Blev påmind om det här av några bussiga kamrater i går. Tänkte jag kunde glädja några fler med den här historien.
För ett par år sedan dök det upp en kille i 40-årsåldern nere på ridskolan. Han var snyggt klädd i kritvit träningsoverall, snygg, proper. Han ville anmäla sin 9- åriga dotter till ridskola. Det här var i början på sommaren, så jag skrev upp henne till höstterminen, tog namn, adress, tele och födelsenummer.
Några timmar senare ringer mannen och frågar: känner du till någon som kör med häst och vagn och som är intresserad av att köpa en gammal fin hästvagn?
Jag: - Ja om det hade varit en ponnyvagn så kunde jag varit intresserad.
Han: - Det är en ponnyvagn! Det är nämligen så här: Min svärfar har just gått bort, jag är nere i Skåne och hjälper till att röja upp och sälja alla grejor som finns på gården. Han har drivit en camping, hade några ponnyer, vagnar, sadlar, träns, säkerhetsvästar mm mm. Du kan få köpa allt till ett vettigt pris! Inga ponnyer, de finns inte kvar.
Jag: - Det låter intressant. Vad kostar de olika prylarna?
Han: - Min svärfar var en ordningens man, det finns säkert kvitton på allt, jag kollar och ringer igen.
Dagen efter:
Han: - Jajamensan, det fanns kvitton. Sadlarna nypris 5000:-st, vagnen nypris 20.000:- resten vet jag inte, det får du med ändå, vad säger du om 5000:- för alltihop?
Jag (upprymd, vilken affär!): - Ja, det låter bra, jag köper det.
Han: - Jag åker ner till Skåne nu, (torsdag) tar med mig grejerna på måndag och kommer ut till stallet.
Dagen efter
Han ringer: - Du, jag får inte med mig grejerna hem, måste betala för det säger de andra giriga släktingarna! Du känner ju inte mej, jag förstår om du inte vill sätta in pengar på mitt konto, MEN på mitt barns heder lovar jag dig att jag inte är oärlig! Skulle jag blåsa nån skulle jag inte göra det för ynka 5000:-eller hur? (skrattar trevligt).
Jag ringer banken, frågar min kontakt där som också håller på med hästar, vad hon tycker.
Hon säger: - Gör det, det skulle jag gjort, man kan ju inte misstänka alla människor här i världen!
Jag: - OK, sätt över pengarna på hans konto
Måndag:
Ingen vagn eller man dyker upp.
Jag ringer: - Var är du?
Han: - BER SÅ MYCKET om ursäkt släpkärran krånglar, kommer imorgon.
Tisdag:
Han (efter att jag ringt typ 100 ggr): - Sa jag i dag?, menade iaf till helgen.
Helgen:
Han (efter jag ringt typ 100 ggr) - Fel på bilen, sorry
Veckan därpå:
Han (irriterat) Men jag har ju sagt att jag kommer när jag lagat bilen!!!
Ytterligare en vecka senare, och ytterligare en vecka senare, och ytterl….
Jag: - Nu har jag kontaktat polisen och jag har kontaktat Corren. Dom tycker ju att såna här historier är lite roliga att skriva om!
Han: - Nej! Tänk på mitt barn! Du skulle krossa henne fullständigt om det blev skriverier om hennes pappa, hon har haft en tuff uppväxt ändå! ???!!!???
Jag: - Men för i abcdefgh se till att betala tillbaka pengarna eller kom hit med grejerna! NUUUU!!!!
Han: - Kom till busshållplatsen i Ljungsbro, så får du pengarna.
Jag: tror inte en sekund på att jag ska få några pengar – men tar med mig Janne och åker dit. Och – mannen kommer dit(!) får syn på Janne , slänger in pengarna i bilen och springer därifrån!
Jag ringer upp honom och frågar: - Du, jag är nyfiken, fanns det överhuvudtaget någon vagn någon gång?
Han: - Nej, jag behövde snabba pengar.
Tips till alla er bedragare därute:
Lämna aldrig ditt telefonnummer, kontonummer på banken eller ditt barns personnummer om du tänker blåsa någon på pengar!