Ge mig nåt som känns...
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


September...

----> vi har avslutat sagan nu <3

R.I.P Min ängel...
för all framtid och everytime n´ everyday in my heart I carry you <3 <3 <3


I ett ljust minne evigt bevarad :)

Sov gott min vän
2 September 2009  | Länk | Classic | 1 kommentar
Far and away

Det är konstigt att dom går med på det där, hästarna...
I detta ruskande fordon och färdas så många mil...

Ok done...
Vet inte hur det känns riktigt.
Det känns liksom ingenting. Bedövat på nå vis.
Det är väl sånt som sker rent automatiskt, i ren överlevnadsinstinkt.
Jag är expert på att blockera saker, det har jag vetat länge...
Men jag känner mig mest tom.
Extremt trött är jag däremot.
Skulle inte ha nåt emot att ta en stes eller två och bara gå o lägga mig hemma i sängen igen.
Men så är det ju såklart inte.
Är på jobbet som vanligt...
Jag orkar inte räkna alla mil som spenderades bakom ratten igår.
Men nu är det gjort.

Medvetet eller omedvetet känns det som att jag börjar lägga locket på.
Svår känsla att beskriva, det känns bara som att jag är färdig med det jag ska göra snart.
Soon its over...
Vet inte varför men det är nåt som sitter i ryggraden.
Jag vet det bara.
Men jag är fine med det.
Nu vill jag bara andas.
Bara ligga tätt tätt jätte nära o bara andas.
Det är det enda jag vill just nu.
Allt annat känns liksom bara kallt.

Hon trippade ändå omkring där ute i sin lilla hage och kollade in omgivningen ordentligt. Hon verkar lugn. Det blir bäst så här.
Bäst för henne, bäst för mig.
Det gick inte att gå miste om hur lycklig familjen blev att äntligen få ha henne där.
Hon får det bra där.
12år...
Det känns.

Nästa gång jag ser henne ska jag pussa henne på nosen,
jätte länge :)

aaaahopp
Bara ner o jobba igen då.

/.
20 December 2008  | Länk | Classic | 1 kommentar
Hon är mitt allt

Men man kommer till gränser då man inser att det inte fungerar längre.
12år nästa år.... Hjärtat skriker och själen gör ont.
Men det går inte längre nu.
Mitt dåliga samvete tar död på mig. Måste lösa det här så snart det går.
När jag ser henne så skulle göra vad som helst, jag skulle verkligen göra vad som helst. Men det går inte. Jag orkar inte. Det finns ingenstans att hämta energin ifrån. Jag hatar att lämna henne ute i mörkret, jag hatar att inte vara hos henne varje dag.
Hon behöver kärlek, hon behöver nån som bryr sig.
Jag är inte tillräcklig längre helt enkelt.
Jag kan inte ge henne det som jag vill ge henne.
Hon behöver nån som behöver henne. Jag gör inte det längre, ärligt.
Vi har hållt ihop länge. Våra vägar skiljs åt, våra världar är för olika.
Vi lever helt enkelt inte samma liv längre. Det händer en hel del på 10år ^^
Hon är bortprioriterad, utestängd, blöt om fötterna och ensam...

Med höga förväntningar och kärvänliga puffar möter hon mig varje gång.
Jag klappar henne, ger morot och ställer ut henne igen.
Vad är det för nåt?
Det syns i ögonen på henne att hon verkligen längtar efter att göra saker.
Men jag hinner inte.
Efter en ridtur har hon det där lugnet i blicken som både får mig o henne att må tusen gånger bättre.
Hon är riktigt arbetsvillig och positiv just nu. Hon gör alltid sitt allra bästa för göra det jag ber henne om. Det enda hon får tillbaka är en kall hand som säger att du måste klara dig själv.
Det gör ont. Det gör jävulskt ont.
Hon har inte bett om att få komma hit. Jag frågade aldrig om hon ville följa med.
Under alla år har jag skjutsat runt henne till olika personer och separerat henne från sina vänner. Flera gånger. Hon säger inte nej. Hon protesterar inte. Hon ser mig i ögonen och tänker "ok, jag gör det för att du ber mig om det."

Nu är jag där igen. Letar med ljus och lykta efter någon vänlig själ som vill och kan hand om henne. Men jag vill inte att hon ska flytta nå mera.
Jag vill bo på landet, och jag vill ha henne hemma hos mig. Så är det.
Det händer inte. Det kommer inte o hända heller, det vet jag.
Drömma kan jag få göra, det får man. Men bara till en viss gräns.
Gränsen är nådd nu.
Jag går inte längre. Jag måste få ett slut på det här nu.
Ett hittills uppmuntrande telefonsamtal har tänt ett ljus i detta mörker.
Jag känner igen honom, jag känner igen stället. Hon har varit där, jag har varit där. Han är bra människa. Jag håller en tumme eller två *hålla tumme*

Menh...va lessen jag blev nu :/
7 December 2008  | Länk | Classic | 1 kommentar
kärlek

5 veckor... Det går fort.
Jag kan räkna gångerna på min egna hand som jag har testat att begära nånting av henne. Om man tänker tillbaka bara 4veckor när jag tog in henne på banan bara 10min och sen nu fram till ikväll, så är hon över alla förväntningar. Kraven är låga men hon sköter sig alldeles utmärkt. Mer än så här kan jag absolut inte kräva av henne i dagens läge. Hon kämpar på, är glad framåt och extremt positiv.
Dom sekunder det fungerar utan några som helst bekymmer känns det som att hon inte ens har vart borta. Iallafall inte ett år ^^
Med tanke på att hon har gått omkring i typ ett år o inte gjort ett dugg, nästan iallafall, och sen kommer hon tillbaka till mig ;0)
Hon är arbetsvillig och verkligen försöker göra allt som jag ber henne om.
Det bästa är väl hon behöver ju inte lära sig igen, bara friska upp minnet lite. Hon vet ju vad jag menar iallafall. Kroppsmässigt är det stor skillnad bara under den här tiden, så... Ge mig 4 veckor till, sen kan vi nog göra lite mer roliga saker xD

Det verkar inte bekomma henne särskilt mycket att bo utomhus. Hon verkar ta det mycket bättre än vad jag vågade hoppas på. Hittills iallafall. Får se hur den här vintern tänker bli. Jag hoppas som vanligt på inge snö xD

Jag är glad att hon är tillbaka. Jag behöver ha henne... Även om det krånglar till saker o ting ofta. Jag behöver bara påminna mig själv om det ibland, med jämna mellanrum. Jag tänker på ett helt annat sätt när jag är med henne, än när jag är utan henne. Att försöka få iväg henne på nåt vis finns inte i mitt huvud när jag har henne vid min sida. Det är sant. Det har alltid vart så, bara det att man måste stänga av sånt ibland. Men då är det återigen så att man gör sönder lite. Alltid.

Det finns andra saker som lappar ihop trasiga själar som tur är. Men sen om man kan sätta alla läkande saker på samma ställe, eller iallafall i närheten av varandra, eller iallafall inte så långt ifrån. Då kan det inte bli mycket bättre.
Jag lär mig fortfarande. Man blir nog aldrig fullärd.
Det dyker upp nya saker hela tiden som jag inte haft en tanke på innan.
Men det är bra. Det är riktigt bra.
Min själ som är expert på att bli uttråkad när allt ser likadant ut hela tiden xD
Jag är tacksam, hela tiden.
Evigt tacksam, precis hela tiden <3

12 Oktober 2008  | Länk | Classic | 1 kommentar
Ibland händer det saker

...som får en att tänka ganska mycket.
Hon är mitt allt. Det var ett tag sen nu. Det är väldigt längesen, är det.
Hon känner mig, hon vet redan. Och hon förstår...
Mitt dåliga samvete plågar mig som f*n.
Men det hjälper inte. Jag går åt ett håll. Spelar ingen roll vem som försöker stoppa mig. Jag vet inte ens om jag vill att någon ska göra det...
Jag kanske är väl egotrippad, men jag försöker bara skydda mig själv.
Till vilket pris som helst? Ja tydligen...
Ibland vet jag inte vad som är viktigt längre.
Det som var viktigt förrut är inte viktigt längre.
Om hon var viktigast så hade det inte funnits nåt annat alternativ.
Hon har det bra där. Jag har det bra nu, så bra jag kan.
Det blir inte bättre än så här. Jag vet vad jag vill.
I got my ticket to heaven, och jag vaktar den med mitt liv.

Ibland träffar man folk som får en att tänka om både en och två gånger.
Det finns inte många såna. Men dom finns. När man träffar såna människor ska man hålla hårt i dom. Så länge man kan. Förr eller senare så är dom borta, dom också, precis som alla andra. Man lär sig uppskatta saker och ting medans dom är.
Man lever bara en gång. Man har en chans. När man sitter på altesheim och är 80år så kan man inte ångra sig. Det måste finnas en miljon gamlingar som sitter och undrar fortfarande varför dom inte gick till vänster istället för till höger. Jag vill inte bli som dom. Min hjärna säger håll till höger, hjärtat säger vänster. Följ hjärtat, då blir det bra brukar folk säga. Krig i hjärta o hjärna, det har jag alltid sagt.

Jag har alltid följt med dit livets gång har tagit mig. Det får vara nog med svansandet nu. Jag vill bestämma själv. Det svåra är att ta sig ur det hamsterhjul som rotat sig. Allra svårast är att riva upp en själ som rotat sig. En själ som aldrig tidigare haft rötter nånstans. Jag är hemma här. Eskilstuna har alltid varit hemma, Eskilstuna kommer alltid vara hemma. Jag har aldrig förstått varför och kommer förmodligen inte få veta det heller.
BERLIN, Berlin Berlin Berlin.Det känns som jag kommer hem varje gång, fast på ett helt annat sätt. Allt är nytt. Allt är äventyr. Allt är spännande. Nästan lite skrämmande. Vilse i Berlin... Jag är inte ute efter att rota mig där. Jag vill bara, vara där. Jag har aldrig dragit för att jag vill. Jag har alltid flytt i panik, för att det inte funnits någon annan utväg. Så är det inte, inte nu längre.
OM jag sticker nu så är det för att jag verkligen vill.
Jag flyr inte. Jag är inte rädd. Jag kommer komma tillbaka.
Det känns bara som att jag måste göra den här grejjen. Det är nåt jag måste ta reda på.

Det är bara en sak, förut var det två. Nu är det en...
Hon kan inte följa med. Det går inte. Jag kan inte utsätta henne för det.
Hon kan inte välja, även om hon kanske skulle kunnat välja, skulle jag inte utsätta henne för resan.
Vad kommer hända med henne nu?
Jag lämnar henne inte åt ödet, det skulle jag inte göra.
11år... Det är lång tid. Det är dags att släppa taget.
Nån gång måste man släppa taget.
Hon har alltid störst plats i mitt hjärta, jag lyfter bara min hand.
Mitt vakande öga släpper henne inte med blicken, men jag måste göra det här.
Hon förstår, hon vet.
Hon ser rakt in i mitt hjärta, som om hon tänker
"... lugna dig lilla människa, jag ska ingenstans"
Vi har gått igenom så mycket, både roliga och tråkiga saker...
Ibland måste man bryta bara. Ingen försvinner, men ändå...
30min-->90mil såklart det känns. Det smärtar, det gör ont.
Det är klart det gör ont, det ska göra ont.

Hon har alltid funnits för mig. Hon har aldrig sagt nej.
Hon har aldrig kunnat heller. Hon har aldrig blivit tillfrågad.
Hur ska hon kunna svara?? Jag ser på henne, hon är lycklig.
Jag är lycklig, jag tror att jag är lycklig.
Jag tror inte jag har varit det förut. Inte utan att känna mig tvingad till det.

Jag är fri. Fri från mina egna gränser. Jag klarar det inte själv,
det har jag aldrig gjort. Men jag är stark nog att starta resan på egen hand.
Precis som förut. men en sak är inte densamma.
Jag är inte trasig. Jag är hel.

All you need is a ticket to heaven XD
1 Maj 2008  | Länk | Classic | 0 kommentar
Kärt återseende

Ikväll har jag vart och pussat på hästen :0)
Jag trodde inte att man kunde sakna nån så mycket. Hon ser väldigt förvånad ut när jag kommer och hälsar på. Precis som om hon tror att hon ser i syne. Men hon blir glad när hon ser mig iallafall =0)
Hon verkar trivas där. Hon är så fin. Dom verkar trivas ihop hon och lilltjejen, det är bra. Det är så skönt att det fungerar emellan dom.
Nu var det första gången som det kändes bra när jag åkte därifrån. Innan har det vart så svårt att åka ifrån henne. Men hon har det bra där. Det ska vara så nu.

Har faktiskt vart ute och sprungit en sväng på isen idag. Halt och slaskigt men det går. Voltaren funkar, det gör mindre ont, så det är väl bara att bita ihop. Känns som jag har lunkat i flera veckor nu men det är ju typ bara en vecka... Tiden går så fort ibland och så otroligt långsamt ibland. När jag tänkte på att jag inte vart uppe hos Classic sen i september så blev det lite hjärtskärande och så där. Men nu har jag ju vart där, så nu känns det bättre.
Men jag blir lite lessen när jag tänker på att jag säkert inte hinner dit nå mer iår. Så det får jag fixa på nåt sätt. Vill ju se henne innan jul så att hon kan få sin julklapp =0)
Hon är den enda som får julklapp av mig, för hon är sötast :0) Annars köper jag aldrig julklappar eftersom jag hatar julen.

Förrsten så har jag trott hela dagen att det är första advent. Jag sa det till en tant imorse och hon blev jätte glad och sa "jahaa" Haha stackars tant. Hon måste ju ha blivit ännu mer förvirrad än vad hon redan är. Man kan ju verkligen lura i dom vadsomhelst. Det är illa egentligen.

Ja just ja! Jag har ju faktiskt kraschat en lampa idag. Är väl klumpig eller för bred om arslet eller nåt. På 7,5år har det aldrig hänt, så nån gång ska väl vara den första. Grejjen med såna där gamla folk är ju att deras saker är så gamla att det inte finns att få tag i nya som ser likadana ut. Det blir intressant och se hur man löser det där. Jag hörde om nån vas som gick sönder nångång för längesen men jag vet inte vad dom gjorde då.

Jahaa nu blev jag ju hungrig såklart. Alltid mitt i natten. Man ska inte äta mitt i natten, det är inge bra.
Så jag sitter snällt här och väntar på frukosten =0)

Gonatt alla ni som tänker sova
26 November 2007  | Länk | Classic | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Matze !                                             Skaffa en gratis hemsida