Välkommen till Meja!
Startsidan Blogg Fotoalbum å andra sidan Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2018)
>>


en dos alvar och en dos lek

Va på Liseberg med en vänn som ville få mig att åka de där farliga som Balder, Kannonen, Atmosfer och ni förstår. Det blev inget av det. Jag har en aning höjdskräck och att han fick upp mig i Parrisejulet va ju en berdift. Att jag bara satt och krama stolpen i korgen lite lätt och inte fick värsta panniken va ju också något att vara stolt över. I alla fall för mig..  Axplock ur gårdagens sms från en vänn som inte va med. (Jag ska försöka göra så att det blir begripligt.) Ja jag vet att det är oftast roligare under tiden man skickar det. Men jag vill endå skriva det här och hoppas att någon drar lite på silbannden. Då har jag vunnit något.

Han skriver att vi "måste ju åka Kanonen eller balder eller den nya..... Sluta fega nu.." var på jag svarar tro, tro och hans svar är "Tror gör man i kyrkan... På Liseberg åker man.." jag svarar att jag har vist åkt och han svarar "Typ vad? Radiobilarna då?" på skoj skriver jag farfasbilarna hans svar är "Ni är ju för tråkiga ;).. Min systerson är 3 år och åker dom ;).." när jag berätta vad vi faktiskt åkt skriver han "Okej ;).. men åk något snabbt och häftigt då?" och smset där på skriver han att jag är feg. Jag berättar att vi ska titta på Carl-Einar Häckner. Var på vännen svarar  "han är undebar... Så vart ska ni göra sen då?" För den som fotsätter läsa detta kan jag berätta att vi satte oss och drack något starkare och lyna på go musik och sedan åkte vi hemm och han ville dricka vin och titta på film. Det gjorde vi INTE!!!!!! Någon stans i detta köpte jag ett par svarta fluffiga kanninöron till honom. Han hadde på sig de ett tag i alla fall och jo de fick följa med hem till honom Jo jag vet att jag har en något annorlunda humor. När vi gick i spökhotellet skratta han vännen som va med medan vi andra skrek. När han berätta om det för sina vänner kallar han det lustiga huset. Tja vad göra!? 

 

Vänner som brukar passa katterna när det behövs har lagt upp ett album på FB med katterna. Så de får vara några bilder där i från också. Söta som få. Eller hur!?

Så ett stycke eller två ut boken Ett cp-bra liv av Jonas Helgesson.

 

"En del värkar inrikta alla sina krafter på, och tycka att det är något ärofullt i, att köra huvudet rakt in i väggen gång på gång. Jag tror de har fel. Det va inte en CP-skadad som kom på iden att äta ris med pinnar, om du förstår vad jag menar. Det är bara dumt att fösöka skriva sms med tummvantar eller att - även om man råkar vara frisör - försöka klippa snygg frisyr med motorsåg bara för att testa en ny grej. Nä, innaan du testar en ny grej (och det ska du värkligen göra) gör DIN grej!!

 

" Om man siktar mot sjärnorna når man i alla fall trädkronorna" brukar folk säga. Och då vill jag modifiera det lite: "Om man siktar mot SINA stjärnor når man i alla fall SINA trädkronor."

Du som utan svårighet klätrar hela vägen upp, föringa inte andras drömmar, även om det värkar små i dina ögon. De kan vara gigsantiskt stora för den som drömmer dem."

Vist ligger det rätt mycket i det. Den enda man ska gjämföra sig med är sig själv. Livet är ingen tävling med det andra som levar, man ska bara tävla mot sig själv och livet ska levas :-D

 

29 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
trött

Min dag i dag har varit som följer: Tvätta, ta i mot nytt besök (Ja det är manligt men inget sådant!!!), planera Volontärfest för Franciskushjälpen, Åka hem och hämta katter för att sedan åka med den till en kompis, hämta kort som en jag känner har gjort som ska med i presenten till min syster (håller på att skriva om presseten men det vore ju dumt), sedan stanna till vid mackedonkan på vägen hemm för att köpa med mig hemm. Sedan va ju jag och besöket "tvungna" att diskutera för och i mot vissa saker som inte ska nämnas här. I alla fall inte just nu. För det va ju säkert så att jag inte gick och la mig tidigt kvällarna innan!? Mörka ringar runt ögonen!?? SÄKERT!!!

1: Jag får vara trött.

2: Har jag värkat konstig i dag beror det på att jag varit just trött.

3: Tack för att ni har förståelse och tycker om mig!!

4: Någon som vill ta det lungt med mig någon dag!? Typ vara trötta tillsammans!? SNÄLLA NÅGON!!!!!!

I morgon vill besöket gå på Liseberg. Vad gör man!? Ler och är glad och går och lägger sig!?!?

 

28 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
vardagen är skimrande när man vill se det

En dag av borden och en del har jag fått gort. Skickat helt knäppa sms. En vänn som jobbar på en lokal tidning skulle intervjua några på en gårdsbutik. Det gick vist bra för gårdsbutiken nu. Han undra om jag hadde förslag på frågor. Jag skrev frågor som typ. har du mjäll?" "Har ni toalett?" och så vidare på samma tema. Han tyckte det va roliga frågor men han använde inte de frågorna. Det va nog tur för honnom typ. En vänn som skulle kommit men detta tåg som stod typ stilla och massa va instälda. Blev lite gaaaaaaaa på det!!! Han mer en mig.

så skrev jag något klokt som kommentar på en blogg tyckte jag. Det kommer här "så lägger i våra självbilder så gott vi kann. Det är typ svårare en tusenbittarspussel men vi jobbar på det."  

Natti natti eller va det nu är när ni läser detta. Men nu är det sova och händerna på täcket. Det fins nog ingen som inte tycker det är roligt när jag säger att det ska ha händerna på täcket. Då menar jag även människor i minn ålder. Bra att jag kan roa mer en oroa i bland. hej på dig med!!!

27 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
för det säger Aristoteles

jag skulle lägga mig tidigt. Ja ja ni ser hur det går med det. Men men någon gång blir det väll så. Jag tänkte dricka lite TE nu och sedan.......... Föresten har jag en vänn som skrivigt något klokt på Facebook om det väldigt hemska och sorgliga som hänt i Norge. Det kommer här.

"Får kväljningar av alla försök till politisk analys av massmordet i Norge. Människan är förvisso ett politiskt djur (för det säger Aristoteles;-), men hon är mer än så.

Redan passar folk på att torgföra sina käpphästar och hitta utlösande faktorer på motståndarnas planhalva. Hur orkar de, hur vågar de? Dåden skedde för tre dygn sedan!"

Jag hör hur katten dunsar ute på balkongen. Den ena typ bor där ute såhär års. Måste ta inn den och stänga balkongdörren nu.

25 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
att krama den som fryser

Semester. Sug på det den som kan. Jag för min del har just börjat och för några jag känner får jag ju inte ringa eller gå till jobbet. Då kommer de att hindra mig. snälla de är :-D

Nartuligtvis är det som hände i går i Norge helt hämskt och just så ovärkligt som sådant brukar vara. Världen är en kontig plats och i blan rätt hämsk. Jag tror att det handlar om att vi är för dåliga på se varandra och just värma varandra när vi fryser. Som i "människan är ingen väx" För de som följer bloggar och för er andra också så är underbara Clara rätt klok och skriver rätt klokt med rubrik med skygglapparna på. På tal om det som hände i Norge. Varför måste vi vara så fruktanvärt rädda för känslor!? (Jo med denn utbildningen vet jag dels det.) Men det gör så ont och bler bara fel!! Känslor är inte farliga. Det är vad vi gör med dem som kan vara farligt. Som att skuta på andra.

Så får jag citera en vänn på Facebooke på tal om Amy Winehouse hittades död i sinn lägenhet i dag. "Stackars Amy Winehouse skulle ha lyssnat till dem som ville ha henne till rehab där i början. Hon hade kanske varit en hitlåt fattigare men ett liv rikare. Oavsett vad den direkta dödsorsaken var är det ganska sannolikt att hon dog en drogrelaterad död. Droger dödar ofta kropp och själ."

Så har jag ett knäpt msn som inte lägger till de jag lägger till och inte kan jag se vännförfrågningar heller. Har försökt en stund nu på olika sätt men det hjälper inte. Någon som vet hur man gör!?

23 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
jag önskar min mamma hadde vetat

Tänk om det vore lätt och änkelt att inte ha skuldkänslor, för att som förälder älska och försöka göra sitt bästa. Men inte alltid förstå och inte alltid lyckas vara perfekt. Särskilt om det handlar om ett annorlunda barn med annorlunda behov. Få massa skuldkänslor som inte vet hur det ska hanteras och många gånger blir barnet bara jobbigt. Detta är inte en dikt som jag har skrivigt så långt i från allt stämmer in på mig. Men en del. Fin som snus är den i alla fall. Till min mamma och många andra mammor är denna och komm i håg det som står längst ner. Det är till er och min lilla mamma!!


Jag önskar min mamma hade vetat
att jag faktiskt var väldigt smart.

Jag önskar min mamma hade vetat
att jag behövde lite mer uppmärksamhet.

Jag önskar min mamma hade vetat
att jag varje dag gick till skolan,
med fruktan och bävan inför att bli utskämd
och förödmjukad inför klassen.

Jag önskar min mamma hade vetat
att min dåliga självkänsla och
mina sparsamma ömhetsbetygelser hemma
skulle leda till ohejdad promiskuitet.

Jag önskar min mamma hade vetat
att jag en dag måste
klara mig i konkurransen med andra,
och att giftermål
inte var något som kunde ge mig trygghet.

Jag önskar min mamma hade vetat vilket desperat
behov jag var av stimulans och lagom stora utmaningar.
Jag älskar stora utmaningar.

Jag önskar min mamma hade vetat
att min konstnärliga och kreativa förmåga
var betydelsefull
och skulle ha kunnat bli mitt levebröd
bara jag fått lite uppmuntran att utveckla den.

Jag önskar min mamma hade vetat
att jag faktiskt inte kunde hålla ordning på mitt rum.

Jag önskar att min mamma hade vetat
att jag hade en enorm nyfikenhet på livet
men att jag inte kunde ta det till mig
så som det blev presenterat i skolan.

Jag önskar att min mamma hade vetat
att jag var för känslig och blyg och generad
för att kunna få mina behov tillgodosedda.

Jag önskar min mamma hade vetat
att jag hade svårt både att somna och att vakna,
och att det var något jag inte kunde styra.

Jag önskar min mamma hade vetat
att när jag blev placerad i hjälpklass,
trots att jag hade höga resultat på IQ testen,
var det så förödmjukande
att jag inte ens brydde om mig om att försöka.

Jag önskar min mamma hade vetat
att det inte var normalt att bara ha en enda vän
och att det borde ha gett en vink om att det fanns andra problem.

Jag önskar min mamma hade vetat
att när jag gick hemifrån med öppen dragkedja och felknäppta knappar,
eller utan gympapåse och böcker,
var det också en signal om att något var fel.

Jag önskar min mamma hade vetat
vad vi vet nu.
Men det gjorde hon inte. Hon gjorde sitt bästa,
och jag hoppas att hon vet
hur oerhört mycket jag älskar henne.

23 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
jag var med i en medlemstidning

Det låter nästan som en saga men endå är alting sant. Vist är det någon av Astrid Lingrens böker som börjar just så. För något år sedan fick jag förfrågan om att vara med i medlemstidningen för hörselskadades riksförbund. De hadde sett  mig i ett temanummer om att leva med dyslexi + ett till funktionshinder (i mitt fall höselskada) som dyslexiförbundet FMLS hadde i sin medlemtidning. Det stod toligtvis att jag läste KYutbildning neuropsykiatri på kunskapsutvekling syd. De tog kontakt med skolan för att det ville ha kontakt med mig för att göra ett repotage om just mig.. Det blev ett tvåsidigt repotage. När jag tänker efter och läser det är det en rätt inponerande livsresa som jag gjort. Något att vara stolt över. Fast en del känsla av att det skulle vara en historia jag läser om. Men det är det ju inte. Här kommer den första bilden och inledningen på repotaget. Hela repotaget fins i länken och har du orkar läsa hela detta tycker jag du ska läsa hela repotaget!!!

Maria Nilsson, 30, sträcker ut sig i soffan och slår upp en bok. Läsning skänker henne både avkoppling och förströelse. Så har det inte alltid varit. Under många år var Maria utestängd från bokstävernas värld, under hela grundskoletiden gick hon runt med den nedbrytande känslan av att vara trögfattad och dum. Det var en specialpedagog på hörselrehabiliteringen som till slut förstod att Maria har dyslexi.

 

http://www.hrf.se/upload/3662/AURIS0905s8-11.pdf

 

Det låter nästan som en saga men endå är allting sant.

23 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
manniskan är ingen växt

Ingen har väll missat dagens nyhet om bombdåd i Oslo. Världen är rätt märklig och i bland rätt skrämande. Jag blir rätt liten när jag hör sådant. När det är i ett granland är inte stegat långt till att tänka att det kunde ju lika gärna vara här. Kan det månna handla om det dikten som kommer här handlar om!?

den heter Människan är inge växt och är skriven av Jonas Gardell


Vi är uppvuxna med vetskapen om koncentrationslägren. Vi är uppvuxna med ett facit av krigen, i detta sekel som dödat så många. Över 183 000 000 människor döda till följd av beslut som människor fattat. Etthundraåttiotre miljoner, och varje dag läggs nya döda till. Detta är utrotningens århundrade, och varje gång vi fått veta, varje gång vi sett eller hört, har vi skakats i vårt innersta över vad människan är förmögen till. Och vi har lovat att: Aldrig mer! Aldrig mer ska detta få ske! Men gång på gång har det ändå skett. Igen och igen. Människor som jagas på flykt, som slaktas, förföljs, som lämnas att dö, för att de har fel hudfärg, fel hårfärg, fel stämpel i sitt pass, fel föräldrar, fel åsikt, fel tro. Eller såna som helt enkelt fördrivs för att någon annan vill ha mera plats. Så når oss nyheten om utrensning igen. Etnisk rensning. Själva ordet är en styggelse.
Människan är ingen växt. Våra länder är inga trädgårdsland. Våra ledare har ingen rätt att leka trädgårdsmästare. Ingen har rätt döma ut sin nästa som ogräs som ska rensas bort. Människan är inget ogräs som kan kastas på högen. Eller ansas, gallras, kuperas, ordnas i prydliga rader.
Det är det viktigaste.
Det är det överordnade.
Nr Kain dödade Abel, en gång i skapelsens gryning, ropade Gud till honom och sade: ”Var är din broder Abel?” Och Kain ropade tillbaka till Gud: ”Skall jag taga vara på min broder?” Svaret på Kains fråga är ja. Ja, du ska ta vara på din broder. Det är därför du är här.
Om någon fryser ska du klä honom. Om någon är hungrig ska du ge honom mat. Om någon är rädd ska du trösta och ge honom en plats där han kan vara trygg. Det är just så enkelt och just så svårt. Den andre är en främling liksom du.

 

Jo föresten. när jag skrev att jag skulle ringa på måndag till jobbet för att be att få komma och jobba. Skrev en människa jag känner som upenbarligen tycker om mig "då kommer jag och limmar i gen dinn dörr" och en annan vänn skrev "du ge .... i att ringa till jobbet!!!!!" Det är ju rädda om mig ju eller så. Thihi!!!! :-D

22 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
Av ständig oro

 

Av ständig oro


 Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.

Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mig själv förut.

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mig vara.

Av Nils Ferlin

 

När texter har fått betyda något för någon och fått följa med någon på vägen är det som att de får en historia. Det tycker jag är rätt coolt. När jag va en mins sagt osäker gynasiestudent som gick individuella programmet. Jag som hadde dyslexi och inte varken fått den uträdd eller hadde fått den hjälp och stöd jag behövde i grundskola. Det jag hadde lärt mig va att jag inte kunde och att jag va rätt hoplös!! Nej jag tänker inte dra hela denn storryn nu. Individuella programmet va det enda jag komm in på typ. Kursförestådaren för individuella programmet va på rätt plats. Han va en sådan där som såg och tog sig tid. Jag va en rätt tyst och inåtvänd sak men många av de andra va ju sådanna som bruka busa runt på stan. Han hadde tålamod och hjärta. Det betydde inte att han förstod allt men han ville förstå och se det fina hoss alla i den brokiga klassen. Han gav mig en dikt som han tyckte passa på mig. Han hadde rätså rätt. Sådanna människor som kan se sådant där är rätt så beundransvärt. Till vis del är jag ju sådan själv ju. Som är bra på att se igenom. Denna dikt har jag gett vidare till andra som den har fått betyda något för. När det blir som han skriver ju om mig. Det är sällan så ensamt som man tror. Jag har ju i dag en annan tro på mig själv. Genom att jag klarat studier tillockmed på yrkeshögakola. Jag vet att jag kan det jag jobbar med och mina frivilliga jobb ger mig mer råg i ryggen en man kan tro. Vist går livet upp och ner men det gör det för alla.

22 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
Romanska bågar

 

Jag vet ju att jag har skrivigt denna förr i min blogg. Men då jag tycker den är bra och vill ha den som enbart dikt under "rätt" flik så kommer denn här med. Sug på den!!!!!

 

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
Och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
Och föstes ut på den solsjudande piazzan
Tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

 

Tomas Tranströmer ur "För levande och döda"
 
 
22 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
Något så tänkvärt om att vara stark.

 

När jag läste Behandlingspedagog och gorde praktik/LIA på RSMH-näckrose som delar lokaler med ett aktivitetshus i stan. Hängde denna dikt innom glas och ram på väggen. Då va det så mycket annat att se och tänka på att jag inte tänkte på den just då.. Något år senare fick jag se den hos en människa jag känner och den fasnade hoss mig (för visso brukar alla dikter fasna) Den har en del djup och kan mycket väl vara ett halmstrå att hålla i när det blåser snålt.  

Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.

 

22 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
jag och mina dikter

 

 Jag är inte så mycket för att lägga ut dikter jag skrivigt på nätet. Dels för att de är som små ömtåliga barn som inte tål så mycket kritik förns det börja gråta. Så kan det vara så privart på något sätt. Jag skriver inte dikter för värden ska läsa dem. Jag skriver dikter för att jag ska skriva dem. Så känn dig hedrad som får läsa dessa korta med kärnfulla texter. Så kan jag ju alltid hoppas på att du säger va du tycker.

 

 Snälla var bara hoss mej

O du behöver inte oja dej. Du behöver inte vara orolig.

Det är jag som står för oron. Jag vill att du bara finns, att du bara

är. Det är inte farligt o gråta o ramlar o så. Det som är farligt är

när jag inte har någon som tror att jag kann resa mej. Någon att

gråta hos och tror att jag kann ställa mej upp om det så är för

tusende gången.

 

 

det gör de på reklamen också

Du säger så mycket fint.
Men jag tror dej inte.
Det är möjligt att du för länge sedann är trött på min otro.
Det är jag med.
Men såren sitter djupt och du får inte komma nära mej.
För du säger så mycket vakert.

Prata är väl inte svårt.

 

 

o du förstår inte

O du förstår inte mycket.

Men du säger att du tycker om mej.

Jag har svårt att tro det du säger.

Men det är säkerligen så.

Så länge det inte berör mej så kan vi ju låssas som det.

För, spela lycklig det är jag bara på.

 

 

jag var på riktigt

Jag dog, om det så vara för att leva.

Jag var tvungen att möta min innersta smärta, för att bli fri från min krampaktiga smärta.

Jag behöver uppleva att du fanns med mej när jag kröp som en mask längst ner.

Du fanns kvar o gick inte i från mej.

Då vågade jag visa den ihopkrupna skakande flickan i mitt hjärta för dej.

O du satt bredvid mej o höll om mej.

22 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
i år kommer nästan100 000 kvinnor att bli mammor till handikappade barn

I all sin söta sliskig het och pressis som att det vore sådär Gud gjorde för att se vem som får vilket barn. Men endå liksom. Jag tycker om när det väns lite på begreppen. Det som ses som ett problemm blir en gåva och något att vara stolt över. Så läs och tänk!!!!


i år kommer nästan100 000 kvinnor att bli mammor till handikappade barn. har du aldrig undrat hur mammorna till handikappade barn blir utvalda? jag ser på något vis gud sväva över jorden, väljer sina instrument med noggrannhet och medvetenhet.




medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok. gud ger ängeln ett namn och ler ”ge henne ett handikappat barn”.




ängeln blir nyfiken, ”varför just henne gud? hon är så lycklig.” ”precis”, ler gud. ”kan jag ge ett handikappat barn till en som inte kan skratta? det vore grymt”.



”men har hon tålamod?” frågar ängeln. ”jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då skulle hon drunkna i en sjö av självömkan och vanmakt. när väl chocken och misstron lagt sej kommer hon ta itu med det. jag har tittat på henne i dag. hon har rätt känsla för sej själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. du förstår, barnet som jag ska ge henne lever i en egen värld. hon måste hjälpa honom att leva i hennes värld och det kommer inte bli lätt”.



”men herre, jag tror inte ens hon tror på dej”. gud ler. ”det spelar ingen roll, det kan jag ordna. hon är perfekt. hon är tillräckligt självisk”.




ängeln flämtar, ”självisk? är det en dygd?” gud nickar. ”om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva.”


ja. här är en kvinna som kommer välsignas med ett barn som inte är perfekt. hon vet inte om det än men hon ska avundas. hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. när hennes barn säger ”mamma” för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer veta det. när hon beskriver ett träd eller en solnedgång för sitt handikappade barn, kommer hon vara en av de få som någonsin får se mina verk. ”jag ska ge henne kraften att se det jag ser... okunskap, grymhet,fördommar och ge henne styrkan att stå över detta. hon kommer aldrig vara ensam. jag kommer vara vid hennes sida varje minut, varje dag hela hennes liv, lika säkert som att hon står här nu vid min sida.




”och hur blir det med en skyddsängel?” frågade ängeln. gud ler. ”en spegel kommer vara tillräckligt.”

22 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
Det får ta den tid det tar & Mauritz

Alla har vi musik vi gillar och texter som fasnar. För mig har Tommie Smajls Poporkester fasnat och jag gillar som bara den. Detta är ju bara typ två texter av det som de har skrivigt. Tyvär hitta jag inga inspelningar på nätet eller youtube. Läs och begrunda. Kommer du till mig får du säga sill om du vill lysna. Ja ja färdigtjatat nu. Den här heter. Det får ta den tid det tar

När jag var liten var allting så självklart,
Gud var en farbror med långt vitt skägg
och änglarna såg ut
som ängeln på min vägg.

I söndagsskolan nickade
en svart liten pojke
varje gång man gav en slant,
och jag lyssnade
för det de vuxna sa var alltid sant.

Men, jag fick slänga mina bilder,
ändra mitt språk.
Finna en ny grund att stå på,
ett eget stråk.

Det får ta den tid det tar,
om så alla mina dar .
Det får ta den tid det tar,
om så alla mina dar .
Jag ska bulta på dörren.

En gänglig ung man
nyss fyllda tjugoett,
går Melbournes gator ner
med en silvercornett.

Han söker ett jobb
och han söker nåt mer.
Kanske är det något
av mig själv jag ser.

Men, pappa jag är inte lika
modig som du,
jag blir nog kvar här med mitt jobb
och kanske nångång fru...

Refr.

Jag spottar ut förenklingar,
alla mysiga fåtöljer.
Jag spottar ut de tryggheter
som bara sanningarna döljer.

Det måste få ta den tid det tar..

(Av å med Tommie Smajls Poporkester)

 

och så Mauritz av samma popporkester. Jag har hört att han som skriver texterna i blandet (gisningsvis Tommie) skrev den låten för eller om, att det va en kille med autism han brukade träffa. Jag som då är en aning yrkesskadad och skadad av utbildningar som Behandlingspedagog och neuropsykiatri jag gått kan mycket väl tänka mig att det handlar om en kille med högfungerande autism. Det är en av de finaste. Ja faktiskt den enda sången jag hört om någon som har autism.

Vi träffas nå’n gång i veckan,
du säger aldrig "hej".
Det händer att du ler förstulet
men jag vet inte om det gäller mig.

Vi tar små promenader
du skrattar och går på,
men ibland blir du sittande och ser på mig
som om du tycker att jag borde gå.

Borta var de stora orden,
de som var så viktiga.
När det gungar till på jorden
blir vi mer försiktiga.
Mauritz,
jag önskar att jag kunde komma in
i den värld som är din,
och så skild från min.
Mauritz,
jag önskar att jag kunde komma in
i den värld som är din,
och så annorlunda än min.


Du har dina ritualer
du följer som en slav,
det gäller att kontrollera
det lilla man vet och klarar av.

Väck inte den björn som sover,
tassa lätt på tå.
Håll den stora rädslan borta,
det vi inte rår på.

Borta var de stora orden...

Mauritz...

Kanske möts vi, på andra sidan
av den varmaste blick,
inga frågor, om vad vi klarade av här.
Bara en stilla undran
om vi tog hand om det vi fick.

Mauritz...

(Av Tommie Smajls poporkester)

22 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
vad vi säger till varandra när vi tänker efter

Den som känner mig vet att det ligger inte för mig att ta det lungt. När jag smsa en vänn att jag kommer att ringa på måndag till jobbet och säga. Snälla jag kan väll få komma och jobba!? Skrev han något i stil med "nej maria......inte göra så! Du ska vara ledig på din semester. Du behöver ta det lungt." 

Någon kväll då jag troligtvis skicka väldigt många sms till samma människa fick jag sms med instruktioner om hur man gör när man går och lägger sig och ska sova. "Gå till sängen... Klä av dig....Lägg dig i sängen..Dra täcket över dig...Ta ett djupt andetag.Blunda.." Ni kan ju gissa hur det gick!?

En vänn skrev "JAg försöker, fina Meja.. men att vara agnostiker på sig själv är en utmaning" till mig när jag hadde sagt att den skulle tro på sig själv, TRO!

I förmidags skrev en jag känner "pigg imorse?" Jag svara "nu ska vi inte överdriva så" (vem är pigg efter att ha jobbat sen kväll och sedan ska upp och vara på jobbet kl 7.)

När jag starta med att skriva detta inlägg hadde jag en röd tråd. Men det går så massa trådar i mitt huvud att jag tappa den.

22 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
semester jag säger bara det

Konstig känsla att jag har sista dagen på fredag sedan går jag på semester i 3 veckor. Jag är van vid att jobba året runt som vikarie. Det har jag gort det senaste åren. Semester, Hur gör man? Klätrar på väggarna!? Min ena syster tyckte att det va ett bra tilfälle att gå och simma eller göra små utflykter med mig själv. Jag har planer på att riktigt ordetligt rensa och röja hemma. Fas man vet ju inte förns efteråt hur det blev.

Nu va det så att i startet av dena månaden hadde jag kontakt med en vänn i Stockholm. Under semestern funderade han på komma ner. Prata om boende och att jag sa att han kunde ju få sova hoss mig. I går fick jag ett sms om att nu är jag här............... jag som helt hadde glömt att det va nu och va lite lagom trött efter jobbat en del de senaste dagarna. Slänga mig in i duchen och ner till stan för att träffa honom. Vi köpte lite dricka och satte oss i en trevlig park och prata. När jag fråga när han skulle cheka in på sitt hotell. Blev han rätt förvirrad. Jag hadde ju sagt att han kunde få sova hoss mig och att han inte behövde boka hotell/vandrahem. Vist mins jag att efter att jag hadde hjälpt honom med att hitta olika hotell och vandrarhem hadde sagt att du kan ju sova hoss mig. Men inte att det va så deffenitivt bestämt. Hur som hälst åkte vi hemm till mig. Laga mackaroner med pastasås och bädda åt honom. För er som tror något. Han sov i bädsoffan och jag i min säng och inga antydningar till något annat. Så allt löste sig ju som tur var. Fick just ett sms om tack för denna gången. Det är alltid lika trevligt att träffa mig och att jag alltid ska fråga honom om sovplats när jag kommer upp till Stockholm.

Oj nu har jag bråttom till jobbet

21 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
lycka, Hur gör man?

Nu faller dagg och nu stiger sol
Men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
Med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor, du sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
En sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg
För fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
Som man bör noga undvika
Hon stannar gärna I några dar
Men när du vill hålla henne kvar
Blir hennes ögon iskalla
Och du blir bitter som galla

Nu faller daggen för utan ljud
Och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
Fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin du ska veta att
Det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten
Och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin
Och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskillt slags ädelt vin
Som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
Förlorar det sin forna glans
Och du får kvar en tom flaska
Och bittra tårar och aska

 

Grimasch om Morgonen Cornelis Wreeswijk

 

18 Juli 2011  | Länk | dikter, poem, rimm och stycken | 0 kommentar
vadå specialintresse !?

Min tanke va inte att jag skulle skriva nu. Det va rätt nyss jag skrev senast. Jag vill inte att detta blir ett av alla dessa måsten som mitt liv redan består en del av. Om inte annat för att jag har en tendens att ta tag i saker som inte blir gjorda. Jag gnäller inte så mycket på saker som är jobbiga och svåra. Jag gör dem så är det gjort. Men jag behöver ju inte vara typ så med bloggen också.

Jag chatta med en vänn här om dagen. Då vi bårda känner Kartarina chatta vi en del om henne också. Han sa att "har man trots motgånger skrivigt flera böcker och presenterat dem på bokmässan är man driftig" "hon kommer dit hon vill och är målmedveten. Det inger repekt."

Då jag vet att vägen inte har varit helt lätt och det har varit riktigt tuft för henne. När hon möt så många som inte trott att hon kann. Men Kartarina ville och vill inte deppa i hop. Hon vill kunna och hon gör det också, på sitt sätt. Vist måste ni hålla med om att det inger repekt och en häftig känsla!!!!?? Vet inte om det är en spegling av mig?

Så måste jag snart till jobbet. Så jag skriver inte så mycket mera här nu. Jag ska inte skriva så mycket om detta med kärleksrellationer här. Så det blir inget sådant. Bara detta braiga citat. "Alla har de sina kärleksaffärer. Jag har stängt min."

 

17 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
Kartarina Frankel är inte strunt

 

Katarina

En människa som jag beundrar och tycker är hjälte på sitt sätt. Som har blivigt en människa att känna närmre. Jag har en hel massa gemensamt med har det visat sig. Kartarina har CP-skada till följd av syresbist vid födslen. Hon har mött rätt många människor som bara sett hinder med att hon har CP-skada och tyckt att hon kan ju inte jobba med något "vanligt" jobb. Vist har hon mått pyton men hon ger sig inte utan vill leva sitt liv och gör det också. Just nu är det en tuff periord. Vill inte lämna ut för mycket av henne. Men tror hon kommer klara det med. Har skrivigt ett antal böcker på temat funktionshinder en heter "Johannas modiga ide" LÄS DENN!

Johannas modiga idé - 9789173550871

Kartarina är även föreläsare. Väl värd att lysna på!!!! Gå in på hennes hemsida och titta runt.

http://www.drivkraftfrankel.se/

 

Vi hadde en av hennes böcker som kursliteratur när jag läste utbildningen Behandlingspedagog. Då jag kännde i gen mig i mycket hon skrev i boken. Tänkte jag att jag ville ha kontakt med henne. Så jag leta rätt på hennes hemsida och hitta en mailadress som jag skicka i väg ett mail om något i stil med att jag kände i gen mig i mycket som hon skrev och ville gjärna ha kontakt med henne och på den vägen är det. I bland undrar jag hur jag vågat göra saker!? Så har hon sovt hoss mig några gånger när hon stått på bokmässan med sina böcker. När jag tänker efter är det rätt coolt. Eller hur!!!

15 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
att älska livet mer en dess mening

Sitter vid datorn i pauserna i tvättandet. Har inte så mycket frukost hemma så det får vänta. Det är en kombination av dålig plannering, jag har bestämt att jag ska ha speciela dagar att handla på, mycket saker i mitt liv och för mycket i mitt huvud. Det är ju inte bra. Viket kan bidra till bukfetma som i sinn tur kan bidra till diabetes. Men jag får ta tag i det när tvätten är klar. Som tur är är jag fast anstäld och får månadslön. Det är ju bra med pengar eller hur det nu va!? Jag stessat mer och sköt om mig själv mindre så jag är bätre på det.

Jag tänkte på det jag skrev i förra innlägget. Jag är som bekant bra på att tänka. Jag menar inte att man ska dalta eller tycka massa synd om massa hela tiden. Det handlar mer om att atityder och bemötande spelar större roll en vi tror. Jag står med soppkök med en organisation som heter Franciskushjälpe på lördakvällarna i Brunsparken i Göteborg. Det kommer alla möjliga. En del som har tagit så mycket av något att det är riktigt påvärkade, så kommer det jobbigt nog en hel del tonåringar. (vilken sund föräldrer vill ha sitt tonårsbarn springade i Brunsparken kl halv 11 en lördakväll?) så kommer det en del hemlösa också. Det är så lätt att se ner på och tänka att det där är inte jag. Men många av dem skiljer sig inte så mycket från dig och mig. De har bara haft mer otur i livet. Att förstå att det kunde lika gärna varit jag som stog där. Det är kanske inte lätt men det är så sant. Att se människan och förstå hur mycket det betyder och förstå hur ont det gör att inte bli sedd och i stället bli stämplad. Vist det är inte lätt. Människor är sällan lätta och enkla. Jag ska försöka att inte fasna vid detta mer. Jag ville bara förklara att jag inte tycker att man ska tycka synd om andra (bara i bland) men se människor och förstå hur mycket det betyder och hur mycket som kan bli fel om man väljer att se ner på andra. Det får inte skylla sig själva vi är alla varandras ansvar. Jag har nartuligtvis en dikt på det ämnet också. Men jag har ju dikter om typ allt samlade i minnenas korridorer.

Så ska man ju hitta sin väg. Man ska inte sikta i markhöjd men inte heller ha orealistiska mål. En föreläsare jag lysna på en gång sa "alla ha rätt till sina egna mistag" ligger en del i det. Här skulle sinnesrobönen sitta bra.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.


 

Å så ett inlägg på Fryshusets blogg som jag blir så inponerad av. De där människona som går först får ofta inte det lätt men som gör det endå för att de tror på det. Särskilt om det då handlar om något så tabubelagt som att ha mått psykiskt dåligt. Som inte tycker det är pinsamt och kan använda det till något bra. LÄS DENN!!!http://fryshusbloggen.blogspot.com/2011/07/darfor-valjer-jag-att-vara-oppen-med.html

 

Så prang jag ner till tvättstugan en runda då. Så sprang jag ner till tvättssugan några gånger till. Men nu är all tvätt uppe i lägenheten. Trevligt med rena underkläder :-D

 

Annars jobbar jag på. Vist är jag rastlös och vill vidare. Men tänker att jag tar det efter LIAn. Så att jag får ett helt kursintyg. Är det bara LIAn/praktiken kvar för att jag ska få ut hela utbildningen vore det retligt om det inte blev gjort. Säskilt som att jag får inte högre lön om jag inte har hela utbildningen. Sedan ska jag leta vidare efter jobb. För jag är rastlös.

14 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
vi är i regel väldigt dåliga på upskattning

"Vi är det" så skrev en vänn till mig som svar på det som är rubriken på detta inlägg när vi chatta. Utan att lämna ut hela personen. Det är inte första gången vi chattar om att betyda något kontra att inte betyda något för någon, livets mening. Det är inte lätta frågor och man önska att alla kunde få känna sig betydda något för någon och att någon undrar vart man är när man är borta. Alla har väll endel av det där med ensamhet. Det tillhör väll att vara människa. Men endel har betydligt mer och det är inte trevligt på något sätt. Tänk om vi kunde se hur fina och fantastiska vi är och va bra att vi fins. Inte jaga fram efter en hemmasnikrad måttstock som vi dömmer alla ut i från. Där vi "slickar uppåt och sparkar neråt"

Jag tror personligen att vi har rätt mycket makt i hur vi behandlar andra. Jag menar att människor formas efter det. Eller den bilden som andra skickar ut av sig själva tar en del fasta på och lär inte känna personen mera. Tänk om det är en person med låg självkänsla som igetligen har så mycket mer bara man tar sig tid och kraft. Det kanske är värt det? Vem vet en vacker dag kan det va du som står där med låg självkänsla och inget häldre vill en bli sedd.

Jo jag vet att det fins en del som värkar ha gåttat ner sig i tycksynd om träsket som man bara blir så trött på. Men bli det då!! Jag tror och min uplevelse är att personer som mår så mår bara sämre av att man inte är ärlig. Men att man endå fins kvar. Man får bli trött men man kan fortfarande tycka om människan.

Det blir så lätt att nedvärdera andra genom att tala om psykisk funktionshinder eller uträndhet eller människor som inte funkar "normalt". Men min uplevelse är att det handlar mer om att man ska visa sig så mycket bätre och sitta på "högre hästar." Inte så mycket att man vill hjälpa i det eller se det fina och värdefulla hoss varandra.

Av någon anledning vill jag länka till krönik av Marcus Birro med rubriken "Oftast snurrar världen kring något helt annat" för att jag tycker att Marcus skriver rätt bra.

Jag slutar med

Till eftertanke

av Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.



10 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
att hitta hem till sig själv och hur andra hittar in till mig

I hamnen har Göteborg & Co satt upp ett stort pariserhjul. Det har väll stått där sedan förra sommaren. Jag har en vänn som har sagt att hennes mardröm är att det ska låsna och rulla upp för avenyn. Som är gatan med affärer, mat och uteställen. Jag satt på marken med plastgräs där med en "vänn" som jobbar på SKF, han hadde huvudet i mitt knä och jag pilla i håret. SKF är där de tillvärkar kulager, som är en av grejerna som gör att julet kan snurra. Han sa om det va någon klåpare som tilvärkat dem på just detta jul!? Jag berätta vad min vänn hadde för madröm. Efter att vi suttit där ett bra tag och han hadde hört hur julet lät som man bara gör när man är arbetskadad. Så sa han att jag tror snart på din kompis mardrömm.

Det där med huvudet är väll som det ofta är med mig. Jag har fått massa oj va synd om dig, oj fem stygn! och så många!? En vänn som såg det sydda i huvudet sa att det va stort. Helt klart såg jag rätt blodig ut. Som man brukar göra när det går hål i huvudet där blodet är tunt och trycket stort. Men jag tycker själv att det är väll inget. Nej det gör inte så ont. Det ska nog gå bra. Nartuligtvis säger jag det inte utan tycker att det är fint att så många tycker synd om just mig.

Jag har typ låvar mig att detta inte ska bli minn depigaste blogg. Den får vara någon annan stans. Men hummöret har känts som rätt nere. Det spelar pingpong mer en vanligt. Som att det skulle bli bätre av att jag få reda på att någon tagit sig in på min dator och ser var jag gör och skriver. Jag fick reda på vem det va en vänn. Men att han blev rätt ångerfull när han såg hur argt jag skev och att han ville bli min vänn. Suck va är det för fel när personer som bryter sig inn i min dator vill bli mina vänner sedan!? Varför fins det människor som bara måste göra det förbjudna!? Jo jag vet det där med ADHD och att söka kickar och spänning men inte just nu tack!

Jag leta upp Tomas sjödin i sommar i P1s radioarkiv. Å vad jag tycker om honom. Han är pingspastor. Men inte så mycket halleluja utan så vardagsnära och har förmåga att se vardagen ur ett annat perspektiv. När det blänker till i havregrynsgröten. Han är inte rädd för att livet gör ont men han är ärlig med att det gör väldigt fruktansvärt ont i bland. Han har själv fått upleva det genom att förlora två av sina 3 söner. Pojkar som va fullt friska när det föddes som fick fotskridande hjärnsjukdommar som tog mer och mer bort pojkarna för att sedan dö. Men så kommer han ju uppifrån och nästan alla mina syskon har hittat någon där uppifrån. Vi dras dit på någe sätt. Han börjar sommarprogrammet med att berätta att en fallskärmshoppare landa i deras trädgård och att det är nog en mening med det med. Nu pratar han om det där med återhämtning. Särkilt såhär in för semestern. Som om vi under ett helt år har tappart bort oss, förlorat något och nu under fem veckor ska hämta tillbaka det. Dess utom ta hand om varandra, måla om huset, spela monopål och des utom åka till Rom. Det är inte konstigt att det tätnar i bröstet.

hans sittat "själen behöver gå i morgonrock och tofflor och släpa fötterna efter sig i bland" är ju helt underbart.

 

 

5 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar
tro, vill jag känna tro?! vill jag känna morgondagen nalkas mig med lungn och ro?!

Nu har jag titta på sommarpratarn på SVTPLAY för att jag tycker att det är så vardagligt, fint och vackert. Det ger mig styrka på något sätt käns det som.

Sedan sist har jag varit hemma en runda i småland och blev helt sönderbusad av syskonbarnen. Så tillhör jag den där som har svårt att få barn att förstå att jag inte inte orkar mer. Lägger jag mig på soffan så kommer de och typ hoppa på min mage.

 

Jag har tänkt på detta med att tro på mig själv. Jag fick medelande från lärare jag hadde när jag läste Behandlingspedagog. De har en elev nu som på grund av funktionshinder har haft svårt med LIAn/Praktiken. Skulle behöva stöd och finnas någon som fins någon med i bagrunden. Då tänkte de på mig med min hörselskada med mera som har kämpat så och klarat av. De har tagit mig som exempel flera gånger och pratat om mig så. Det tog kontakt med mig för att jag skulle kunna finnas som denna person för eleven som går där nu. Jag känner men vänta nu. Är det mig ni pratar om? Är jag sådan förebild och är så duktig!? (Igentligen vill jag skrika det.) Vet inte om det är det att jag är van att kämp från underläge? Eller som vi i familjen skämtsamt brukar säga att det ligger i generna!? Det pluss att en kollega sa att du ska inte jobba som vanlig habeliteringspersonal med den utbildningen du har. Du kan ju mer. Pluss lite till som har hänt.

Min ena svåger som jobbar som försäljare mot mackar och med att köra ut varena sedan. Har hålt på med det ett tag och tycker om det. Alltså bra på att prata och på att sälja. Han sa senast jag va hema i småland ugefär att "tror folk att du kan saker och säger det så ska man kanske tro på det!?" "Har man en utbildning så kan man kanske det man har läst." Han sa också att "jag skulle behöva en man/pojkvän som min min syster har. Som tror på mig och talar om för mig att jag kan det jag kan." Jag tror att min svåger är klok och att det ligger nog en del i det.

På riktigt, jag vill vara tydlig med att jag jobbar stenhåt på att inte ta på mig en offeroll! Jag tänker att i sådanna fall skulle jag inte klarat av det jag har klarat!? För jag har kämpat som en gnu med funktionshinder, min egen bild av mig och fördommar hoss andra. Med att läsa in gymnasiet på folkhögskola och jobba på för att få pengar och läsa vidare bårde Behandlingspedagog och nu senast neuropsykiatri och jag har ju uppenbarligen lyckats. Vet inte om det är det att jag är van att jobba i underläge!? När jag väl har lyckats så är det konstigt!? Att se på mig själv som någon som kann och inte som måste jobba på och bevisa att jag kan. Men det kommer väll annorlunda dagar då jag tror på mig själv? Då jag har landat i det på riktigt. Detta är kanske bara en svacka!??

Förersten så lyckadess jag skalla en skåpslucka på jobbet så blodet rann och en kollega körde mig till jurcentralen. Sjuksköterska tvätta såret och doktorn fick sy fem stygn.

3 Juli 2011  | Länk | vardag | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Mejas nogg                                             Skaffa en gratis hemsida