Startsidan Blogg Fotoalbum Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
November (2021)
>>


Recension - "En vacker dag lämnar jag honom" av Maria Blomqvist

150102

Ett nytt bokklubbsår! Välkomna hem till Sofie på bokklubbsmys en av de första kvällarna på det nya året!

Protokollförare: G

I vanlig ordning välkomnades vi med varm famn. Denna kväll var även Felicia med till vår stora förtjusning. Malin kunde tyvärr inte vara med pga planeringsmiss. Bubbel, snacks, ost och kex serverades till soffmyset. Till huvudrätt fick vi en delikat fläskfilégryta med pasta och sallad. Fudgetårtan till efterrätt var inte att leka med. Yummy! Nu till boken...

"Jag väntade på och längtade efter att han skulle lämna mig. För om han själv gick sin väg skulle jag slippa slå mig lös från honom, från oss och från vårt gemensamma liv. Eller tänk om han rentav skulle dö en helt förbjuden tanke.

Det här är min berättelse om hur det var att leva i en kraftfull, livsfarlig passion där kasten mellan kärlek, åtrå och hopp och djup förtvivlan gjorde att jag tappade greppet om mig själv. Men även om mina barn. Den man som från första stund gick rakt in i mitt sinne, krävde full uppmärksamhet och aldrig lämnade mig i fred blev en del av mitt liv. Under en alltför lång tid. Det onormala blev normalt.

Det här är också berättelsen om att jag till slut insåg att jag höll på att bli som han. Då fanns bara en väg ut och det var bort. Bort från honom. En dag kom polisen och hämtade honom efter min första, och enda, anmälan. Det var då mitt riktiga liv började. Men det var också då mina vänner vände mig ryggen. Hon ljuger! En sådan trevlig karl kan inte ha gjort det hon säger.

Boken "En vacker dag" beskriver "50 nyanser av honom" fast på riktigt, en mix av passion, våld, sex och kärlek i en livsfarlig blandning och ett liv som snurrade på, där kasten mellan passion och våld var som att leva i ett nät av motstridiga känslor. Den utgår från dagboksanteckningar och polisförhör, och innehåller även en studiedel och en faktadel."

Kaka: Viktigt ämne men dålig bok. What´s the fuss about "hen"? Konstigt att gå ut med sitt riktiga namn och alla andra i boken är anonyma.
Betyg: 1,75

Ikis: Jag fick tyvärr ingen känsla för författarinnan. Boken var dessutom dåligt redigerad. Samma kapitel dök upp två ggr under två olika datum. Platt fall. Varför hoppar hon mellan att kalla honom "Erik" och "Mannen"?
Betyg: 1,75

Jenni: Skulle ha kunnat vara en intressant bok då det är ett viktigt ämne. Men hon lyckas inte förmedla känslan hon är ute efter. Det märks att hon inte är en van författarinna.
Betyg: 1,75

Sofie: Skulle ha kunnat passa mig men det är för lite beskrivningar. T ex saknar jag skildringar av de bra dagarna. Hur såg de ut? Det hade kunnat ge en bättre förståelse för författarinnan.
Betyg: 2,5

Gunsan: Dåligt och rörigt skriven. Inkonsekvent med namn och anonymitet. "Hen" bara på en person. Jag saknade också beskrivningar av de bra dagarna/perioderna. Svårt att sympatisera med författarinnan. Ett plus ändå att boken var snabbläst.
Betyg: 1,5

Malins betyg: 2,25

Medelbetyg: 1,92
1 Januari 2015  | Länk | Bokklubben | 0 kommentar
Recension - "I kroppen min" (resan mot livets slut och alltings början/vägsjäl) av Kristian Gidlund

141121

Mitt i mörkaste hösten samlades vi i värmen kring alla ljus hemma hos Malin för ännu en härlig bokafton. Där bjöds vi på baconlindade dadlar och lite annat gott, givetvis åtföljt av härligt bubbel. Efter att ha avnjutit middagen - gott-och-blandat-plock i pitabröd samt grädde med blåbär och fras - kom vi så småningom in på aftonens bokval. Vi blev dock ganska snart varse att hälften av skaran hade läst den första utgåvan (den som var tänkt att vi alla skulle läsa) medan vi andra hade läst den andra utgåvan (och alltså inte den som var tänkt att vi skulle läsa).
Vi kom även fram till att det är svårt att sätta betyg på någons död och bestämde oss därför för att inte sätta något betyg på böckerna.

"I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början"

"Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor. Men det började långt innan dess. Så klart. Jag ska försöka berätta. Jag ska försöka.

Och redan där misslyckas jag. Har skrivit och raderat alldeles för länge nu. Det här är nog en självisk bok. Skapad av mig själv. För mig själv. Och om du vill läsa får du gärna göra det. Men det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Som jag måste leva med. Jag hade tänkt berätta hur allt började, hur jag har tänkt sedan den där torsdagen. Jag hade tänkt berätta om vilka känslor som har osat, fräst och dundrat inom mig. Men jag orkar inte vara saklig. Inte vara föredömligt dramaturgisk i berättandet. Inte nu. Kanske senare.

Men det finns något som jag måste berätta. Och om det upprör någon att det var på det här viset som ni fick reda på det, så är jag ledsen för det. Förlåt. Men ingen är mer upprörd över det här än jag. Jag lovar. Det finns något som jag måste berätta. Jag har cancer.

Allting har förändrats. I morgon börjar min cellgiftsbehandling. Och den där torsdagen åt jag mina pannkakor kalla."

"I kroppen min: vägsjäl"

"Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä."

Efter den hyllade debutboken I kroppen min kommer nu Kristian Gidlunds avslutande texter från bloggen med samma namn. Texterna återspeglar Kristians tankar och känslor under de sista sju månaderna av hans liv. Boken innehåller också Emma Svenssons bilder från fotoutställningen om Kristian Gidlund.

Han hade ett sjömanshjärta i sitt bröst. Han sökte äventyret. Han älskade livet. Kristian Gidlund, författaren, journalisten och musikern avled den 17 september 2013. Han blev 29 år gammal."

Ikis (första utgåvan): Jag valde boken för att jag följde, och berördes av, Kristians blogg under den sista tiden av hans liv. Gillade boken starkt! Lyssnade på sommarpratet och fastnade redan då för "Brevet till det barn jag aldrig kommer att få". Så sorgligt! Kristians historia ger perspektiv och är en påminnelse om vikten av att leva här och nu.

Jenni (första utgåvan): Fascinerande att han orkar skriva som han gör när han är döende. Vackert språk, originellt med ovanliga meningsbyggnader! Drömmer om det liv han inte får uppleva. Såg det som sin makt att få sin röst hörd och talar kanske också för dem som befinner sig i liknande situationer.

Guggu (andra utgåvan): Jag läste ju andra utgåvan. Bara brorsans inledning fick mig att bryta ihop. Tog mig tårögd igenom första sidan och sedan bara löpte det på. Fantastisk bok som ger perspektiv på livet! Hemskt att folk kan komma med så sjuka kommentarer men också härligt att se vilket fint stöd han fick av många.

Malin (andra utgåvan): Håller med G! Grät floder redan under brorsans intro. Trodde inte att jag skulle orka fortsätta läsa. Mycket tilltalande språk med många metaforer. Fick inte riktigt grepp om helheten men ger ändå perspektiv på livet!

Karin (andra utgåvan): Kristian berör med sin historia. Starkt skrivet! Lite svårt att hänga med ibland men det fick ju sin förklaring i att det finns en första utgåva.
1 Januari 2015  | Länk | Bokklubben | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & malin fornander                                             Skaffa en gratis hemsida