Nu står jag här, förälskad och förtvivlad. Allt jag vill är att Benno ska leva igen, att han ska finnas här precis som nästan huvudlöse Nick finns på Hogwarts, även efter sin död. Ja, tänk om min käre ponny kunde sväva omkring på gården och bara vara sådär underbar som endast han kan vara. Min saknad till honom är enorm och jag är glad att band som Mando Diao finns i såna här lägen. Jag älskar det svenska bandet så otroligt mycket och jag är förälskad i den ena sångaren Gustaf Norén. Den 8 mars ska jag se dem live med min kompis Emmy och det gör mig så lycklig efter all lidelse. Tack för att ni finns, Mando Diao, och framför allt, tack för att du fanns och gjorde mitt liv till en saga, Mac Ben.
Jag känner mig nästan fånig, som går här och skrattar för mig själv. Men det är väl så det är när man är lycklig och längtansfull? Jag ska få Bonnie Prince, han kommer nästa vecka, senast på fredagen. Jag har aldrig någonsin upplevt en längtan likt denna och vem kan anklaga mig? Ingen. Jag har träffat honom två gånger och jag älskar honom redan. Det var, vad kallas det nu? Just det, kärlek vid första ögonkastet. Jag vill bara varna alla där ute på tävlingsbanorna: Jag och Bonnie Prince kommer sopa banan, så se upp. 
