|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Januari (2020) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (25) |
|
| (20) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (10) |
|
| (14) |
|
| (14) |
|
| (13) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (11) |
|
| (17) |
|
| (28) |
|
| (22) |
|
|
|
| (11) |
|
| (12) |
|
| (6) |
|
| (47) |
|
| (1) |
|
| (32) |
|
| (30) |
|
| (16) |
|
| (8) |
|
| (26) |
|
| (20) |
|
| (6) |
|
| (32) |
|
| (9) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 256 |
| Kommentarer: 53 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Varför?
Jag är totalt utmattad.
Varför?
Varför kan hon inte bara lämna mig ifred?
Det är det enda jag vill. Allt jag nånsin har begärt.
Lämna mig ifred.
Jag har mått sååå bra den senaste tiden.
Nu frågar jag mig... VARFÖR svarade jag i telefon???
Jag brukar inte göra det. Det finns inte i mitt huvud.
VARFÖR den här gången??
Förra gången var det inte likadant. Jag mådde inte dåligt.
Jag kände ingenting. Varken buh eller bäh. Absolut ingenting.
Kunde det inte få vara så?
Varför kan hon inte lämna mig ifred?
En timme... Det tar en timme för henne att knäcka mig, totalt.
4 år (nästan 4 år) har jag lyckats gömma mig. Lagat det som varit trasigt. Alldeles själv, utan hjälp. Allt känns som bortkastat.
Jag känner mig hittad, haunted, jag kan inte gömma mig längre.
Kan inte andas. Vart tar jag vägen den här gången?
Jag vill inte mera nu. Jag klarar inte av den här grejjen en gång till.
Jag har skrikit, jag har förklarat, jag flytt, jag har skrikit, jag har förklarat och jag har rymt. Varför? Varför är det ingen som förstår?
Jag är extremt utmattad.
Haunted in my my dreams, när jag är vaken, inne i mitt huvud.
Jag kommer inte undan. Jag kan inte gömma mig längre.
Varför svarade jag i telefon??? Varför???
Jag ångrar mig. Jag kommer ångra mig resten av mitt liv.
Igår var jag två sekunder ifrån att göra nånting rikigt jävla dumt. Det värsta jag kan göra. Utan tvekan det värsta jag någonsin skulle kunna göra.
Men jag gjorde inte. Jag tackar mig själv idag. Jag tackade mig själv inatt.
Jag tackar den som uppfann stesolid. Det är sant.
Det är inget underverk, det är en hjälp. En hjälp när det inte finns nån annan utväg.
Det får mig inte att må bättre. Men jag kan överleva.
Är det det jag vill? Nej. Men det sista jag vill är att göra en annan människa lessen,
Nånting säger mig att det är nån som kommer bli väldigt lessen om jag ger upp nu. Men jag orkar inte. Jag orkar inte.
Jag kan inte gå igenom det här igen.
Jag vill inte härifrån. Jag fixar inte att starta om på nytt igen.
Men jag kan inte vara här.
Vart fan ska jag ta vägen nånstans den här gången?
Det finns liksom no way out.
Jag vet...
Det går över.
Det går alltid över.
Men hur länge?
Hur länge?
Jag tänker inte göra om det. Jag tänker inte göra om det.
Det finns inte en risk att jag gör om det.
Om det händer igen, vad händer med mig då?
Jag har hela tiden haft en trygghet här inne, hemma.
Den är totalt bortblåst. Känns som att det finns varken dörrar eller fönster.
Jag vet varför jag gjorde det.
Jag lyfte luren. Det gör henne lyckligt. Hon mår skit, jag vet det. Jag är så jävla medveten. Vem vad gör det med mig? Jag kan inte hantera att en annan människa mår dåligt pga mig. Det spelar ingen roll vem det är.
I can´t handle it...
Men hur mycket ska jag tortera mig själv? Det är ren tortyr.
Jag skakar, jag kan inte andas, det gör ont, det gör djävulskt ont.
Ta bort mig härifrån.
Jag vill inte vara med nå mera nu. Jag vill verkligen inte vara med nå mera.
Varför förstår hon inte?
Om hon säger att hon bryr sig. Varför utsätter hon mig för det här?
Hon kommer ta livet av mig. Hon kommer fan ta livet av mig.
Jag vet inte om jag ska säga tack, för jag är inte kapabel till att göra det själv.
Jag kan inte. Det går inte.
Jag har inte kunnat göra det förrut. Och jag kan inte göra det nu heller.
Jag är för vek. Totalt jävla klen. I´m hiding. Det enda jag kan är att gömma mig.
Men när det inte går längre. Vad ska jag göra då?
Det enda jag vill är att hon ska lämna mig ifred.
Snälla, lämna mig ifred.
Jag kan inte hantera det här.
Jag vet fan inte hur jag ska ta mig ur det här.
Jag har ett jobb o sköta, nej jag har två...
Helvete.
Jag hade mitt liv.
På nåt underligt sätt kunde jag se nån form av framtid.
Varför vill hon ta det ifrån mig?
I hela mitt liv så har hon försökt ta ifrån mig det som jag älskar mest. Alltid.
Allt som jag har velat har vart hennes värsta mardröm.
Ingenting har förändrats. Ingenting.
Haunted. Ständigt jagad. Varför gör hon så här?
Varför förstår hon inte? Varför kunde hon inte lämna mig ifred?
Jag är livrädd. Det är vad jag är det.
Totalt vettskrämd för vad som kommer hända nu.
Jag måste härifrån. För första gången sen jag klev in i den här lägenheten så slår det mig att jag inte kan vara här längre. Det här är inte safe. Jag kan inte gömma mig här längre. Allt som jag har byggt upp. Allt som har kämpat mig igenom, känns raserat. Jag hade skapat värld. Min egen värld. Min egen tillvaro, som jag vill ha den. Det tar en henne EN TIMME att rasera den.
Hur kunde jag låta henne göra det? Jag tänkte inte. Jag vill inte göra nån illa. Inte ens den som jag hatar mest. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte bryr mig om hon lever eller dör. Jag trodde jag aldrig skulle önska livet ur nån. Det kanske jag inte gör heller. Men så nära man kan komma iallafall.
I´m in pain. Då gör man vad som helst för att det ska gå över. Säger vad som helst....
Jag vette fan om det är nån som kan hjälpa mig den här gången.
Jag kan iallafall inte göra det själv.
Det finns inte en möjlighet att jag kan göra själv.
Inte en gång till.
Jag är livrädd för som kommer hända nu........................................................
|
|
27 Juli 2008
| Länk
| Haunted
| 1 kommentar
|
 |
|
