Det sker en hel del saker i mitt liv men ändå ingenting.
Kollat på hus, bjudit på hus, fått hus, förlorat hus och nu lagt bud på nytt hus. Men troligen kommer det att gå för ett bud som vi inte har råd att matcha.
Sjukskriven, igen. Utarbetad. Ska få hjälp men är inte akut därför lär det dröja att få hjälpen. Måste finna ut vad jag ska göra med min överambitiöshet, funkar inte i mitt arbetsliv i alla fall. Varför kan jag inte bara tänka som många andra att lagom är nog? Varför ska det vara till 110% om något ska kallas service enligt mig själv? Jag måste hitta en balans helt enkelt. Eller som läkaren sa: "Lär om mig att arbeta".
Har ett hiskeligt tonårshumör. Känns som att vara tillbaka i 14-års åldern med acne, ilska, frustration och obesvarad-kärleks-känslor (vilket fallet inte är). Många orsaker till detta.
Har några saker jag skulle vilja göra inom snar framtid:
1. Vill åka utomlands, gärna till Rhodos (sol & bad).
2. Ta en sväng till Ullared (dock vill jag inte slösa innan jag vet hur det går med husköp).
3. Byta jobb (igen). Men vet inte vad jag vill göra eller vad jag ska göra för att både trivas och må bra.
Suck, hur tråkig kan jag vara egentligen. Snart 38 år och vet inte vad jag vill arbeta med. Helst vill jag bara ligga på soffan, läsa skvallertidningar och äta praliner. Eller påta i trädgården med allehanda blomster, bär & grönsaker.