Kul vecka!

Lotta & Ciwi är numera med i en av "utmanargrupperna" till landslagstruppen i dressyr. De har därmed fått förmånen att få rida med på de regelbundna förbundsträningar som hålls på olika platser i landet.

Första träningen för Ciwis del var nu i veckan, onsdag o torsdag på Eriksberg i Katrineholm och för Lussan Nathorst.

Jag var med och lyssnade och tittade och det var mycket inspirerande! Det är så himla nyttigt och lärorikt att titta på andra instruktörer och elever, finns massor med nya spännande övningar och idéer som man kan "knycka" :) Ett kul minne för Lotta, denna första Lussanträning, är att Ciwi för första gången klarade att göra 15 byten i varje! Den magiska gränsen för att kunna starta Grand Prix!

Nöjd ryttare & häst efter första ridpasset.

Lite Kuriosa:

Jag red en gång i tiden en hingst som hette Chirac 611. Han ägdes av en man vid namn Sam Poarp.

Jag red, utbildade och tävlade Chirac från 3 års ålder upp till han var 9 år och då gick han S:t George. Han var en fantastiskt fin häst och vi var placerade på alla tävlingar som vi ställde upp i!

Jag & Chirac på tävlingar i Flyinge, intervjuas av Åsa Stibner som numera jobbar på TV4. 

Ridsportförbundet letade då (1985) efter en ny häst till Lussan Nathorst och fick nys om att Chirac fanns. De förhandlade med Chiracs ägare och så småningom blev Lussan Chiracs nya ryttare.

Naturligtvis mycket tråkigt för mig, men jag hade ju inte alls samma erfarenhet som Lussan, som redan då var etablerad i världseliten.

Som kompensation för allt arbete jag lagt ner på Chirac så fick jag ett sto, med föl vid sidan, av Sam Poarp.

Den lilla fölungen, som bara var en vecka när hon kom hem till oss, var Camomill eller "Millan" som hon kallades. Millans pappa var Chirac och hennes mamma hette Candida och var efter Cosmos xx.

Underbara Millan

Vi har genom årens lopp fått flera avkommor från Millan och en av dem är Ciwi!
På något vis så känns det som att cirkeln är sluten...

Millan finns inte kvar längre, men två av hennes avkommor har vi kvar. Förutom Ciwi så har vi även Camelia, 5år, e. Danone.

Camelia, inte helt olik sin mor...

ha det bra

Christine

Våran fina lilla stallkatt Filippa har varit försvunnen i ungefär en vecka. Samtidigt som hon försvann så kom hennes bror Filip hem hoppandes på tre ben. Veterinären har kollat hans ben och konstaterat att inget är brutet och det finns heller inget sår. Troligtvis har han fått en rejäl stukning och den kommer att läka ut av sig själv så småningom.

I dag hittade vi Filippa död när vi drog fram vagnen med dressyrstaketen. Hon har krupit in därunder och dött och anledningen till det vet vi inte. Katter (och även andra djur) gör så, de går undan och gömmer sig när de känner att det är dags att dö.

Filip och Filippa för ca ett år sedan

De båda katterna, som var kullsyskon (och dessutom var deras föräldrar kullsyskon...!) har växt upp ihop och var mer eller mindre oskiljaktliga. De har varit med oss i Rappestad ända sen starten 1996 när vi (fam Esping) tog över ridskolan.

Vi får väl försöka hitta en ny kattflicka till Filip nu. Någon som vet om några kattungar som letar nytt hem?

Hoppas vi ses på ridskolan i helgen - vi har ponnydressyrtävlingar och alla är välkomna ner för att titta!

Christine