Jag är igetligen för trött för att skriva och mitt huvud käns konstigt. Vad som har hänt i veckan får jag skriva en annan gån. Jag vill bara dela med mig av en tänkvärd tex. Det är nog mest för mig själv. För att inte tro att det inte är någon ide att jobba för en bätre värld. För att fotsätta tro att det lilla jag gör för någon annan betyder så mycket. Man kan väll kalla det för personlig livrädning.
En liten pojke bodde i ett hus vid kusten. Under en viss tid varje år, spolade havet upp tusentals musslor på stranden nedanför huset. När pojken tillsammans med sin far tog en promenad nere vid stranden efter middagen skyndade sig pojken att kasta ut mussla efter mussla i havet. När pojken efter en lång stund fortfarande kastade musslor i havet frågade fadern; vad gör du? Jag räddar musslorna, svarade pojken. Jag kastar tillbaka dem i havet så att de kan få fortsätta leva! Äsch, sa fadern sluta upp med det där, ser du inte att det är meningslöst det du gör, du kan ju ändå inte rädda alla. Pojken tog upp en mussla, höll den i sin hand och svarade, nej jag kan kanske inte rädda alla, men för den här gör det skillnad.
För den här gör det skillnad!
och så ett klipp från YouTube som jag också behöver just nu och troligtvis i framtiden. Det kanske kan betyda och göra någon possetiv skilnad för dig som läser min blogg också. Då är det värt det.
förändra världe
För inte heller jag orkar hur mycket som hälst, huvudet snurrar och ensamheten kramar mitt förstånd. Jag har märkt på sista tiden så har de gånger när livet varit som mest motigt dykt upp någon i minn närhet som har behövt någon som lysnar och fins till. Jag har lysnat och funnits där och det har gort att även jag har klarat mina bekymmer och besvär på ett helt annat sätt. Det är lite som med tolvstegprogrammet. Genom att finnas till för varandra och hjälpa så hjälper man sig själv. (fast det va väll ingen som förstod vad jag mena)
Jag va föresten på ett trevligt födelsedagskallas förra veckan. Det kändes som att man fick komma som man va och bli den man är och det va okej. Det fins gånger då man känner att man måste vara rätt stel och upföra sig på något sätt och hur man en gör så gör man endå fel. Så va det inte där. Fast jag inte stanna så länge för jag va rätt trött så kändes det som bra och fint. Fast jag inte fick säga att jag hadde dålig fantasi när det gjälde födelsedagspressent. Men det va ju för att jag inte ska säga så om mig själv som denn andra gästen sa det (eller? tror jag?)
Nej nu blev det ett så långt inlägg i gen. SUCK! Att jag måste!?