Så blir det vist ett inlägg till på min blogg...Det är rätt stor risk/tjans att den har fått intyck av dyngkåt och hur helig som hels på SVTplay. Sådär lite halvt lyckat. 

(Behöver ju inte ha så mycket förklaring)

Det där med bakrund i både livet och på bloggen är inte alltid så lätt. Just nu är den orage med små oraga blommor på. De sägs att jag är snygg. Jag har fått höra det.....Men flera får säkert säga det...vadå självbild?? "Det gör allt så mycket lättare." "Man har ansvar för sitt eget liv" NEJ jag vill inte skriva mer om det nu och du vill inte läsa mera. Eller?

Nu när livet är så mycket med praktik. Föreninglivet med Franciskushjälpen med sitt soppkök och allt annat som ska funka i en förening. cafe-arbete som jag känner dåligt samvete för och allt annat. Okej mamma jag har faktiskt inte städat och diskat så mycket hemma på sista tiden.... Jag tänte att jag gör det när jag kommit in i praktiken. När det inte tar så mycket ork....Jag inte vill ha ett skitigt hemm mamma.....men jag vill inte hamna på akuten för att kroppen sätter ner foten.....Då väljer jag ett skitigt hem framför akuten....OKEJ???

Föresten så hadde Faktum två nummer med att ge hemlösa ADHD-medecin. De va något projekt på de hemlösas vårdcentral i Göteborg. Nartuligtvis kommer det kritik om att ge människor utan diagnos ADHD-medecin och nartuligtvis komm det kritik att ge människor med pågående misbruk ADHD-medecin som i kann innehålla anfetamin. Men i Faktum står det att det hjälper. Läs de om det i länkarna här under.... 

http://www.faktum.nu/2010/10/ordning-i-kaoset/

http://www.faktum.nu/2010/09/striden-om-mirakelpillret/

Jo föresten för ett tag sedan läste jag på Facebook "Psykiatrivården i ett nötskal: Kvinna, missbrukare största delen av sitt vuxna liv med sjukdom i botten, klarar inte av eget boende alls, missbrukar, tar inte medicin och isolerar sig. Tas in väldigt nedgådd på avgiftning. Får stanna 3 dagar, skickas hem utan vårdplanering med antabusrecept som ska skötas på egen hand. Grattis Sverige 2011, starkt jobbat!"

För den som inte känner till det. Är det som att har en människa misbruk i kombination med pykisk funktionshinder rycks alla stolar undarn och ingen tar hand om och ingen hjälp fins. Det är liksom ingens bord och ingens ansvar. Så hon ska skickas hem och klara sig själv........Det kvittar om personens handläggare på soc skulle komma till psykiatriakuten och på alla sätt få personen att inlagd. Även hadläggaren kastas ut... Har man där i mot "bara" psykiskt funktionshinder då fins det hjälp att få. Fast då ska man hälst vara så självmodsbenägen att man tar med sig kniven mot halsen. Jo jag vet att slutenpsykiatrin är så knöfull att de inte kann ta inn alla som de vill och behöver ta in. Många gånger är en snabb lösning bätre en, en långsiktig.... Jag vet att vi lever i ett samhälle där vi bryr oss mer om hur snygga vi är en om hur trasiga och ensamma vi är innuti. Där sönderskurna handleder är ett täcken på skamm och inte på ensamhet och sönderskuret hjärta. Ågest är skamm....Oj va jag komm inn i detta här nu.....

Det va en spårvagnskrock här om dagen på min sidan stan. Jag fick oroliga sms och samtal från vänner som bryr sig....Det hadde faktiskt varit rätt typiskt om jag hadde varit med. Men jag va på praktiken och sedan gick jag hem och fick migrän....Men jag har upenbarligen vänner och familj som bryr sig om mig.... TACK tror jag?! Eller vad säger jag!???

Jo föresten så fick jag en påse med djupfryst pyttipanna av en som komm till soppköket när vi hadde terminsstart. Det blev ju lite udda....

Från tiden på Mullsjö folkhögskola har jag kontakt med en person. Eller med flera men en som är särskilt. Du vet en sådandär som man känner att man har någon gemensamt med. Det är ingen kärlek eller sådant. Utan som att ens pussel ser lika dana ut....Inte att de sitter i hop utan som att det är lika dana......Det blev inte att vi träffades i sommar men kanske nu i höst? När praktiken är färdig??? Det skulle kännas bra tycker jag....

Så helt sådär fick jag en inbjudan från en person jag känner. Hadde jag vägarna förbi fick jag gärna komma på besök! Jag blev faktikt glad...

Det där med sömn och sova är ett spännade och inte helt oproblematiskt kapitel. Djupsömn är ett måste.

Jag ville skriva det till er (kanske även till mig själv) som tycker jag ska städa, diska, dina och röja min lägenhet så mycket mera. Det är goda intentioner och jag vill värkligen det. Men jag gör så mycket med jobb och Franciskushjälpen, besöksgrupp till migrationsverket med mera på fritiden. Jag vill att det jag gör ska bli bra och jag vill att det ska fungera bra mellan människor. Så har jag ju hörselskadan som gör att jag blir tröttare en andra fottare.(hörselskada + utränd = vanligt)men jag är envis och vill orka som andra.

 Så tänkte jag skriva att det kunde väll vara okej om det är stökigt i bland och lite eller mycket disk i bland. Eller!? Men jag antar att en del tycker att det handlar om låg självkänsla och knepig självbild. Även om jag tror att livet är lite mera komplext en så faktiskt. Mitt liv är inte ditt liv. Eller att du tycker att det är väll bara till att lägga i en växel och jobba. Den som tänker så känner inte Meja!! Eller det vacka ordet prioritera. Som att inte mitt liv handlar om det typ hela tiden!! Listan kan göras lång................ Jag ville nog bara berätta och försöka förklara utan någon "tyck synd om stämpel" 

Så tänkte jag på en gudtjänst jag va på. Jag vet att det fins de som läser detta som inte är så mycket för detta med tro och Gud. Nej jag tänker inte tvinga på någon tro. Jag har för mig att prästen sa något i stil med att vågar vi se, prata med och ta hand om människor i vår närhet som behöver det!? Eller är vi för rädda!? Vi tycker att det är för jobbigt!? Jesus är rätt bra på det där med att "se" människor. Att inte skilja på folk och folk och att älska på riktigt. Att kunna se igenom och se det mindre fina och bra men att kunna älska den han ser. Jag tror att det är rätt viktigt. Prästen sa (han sa att han viste att det kunde tolkas fel) det är de kristnas gudtäns på jorden. Tycker att det är rätt tänkvärt och något för oss alla. Att inte se ner på och slå neråt och slicka uppåt. Utan se, se på riktig och kunna värkligen tycka om.

denna text fick jag av en vänn. "Du är du och du duger, du är du och du duger, du är du och du duger, ja du passar perfekt i Guds famn!!!!!!!"

Jo så en sak till. Jag leta efter vilka som är med i besöksgrupper till migrationsverkets "boende". Jag är med besöksgrupp på "boendet" själv. Då hitta jag några som hadde bloggat om när de hadde vartit med på besöksverksheten. Jag är ju med i besöksgrupper dit. Vad som görs där ute kan du ju läsa på bloggarna jag länkar till. http://arvidsara.montanita.be/#post356,

 transitgruppe 

Så blir jag så fruktanvärt arg när jag tänker på ensamm unga flyktingar som en del ser som möjlighet att käna pengar på. Som är allt annat en snälla. Det är väll rätt självklart att det är som en öppen godispåse med personal bara på dagen. Kvällar och nätter går det bara en rondande väcktare. Är väldigt glad för att det nu mer fins boende med personal dygnet runt för ensamma ung på flykt. Synen på och sätter att behandla asylsökande på i Sverige. Hur gick det så fel!? Politiken är ju färgad av det.

så till sist något riktigt jobbigt. TV-4 sänder dokumentär som heter "Utøya en liten ö i världe" Du vet nog va den handlar om. Den är lång och fruktanvärd, vidrigt jobbig. Men jag tyckte den va värld att se. Vet inte hur länge de visar den på weben!?

Jag hitta ett bildspel en mamma hadde gjort om sin dotter Emma som har downssyndrom. Det handlar väll om den där debatten om vad som är ett människovärdigt liv och vad är god liskvalitet. Som att det skulle handla om funktionshiner!? Jag skulle vilja säga att livet handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det. Fast snart kommer jag att säga i mot mig själv juh!

(I brist på bild hitta jag denna på en blogg)

Så till slut en text som jag hitta på Facebook.

"Du behöver inte respektera mig, det klarar jag själv.
Du behöver inte uppskatta mig, det klarar jag själv.
Du behöver inte vara ärlig mot mig, det klarar jag själv.
Du behöver inte älska mig, det klarar jag själv.

...Vad jag vill är: att Du Respekterar, Uppskattar, Är Ärlig och Älskar Dig Själv.
När Du gör det är Du mest värd även för Mig!"

Jag tycker att sådana texter är fina och bra och helt klart tänkvärda. Självkänsla och självbild är viktigt och underlättar massa i det levande livet. Inte mins påvärkar det hur andra ser på mig. Men alla som levt livet och mött både med och motgång vet också att i bland är självkänslan bra och i bland mindre bra. Det går upp och ner och upp. Ens människovärde ska ju inte ha med ens självbild och självkänsla att göra. Många gånger påvärkas människor bild av andra av hur andra ser på sig själva. Fast egetligen kan människan mycket mera en vad den och vi tror. Jo jag vet att det är jobbigt att tro på människor som inte gör det själv. Det är okej att vara trött faktiskt.

Fast om ett tag kommer jag att tycka tvärt om. Säkert!!

Jag tänkte försöka reda ut lite saker runt autism, asperger och till viss del ADHD. Även om det inte görs på en kvart så lite grann.

Asperger, Autism, ADHD och även ADDA och tourettes ingår i diagnoskategorin neuropsykiatriska diagnoser. Alla är funktionshinder. (Debatten om vad som ska kallas för funktionshinder, handikapp, funktionsnedsättning tar jag en annan gång)

Något som är lite märkligt är att Autism och Asperger har rätt till stöd och hjälp enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) men inte om personer har enbart ADHD eller tourettes. Det har troligtvis göra med i vilken tid LSS lagen skrevs. Neuropsykiatriska diagnoser visste man inte lika mycket om och det är mer i "ropet" nu.

Vad är då autism och vad är asperger!? Vad är skillnaden? Jag ska inte säga att jag är ingen expert. Men har läst en KY-utbildning med inriktning neuropsykiatri. (eller har en praktik kvar) och som jag har förstått det så är det såhär. Asperger är när någon har "bara" Asperger och inte något intellektuellt funktionshinder samtidigt. Säger man lågfungerande Autism  innebär att de är autism i kombination med interlektuellt funktionshinder. Man kan å andra sidan säga högfungerade autism och då är det samma sak som Asperger. Rätt förvirrande!? jo tack! Så finns det något som heter autismspektrumstörning. Det kan innebära att personen har drag av autism men att det inte går att ställa en säker diagnos. Men jag tror mer på det en av lärarna som vist är forskare inom det här sa. Det handlar om att personerna som gör utredningarna är lite fega och inte vågar säkert sätta en diagnos och gör det lätt för sig genom att säga att personen har autismspektrumstörning.

på wikipedia står att läsa följande. "Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de föreslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier" va bra va!? 

på wikipedi står även vad som fins för kriterier för att diagnostiseras med Asberger.

Egentligen skulle jag vilja skriva om saker som betyder något. Som att vågra tro på människor och tro att det fins något som bär genom allt. Vad man gör när man har så mycket som måste få komma ut men så att det inte blir för mycket för någon att lynas på. Hur man hittar hemm till sig själv och tycker att det är ett rätt trevligt ställe. Hur man ber om förlåtelse. Vilket jag är rätt dålig på. Hur man ser andra och förstår när andra mår dåligt så att man säger rätt saker. Hur man förstår sig själv. Helt klart hur man förlåter sig själv när saker man gjort som va dumma kommer upp ur minnet och en hel del till. Ja ni förstår. Eller du förstår i alla fall

Jag orkar inte skriva om det där och det är ju jobbigt. Det är som att närma sig ett stort jobbigt hål i vardagen. Fast jag brukar ju kunna trasla inn mig i jobbiga saker utan att förstå. Fast i bland förstår jag det efteråt. I ladet lagom och när det är som bäst ska du säga nej men det va väll ingetting om något du har lagt ner hela dinn energi på. Ordet förlåt jag förstår inte varför det är så negativt laddat. Eller gör jag det!? Att tro, känna och förstå att trost massa dumma saker som man gjort får man vara med och är älskad. Att inte bli utstött och utryckt och ska passa i en mall som inte alls är jag. Att hitta hemm till sig själv och tycka att det käns som hemma.

Jo föresten jag lysna på P1 när det skulle vara radiogutjänst. Nu va det inte det. (undra hur många människor som klagar?) det va några människor som pratade om sin lisväg och hur det gått till tro och Gud. Hur mycket livserfarenheter formar tron. En ser Gud som stor och dömmande. Någon ser Gud som någon som tittar lite lojt på och andra som en som ser och bryr sig om och så vidare. Ja ni förstår eller inte!? De hadde med en sång som jag fasna för. Så jag leta upp den på you tube http://youtu.be/RAEYvRgXYxQ. Den är skriven och sjungen av Christina Kjellsson och heter rätt och slätt cirkus. Har velat lysna på den bara en gång till flera gånger. Vill man så kan man såga ner den och säga att den inte är biblisk. Har man bestämt sig för att såga ner något så gör man ju det. Fins det konstruktiva förslag så vist!!  

Så tänkte jag skriva om självkänsla. Detta obegripliga som en del tar för givet och andra inte förstår vad det är. Men det har jag ju redan skrivigt om det väll. Jag kan inte skylla hur jag mår på någon annan. Men livet är inte lätt och vad man utsätter sig själv för är inte givet. Så låter bli det nu.

Så en sak som vandrar runt på Facebook som även folket utanför kan få del av. Flickan du nyss kallade fet, hon har svält sig själv och gått ner över 10 kg. Killen du nyss kallade dum, han har inlärningsproblem och läser 4 timmar om dagen. Tjejen du kallade ful, lägger ner timmar på att sminka sig i hopp om att någon skall tycka om henne. Killen du nyss knuffade runt, han blir slagen hemma. Det är mer bakom personerna än vad man räknar med.

PS: Såg en helt underbar novellfilm på svtplay som hette rymdskeppet. En udda tjej som vill få vara med på sitt sätt:DS

 och vill du veta varför så fråga mig. Så får du se om jag svarar

Det är inte min kopp TE. Inte när det käns såhär. Agggggggg! Jag ska inte försätta mig i sådanna här situationer. Men det är en del av livet ju. Slå en stor tegelpanna i mitt huvud!!!

Jag skulle ju inte skriva sådat här.

Jo föresten en kopp TE det vore gott nu.

Så sitter jag i Franciskushjälpen lokaler och skriver typ väldigt sent. Det är väll typ väldigt tyiskt mig.

Jag funderar på detta med föreningsarbete!? Vad är det som gör att människor vill vara frivilligt aktiva men endå är försiktiga på gränsen till att de inte vill!? Varför har vi så svårt med kommunikation? Att veta vem som gör vad och när!?!?!!? Vem som vet vad? Hur gör man för att dela upp så att inte några bränner ut sig!? Hur gör man för att rätt människa ska veta att här fins något som just du skulle va klipt och skuren för att göra!? Hur håller man föreningen fungerande när människor kommer och går!? Hur gör man för att olika människor inte ska ses som ett hot utan som en tillgång!? Då detta inte är enda föreningen jag är med i tycker jag mig kunna känna igen det i flera föreningar. Fast å andra sidan fins en del av det på "vanliga" jobb också ju.

Mistolka mig inte nu. Jag tycker om föreningsarbete. Annars skulle jag väll inte sitta och skriva detta!?!?!? Föresten så fins Svenska Franciskushjälpen här http://www.franciskushjalpen.se/ och bloggen fins här http://franciskushjalpen.blogspot.com/ LÄS DEN!!!

Något som jag tycker säger mycket om föreningsarbete är dessa lappar. Tror det komm till under ett föreningsmöte.

nästa bild kommer från soppköket vi brukar duka upp på lörda kvällar i Brunsparken i centrala Göteborg. Rätt mysigt om du frågar mig :-D

en sida jag gillar och brukar vara inne på en del är denna och särskilt då just på denn delen av sidan. Hela sidan är ju värt ett bösök om man är ideellt aktiv. Tror att det fint mycket att hämta för att få en förening att överleva och leva just på denn sidan. Typ en källa att ösa ur eller nåt!!! volontärbyrån/kunskapsbanke

okej då för att detta inte bara ska bli svenska Franciskushjälpen så är jag även med i http://www.vsa-sweden.org/ och http://www.rsmh-nackrosen.se för att bara nämna några.

Så slutar jag med något som Per Johansson som är ledare för glada hudik-teatern brukar säga är en mänsklig rättighet och det är att vara sedd, älskad och tagit i anspråk.

Jag kom hem från småland och föräldrarna en del av syskonens familjer som bor där. Med mig hade jag en halsåkomma som syskonbarnen hade delat med sig av. Men har jag busat med syskonbarnen får jag väll räkna med det :-D Det kanske va värt det!?

När jag och några syskonbarn ligger på studsmattan och tar en paus i hoppandet. Sa ett syskonbarn "Du har ju ingen man och du har ju inga barn. Men min mamma är ju din syster och hon har ju barn. Varför har inte du det?" Vad svarar moster på det.......? Tycker att barn är underbara i sina funderingar och tankar när de försöker förstå världen. I bland säger de va det tänker och jag blir helt mållös. hihi :-D

Min syster som är gravid sa att när hon vilade ”kändes det som att någon hade flyttat” (barnet i magen alltså). När hon berätta det för mamma. Skrattade mamma och sa ”nej så lätt går det inte, det brukar kännas mera en så"

Jag träffa rätt många av mina syskon och deras familjer med flera syskonbarn. Då jag har måna syskon är det svårt att träffa alla men flera träffades och det va trevligt.

Annars har besöket bestått i bus och lek med barnen. En bastukväll i den vedeldade bastun när barnen hade somnat. Loppis med massa saker i en nerlagd skola. Fick inhandlat ugnsformar (alla mina har gått i kras) och handdukar. Mamma va snäll och tvätta handdukarna. Det finns inget som luktar så gott som tvätt som torkat ute, hemma på landet. Hemlagad mat och så har jag lagat pizza (som pappa kalla kattmat) och paj. Även klippt lite gräsmatta och så enu mera bus med syskonbarn. Sena kvällar då det dricks TE, äts skorpor och pratas.

Så hadde min syster nartuligtiv födelsedagsfest. Hon fyller järm i år. Det va mycket mat, bus och prat. Jag hjälpte en äldre med att hämta mat och fika och var social. Just denna fest va det inte plannerat så mycket programm men det gick bra det också ju :-D Min svåger tog denna bild med kommentar om att jag skulle bli avskräckt när jag såg den. Men icke!!

 När jag la mig för att vila mitt i allt bus komm ett sykonbarn och skulle knö ner sig i fotändan och läsa Kalle :-D (titta inte på dubbelhakan)

Så va jag och hämta katterna i går hos dem som passar dem medan jag är borta. Det hade lagt på sig lite (katterna alltså). Men de va mer smala en runda innan. Så det skadade inte. Men skämmer de bort katterna med "blötmat" morgon och kväll är det ju inte så konstigt :-D Den "lilla" svarta och vita som håller på att växa från kattungestadiet va så smal innan så den behövde säkert det. Massa energi går ju åt till att växa för lille-kissen.

Jag tog fel på när tåget gick så missa det. Fick boka nytt på morgonen dagen där på. Men då jag hade en del prio-poäng kunde jag köpa ny biljett med de poängen. När jag kom ner från övervåningen där jag sov till köket på nedervåningen. Sa mamma att hon hade precis tänk gå upp och hälla vatten på mig. Rå men hjärtligt :-D Så är det en annan sak om hon verkligen hade gjort det!?

Skulle vilja skriva något mer om den där stollen i Norge. Det är ju helt klart något fel i huvudet på en sådan. En rätt märklig världsbild och självbild. Jag är rädd förr att tala om genuint ond men inte häller att han bara är ett offer för omständigheter. Han har ju ansvar för sina handlingar och det är inte okej att döda någon!! Kan jag få lämna det nu!! Det är typ bara jobbigt!!!!! och mitt huvud blir bara hopkrynkligt.

Så vill jag skriva om varför bloggar vi och varför är det så många som gör det. Jag kanske inte har något säkert svar. Men många tankar. Relationer skulle jag också vilja skriva om och varför det är så svårt i bland. Om stigmatisering. Alltså om att stämpla någon med funktionshinder så hårt att det bara blir negativt FEL stämpel och så vill jag skriva om vikten av känslor och varför det är så jobbigt och varför det kan ses som fel och varför det är så viktigt med känslor. Men det får bli en annan gång.