|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 29 |
| Kommentarer: 0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Utrustning
Du behöver inte så mycket utrustning när du börjar rida. Allra viktigast är en godkänd ridhjälm, säkerhetsväst och ridstövlar eller skor med klack. När du har ridit ett tag kan du också skaffa ridbyxor.
Ryttarens utrustning
• Ridhjälm. Hjälmen är ryttarens allra viktigaste utrustning, som absolut ska vara på vid all ridning. På många ridskolor kan du låna en hjälm de första gångerna. Ridhjälmen ska vara en godkänd säkerhetshjälm med 3-punktsfäste. Den ska passa ordentligt och du ska inte tappa den när du böjer huvudet framåt – även om du inte har fäst remmen.
• Ridstövlar. Ridstövlar finns i gummi, konstläder och äkta läder. Gummistövlarna är billigast och mest praktiska i dåligt väder.
• Ridbyxor. Ridbyxor är inte nödvändigt i början, men rider du mycket bör du skaffa ett par som sitter bra. Ridbyxor kan vara oskodda (bara av tyg), knäskodda (mocka eller skinn på den del av byxbenet som ligger mot hästens sida), halvskodda (mocka eller skinn på baken) eller helskodda (mocka eller skinn på både baken och på benet, från knäets insida och nedåt.)
• Ridhandskar. På vintern behöver man tjockare ridvantar eller ridhandskar. Det finns bland annat speciella ”trefinger-ridvantar” som ser ut som en tumvante, men där även lillfingret är fritt, så att man kan hålla rätt i tyglarna. Tunna handskar eller vantar på sommaren ger ett bra grepp om tygeln, speciellt om du blir svettig i handen.
• Chaps. Hela chaps finns i både tyg, skinn och mocka, med eller utan fransar.
• Shortchaps. Även shortchaps finns i olika kvaliteter och med eller utan fransar. Används tillsammans med ridskor/ridkängor.
• Spö. Spön finns i många olika utföranden. De kortare används vid hoppning, de längre vid dressyrridning och då som en förstärkning av skänkeln.
• Sporrar. Sporrar får du absolut inte använda förrän du är en duktig ryttare och har full kontroll över dina skänklar.
Hästens utrustning
Om du inte ska specialisera dig på varken dressyr eller hoppning, skaffa en allroundsadel åt din häst. Din häst behöver också ett träns med bett och tyglar.
Träns
Tränset består av huvudlag, bett och tyglar. Huvudlaget består av nackstycke, sidostycken, pannrem eller pannband, käkrem och nosrem. Det finns många olika sorters bett och huvudlag. Här är några av de mest vanliga:
• Rakt (oledat) tränsbett – bettet används mest när hästen visas vid hand.
• Ledat tränsbett – bett som är ledat på mitten. Det vanligaste och mildaste bettet.
• Tränsbett med fasta ringar – delat tränsbett men ringarna är fasta, inte rörliga.
• Tredelat bett – vissa hästar trivs bättre med ett tredelat bett än ett vanligt tränsbett.
• Engelsk nosgrimma – det här, den höga nosgrimman, är den mest skonsamma typen.
• Remontgrimma – låg nosgrimma som ligger framför bettet för att hästen inte ska gapa och ”smita ifrån” bettets inverkan. Kallas också för hannoveransk nosgrimma.
• Achengrimma – en kombination av låg och hög nosgrimma. Den låga nosgrimman kan man ta bort.
• Pullargrimma – används på heta hästar som ligger på ordentligt, minskar munfriheten.
Sadlar
Det finns många olika sorters sadlar, i olika material och prisklasser. De allra flesta klarar sig bra med en allroundsadel som passar de flesta typerna av ridning. Sysslar du mycket med hoppning eller dressyr finns det specialsadlar till det. Det finns också speciella sadlar för till exempel islandshästar, westernridning, sadlar som passar bra vid distansritt, galoppsadlar, sadlar för nybörjare och ponnysadlar.
• Allroundsadel – en sadel du kan använda till hoppning, enklare dressyr och terrängritt. Den bästa sadeln för hobbyryttaren. Det finns allroundsadlar i läder och i syntet. De sistnämnda är lättare, billigare och betydligt enklare att hålla rena. Håller dock inte lika länge som en lädersadel.
• Dressyrsadel – har långa raka kåpor som ger dig god kontakt med hästen via säte och skänklar. Sitsen blir lodrät.
• Hoppsadel – är konstruerad så att den ska ge extra stöd för knäna så att det blir lättare för ryttaren att stå i fältsits.
Under sadeln
Under sadeln ska du alltid ha ett underlag. Det finns också speciella paddar för hästar med ryggproblem.
• Vojlock – ligger mellan hästen och sadeln. Den håller sadeln ren och skyddar hästen mot sår och skav.
• Schabrak – har samma funktion som vojlocken men är fyrkantigt till formen.
• Pad – sadelunderlägg som man kan lägga mellan sadeln och vojlocken för att fördela trycket på hästens rygg.
Säkerhetsutrustning
Tyck inte att säkerhetsutrustning till dig och din häst bara är dyrt och onödigt! Det kan visa sig vara en billig livförsäkring om det händer något. Det allra viktigaste är att du utrustar både dig och din häst med rejäla reflexer när du rider ute i mörker. Om inte bilisterna ser dig händer det lätt en olycka och vid olyckor är det oftast hästen som råkar mest illa ut.
Reflexer
Det finns mycket att välja bland när det gäller reflexer och annan utrustning som gör att man syns i mörkret. Några exempel:
• Reflexväst
• Ländtäcke med reflexer
• Reflexband till hästens ben
• Reflexband till ridhjälmen
• Svanskappa med reflex
• Nosgrimma med reflex
• Lyktor att fästa på ridhjälmen, runt armen, i stövelkanten och i stigbyglarna
Säkerhetsväst
En godkänd och bra säkerhetsväst är en god investering, speciellt när du rider ut eller tränar hoppning. Västen skyddar dina inre organ och dina revben om du skulle råka ramla av. Det finns många olika sorters västar så prova noga, den måste passa bra!
Säkerhetsstigbyglar
Vitsen med en säkerhetsstigbygel är att den löses ut om du skulle falla av. Då riskerar du inte att fastna med foten i stigbygeln och kanske släpas efter hästen om den springer vidare/skenar. Det finns flera olika typer av säkerhetsstigbyglar i olika prisklasser.
Tänk säkert!
• Stå aldrig rakt bakom eller rakt framför en häst.
• Rid alltid med ridhjälm.
• Rid aldrig med gymnastikskor.
• Rid aldrig ensam i trafik, speciellt inte med en ung häst.
• Rid aldrig utan reflexer när det är mörkt.
|
|
20 Juli 2009
| Länk
| Ridning
| 0 kommentar
|
 |
|
|
Stallet
Stallet är hästens hem och där ska den ha det så bra som möjligt. I stallet ska den ha en rejält tilltagen box, bra temperatur, tillräckligt med ljus och frisk luft.
Det finns noggranna regler utfärdade av Jordbruksverket om hur stor en box ska vara. För en normalstor halvblodshäst krävs minst nio kvadratmeter, för en shetlandsponny krävs minst fyra kvadratmeter. Det ska vara bra ljus och god ventilation i ett stall. Är stallet för väl isolerat blir det för varmt och fuktigt. Finns det fläktar i stallet får dessa inte hålla för hög ljudnivå, hästen har bra hörsel! Stallet får inte vara så torrt eller dammigt att hästen riskerar att få problem med luftvägarna. Hästarna i stallet mår bäst när temperaturen är mellan 8 och 12 plusgrader. Stallgången ska vara bred och ren och den får absolut inte vara hal.
Rutiner i stallet
Hästen trivs bäst med fasta rutiner i stallet så försök att göra det mesta samma tid varje dag. Det är inte bara boxen som ska mockas, du måste också hålla krubban och vattenkoppen ren.
Stallregler
• Gå lugnt – spring aldrig i stallet!
• Lite musik till stalljobbet kan vara mysigt, men på låg volym!
• När hästen äter vill den ha lugnt omkring sig. Låt den vara i fred.
• Ge inte hästen för mycket godis och aldrig i spiltan/boxen.
• Hästens utrustning ska hängas upp ordentligt – inte ligga och skräpa på golvet i stallet.
• Rusa inte in till hästen. Gör den uppmärksam i god tid på att du kommer.
Kom ihåg att stallet är hästens hem där den vill ha lugn och ro.
|
|
20 Juli 2009
| Länk
| hästraser
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ponny
Allas älskling – ponnyn
Vem kan motstå en busig ponny som sneglar på omgivningen med nyfikna ögon och framåtspetsade öron? Eller en ponnymule som bestämt letar sig fram över jackans fickor för att kolla om det finns några godsaker? Ponnyer är ofta otroligt charmiga och snälla och det är lätt att falla pladask för dem! Många medlemmar i Pollux Hästbokklubb är ponnyryttare, men det finns naturligtvis många som rider stor häst också.
Vad är en ponny?
En ponny är en liten häst som är 148 centimeter eller mindre i mankhöjd. Många ponnyer är otroligt uthålliga, tålmodiga och tuffa. De är väldigt vänliga men också extremt envisa!
Ponnyns förfäder hade korta, starka ben och grov päls som tålde vinterns kyla och mycket regn och snö. Idag finns det flera ponnyer som inte påminner så mycket om sina förfäder. Istället har ponnyerna blivit avlade för att påminna mer om större hästar med längre och smäckrare ben och kortare hårrem. Det finns också hästar som anses vara just hästar, fastän de inte blir större än 148 centimeter i mankhöjd. Det gäller bland annat islandshäst, arabhäst och morganhäst. Ponnyer delas beroende på sin storlek in i olika kategorier. I Sverige delas tävlingsponnyer in i dessa kategorier:
• A-ponny upp till 107 centimeter i mankhöjd
• B-ponny 107,1–130 centimeter i mankhöjd
• C-ponny 130,1–140 centimeter i mankhöjd
• D-ponny 140,1–148 centimeter i mankhöjd
För att få lov att tävla får ponnyn vara max 148 centimeter i mankhöjd. Man måste ha ett mätintyg med sig till tävlingen.
På ridbanan
Ponnyer kan ses i många olika sammanhang, både inom körning och ridning. De kan delta vid jaktevenemang, lämpa sig för engelsk ridning eller westernridning, vara utmärkta på att hoppa eller älska fälttävlan. I många delar av världen hjälper ponnyer till med vardagligt arbete, till exempel genom att dra trädstammar eller bära tyngre material.
Ponnyraser
Många ponnyer har brittiskt påbrå, men det finns ponnyer som härstammar även från övriga Europa. I Sverige hittar man bland annat följande ponnyraser:
• Shetlandsponny
• Connemara
• New Forest
• Welshponny
• Exmoor
• Dartmoor
• Gotlandsruss
Gotlandsrusset är den enda svenska inhemska ponnyrasen. På Svenska Ponnyavelsförbundet kan man läsa mer om ponnyraser, www.spaf.info.
|
|
20 Juli 2009
| Länk
| hästraser
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ridning
Visst är det härligt att rida – både på ridbanan och ute i naturen! Försök att variera dina träningspass och ridturer och ge alltid tydliga hjälper så att hästen slipper gissa vad du vill göra. Låt hästen få en galopp för skojs skull och låt den få vila då och då när den har jobbat duktigt.
Ridvägar
När du börjar rida på ridskola måste du lära dig de vanligaste vägarna på ridbanan, som har två långsidor och två kortsidor.
• Fyrkantsspåret – går längs med lång- och kortsidorna på ridbanan
• Medellinjen – går tvärs över banan från mitten av ena kortsidan till mitten av andra kortsidan
• Diagonalen – den linje som går snett över ridbanan
Vanliga regler vid lektionsridning
• Led in hästen på ridbanan och ställ upp den på medellinjen.
• Alla rider vanligtvis samma varv.
• Rid efter varandra – man ska inte rida bredvid varandra.
• Håll avstånd mellan hästarna – man ska inte rida för nära hästen framför. Vänd över ridbanan om hästen framför går för långsamt – ”kör inte om”.
• Skritta inte på spåret utan minst två meter innanför. På spåret rider du i trav och galopp.
Rida ut
Det är härligt att rida ute i naturen, men det är en hel del du bör tänka på. Du kan lätt hamna i situationer som sällan uppstår när du rider i ridhus eller paddock.
Regler vid uteritt
• Om ni är flera som rider ut, håll ihop genom hela ridturen.
• Skritta den första kvarten och avsluta med skritt i minst en kvart.
• Måste du passera en annan ryttare så gör det i skritt.
• Den mest erfarna hästen och ryttaren ska rida i täten. Det är också bra om en duktig ryttare rider sist.
• Ha kontroll bakåt så att alla hänger med.
• Tätryttaren bestämmer tempot och ger signal till de andra när det är dags att öka eller minska farten.
• Visa hänsyn till omgivningen. Passera alltid fotgängare, cyklister och andra du möter i skritt.
• Använd reflexer om det skymmer/är mörkt ute. Med en reflexväst syns du bra även på dagen.
Var rädd om hästen!
Du ska alltid rida med hänsyn till vilken kondition din häst har. Om du vill ta långa ridturer eller delta i tävlingar, tänk på din häst som en idrottare och gör upp ett konditionsprogram innan du ber den jobba hårt och prestera sitt allra bästa. En bra regel är att lika lång tid som hästen vilar, lika lång tid tar det att träna upp den i samma kondition som före vilan. Så om en häst exempelvis vilar en månad, tar det en månad att träna upp den.
|
|
20 Juli 2009
| Länk
| Ridning
| 0 kommentar
|
|
|
|
Hästens historia
Förfäderna till nutidens hästar, åsnor och sebror levde för ungefär sextio miljoner år sedan och påminde inte särskilt mycket om hästarna idag. Vetenskapsmännen, som fann välbevarade rester av detta djur för hundra år sedan, kallade den Hyracotherium. Den var cirka trettio centimeter hög, och påminde mer om en räv än en häst. Den hade fyra tår på frambenen och tre på bakbenen.
Denna varelse utvecklade sig sedan till en tretåig och så småningom entåig hästtyp som ser ut ungefär som dagens hästar, släktet Equus, fast mycket mindre. Vid början av människans historia var hästen ungefär 130 centimeter hög över manken. Människan började tämja hästen för ungefär 6000 år sedan.
Dagens tamhäst (E´quus caba´llus) härstammar från vildhästen, som levde i Europa (tarpan) och Asien (przewalskihäst). Den varierar i storlek från mankhöjd 71-76 cm hos den minsta rasen, falabella, till ungefär 190 cm hos den största, shirehäst. Tarpanen är utdöd, men Przewalskis häst finns i flera djurparker världen över. En flock przewalskihästar är dessutom utsläppta i frihet i Mongoliet, där de en gång kom ifrån.
Redan under antiken fanns olika hästtyper. Några var grova och robusta men ändå småväxta, andra större, smäckrare och snabbare. Hästraserna kan indelas i orientaliska (östliga) och occidentaliska (västliga). De orientaliska raserna härstammar från Centralasien och Främre Orienten och de occidentaliska hästarna kommer från västeuropeiska hästar. I de flesta nutida raser finns både orientaliskt och occidentaliskt blod blandat.
Den arabiska hästen, en av de orientaliska hästarnas främsta representant, blev känd på 600-talet. Numera är så gott som alla europeiska varmblodsraser mer eller mindre påverkade av arabiskt blod, antingen direkt eller indirekt genom det engelska fullblodet. Av de occidentaliska hästarna har den spanska hästen haft störst betydelse.
Hästen idag
Hästraserna indelas i varmblod och kallblod, vilket syftar på temperament och kroppsbyggnad. Varmbloden är lättare och snabbare än kallbloden som är tyngre och starkare. Varmblod är antingen fullblod eller halvblod. Dessutom brukar man urskilja mindre hästar som ponnyer, och de kan vara av varm- eller kallblodstyp. Som ponny räknas nästan alla hästar under en viss mankhöjd. I Sverige går gränsen vid 148 cm i mankhöjd.
När människan började tämja och föda upp hästar, var det för att de behövde dem till krigföring och transporter. Idag används hästen nästan uteslutande till sport och fritid.
Det finns idag fler än 200 olika hästraser och här visar vi fina bilder av en del. (Det kommer fler efter hand!) Vilken är din favoritras?
|
|
20 Juli 2009
| Länk
| hästraser
| 0 kommentar
|
|
|
