Att ibland får man en melodi, en strof eller något annat stycke i huvudet som inte vill släppa taget. Har i flera veckors tid gått runt med en dikt av Nils Ferlin i skallen. Fråga mig inte varför - den bara poppade upp och så har den blivit kvar - märkligt det där. Nåja, här kommer den - kanske den kan flytta över till någons annan skalle en stund så jag får lite julefrid :-)
Varför har hästar så sorgsna ögon
bruna och aldrig blå
stora, stora arbetshästar
vem vet vad de tänker på ?
Kompisens grannes nordsvenskar - visst är dom fina