EDÄNGS ZEBB OCH RISAN-GÅRDENS GURGLA
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2022)
>>


OJ DÅ...!

Till att börja med, en stunds eftertanke, med tanke på, dels Ella ( eurasiergirlsen ) och sen min far har visst hamnat på en minnes-sida, och jag råkar veta att där hamnar man ju om man inte är längre...han sprang visst på de gröna ängarana, eller nåt´sånt. Hur kan man göra det egentligen, om man inte finns längre...? Tids nog får jag nog svar på det, men det känns ju inte jätte-jätte-bråttom att ta reda på det. Nåväl, nog om sorger och bedrövelser, vad har hänt sedan sist då, jo, självklart höll det ju bara en vecka att uppdatera sig en gång i veckan istället för ca varannan vecka, men , det har varit lite tajt senaste tiden. Midsommar till att börja med, då vart det som vanligt Årsunda hos mattes syrra, icke att förväxla med mattes syrra i Ö-vik,där vi brukar vara i juletid, lugnt vart det, lillan skulle ju natta i god tid. Sen har matte tagit båge-kort, så dom där trevliga kvällspromenaderna med mattarna, fick bli med lill-husse, för mattarna skulle ju nött och tvunget ut och se vad hojen gick för. Och det gjorde den, dom skulle till Ulvakvarn och hamnade i Järlåsa, först hos Chivas och hans flock,där det tydligen kalasades på fika, jo jo, en annan fick vackert stanna hemma och sitta valpvakt, och sen drog mattarna vidare till mattes föräldrar, som har sommarstuga ca 3 km från Järlåsacity, fast åt helt motsatta håll från Chivas, dvs i Skyttstennäs. Efter ett par timmar, tre stycken närmare bestämt, behagade herrskapet komma hem, det ömmades visst lite var stans på deras kroppar, lagom åt dom tycker jag, om ni frågar mig. Jäkla sätt att ut och roa sig utan oss. Hur går det för lilla Orava då, jo, hon tittar och lär. Hon lekar nästan följa John med mig, särskilt ute på promenaderna. Jag har fått lära mig att stanna vid Härr Gårmans zebramålade övergångsställen, och utan att begripa varför hon gör det så stannar hon brevid mig och sätter sig i väntan på ett " Varsågod " då det är ok att gå över gatan, och går med mig över. Känns som det är jag som lär henne det mest faktiskt, t ex krafsa med bakbenen när man gjort det man ska ut på morgonrundan. Men hon är inte allt för klipsk, hon hänger mig gärna i bakhaserna på promenaderna, och då är hon så nyfiken att när jag lyfter på bakbenet är hon där med sin näsa och den är inte torr när jag är klar. Och det är mer en en gång jag råkat pinka ner henne på nosen. Undrar när hon ska lära sig lyfta på benet, för det är nog det hon studerar...! Nu är det visst bara sju veckor kvar till mattes semester...Då är ju sommaren snart över och inte lika varm och mera fördelaktigt för oss värmekänsliga varelser att hitta på saker att göra. Då är det t ex ring och koppelträning i ...just det: Vasaparken och sen ska den lille visst få gå på Valpkurs, sånt tjafs höll då inte jag på med, och inte är det något större fel på mig för det heller. Ja, jo, utseendemässigt enligt viss domare,men annars menar jag. Nu blir nog Dott glad, för denna gång blev det extra mycket att skriva. Och några utställningar har inte bokats in i almanackan ännu, hon är för liten och jag,...jag, har ingen lust just nu. ( kan ju bara inte skriva att jag är för ful ) Ha´de´gott till nästa vecka...eller nåt sånt, så hörs och störs vi, hälsningar Scrat & Orava med mattar.
P.s Fast Idar & Co hade främmande av mattarna så avstod de inte från att ha en mysig gose-stund i famnen, det är väl rart ?!
26 Juni 2009  | Länk | mitt liv som hund | 1 kommentar
Tjenare Dott...!

Här kommer en uppdatering enbart för dig, och den är dubbelt så ofta också, ja, jag brukar ju sätta mig ungefär var 14:e dag och nu sitter man här efter bara knappa veckan. Men vad ska man hitta på att skriva om då...ja, jo, lill-tjejen då, men någonstans känns det som hon tar över. Detta är ju jag och min sida, hon borde skaffa sig en egen. Vad har JAG gjort på senaste då, mest ingenting känns det som. Det har nu regnat oavbrutet i en halv evighet känns det som, så jag har mest varit inne och fostrat valp... fostrat och fostrat, mattarna tycker jag är för mesig och tålmodig. Jag låter Orrava ta min mat om hon känner för det, och det gör det lilla matvraket, hon hänger i min man, det lilla som är kvar och hon snor alla mina tuggredskap ur käften på mig utan att jag säger ifrån. Ska man vara sån? Eller ska jag morra och skälla ? Jag vet inte, för jag har aldrig varit med småttingar förut. Jag har ju sagt ifrån ett par gånger, men då tycker mattarna att det ser ut som om jag nästan skämdes för det och bad om ursäkt för det, så jag gör inte det så ofta. Jag är riktig kärring, eller vad det kallas. Annars så ramlar det på här i uppsala, matte var på jobbet en dag och får syn på Jocke och Caliber i Vasaparken. Sen hade matte tassavtryck modell leriga ända upp till armbågarna... ja,så går det när man kelar med andra eurasier än mig. Fast matte sa att det inte gjorde något, så ska ni höra hur det låter när en annan råkar vara lite lerig om tassarna och kommer in på den f d vita vardagsrumsmattan... garanterat så låter det inte " nämen det gör ingenting...! ", utan då blir det minsann ett helt annat ljud i skällan. Varför är livet så...? Hör och störs till nästa gång, hälsningar Scrat & Orrava med mattar!
15 Juni 2009  | Länk | mitt liv som hund | 1 kommentar
WANTED !

Hjälp mig någon, en liten efterlysning på en familj. Jo, dom är helmysiga, snälla, trevliga på alla sätt och vis, men...så här va, en jättetrevlig familj från norr kom på besök hos oss idag och hälsade på och med sig hade dem en mini-eurasier, absolut inget fel i detta, men jag tror dem var lite glömska, för när de tackat för sig och åkt vidare, det var då jag upptäckte det : dom hade glömt mini-eurasiern kvar hos oss. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med detta. Mattarna har ju fullt upp med mig, så jag tvivlar ju skarpt på att det ska vara så att den lille ska vara här, och därför vill jag efterlysa dessa goa men ack så glömska människor, så de kan hämta den förbisedda krabaten. Sen struntar väl jag i att mattarna påstår att den lille faktiskt är hitkommen för att stanna...Måste vara något " big misstake " här känns det som. Jag menar, finns det någon annan än jag här på jorden ? Jag har inget emot henne, tvärtom, en riktig kalaspingla, men...äch, hon får väl stanna då, men på mina villkor ,va. Visst är hon söt ändå ?! Ha´de till nästa gång, hälsningar Scrat med mattar.
7 Juni 2009  | Länk | mitt liv som hund | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Scrat och Orava edeängs zebb Risan gårdens Gurgla                                             Skaffa en gratis hemsida