Idag är det bästaste Fantas födelsedag! Inte för att vi tycker att det är något att fira, att åren går, vi firar att hon föddes och att vi får ha henne hos oss. 
Fanta är så speciell, en " one in a lifetime " hund. På alla sätt och vis!

Tack Fanta för våra år ihop, vi hoppas på många många fler! 

Puss!! <3

Tänkte skriva några rader om hur Fantas PRA har utvecklats.

1/11 2012 fick vi det tråkiga och jobbiga beskedet som vi befarat, Fanta har PRA och enligt veterinären Anna så skulle Fanta vara näst intill helblind inom ett år....Vi åker och ögonlyser hennes ögon en gång i halvåret för att försöka förekomma den smärtsamma grönstarren.

Ett år efter det beskedet har veterinären börjat sett en förändring i Fantas ögon, inflammation på gång, vilket kan vara förstadie till grönstarr. Så nu har vi börjat ge henne ögondroppar, kortision, varannan dag till en början. Jag har hört så mycket om hundar som fått grönstarr, bla Fantas syster som blev blind i tidig ålder, och det är oerhört smärtsamt. Så vi hoppas och ber att Fanta ska slippa det!

För övrigt så märker vi att Fanta ser just ingenting nu, vi tror att hon ser skillnad på ljus och mörker än så länge, men annars går hon på nosen och hörseln. Hon är pigg , glad och en lycklig Fanta fortfarande. Ganska orädd av sig vilket kan vara både positivt och negativt. Positivt att hon vågar och fortfarande är lika tokig så hon inte blir en rädd hund, negativt att hon är för våghalsig så det kan bli farligt. Vilket hände förra veckan då det kunde ha gått riktigt illa. Jag lärde mig iaf en riktig läxa, Fanta som nästa jämt har varit lös får vi nog från och med nu ha kopplad. Det är så svårt att vänja sig vid att hon är blind. Vi var ute och gick och både Fanta och Daffy fick riktiga stolleryck och var så busiga. Jag gick till en stor gräsplan för att dom skulle få busa och springa av sig. Fanta springer då in i ett gunnebo staket ( vilket inte är lätt att se för en seende hund heller ) men som tur är så är ju staketet fjädrande så även om hon kom i full fart så blev det ändå en mjuk dämpning, det som hände var att staketet skar upp två sår över och under ögat så det blödde. Men bara en liten stund efter så springer hon in i en lyktstolpe, inte jätte fort , men det tog illa. Det var en hemsk syn, pang in med huvudet före och i nästa stund hängde inte bakbenen med. Hon kom mot mig med bakbenen släpandes efter henne. Min lilla tjej!! Hon var groggig och ögonen hängde inte med, hon verkade förvirrad. FAN, tänkte jag. Nu har hon åkt på något i huvudet som har gjort henne förlamad, typ hjärnblödning...Som tur är så klarade hon sig med "endast" hjärnskakning efter den episoden. Men det gick många tankar genom huvudet. Självklart måste Fanta få leva ett hundliv och att vi berikar hennes liv fast hon är blind, men inom rimliga gränser. Vi vill ju inte se henne skadad. Min lilla Fantis!!

Nu är rallylydnaden igång. Två kurstillfällen har det varit. Första tillfället gick vi igenom alla skyltarna i nybörjarklass teoretiskt, sen gick vi igenom och tränade på en del av skyltarna som finns praktiskt. Daffy är okomplicerad och lätt att ha med att göra. Hon är arbetsvillig och förig, men olik Fanta träningsmässigt. Vilket iofs är lärorikt, men vi är inte riktigt "ihoptränade". Inte så konstigt eftersom Daffy och jag mest har gjort "vardagliga" saker tillsammans. Det är ju Morgan som tränat henne. Ja, jag har väl inte kunnat hålla mig helt ifrån att "blanda mig in"! 

Andra kurstillfället så fick Daffy en släng av vattensvans, igen....så då fick Fanta följa med. Oj vad glad hon blev när jag packade träningsväskan! Lilla Fantis. Det gick jätte bra och hon tyckte det var så kul! Så nu har jag bestämt mig för att fortsätta med Fanta på kursen. Har gått igenom alla skyltarna i nybörjarklass och tror att Fanta kan fixa det. Ska träna in ord nu istället för att följa handrörelser. Känns kul!

Då har vi varit på återbesök med Fantas ögon. Varför vi kommer att besöka veterinären med jämna mellanrum är för att vi vill hålla koll så det inte är någon infektion på gång. Det som var bra är att i nuläget syntes inget sånt. Jag har ju varit orolig för grönstarren som alltid är en följd sjukdom och som är VÄLDIGT smärtsamt för hunden. Men vi blev lugnade av vetten Anna. Om vi ser någon liten förändring så kommer hon sätta in cortison droppar på Fanta. Oftast droppar man 2 ggr i veckan först för att sedan gå över till att droppa varje dag livet ut. Det resulterar i att grönstarren inte kommer att bryta ut. SKÖNT! När Anna ögonlyste Fanta så såg hon en klar försämring från förra gången. Hon var ganska säker på att Fanta knappt har ledsyn idag. Jag ifrågasatte det väldigt, visst märker man i vissa lägen att hon ser dåligt , men SÅ dåligt? Det är full speed på henne, inte bara på ställen som hon känner igen sig på, utan hon öser på för fullt! Det är ju iofs väldigt skönt att hon inte känner sig hämmad, men hon kanske skulle ta det lite lugnare så det inte blir några andra skador. Visst har man hjärtat i halsgropen många gånger, men samtidigt blir man ju så glad när man ser en lycklig och bekymmersfri Fanta som flyger fram med den där speciella blicken och kroppshållningen. Den säger, LYCKA! Då blir man så glad själv!

Nu hoppas vi på sol och värme och många sköna dagar!