag inte borde sitta vid datorn så mycket.
  • Att jag gillar en vis grad av smärta.
  • Att jag är envis.
  • Att jag måste lära mig ta det lugnt.
  •  Att jag går konstigt.

nog har våran kära tranströmmer rätt. ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”

1 April 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
fotsätning

Nu händer det saker. Efter att ha blivit bemött som att så ont kan du inte ha. Eller du är för ung för att ha så ont. Eller vad vet jag?!
Men jag tar det ju inte lugnt oavsett hur jag mår, jag har lärt mig att "det ska kännas att man lever", man ska bita i hop och jag mår bara dåligt och blir rastlös av att ligga ner länge. Som när jag hade blindtarmsinflammation. Det va först när de såg röntgenbilderna de trodde på att jag hade blindtarmsinflammation.

Så ska jag äntligen få jobba med en egen sjukgymnast på primärvårdsrehab. Där det jobbar med akupunktur, TENS (heter så va?), massage med mera. Jag har ju vetat om att detta innan men och jag har gått på olika gruppaktiviteter men sjukgymnasten jag har frågat har inte tyckt att jag har behöver gå till enskild sjukgymnast som jobbar bara med mig. Eller när de sagt att att då får du gå till någon annan. (Bra reklam för sig själv?) fast flera läkare har sagt att du behöver egen tid med sjukgymnast. Ja ja nu ska jag i alla fall äntligen få en egen sjukgymnast.

Jag har blivit remitterad till smärtmotagning på sjukhuset.

Jag har fått kontakt med en diakon jag ska gå och prata med. Det underlättar att ha någon att prata med när livet gör ont och är jobbigt. Man är liksom bara människa och vill inte gå sönder utan orka.

Tack alla snälla människor som bryr sig om, inte ger upp, som jag får gråta hos, som peppar mig, som jag får sova hos. som finns för mig!! Utan er är det svårt att orka!!!!!
16 Mars 2012  | Länk | vardag | 0 kommentar
ont, det gör ont

Det händer vist inte så mycket här. Det beror väll rätt troligt mycket på att jag har ont. Att jag i mellan blir så rädd för vad som händer med min kropp att jag inte vet vad jag ska göra.

Nu får jag snart inte vara inloggad mera på datorn på biblioteket.Så jag skriver hej då!!

6 Mars 2012  | Länk | vardag | 1 kommentar
lite sådär halvt om halvt

Ja bätre kan det väll inte sägas. Jag har inte skrivigt på väldigt länge och det blir inte mycket skrivet nu heller. (fast jag vill) om jag ska försöka skiva och lämna ut mig lagom mycket. Hur mycket det nu är? Man skulle väll kunna säga att jag har snuddat på utbrändhetens brant. I det hela ligger att även om jag skulle kunna fotsätta mentalt så SKRIKER min kropp STOPP!! Tänk att det kan vara så stor skilnad mentalt och fysiskt....Jag får försöka ta hand om mig själv nu. Det är något att öva på.

Det fins så massa Personer som har visat att de bryr sig om. En del som va rätt oväntat också. Oavset om de läser detta eller inte är jag taksam!!!!!! Det är lite som att ni bär mig!!! <3

Så tycker de att jag ska fundera på varför jag har gort såhär mot mig själv!? Jo jag funderar MASSA men det tänker jag inte skriva om. Snopet va!?

För vänner som skyr allt vad kristet heter så ska jag länka till några yutub-klipp med rätt kristet innehåll nu. http://youtu.be/TPzWqWuYjaU och http://youtu.be/BGsUGuxfxts och http://youtu.be/jfzOlsBqwzQ. Det är sånger för mig just nu....

Så en oavset hur jag mår är denna en favorit!!

Jag är hos dig
text: Arne Höglund
mel: D Burgess
arr: Niklas Lindvik
~
1. Jag är hos dig när problemen tar all din tid,
när ditt liv verkar meningslöst, då är jag där.
Jag är hos dig fast du inte kan se det nu,
fast du inte har märkt det än, så finns jag där.
~
Och jag har allting i min hand, din framtid har jag stakat ut.
Jag vet ju allt vad du behöver dag för dag.
Var inte rädd, jag älskar dig! Du kan lita på mitt ord,
och du skall se hur jag skall leda steg för steg.
~
2. Var inte rädd när du inte kan somna om,
när du tänker på nästa dag, du har ju mig.
Var inte rädd fastän andra kan glömma dig,
fast du känner dig värdelös, jag tror på dig.
~
Och jag har allting i min hand, din framtid har jag stakat ut.
Jag vet ju allt vad du behöver dag för dag.
Var inte rädd, jag älskar dig! Du kan lita på mitt ord,
och du skall se hur jag skall leda steg för steg.
~
3. Tänk vilken dag, när vi möts efter färdens slut,
och du ser att den väg du gått var din väg till mig.
Då skall du se att i din väv går en tråd genom allt,
och förstå att jag har allting i min hand.
 

 
 
Pastorn och författaren Tomas Sjödin har skrivit mycket som berör, tycker jag. Han har tre söner, varav två av dem varit sjuka och som nu inte längre lever. I hans böcker har man fått följa deras liv tillsammans.
I boken När träden avlövas, så berättar han om sin son John, som frågar honom en kväll: "Pappa, vad menas med att man tror på Gud i botten?" Tomas försökte förklara att det skulle kunna betyda att man tror på Gud innerst inne. Tomas och hans fru sa senare till varandra att de nog också tror på en Gud i botten. Inte främst på en Gud där uppe, utan mer på en Gud här nere.

Inspirerad av samtalet med John skrev Tomas detta Credo, "Vi tror", som jag tycker mycket om.
 
Vi tror på en Gud i botten
längst ner i all synd och bråte och maktlöshet
en som aldrig sviker sin post där.

Vi tror på en trött och gammal Gud
med oro i blicken och sorg i hjärtat
som lägger allt åt sidan för ett barns skull.

Vi tror på en Gud som ligger vaken om nätterna 
och lyssnar
som är redo att rycka in när livet krampar.

Vi tror på en Gud med värkande rygg 
och långa armar
som burit sitt barn genom nätter och dagar.

Vi tror på en Gud som själv har förlorat ett barn
och sörjt det
i tusen år.

Vi tror på en Gud som bor i vår nöd
och vår oro
en Gud med ont i benen själv.
Förresten.
 
 
 
Nu råkade det ju bli rätt långt endå det här......
8 Oktober 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
just bara litet inlägg juh!

 

Jag har tänkt på den ett tag och i dag så passar den väldigt mycket. I alla fall för mig. Vet inte om ni har sett sound of music? Fast det har ju väldigt många. När nunnorna pratar (sjunger) om hur omöjlig Maria är som novis i klostret. vad ska vi göra med promlemmet Maria?

För övrigt har en vänn köpt en födelsedagspressent till mig som jag inte har fått enu för att vi inte har träffat varandra på ett tag. Han har avslöjat att det börjar på V. Jag har gissat en hel massa.

  • Viagra (förlåt mamma att jag ens kom på tanken)
  • vaniljglass
  • vevgrammofon
  • växellårda
  • varmkorv
  • varohus (vullared)
  • vetteranbil
  • värktygslåda
  • vapen (fasnar jag i någon genomsökning av nätet när jag skrev det?)
  • vampyr

Men inget va rätt

 

 

För övrigt kan man sammanfatta mitt liv de senaste veckorna i ont och snurrig. Men jag vill inte skriva så mycket mera om det här. De flesta som läser detta vet ju vart jag fins så de kan fråga om de vill veta mera.

2 Oktober 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
Det är ju trevligt när välden snurrar fast man inte druckit något starkare en mjölk och på sin höjd

Så blir det vist ett inlägg till på min blogg...Det är rätt stor risk/tjans att den har fått intyck av dyngkåt och hur helig som hels på SVTplay. Sådär lite halvt lyckat. 

 

(Behöver ju inte ha så mycket förklaring)


Det där med bakrund i både livet och på bloggen är inte alltid så lätt. Just nu är den orage med små oraga blommor på. De sägs att jag är snygg. Jag har fått höra det.....Men flera får säkert säga det...vadå självbild?? "Det gör allt så mycket lättare." "Man har ansvar för sitt eget liv" NEJ jag vill inte skriva mer om det nu och du vill inte läsa mera. Eller?


Nu när livet är så mycket med praktik. Föreninglivet med Franciskushjälpen med sitt soppkök och allt annat som ska funka i en förening. cafe-arbete som jag känner dåligt samvete för och allt annat. Okej mamma jag har faktiskt inte städat och diskat så mycket hemma på sista tiden.... Jag tänte att jag gör det när jag kommit in i praktiken. När det inte tar så mycket ork....Jag inte vill ha ett skitigt hemm mamma.....men jag vill inte hamna på akuten för att kroppen sätter ner foten.....Då väljer jag ett skitigt hem framför akuten....OKEJ???

 


Föresten så hadde Faktum två nummer med att ge hemlösa ADHD-medecin. De va något projekt på de hemlösas vårdcentral i Göteborg. Nartuligtvis kommer det kritik om att ge människor utan diagnos ADHD-medecin och nartuligtvis komm det kritik att ge människor med pågående misbruk ADHD-medecin som i kann innehålla anfetamin. Men i Faktum står det att det hjälper. Läs de om det i länkarna här under.... 

http://www.faktum.nu/2010/10/ordning-i-kaoset/

http://www.faktum.nu/2010/09/striden-om-mirakelpillret/

 

 


Jo föresten för ett tag sedan läste jag på Facebook "Psykiatrivården i ett nötskal: Kvinna, missbrukare största delen av sitt vuxna liv med sjukdom i botten, klarar inte av eget boende alls, missbrukar, tar inte medicin och isolerar sig. Tas in väldigt nedgådd på avgiftning. Får stanna 3 dagar, skickas hem utan vårdplanering med antabusrecept som ska skötas på egen hand. Grattis Sverige 2011, starkt jobbat!"

För den som inte känner till det. Är det som att har en människa misbruk i kombination med pykisk funktionshinder rycks alla stolar undarn och ingen tar hand om och ingen hjälp fins. Det är liksom ingens bord och ingens ansvar. Så hon ska skickas hem och klara sig själv........Det kvittar om personens handläggare på soc skulle komma till psykiatriakuten och på alla sätt få personen att inlagd. Även hadläggaren kastas ut... Har man där i mot "bara" psykiskt funktionshinder då fins det hjälp att få. Fast då ska man hälst vara så självmodsbenägen att man tar med sig kniven mot halsen. Jo jag vet att slutenpsykiatrin är så knöfull att de inte kann ta inn alla som de vill och behöver ta in. Många gånger är en snabb lösning bätre en, en långsiktig.... Jag vet att vi lever i ett samhälle där vi bryr oss mer om hur snygga vi är en om hur trasiga och ensamma vi är innuti. Där sönderskurna handleder är ett täcken på skamm och inte på ensamhet och sönderskuret hjärta. Ågest är skamm....Oj va jag komm inn i detta här nu.....

 


Det va en spårvagnskrock här om dagen på min sidan stan. Jag fick oroliga sms och samtal från vänner som bryr sig....Det hadde faktiskt varit rätt typiskt om jag hadde varit med. Men jag va på praktiken och sedan gick jag hem och fick migrän....Men jag har upenbarligen vänner och familj som bryr sig om mig.... TACK tror jag?! Eller vad säger jag!???

 

Jo föresten så fick jag en påse med djupfryst pyttipanna av en som komm till soppköket när vi hadde terminsstart. Det blev ju lite udda....

 

Från tiden på Mullsjö folkhögskola har jag kontakt med en person. Eller med flera men en som är särskilt. Du vet en sådandär som man känner att man har någon gemensamt med. Det är ingen kärlek eller sådant. Utan som att ens pussel ser lika dana ut....Inte att de sitter i hop utan som att det är lika dana......Det blev inte att vi träffades i sommar men kanske nu i höst? När praktiken är färdig??? Det skulle kännas bra tycker jag....

 

Så helt sådär fick jag en inbjudan från en person jag känner. Hadde jag vägarna förbi fick jag gärna komma på besök! Jag blev faktikt glad...

 

 

27 Augusti 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
självkänsla och massa tankar

Det där med sömn och sova är ett spännade och inte helt oproblematiskt kapitel. Djupsömn är ett måste.

 

Jag ville skriva det till er (kanske även till mig själv) som tycker jag ska städa, diska, dina och röja min lägenhet så mycket mera. Det är goda intentioner och jag vill värkligen det. Men jag gör så mycket med jobb och Franciskushjälpen, besöksgrupp till migrationsverket med mera på fritiden. Jag vill att det jag gör ska bli bra och jag vill att det ska fungera bra mellan människor. Så har jag ju hörselskadan som gör att jag blir tröttare en andra fottare.(hörselskada + utränd = vanligt)men jag är envis och vill orka som andra.

 Så tänkte jag skriva att det kunde väll vara okej om det är stökigt i bland och lite eller mycket disk i bland. Eller!? Men jag antar att en del tycker att det handlar om låg självkänsla och knepig självbild. Även om jag tror att livet är lite mera komplext en så faktiskt. Mitt liv är inte ditt liv. Eller att du tycker att det är väll bara till att lägga i en växel och jobba. Den som tänker så känner inte Meja!! Eller det vacka ordet prioritera. Som att inte mitt liv handlar om det typ hela tiden!! Listan kan göras lång................ Jag ville nog bara berätta och försöka förklara utan någon "tyck synd om stämpel" 

 

Så tänkte jag på en gudtjänst jag va på. Jag vet att det fins de som läser detta som inte är så mycket för detta med tro och Gud. Nej jag tänker inte tvinga på någon tro. Jag har för mig att prästen sa något i stil med att vågar vi se, prata med och ta hand om människor i vår närhet som behöver det!? Eller är vi för rädda!? Vi tycker att det är för jobbigt!? Jesus är rätt bra på det där med att "se" människor. Att inte skilja på folk och folk och att älska på riktigt. Att kunna se igenom och se det mindre fina och bra men att kunna älska den han ser. Jag tror att det är rätt viktigt. Prästen sa (han sa att han viste att det kunde tolkas fel) det är de kristnas gudtäns på jorden. Tycker att det är rätt tänkvärt och något för oss alla. Att inte se ner på och slå neråt och slicka uppåt. Utan se, se på riktig och kunna värkligen tycka om.

denna text fick jag av en vänn. "Du är du och du duger, du är du och du duger, du är du och du duger, ja du passar perfekt i Guds famn!!!!!!!"

Jo så en sak till. Jag leta efter vilka som är med i besöksgrupper till migrationsverkets "boende". Jag är med besöksgrupp på "boendet" själv. Då hitta jag några som hadde bloggat om när de hadde vartit med på besöksverksheten. Jag är ju med i besöksgrupper dit. Vad som görs där ute kan du ju läsa på bloggarna jag länkar till. http://arvidsara.montanita.be/#post356,

 transitgruppe 

Så blir jag så fruktanvärt arg när jag tänker på ensamm unga flyktingar som en del ser som möjlighet att käna pengar på. Som är allt annat en snälla. Det är väll rätt självklart att det är som en öppen godispåse med personal bara på dagen. Kvällar och nätter går det bara en rondande väcktare. Är väldigt glad för att det nu mer fins boende med personal dygnet runt för ensamma ung på flykt. Synen på och sätter att behandla asylsökande på i Sverige. Hur gick det så fel!? Politiken är ju färgad av det.

 

 

så till sist något riktigt jobbigt. TV-4 sänder dokumentär som heter "Utøya en liten ö i världe" Du vet nog va den handlar om. Den är lång och fruktanvärd, vidrigt jobbig. Men jag tyckte den va värld att se. Vet inte hur länge de visar den på weben!?

 

Jag hitta ett bildspel en mamma hadde gjort om sin dotter Emma som har downssyndrom. Det handlar väll om den där debatten om vad som är ett människovärdigt liv och vad är god liskvalitet. Som att det skulle handla om funktionshiner!? Jag skulle vilja säga att livet handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det. Fast snart kommer jag att säga i mot mig själv juh!

 

 

(I brist på bild hitta jag denna på en blogg)

 

Så till slut en text som jag hitta på Facebook.

"Du behöver inte respektera mig, det klarar jag själv.
Du behöver inte uppskatta mig, det klarar jag själv.
Du behöver inte vara ärlig mot mig, det klarar jag själv.
Du behöver inte älska mig, det klarar jag själv.

...Vad jag vill är: att Du Respekterar, Uppskattar, Är Ärlig och Älskar Dig Själv.
När Du gör det är Du mest värd även för Mig!"

Jag tycker att sådana texter är fina och bra och helt klart tänkvärda. Självkänsla och självbild är viktigt och underlättar massa i det levande livet. Inte mins påvärkar det hur andra ser på mig. Men alla som levt livet och mött både med och motgång vet också att i bland är självkänslan bra och i bland mindre bra. Det går upp och ner och upp. Ens människovärde ska ju inte ha med ens självbild och självkänsla att göra. Många gånger påvärkas människor bild av andra av hur andra ser på sig själva. Fast egetligen kan människan mycket mera en vad den och vi tror. Jo jag vet att det är jobbigt att tro på människor som inte gör det själv. Det är okej att vara trött faktiskt.

Fast om ett tag kommer jag att tycka tvärt om. Säkert!!

 

 

21 Augusti 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
inga avsågade tanter, inga clowner, ingen gråt

Egentligen skulle jag vilja skriva om saker som betyder något. Som att vågra tro på människor och tro att det fins något som bär genom allt. Vad man gör när man har så mycket som måste få komma ut men så att det inte blir för mycket för någon att lynas på. Hur man hittar hemm till sig själv och tycker att det är ett rätt trevligt ställe. Hur man ber om förlåtelse. Vilket jag är rätt dålig på. Hur man ser andra och förstår när andra mår dåligt så att man säger rätt saker. Hur man förstår sig själv. Helt klart hur man förlåter sig själv när saker man gjort som va dumma kommer upp ur minnet och en hel del till. Ja ni förstår. Eller du förstår i alla fall

 

Jag orkar inte skriva om det där och det är ju jobbigt. Det är som att närma sig ett stort jobbigt hål i vardagen. Fast jag brukar ju kunna trasla inn mig i jobbiga saker utan att förstå. Fast i bland förstår jag det efteråt. I ladet lagom och när det är som bäst ska du säga nej men det va väll ingetting om något du har lagt ner hela dinn energi på. Ordet förlåt jag förstår inte varför det är så negativt laddat. Eller gör jag det!? Att tro, känna och förstå att trost massa dumma saker som man gjort får man vara med och är älskad. Att inte bli utstött och utryckt och ska passa i en mall som inte alls är jag. Att hitta hemm till sig själv och tycka att det käns som hemma.

 

Jo föresten jag lysna på P1 när det skulle vara radiogutjänst. Nu va det inte det. (undra hur många människor som klagar?) det va några människor som pratade om sin lisväg och hur det gått till tro och Gud. Hur mycket livserfarenheter formar tron. En ser Gud som stor och dömmande. Någon ser Gud som någon som tittar lite lojt på och andra som en som ser och bryr sig om och så vidare. Ja ni förstår eller inte!? De hadde med en sång som jag fasna för. Så jag leta upp den på you tube http://youtu.be/RAEYvRgXYxQ. Den är skriven och sjungen av Christina Kjellsson och heter rätt och slätt cirkus. Har velat lysna på den bara en gång till flera gånger. Vill man så kan man såga ner den och säga att den inte är biblisk. Har man bestämt sig för att såga ner något så gör man ju det. Fins det konstruktiva förslag så vist!!  

 

Så tänkte jag skriva om självkänsla. Detta obegripliga som en del tar för givet och andra inte förstår vad det är. Men det har jag ju redan skrivigt om det väll. Jag kan inte skylla hur jag mår på någon annan. Men livet är inte lätt och vad man utsätter sig själv för är inte givet. Så låter bli det nu.

 

Så en sak som vandrar runt på Facebook som även folket utanför kan få del av. Flickan du nyss kallade fet, hon har svält sig själv och gått ner över 10 kg. Killen du nyss kallade dum, han har inlärningsproblem och läser 4 timmar om dagen. Tjejen du kallade ful, lägger ner timmar på att sminka sig i hopp om att någon skall tycka om henne. Killen du nyss knuffade runt, han blir slagen hemma. Det är mer bakom personerna än vad man räknar med.

 

PS: Såg en helt underbar novellfilm på svtplay som hette rymdskeppet. En udda tjej som vill få vara med på sitt sätt:DS

14 Augusti 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
just det

 

 och vill du veta varför så fråga mig. Så får du se om jag svarar

12 Augusti 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
när livet blir som en klump med fjärilar i magen

 

Det är inte min kopp TE. Inte när det käns såhär. Agggggggg! Jag ska inte försätta mig i sådanna här situationer. Men det är en del av livet ju. Slå en stor tegelpanna i mitt huvud!!!

Jag skulle ju inte skriva sådat här.

 

Jo föresten en kopp TE det vore gott nu.

9 Augusti 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
att leva föreningsliv

 

Så sitter jag i Franciskushjälpen lokaler och skriver typ väldigt sent. Det är väll typ väldigt tyiskt mig.

 

Jag funderar på detta med föreningsarbete!? Vad är det som gör att människor vill vara frivilligt aktiva men endå är försiktiga på gränsen till att de inte vill!? Varför har vi så svårt med kommunikation? Att veta vem som gör vad och när!?!?!!? Vem som vet vad? Hur gör man för att dela upp så att inte några bränner ut sig!? Hur gör man för att rätt människa ska veta att här fins något som just du skulle va klipt och skuren för att göra!? Hur håller man föreningen fungerande när människor kommer och går!? Hur gör man för att olika människor inte ska ses som ett hot utan som en tillgång!? Då detta inte är enda föreningen jag är med i tycker jag mig kunna känna igen det i flera föreningar. Fast å andra sidan fins en del av det på "vanliga" jobb också ju.

 

Mistolka mig inte nu. Jag tycker om föreningsarbete. Annars skulle jag väll inte sitta och skriva detta!?!?!? Föresten så fins Svenska Franciskushjälpen här http://www.franciskushjalpen.se/ och bloggen fins här http://franciskushjalpen.blogspot.com/ LÄS DEN!!!

 

Något som jag tycker säger mycket om föreningsarbete är dessa lappar. Tror det komm till under ett föreningsmöte.

 

nästa bild kommer från soppköket vi brukar duka upp på lörda kvällar i Brunsparken i centrala Göteborg. Rätt mysigt om du frågar mig :-D

en sida jag gillar och brukar vara inne på en del är denna och särskilt då just på denn delen av sidan. Hela sidan är ju värt ett bösök om man är ideellt aktiv. Tror att det fint mycket att hämta för att få en förening att överleva och leva just på denn sidan. Typ en källa att ösa ur eller nåt!!! volontärbyrån/kunskapsbanke

 

okej då för att detta inte bara ska bli svenska Franciskushjälpen så är jag även med i http://www.vsa-sweden.org/ och http://www.rsmh-nackrosen.se för att bara nämna några.

Så slutar jag med något som Per Johansson som är ledare för glada hudik-teatern brukar säga är en mänsklig rättighet och det är att vara sedd, älskad och tagit i anspråk.

5 Augusti 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
älska livet mer en dess mening

 

Jag kom hem från småland och föräldrarna en del av syskonens familjer som bor där. Med mig hade jag en halsåkomma som syskonbarnen hade delat med sig av. Men har jag busat med syskonbarnen får jag väll räkna med det :-D Det kanske va värt det!?


När jag och några syskonbarn ligger på studsmattan och tar en paus i hoppandet. Sa ett syskonbarn "Du har ju ingen man och du har ju inga barn. Men min mamma är ju din syster och hon har ju barn. Varför har inte du det?" Vad svarar moster på det.......? Tycker att barn är underbara i sina funderingar och tankar när de försöker förstå världen. I bland säger de va det tänker och jag blir helt mållös. hihi :-D



Min syster som är gravid sa att när hon vilade ”kändes det som att någon hade flyttat” (barnet i magen alltså). När hon berätta det för mamma. Skrattade mamma och sa ”nej så lätt går det inte, det brukar kännas mera en så"



Jag träffa rätt många av mina syskon och deras familjer med flera syskonbarn. Då jag har måna syskon är det svårt att träffa alla men flera träffades och det va trevligt.



Annars har besöket bestått i bus och lek med barnen. En bastukväll i den vedeldade bastun när barnen hade somnat. Loppis med massa saker i en nerlagd skola. Fick inhandlat ugnsformar (alla mina har gått i kras) och handdukar. Mamma va snäll och tvätta handdukarna. Det finns inget som luktar så gott som tvätt som torkat ute, hemma på landet. Hemlagad mat och så har jag lagat pizza (som pappa kalla kattmat) och paj. Även klippt lite gräsmatta och så enu mera bus med syskonbarn. Sena kvällar då det dricks TE, äts skorpor och pratas.

 

Så hadde min syster nartuligtiv födelsedagsfest. Hon fyller järm i år. Det va mycket mat, bus och prat. Jag hjälpte en äldre med att hämta mat och fika och var social. Just denna fest va det inte plannerat så mycket programm men det gick bra det också ju :-D Min svåger tog denna bild med kommentar om att jag skulle bli avskräckt när jag såg den. Men icke!!


 När jag la mig för att vila mitt i allt bus komm ett sykonbarn och skulle knö ner sig i fotändan och läsa Kalle :-D (titta inte på dubbelhakan)

Så va jag och hämta katterna i går hos dem som passar dem medan jag är borta. Det hade lagt på sig lite (katterna alltså). Men de va mer smala en runda innan. Så det skadade inte. Men skämmer de bort katterna med "blötmat" morgon och kväll är det ju inte så konstigt :-D Den "lilla" svarta och vita som håller på att växa från kattungestadiet va så smal innan så den behövde säkert det. Massa energi går ju åt till att växa för lille-kissen.



Jag tog fel på när tåget gick så missa det. Fick boka nytt på morgonen dagen där på. Men då jag hade en del prio-poäng kunde jag köpa ny biljett med de poängen. När jag kom ner från övervåningen där jag sov till köket på nedervåningen. Sa mamma att hon hade precis tänk gå upp och hälla vatten på mig. Rå men hjärtligt :-D Så är det en annan sak om hon verkligen hade gjort det!?



Skulle vilja skriva något mer om den där stollen i Norge. Det är ju helt klart något fel i huvudet på en sådan. En rätt märklig världsbild och självbild. Jag är rädd förr att tala om genuint ond men inte häller att han bara är ett offer för omständigheter. Han har ju ansvar för sina handlingar och det är inte okej att döda någon!! Kan jag få lämna det nu!! Det är typ bara jobbigt!!!!! och mitt huvud blir bara hopkrynkligt.



Så vill jag skriva om varför bloggar vi och varför är det så många som gör det. Jag kanske inte har något säkert svar. Men många tankar. Relationer skulle jag också vilja skriva om och varför det är så svårt i bland. Om stigmatisering. Alltså om att stämpla någon med funktionshinder så hårt att det bara blir negativt FEL stämpel och så vill jag skriva om vikten av känslor och varför det är så jobbigt och varför det kan ses som fel och varför det är så viktigt med känslor. Men det får bli en annan gång.

4 Augusti 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
en dos alvar och en dos lek

Va på Liseberg med en vänn som ville få mig att åka de där farliga som Balder, Kannonen, Atmosfer och ni förstår. Det blev inget av det. Jag har en aning höjdskräck och att han fick upp mig i Parrisejulet va ju en berdift. Att jag bara satt och krama stolpen i korgen lite lätt och inte fick värsta panniken va ju också något att vara stolt över. I alla fall för mig..  Axplock ur gårdagens sms från en vänn som inte va med. (Jag ska försöka göra så att det blir begripligt.) Ja jag vet att det är oftast roligare under tiden man skickar det. Men jag vill endå skriva det här och hoppas att någon drar lite på silbannden. Då har jag vunnit något.

Han skriver att vi "måste ju åka Kanonen eller balder eller den nya..... Sluta fega nu.." var på jag svarar tro, tro och hans svar är "Tror gör man i kyrkan... På Liseberg åker man.." jag svarar att jag har vist åkt och han svarar "Typ vad? Radiobilarna då?" på skoj skriver jag farfasbilarna hans svar är "Ni är ju för tråkiga ;).. Min systerson är 3 år och åker dom ;).." när jag berätta vad vi faktiskt åkt skriver han "Okej ;).. men åk något snabbt och häftigt då?" och smset där på skriver han att jag är feg. Jag berättar att vi ska titta på Carl-Einar Häckner. Var på vännen svarar  "han är undebar... Så vart ska ni göra sen då?" För den som fotsätter läsa detta kan jag berätta att vi satte oss och drack något starkare och lyna på go musik och sedan åkte vi hemm och han ville dricka vin och titta på film. Det gjorde vi INTE!!!!!! Någon stans i detta köpte jag ett par svarta fluffiga kanninöron till honom. Han hadde på sig de ett tag i alla fall och jo de fick följa med hem till honom Jo jag vet att jag har en något annorlunda humor. När vi gick i spökhotellet skratta han vännen som va med medan vi andra skrek. När han berätta om det för sina vänner kallar han det lustiga huset. Tja vad göra!? 

 

Vänner som brukar passa katterna när det behövs har lagt upp ett album på FB med katterna. Så de får vara några bilder där i från också. Söta som få. Eller hur!?

Så ett stycke eller två ut boken Ett cp-bra liv av Jonas Helgesson.

 

"En del värkar inrikta alla sina krafter på, och tycka att det är något ärofullt i, att köra huvudet rakt in i väggen gång på gång. Jag tror de har fel. Det va inte en CP-skadad som kom på iden att äta ris med pinnar, om du förstår vad jag menar. Det är bara dumt att fösöka skriva sms med tummvantar eller att - även om man råkar vara frisör - försöka klippa snygg frisyr med motorsåg bara för att testa en ny grej. Nä, innaan du testar en ny grej (och det ska du värkligen göra) gör DIN grej!!

 

" Om man siktar mot sjärnorna når man i alla fall trädkronorna" brukar folk säga. Och då vill jag modifiera det lite: "Om man siktar mot SINA stjärnor når man i alla fall SINA trädkronor."

Du som utan svårighet klätrar hela vägen upp, föringa inte andras drömmar, även om det värkar små i dina ögon. De kan vara gigsantiskt stora för den som drömmer dem."

Vist ligger det rätt mycket i det. Den enda man ska gjämföra sig med är sig själv. Livet är ingen tävling med det andra som levar, man ska bara tävla mot sig själv och livet ska levas :-D

 

29 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
trött

Min dag i dag har varit som följer: Tvätta, ta i mot nytt besök (Ja det är manligt men inget sådant!!!), planera Volontärfest för Franciskushjälpen, Åka hem och hämta katter för att sedan åka med den till en kompis, hämta kort som en jag känner har gjort som ska med i presenten till min syster (håller på att skriva om presseten men det vore ju dumt), sedan stanna till vid mackedonkan på vägen hemm för att köpa med mig hemm. Sedan va ju jag och besöket "tvungna" att diskutera för och i mot vissa saker som inte ska nämnas här. I alla fall inte just nu. För det va ju säkert så att jag inte gick och la mig tidigt kvällarna innan!? Mörka ringar runt ögonen!?? SÄKERT!!!

1: Jag får vara trött.

2: Har jag värkat konstig i dag beror det på att jag varit just trött.

3: Tack för att ni har förståelse och tycker om mig!!

4: Någon som vill ta det lungt med mig någon dag!? Typ vara trötta tillsammans!? SNÄLLA NÅGON!!!!!!

I morgon vill besöket gå på Liseberg. Vad gör man!? Ler och är glad och går och lägger sig!?!?

 

28 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
vardagen är skimrande när man vill se det

En dag av borden och en del har jag fått gort. Skickat helt knäppa sms. En vänn som jobbar på en lokal tidning skulle intervjua några på en gårdsbutik. Det gick vist bra för gårdsbutiken nu. Han undra om jag hadde förslag på frågor. Jag skrev frågor som typ. har du mjäll?" "Har ni toalett?" och så vidare på samma tema. Han tyckte det va roliga frågor men han använde inte de frågorna. Det va nog tur för honnom typ. En vänn som skulle kommit men detta tåg som stod typ stilla och massa va instälda. Blev lite gaaaaaaaa på det!!! Han mer en mig.

så skrev jag något klokt som kommentar på en blogg tyckte jag. Det kommer här "så lägger i våra självbilder så gott vi kann. Det är typ svårare en tusenbittarspussel men vi jobbar på det."  

Natti natti eller va det nu är när ni läser detta. Men nu är det sova och händerna på täcket. Det fins nog ingen som inte tycker det är roligt när jag säger att det ska ha händerna på täcket. Då menar jag även människor i minn ålder. Bra att jag kan roa mer en oroa i bland. hej på dig med!!!

27 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
för det säger Aristoteles

jag skulle lägga mig tidigt. Ja ja ni ser hur det går med det. Men men någon gång blir det väll så. Jag tänkte dricka lite TE nu och sedan.......... Föresten har jag en vänn som skrivigt något klokt på Facebook om det väldigt hemska och sorgliga som hänt i Norge. Det kommer här.

"Får kväljningar av alla försök till politisk analys av massmordet i Norge. Människan är förvisso ett politiskt djur (för det säger Aristoteles;-), men hon är mer än så.

Redan passar folk på att torgföra sina käpphästar och hitta utlösande faktorer på motståndarnas planhalva. Hur orkar de, hur vågar de? Dåden skedde för tre dygn sedan!"

Jag hör hur katten dunsar ute på balkongen. Den ena typ bor där ute såhär års. Måste ta inn den och stänga balkongdörren nu.

25 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
att krama den som fryser

Semester. Sug på det den som kan. Jag för min del har just börjat och för några jag känner får jag ju inte ringa eller gå till jobbet. Då kommer de att hindra mig. snälla de är :-D

Nartuligtvis är det som hände i går i Norge helt hämskt och just så ovärkligt som sådant brukar vara. Världen är en kontig plats och i blan rätt hämsk. Jag tror att det handlar om att vi är för dåliga på se varandra och just värma varandra när vi fryser. Som i "människan är ingen väx" För de som följer bloggar och för er andra också så är underbara Clara rätt klok och skriver rätt klokt med rubrik med skygglapparna på. På tal om det som hände i Norge. Varför måste vi vara så fruktanvärt rädda för känslor!? (Jo med denn utbildningen vet jag dels det.) Men det gör så ont och bler bara fel!! Känslor är inte farliga. Det är vad vi gör med dem som kan vara farligt. Som att skuta på andra.

Så får jag citera en vänn på Facebooke på tal om Amy Winehouse hittades död i sinn lägenhet i dag. "Stackars Amy Winehouse skulle ha lyssnat till dem som ville ha henne till rehab där i början. Hon hade kanske varit en hitlåt fattigare men ett liv rikare. Oavsett vad den direkta dödsorsaken var är det ganska sannolikt att hon dog en drogrelaterad död. Droger dödar ofta kropp och själ."

Så har jag ett knäpt msn som inte lägger till de jag lägger till och inte kan jag se vännförfrågningar heller. Har försökt en stund nu på olika sätt men det hjälper inte. Någon som vet hur man gör!?

23 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
jag var med i en medlemstidning

Det låter nästan som en saga men endå är alting sant. Vist är det någon av Astrid Lingrens böker som börjar just så. För något år sedan fick jag förfrågan om att vara med i medlemstidningen för hörselskadades riksförbund. De hadde sett  mig i ett temanummer om att leva med dyslexi + ett till funktionshinder (i mitt fall höselskada) som dyslexiförbundet FMLS hadde i sin medlemtidning. Det stod toligtvis att jag läste KYutbildning neuropsykiatri på kunskapsutvekling syd. De tog kontakt med skolan för att det ville ha kontakt med mig för att göra ett repotage om just mig.. Det blev ett tvåsidigt repotage. När jag tänker efter och läser det är det en rätt inponerande livsresa som jag gjort. Något att vara stolt över. Fast en del känsla av att det skulle vara en historia jag läser om. Men det är det ju inte. Här kommer den första bilden och inledningen på repotaget. Hela repotaget fins i länken och har du orkar läsa hela detta tycker jag du ska läsa hela repotaget!!!

Maria Nilsson, 30, sträcker ut sig i soffan och slår upp en bok. Läsning skänker henne både avkoppling och förströelse. Så har det inte alltid varit. Under många år var Maria utestängd från bokstävernas värld, under hela grundskoletiden gick hon runt med den nedbrytande känslan av att vara trögfattad och dum. Det var en specialpedagog på hörselrehabiliteringen som till slut förstod att Maria har dyslexi.

 

http://www.hrf.se/upload/3662/AURIS0905s8-11.pdf

 

Det låter nästan som en saga men endå är allting sant.

23 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
manniskan är ingen växt

Ingen har väll missat dagens nyhet om bombdåd i Oslo. Världen är rätt märklig och i bland rätt skrämande. Jag blir rätt liten när jag hör sådant. När det är i ett granland är inte stegat långt till att tänka att det kunde ju lika gärna vara här. Kan det månna handla om det dikten som kommer här handlar om!?

den heter Människan är inge växt och är skriven av Jonas Gardell


Vi är uppvuxna med vetskapen om koncentrationslägren. Vi är uppvuxna med ett facit av krigen, i detta sekel som dödat så många. Över 183 000 000 människor döda till följd av beslut som människor fattat. Etthundraåttiotre miljoner, och varje dag läggs nya döda till. Detta är utrotningens århundrade, och varje gång vi fått veta, varje gång vi sett eller hört, har vi skakats i vårt innersta över vad människan är förmögen till. Och vi har lovat att: Aldrig mer! Aldrig mer ska detta få ske! Men gång på gång har det ändå skett. Igen och igen. Människor som jagas på flykt, som slaktas, förföljs, som lämnas att dö, för att de har fel hudfärg, fel hårfärg, fel stämpel i sitt pass, fel föräldrar, fel åsikt, fel tro. Eller såna som helt enkelt fördrivs för att någon annan vill ha mera plats. Så når oss nyheten om utrensning igen. Etnisk rensning. Själva ordet är en styggelse.
Människan är ingen växt. Våra länder är inga trädgårdsland. Våra ledare har ingen rätt att leka trädgårdsmästare. Ingen har rätt döma ut sin nästa som ogräs som ska rensas bort. Människan är inget ogräs som kan kastas på högen. Eller ansas, gallras, kuperas, ordnas i prydliga rader.
Det är det viktigaste.
Det är det överordnade.
Nr Kain dödade Abel, en gång i skapelsens gryning, ropade Gud till honom och sade: ”Var är din broder Abel?” Och Kain ropade tillbaka till Gud: ”Skall jag taga vara på min broder?” Svaret på Kains fråga är ja. Ja, du ska ta vara på din broder. Det är därför du är här.
Om någon fryser ska du klä honom. Om någon är hungrig ska du ge honom mat. Om någon är rädd ska du trösta och ge honom en plats där han kan vara trygg. Det är just så enkelt och just så svårt. Den andre är en främling liksom du.

 

Jo föresten. när jag skrev att jag skulle ringa på måndag till jobbet för att be att få komma och jobba. Skrev en människa jag känner som upenbarligen tycker om mig "då kommer jag och limmar i gen dinn dörr" och en annan vänn skrev "du ge .... i att ringa till jobbet!!!!!" Det är ju rädda om mig ju eller så. Thihi!!!! :-D

22 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
vad vi säger till varandra när vi tänker efter

Den som känner mig vet att det ligger inte för mig att ta det lungt. När jag smsa en vänn att jag kommer att ringa på måndag till jobbet och säga. Snälla jag kan väll få komma och jobba!? Skrev han något i stil med "nej maria......inte göra så! Du ska vara ledig på din semester. Du behöver ta det lungt." 

Någon kväll då jag troligtvis skicka väldigt många sms till samma människa fick jag sms med instruktioner om hur man gör när man går och lägger sig och ska sova. "Gå till sängen... Klä av dig....Lägg dig i sängen..Dra täcket över dig...Ta ett djupt andetag.Blunda.." Ni kan ju gissa hur det gick!?

En vänn skrev "JAg försöker, fina Meja.. men att vara agnostiker på sig själv är en utmaning" till mig när jag hadde sagt att den skulle tro på sig själv, TRO!

I förmidags skrev en jag känner "pigg imorse?" Jag svara "nu ska vi inte överdriva så" (vem är pigg efter att ha jobbat sen kväll och sedan ska upp och vara på jobbet kl 7.)

När jag starta med att skriva detta inlägg hadde jag en röd tråd. Men det går så massa trådar i mitt huvud att jag tappa den.

22 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
semester jag säger bara det

Konstig känsla att jag har sista dagen på fredag sedan går jag på semester i 3 veckor. Jag är van vid att jobba året runt som vikarie. Det har jag gort det senaste åren. Semester, Hur gör man? Klätrar på väggarna!? Min ena syster tyckte att det va ett bra tilfälle att gå och simma eller göra små utflykter med mig själv. Jag har planer på att riktigt ordetligt rensa och röja hemma. Fas man vet ju inte förns efteråt hur det blev.

Nu va det så att i startet av dena månaden hadde jag kontakt med en vänn i Stockholm. Under semestern funderade han på komma ner. Prata om boende och att jag sa att han kunde ju få sova hoss mig. I går fick jag ett sms om att nu är jag här............... jag som helt hadde glömt att det va nu och va lite lagom trött efter jobbat en del de senaste dagarna. Slänga mig in i duchen och ner till stan för att träffa honom. Vi köpte lite dricka och satte oss i en trevlig park och prata. När jag fråga när han skulle cheka in på sitt hotell. Blev han rätt förvirrad. Jag hadde ju sagt att han kunde få sova hoss mig och att han inte behövde boka hotell/vandrahem. Vist mins jag att efter att jag hadde hjälpt honom med att hitta olika hotell och vandrarhem hadde sagt att du kan ju sova hoss mig. Men inte att det va så deffenitivt bestämt. Hur som hälst åkte vi hemm till mig. Laga mackaroner med pastasås och bädda åt honom. För er som tror något. Han sov i bädsoffan och jag i min säng och inga antydningar till något annat. Så allt löste sig ju som tur var. Fick just ett sms om tack för denna gången. Det är alltid lika trevligt att träffa mig och att jag alltid ska fråga honom om sovplats när jag kommer upp till Stockholm.

Oj nu har jag bråttom till jobbet

21 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
vadå specialintresse !?

Min tanke va inte att jag skulle skriva nu. Det va rätt nyss jag skrev senast. Jag vill inte att detta blir ett av alla dessa måsten som mitt liv redan består en del av. Om inte annat för att jag har en tendens att ta tag i saker som inte blir gjorda. Jag gnäller inte så mycket på saker som är jobbiga och svåra. Jag gör dem så är det gjort. Men jag behöver ju inte vara typ så med bloggen också.

Jag chatta med en vänn här om dagen. Då vi bårda känner Kartarina chatta vi en del om henne också. Han sa att "har man trots motgånger skrivigt flera böcker och presenterat dem på bokmässan är man driftig" "hon kommer dit hon vill och är målmedveten. Det inger repekt."

Då jag vet att vägen inte har varit helt lätt och det har varit riktigt tuft för henne. När hon möt så många som inte trott att hon kann. Men Kartarina ville och vill inte deppa i hop. Hon vill kunna och hon gör det också, på sitt sätt. Vist måste ni hålla med om att det inger repekt och en häftig känsla!!!!?? Vet inte om det är en spegling av mig?

Så måste jag snart till jobbet. Så jag skriver inte så mycket mera här nu. Jag ska inte skriva så mycket om detta med kärleksrellationer här. Så det blir inget sådant. Bara detta braiga citat. "Alla har de sina kärleksaffärer. Jag har stängt min."

 

17 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
Kartarina Frankel är inte strunt

 

Katarina

En människa som jag beundrar och tycker är hjälte på sitt sätt. Som har blivigt en människa att känna närmre. Jag har en hel massa gemensamt med har det visat sig. Kartarina har CP-skada till följd av syresbist vid födslen. Hon har mött rätt många människor som bara sett hinder med att hon har CP-skada och tyckt att hon kan ju inte jobba med något "vanligt" jobb. Vist har hon mått pyton men hon ger sig inte utan vill leva sitt liv och gör det också. Just nu är det en tuff periord. Vill inte lämna ut för mycket av henne. Men tror hon kommer klara det med. Har skrivigt ett antal böcker på temat funktionshinder en heter "Johannas modiga ide" LÄS DENN!

Johannas modiga idé - 9789173550871

Kartarina är även föreläsare. Väl värd att lysna på!!!! Gå in på hennes hemsida och titta runt.

http://www.drivkraftfrankel.se/

 

Vi hadde en av hennes böcker som kursliteratur när jag läste utbildningen Behandlingspedagog. Då jag kännde i gen mig i mycket hon skrev i boken. Tänkte jag att jag ville ha kontakt med henne. Så jag leta rätt på hennes hemsida och hitta en mailadress som jag skicka i väg ett mail om något i stil med att jag kände i gen mig i mycket som hon skrev och ville gjärna ha kontakt med henne och på den vägen är det. I bland undrar jag hur jag vågat göra saker!? Så har hon sovt hoss mig några gånger när hon stått på bokmässan med sina böcker. När jag tänker efter är det rätt coolt. Eller hur!!!

15 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
att älska livet mer en dess mening

Sitter vid datorn i pauserna i tvättandet. Har inte så mycket frukost hemma så det får vänta. Det är en kombination av dålig plannering, jag har bestämt att jag ska ha speciela dagar att handla på, mycket saker i mitt liv och för mycket i mitt huvud. Det är ju inte bra. Viket kan bidra till bukfetma som i sinn tur kan bidra till diabetes. Men jag får ta tag i det när tvätten är klar. Som tur är är jag fast anstäld och får månadslön. Det är ju bra med pengar eller hur det nu va!? Jag stessat mer och sköt om mig själv mindre så jag är bätre på det.

Jag tänkte på det jag skrev i förra innlägget. Jag är som bekant bra på att tänka. Jag menar inte att man ska dalta eller tycka massa synd om massa hela tiden. Det handlar mer om att atityder och bemötande spelar större roll en vi tror. Jag står med soppkök med en organisation som heter Franciskushjälpe på lördakvällarna i Brunsparken i Göteborg. Det kommer alla möjliga. En del som har tagit så mycket av något att det är riktigt påvärkade, så kommer det jobbigt nog en hel del tonåringar. (vilken sund föräldrer vill ha sitt tonårsbarn springade i Brunsparken kl halv 11 en lördakväll?) så kommer det en del hemlösa också. Det är så lätt att se ner på och tänka att det där är inte jag. Men många av dem skiljer sig inte så mycket från dig och mig. De har bara haft mer otur i livet. Att förstå att det kunde lika gärna varit jag som stog där. Det är kanske inte lätt men det är så sant. Att se människan och förstå hur mycket det betyder och förstå hur ont det gör att inte bli sedd och i stället bli stämplad. Vist det är inte lätt. Människor är sällan lätta och enkla. Jag ska försöka att inte fasna vid detta mer. Jag ville bara förklara att jag inte tycker att man ska tycka synd om andra (bara i bland) men se människor och förstå hur mycket det betyder och hur mycket som kan bli fel om man väljer att se ner på andra. Det får inte skylla sig själva vi är alla varandras ansvar. Jag har nartuligtvis en dikt på det ämnet också. Men jag har ju dikter om typ allt samlade i minnenas korridorer.

Så ska man ju hitta sin väg. Man ska inte sikta i markhöjd men inte heller ha orealistiska mål. En föreläsare jag lysna på en gång sa "alla ha rätt till sina egna mistag" ligger en del i det. Här skulle sinnesrobönen sitta bra.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.


 

Å så ett inlägg på Fryshusets blogg som jag blir så inponerad av. De där människona som går först får ofta inte det lätt men som gör det endå för att de tror på det. Särskilt om det då handlar om något så tabubelagt som att ha mått psykiskt dåligt. Som inte tycker det är pinsamt och kan använda det till något bra. LÄS DENN!!!http://fryshusbloggen.blogspot.com/2011/07/darfor-valjer-jag-att-vara-oppen-med.html

 

Så prang jag ner till tvättstugan en runda då. Så sprang jag ner till tvättssugan några gånger till. Men nu är all tvätt uppe i lägenheten. Trevligt med rena underkläder :-D

 

Annars jobbar jag på. Vist är jag rastlös och vill vidare. Men tänker att jag tar det efter LIAn. Så att jag får ett helt kursintyg. Är det bara LIAn/praktiken kvar för att jag ska få ut hela utbildningen vore det retligt om det inte blev gjort. Säskilt som att jag får inte högre lön om jag inte har hela utbildningen. Sedan ska jag leta vidare efter jobb. För jag är rastlös.

14 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
vi är i regel väldigt dåliga på upskattning

"Vi är det" så skrev en vänn till mig som svar på det som är rubriken på detta inlägg när vi chatta. Utan att lämna ut hela personen. Det är inte första gången vi chattar om att betyda något kontra att inte betyda något för någon, livets mening. Det är inte lätta frågor och man önska att alla kunde få känna sig betydda något för någon och att någon undrar vart man är när man är borta. Alla har väll endel av det där med ensamhet. Det tillhör väll att vara människa. Men endel har betydligt mer och det är inte trevligt på något sätt. Tänk om vi kunde se hur fina och fantastiska vi är och va bra att vi fins. Inte jaga fram efter en hemmasnikrad måttstock som vi dömmer alla ut i från. Där vi "slickar uppåt och sparkar neråt"

Jag tror personligen att vi har rätt mycket makt i hur vi behandlar andra. Jag menar att människor formas efter det. Eller den bilden som andra skickar ut av sig själva tar en del fasta på och lär inte känna personen mera. Tänk om det är en person med låg självkänsla som igetligen har så mycket mer bara man tar sig tid och kraft. Det kanske är värt det? Vem vet en vacker dag kan det va du som står där med låg självkänsla och inget häldre vill en bli sedd.

Jo jag vet att det fins en del som värkar ha gåttat ner sig i tycksynd om träsket som man bara blir så trött på. Men bli det då!! Jag tror och min uplevelse är att personer som mår så mår bara sämre av att man inte är ärlig. Men att man endå fins kvar. Man får bli trött men man kan fortfarande tycka om människan.

Det blir så lätt att nedvärdera andra genom att tala om psykisk funktionshinder eller uträndhet eller människor som inte funkar "normalt". Men min uplevelse är att det handlar mer om att man ska visa sig så mycket bätre och sitta på "högre hästar." Inte så mycket att man vill hjälpa i det eller se det fina och värdefulla hoss varandra.

Av någon anledning vill jag länka till krönik av Marcus Birro med rubriken "Oftast snurrar världen kring något helt annat" för att jag tycker att Marcus skriver rätt bra.

Jag slutar med

Till eftertanke

av Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.



10 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
att hitta hem till sig själv och hur andra hittar in till mig

I hamnen har Göteborg & Co satt upp ett stort pariserhjul. Det har väll stått där sedan förra sommaren. Jag har en vänn som har sagt att hennes mardröm är att det ska låsna och rulla upp för avenyn. Som är gatan med affärer, mat och uteställen. Jag satt på marken med plastgräs där med en "vänn" som jobbar på SKF, han hadde huvudet i mitt knä och jag pilla i håret. SKF är där de tillvärkar kulager, som är en av grejerna som gör att julet kan snurra. Han sa om det va någon klåpare som tilvärkat dem på just detta jul!? Jag berätta vad min vänn hadde för madröm. Efter att vi suttit där ett bra tag och han hadde hört hur julet lät som man bara gör när man är arbetskadad. Så sa han att jag tror snart på din kompis mardrömm.

Det där med huvudet är väll som det ofta är med mig. Jag har fått massa oj va synd om dig, oj fem stygn! och så många!? En vänn som såg det sydda i huvudet sa att det va stort. Helt klart såg jag rätt blodig ut. Som man brukar göra när det går hål i huvudet där blodet är tunt och trycket stort. Men jag tycker själv att det är väll inget. Nej det gör inte så ont. Det ska nog gå bra. Nartuligtvis säger jag det inte utan tycker att det är fint att så många tycker synd om just mig.

Jag har typ låvar mig att detta inte ska bli minn depigaste blogg. Den får vara någon annan stans. Men hummöret har känts som rätt nere. Det spelar pingpong mer en vanligt. Som att det skulle bli bätre av att jag få reda på att någon tagit sig in på min dator och ser var jag gör och skriver. Jag fick reda på vem det va en vänn. Men att han blev rätt ångerfull när han såg hur argt jag skev och att han ville bli min vänn. Suck va är det för fel när personer som bryter sig inn i min dator vill bli mina vänner sedan!? Varför fins det människor som bara måste göra det förbjudna!? Jo jag vet det där med ADHD och att söka kickar och spänning men inte just nu tack!

Jag leta upp Tomas sjödin i sommar i P1s radioarkiv. Å vad jag tycker om honom. Han är pingspastor. Men inte så mycket halleluja utan så vardagsnära och har förmåga att se vardagen ur ett annat perspektiv. När det blänker till i havregrynsgröten. Han är inte rädd för att livet gör ont men han är ärlig med att det gör väldigt fruktansvärt ont i bland. Han har själv fått upleva det genom att förlora två av sina 3 söner. Pojkar som va fullt friska när det föddes som fick fotskridande hjärnsjukdommar som tog mer och mer bort pojkarna för att sedan dö. Men så kommer han ju uppifrån och nästan alla mina syskon har hittat någon där uppifrån. Vi dras dit på någe sätt. Han börjar sommarprogrammet med att berätta att en fallskärmshoppare landa i deras trädgård och att det är nog en mening med det med. Nu pratar han om det där med återhämtning. Särkilt såhär in för semestern. Som om vi under ett helt år har tappart bort oss, förlorat något och nu under fem veckor ska hämta tillbaka det. Dess utom ta hand om varandra, måla om huset, spela monopål och des utom åka till Rom. Det är inte konstigt att det tätnar i bröstet.

hans sittat "själen behöver gå i morgonrock och tofflor och släpa fötterna efter sig i bland" är ju helt underbart.

 

 

5 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
tro, vill jag känna tro?! vill jag känna morgondagen nalkas mig med lungn och ro?!

Nu har jag titta på sommarpratarn på SVTPLAY för att jag tycker att det är så vardagligt, fint och vackert. Det ger mig styrka på något sätt käns det som.

Sedan sist har jag varit hemma en runda i småland och blev helt sönderbusad av syskonbarnen. Så tillhör jag den där som har svårt att få barn att förstå att jag inte inte orkar mer. Lägger jag mig på soffan så kommer de och typ hoppa på min mage.

 

Jag har tänkt på detta med att tro på mig själv. Jag fick medelande från lärare jag hadde när jag läste Behandlingspedagog. De har en elev nu som på grund av funktionshinder har haft svårt med LIAn/Praktiken. Skulle behöva stöd och finnas någon som fins någon med i bagrunden. Då tänkte de på mig med min hörselskada med mera som har kämpat så och klarat av. De har tagit mig som exempel flera gånger och pratat om mig så. Det tog kontakt med mig för att jag skulle kunna finnas som denna person för eleven som går där nu. Jag känner men vänta nu. Är det mig ni pratar om? Är jag sådan förebild och är så duktig!? (Igentligen vill jag skrika det.) Vet inte om det är det att jag är van att kämp från underläge? Eller som vi i familjen skämtsamt brukar säga att det ligger i generna!? Det pluss att en kollega sa att du ska inte jobba som vanlig habeliteringspersonal med den utbildningen du har. Du kan ju mer. Pluss lite till som har hänt.

Min ena svåger som jobbar som försäljare mot mackar och med att köra ut varena sedan. Har hålt på med det ett tag och tycker om det. Alltså bra på att prata och på att sälja. Han sa senast jag va hema i småland ugefär att "tror folk att du kan saker och säger det så ska man kanske tro på det!?" "Har man en utbildning så kan man kanske det man har läst." Han sa också att "jag skulle behöva en man/pojkvän som min min syster har. Som tror på mig och talar om för mig att jag kan det jag kan." Jag tror att min svåger är klok och att det ligger nog en del i det.

På riktigt, jag vill vara tydlig med att jag jobbar stenhåt på att inte ta på mig en offeroll! Jag tänker att i sådanna fall skulle jag inte klarat av det jag har klarat!? För jag har kämpat som en gnu med funktionshinder, min egen bild av mig och fördommar hoss andra. Med att läsa in gymnasiet på folkhögskola och jobba på för att få pengar och läsa vidare bårde Behandlingspedagog och nu senast neuropsykiatri och jag har ju uppenbarligen lyckats. Vet inte om det är det att jag är van att jobba i underläge!? När jag väl har lyckats så är det konstigt!? Att se på mig själv som någon som kann och inte som måste jobba på och bevisa att jag kan. Men det kommer väll annorlunda dagar då jag tror på mig själv? Då jag har landat i det på riktigt. Detta är kanske bara en svacka!??

Förersten så lyckadess jag skalla en skåpslucka på jobbet så blodet rann och en kollega körde mig till jurcentralen. Sjuksköterska tvätta såret och doktorn fick sy fem stygn.

3 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
skäms inte för att du är människa, va stolt!

Jag känner den där jag borde känslan. Jag borde blogga. Jag borde städa och röja (typ hela tiden.) jag borde pysla, jag borde skriva något för teatern om resande. Så letar och tittar jag efter bra ställen att blogga på. Jag tänker inte blogga på flera ställen. Jag vill hitta en som jag trivs med och som jag vill ha. men den som har läst mina statussar på Facebook vet att jag söker något som inte är så krångligt.

"jag hadde planer å detta med blogg i gen. Men de fins så mycket funktioner och saker att trycka och välja på när man ska göra och skriv en blogg. Jag är inte webdesigner jag vill ju bara ha en blogg."

Så jag och ni får se hur det går med det.

Jag har ju som sagt va känt att jag borde blogga. Det är någon vecka sedan nu. Jag jobbar och jobbar och jobbar. Ny chef och ny ordning i hela staden så ingen vet hur det går. När jag kommer hemm från jobbet blir jag sittande och titta på datorn och orkar inget mer.

Men jag va hoss en vänns familj ute i skärgården. Åt gott, bada badtunna, basta och hadde det trevligt. Sådär bara vara och det är okej. De sa att jag fick låna huset i sommar. Det är ju snält. Det behövde jag. Att jag sedan blev sådär snurrig när jag åkte inn till stan. Hadde inte druckit något dagen efter va ju mindre trevligt. Men det är gött att bara få vara.

Jag har tanke på att någon gång skriva om idiella föreningar mera här. Lite tanken bakom, varför då och va det kan göra. Jag tycker ju att sådant är viktigt. 

Vi har haft möte med teategruppen. Tankar, planer och hur och vad. Spånade på. Det andra hadde väl tänkt. De hadde träffats några gånger. Jag ska skriva något om resande. Jag känner att jag vill skriva om den inre resan. Det är helt okej för de andra. Men jag har lite låsning. För resan in till sig själv har inga varka kattalogger. Skulle vilja skriva något i stil med Tomas Transtömer

Romanska Båga

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Nu har kockan blivigt mer en midnatt och det är hög tid att sova. Ska hitta katterna. (Det komm massa barn när jag va ut och gick med katterna.) och sova.  

6 Juni 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
detta är inte ett blogginlägg detta är en romman

Jag är sådär lagom seg och somnade om för att stiga upp senare. Har haft en vecka där det har varit en lagom blandning mellan ledigt och arbete. Jag arbeter rätt mycket kväll. Dels för att jag tivs med det och med handen på hjärtat så är det en del med barn som jobbar på jobbet som gära är hemma på kvällarna när barnen är hemma.

Jag tänker att det är bra att sova och att jag på något sätt behöver det. Förra sommaren och hösten när jag fick migrän ett antal gånger i veckan och sedan innan hadde jobbat upp rätt mycket bukfetma. Det tror jag beror mycket på lite sömn, mycket att göra och för att orka åt jag mycket socker och andra söta saker. När jag fick migrän sådär ofta blev jag faktiskt orolig på riktigt. Jag har hört att sömn är välgörande och nu tror jag på det. Så jobbar jag på att minska på lösgodis och ha regelbundna måltider. Att ha mindre krav, eller inte varige dag i alla fall.

eller som Cissi Wallin skrev i kolumnen i metro i osdags "folkhälsan tycks ha totalhavererat och jag med den, även om jag inte riktigt väger över hundra kilo. Men faktum är att jag lider av begynnande bukfetma och allmänt risig hälsa (hej Gollum-hållning). lägg till mitt psyke som är ganska nerpissat av stresshormoner och prestationskrav, plus det ständiga informationsflödet och vikten av att synas i sociala medier för att över huvud taget "existera"

så skulle jag vilja skriva om att jag känner mig kostigt snurrig och yr. Fast det va värre innan jag opperera blindtarmen. Fast jag har väll ärvt min ballans av mamma som pappa brukar säga att hon är en stadshäst för att hon får dålig ballans när hon gå där det är ogämt. På grund av medecinska åtgärder påvärkas mitt humör en del. Med det ska vist lägga sig säger de som vet och jag hoppas på det.

Så va jag på plannerigsdag med alla tre boenderna som ingår i samma område och har samma chef. Igentligen ska jag vara tyst och inte prata om behov av bekräftelse oavsett hur duktig eller hur vuxen man är. Det är lite därför jag jobbat idielt. Där fins det inte så massa prestige och det blir svårare att säga att ingen kan de den gör när den jobbar idielt. Det handlar inte om vem som har mest utbildning. För att det bygger bara på vilja och intresse och man vill vara medmeniska och inte på att vara bra ut i från att någon annan ska bedömma det och det kan ingen ta i från mig. Jag har användning av det när jag ska jobba och få lön för det för genom mitt idiella engagemang har jag mött människor som jag betyder något för.

För att avsluta med med att jag fick en ny toastol i fredags. Min gamla skruva rörkrökaren loss och bar i väg för att sedan bära inn en ny som han skruva fast. Käns rätt bra specielt med att jag slipper torka golvet på toa.

22 Maj 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
det blänker till i havegrynsgröten

Så har tanken och känslan funnits att blogga i gen fast på ett annat sätt och att sänka kraven på mig själv. Det får bli när det blir, behöver inte vara må mycket, behöver inte vara så massa bilder och mer tala om min vardag. Jag radera massa gamla blogg-inlägg. Jag har förebrätt mig mentalt på det ett tag så det va inte så jobbigt. Får väll göra som så många andra. Ha en "öppen" rumsren blogg och en annonym rätt hemlig blogg.

Jag vill på något sätt berätta om mitt liv också och varför jag är den jag är och står där jag står. Som ju igetligen är en framgångsaga som lika gärna kunde ha slutat på kyrkogården för ett antal år sedan. När den lilla flickan som va just då jag hadde ge upp och rent mentalt hadde packat i hop. Men att göra det utan att skuldbelägga och riva upp för mycket skit och inte få folk att tro att jag är helt puck (stigmatisera) är en balansgång. Det är väll rätt troligt att jag kommer att såra utan att förstå det eller i iverns hetta. Men att jag i dag är har klarat studier har ett jobb och ett sammanhang det är ut i från min historia rätt coolt. Det med vetskap om att historien kastar skuggor inn i framtiden säkilt för mig som har två sidor och lätt kan gömma ilskan in mig. Min tanke är att jag ska skriva om det men vi får se.

Så har jag nartuligtvis med recept på mat och kakor med mera.

Så tankar på att böja någon helt annan stans med blogg har funnits. Jag har gort tapra försök men det är så massa värktyg och doningar på ställerna jag har försökt på, så nej. Jag antar att man kan göra det på något enkelt sätt och doningarna är väll till för att det ska bli fint. För tillfället har jag inte flyttat bloggen. Fins det någon som vill hjälpa mig med blogg på något annat ställe så säg till!!!!!!!!!

Jag har funderat på vad skulle en ny blogg hete och kommit fram till allt från "detta är ingen blogg" till "det blänker till i havegrynsgröten" eller "detta borde du inte läsa" eller "trasdockan" eller varför inte "tusen bitar" Vad tycker du den skulle heta?

Vill man följa min blogg med att lägga upp en länk vid sinn blogg. Då ska det gå att göra det om man klickar på RSS här till vänster om bloggen. Då ska man kunna hitta en adress man kan lägga upp som länk.

Jag skulle bara vilja skriv något om förlåtelse också. Jag hörde en gång en präst som jobba på ett häkte berätta vad en intern sa till prästen en gång. Jag vet att de jag gorde det mot inte har förlåtigt mig. Jag vet att Gud har förlåtigt mig. Men jag själv har inte förlåtigt mig. Jag är rätt bra på det själv. Att inte förlåta mig själv. När dumma saker jag gort kommer upp i minnets dunkla korridor så tar det lätt så stor plats och jag har svårt att sonas med och kunna tycka att jag är annat en ett stort pucko. Att kunna sonas med mig själv och kunna tycka om mig fast jag gort saker som är dumma. Inte låta ångesten ta över utan kärleken.

15 Maj 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Mejas nogg                                             Skaffa en gratis hemsida