Ge mig nåt som känns...
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Det finns bara en av dig och det är du

Ok... För en vecka sen såg mitt liv en aning annorlunda ut. Eller det såg nog likadant ut. Men jag tänkte en hel del annorlunda mot vad jag gör nu.
Jag har ändå bara varit hemma 4dgr sen jag kom tillbaka hit.
Känns som en vecka eller tre. Eller så känns det som jag kom hem igår.
Nä det gör det inte, för jag jobbade igår.
Jag jobbar iofs nu också men det är inte en kotte på gymmet så jag fuskar lite.

Jag kan inte bestämma mig om jag saknar Berlin eller inte.
Jag vill verkligen inte vara här. Berlin är Mekka, hemma.
Men med tanke på att förra helgen mest kan beskrivas som en mardröm så vet jag inte längre. Jag är rädd för att åka tillbaka dit. Eller det är jag nog inte. Jag är nog mest rädd för möta känslorna som ilat sig fast djupt inne i benmärgen sen sist.
Nu känner jag mig rätt ok. Med tanke på att jag var med om världhistoriens värsta resa med allt vad det nu innebär, kan hjärnan nästan slå ifrån sig allt som har med Berlin att göra just nu.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag har seriöst aldrig vart så rädd i hela mitt liv.
Just idag för en vecka sen kunde livet som det kändes just då inte bli bättre.
4dgr utan jobb --> Berlin --> Pulp Mansion --> bara få komma hem....
Vilket 24tim senare visade sig bli den värsta dagen i mitt liv.
Jag har nog aldrig varit så nära att förlora det som älskar mest över allt annat.
Även om det är typ det enda jag har att erfara av det här kära jordelivet..
Loosing. Jag trodde jag hade lärt mig det där. Jag trodde jag kunde hantera det, som så många andra gånger förrut. Jag vet ju det. Han är inget undantag, han kommer försvinna han också.
Jag var själsligt död, jag menar det. I flera minuter.
Jag trodde jag hade kännt det förrut... Oro, förlust, panik, maktlöshet (livrädd räcker inte)
Det har jag också, många gånger. Men inte så där.

Att det ska behöva gå så långt innan man fattar ^^
Varför??
NU vet jag. Innan trodde jag. Nu vet jag. På riktigt.
Jag kommer dö. På riktigt.
When it happens, it happens. It is so.
Jag vet det.
Jag har vetat det hela tiden.
Men det gör inte saken lättare.
Jag är tacksam. Jag är evigt tacksam.
Jag är tacksam för alla sekunder.
Den lycka och tacksamhet jag har kännt och fortfarande känner kan ingen ta ifrån mig. Nånsin.
Jag är bara så glad att jag har fått känna sånt som jag bara har hört folk prata om innan. Helt fantastiskt. Det glömmer jag aldrig. Tack.

Måste ner på gymmet och göra lite nytta då kanske.
Fan va skönt det är att skriva ibland.
Allt känns lixom lite lättare då.

Men så är det. No more ecstacy.
Jag <3 alltid... jämt och alltid
25 Oktober 2008  | Länk | Fundera | 1 kommentar
Jag gör nog inget annat

Nej... Ibland tror jag nog inte det, faktiskt ^^
J*vla skitjobb.
Jag vill sova. På dagen, inte på natten.
Nu vill jag sova. Inte annars.
Men inte dah.. Näej nu måste man gå till jobbet.
Ja eller cykla då i mitt fall.
Jag går som i en dimma. Var hos kuse-rusen nyss. Hon är blöt.
Fan va det ska regna hela tiden. Snuffen sover. Jag vill oxå :/

Galen trip till BK igår kväll. Ingen vet väl egentligen varför, men iallafall ^^
Jag är extremt trött på veg mat! Särskilt det där, fy fan va äckligt.
Jag svälter väl ihjäl snart. Det finns ingen mat som jag vill ha.
Jag kräks om jag ser tofu.
Jag lever på hoppet om att snart få återse yellow sunshine *me like alot*

Missing Berlin... Hela tiden.
Bara jobba o slit, jämt jämt :/

2dgr sen så :0)
Tillbaka på hemmaplan. Ut ur dimman in i klarhet xD

På cykel ner mot city nu.
Tjo
16 Oktober 2008  | Länk | Jobb | 1 kommentar
kärlek

5 veckor... Det går fort.
Jag kan räkna gångerna på min egna hand som jag har testat att begära nånting av henne. Om man tänker tillbaka bara 4veckor när jag tog in henne på banan bara 10min och sen nu fram till ikväll, så är hon över alla förväntningar. Kraven är låga men hon sköter sig alldeles utmärkt. Mer än så här kan jag absolut inte kräva av henne i dagens läge. Hon kämpar på, är glad framåt och extremt positiv.
Dom sekunder det fungerar utan några som helst bekymmer känns det som att hon inte ens har vart borta. Iallafall inte ett år ^^
Med tanke på att hon har gått omkring i typ ett år o inte gjort ett dugg, nästan iallafall, och sen kommer hon tillbaka till mig ;0)
Hon är arbetsvillig och verkligen försöker göra allt som jag ber henne om.
Det bästa är väl hon behöver ju inte lära sig igen, bara friska upp minnet lite. Hon vet ju vad jag menar iallafall. Kroppsmässigt är det stor skillnad bara under den här tiden, så... Ge mig 4 veckor till, sen kan vi nog göra lite mer roliga saker xD

Det verkar inte bekomma henne särskilt mycket att bo utomhus. Hon verkar ta det mycket bättre än vad jag vågade hoppas på. Hittills iallafall. Får se hur den här vintern tänker bli. Jag hoppas som vanligt på inge snö xD

Jag är glad att hon är tillbaka. Jag behöver ha henne... Även om det krånglar till saker o ting ofta. Jag behöver bara påminna mig själv om det ibland, med jämna mellanrum. Jag tänker på ett helt annat sätt när jag är med henne, än när jag är utan henne. Att försöka få iväg henne på nåt vis finns inte i mitt huvud när jag har henne vid min sida. Det är sant. Det har alltid vart så, bara det att man måste stänga av sånt ibland. Men då är det återigen så att man gör sönder lite. Alltid.

Det finns andra saker som lappar ihop trasiga själar som tur är. Men sen om man kan sätta alla läkande saker på samma ställe, eller iallafall i närheten av varandra, eller iallafall inte så långt ifrån. Då kan det inte bli mycket bättre.
Jag lär mig fortfarande. Man blir nog aldrig fullärd.
Det dyker upp nya saker hela tiden som jag inte haft en tanke på innan.
Men det är bra. Det är riktigt bra.
Min själ som är expert på att bli uttråkad när allt ser likadant ut hela tiden xD
Jag är tacksam, hela tiden.
Evigt tacksam, precis hela tiden <3

12 Oktober 2008  | Länk | Classic | 1 kommentar
reeegn

Om saker man ser...
Om saker man inte ser...
Om saker man ser inte ser ut som det gjorde förrut...

Om saker man känner...
Om saker man inte känner...
Om saker man kände som inte känns likadant längre...

Som vanligt alltså xD
Förvirrande komponenter --> hjärta o hjärna...

Har iallafall vart ute o sprungit en sväng i regnet nu på morgonen.
Precis avslutat frukost och försöker komma underfund med mig själv.
Nu snart ska vi rulla med james =0)
Hälsa på mormor står högst på priorotyn idag.
Inte jobba med andra ord *tack*
Annars jobbar jag ihjäl mig som vanligt.
Inte slitigt kanske men lååånga dagar.
Kanske det var förrut också men då var situationen lite annorlunda kanske.

Classic har det bra. Hon tycker nog att det är lite blött o kallt därute men det säger hon inte. Om man drar tillbaka tiden 4 veckor så är hon påväg tillbaka mot formen se det är bra :0) Försöker hinna med henne så mycket som jag kan. Det går... Jag gör så gott jag kan iallafall.
Igår va hon fin =0) Det är lättare för henne nu när hon orkar lite mera.
Hon är bra för mig. Hjälper till att hålla tankarna på rätt ställe. Så man inte seglar iväg för långt åt nåt annat håll *återigen tack*

Försöker fortfarande lära mig hur man gör dom enklaste sakerna på datorn. Den förvandlades som över en natt till tysk lixom xD Men det går.. jag lär mig fort ;0) Eller oxå inte... Öhhm xD

Mormor nu.

knuffte
11 Oktober 2008  | Länk | Fundera | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Matze !                                             Skaffa en gratis hemsida