Tvärs över mitt hjärta.
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2017)
>>


Ett möte med en hemlös kvinna.

Det är lördag kväll i december. Jag har haft en trevlig kväll med Hanna, en av mina bästa vänner. Middag, film och såklart en hel del prat om allt mellan himmel och jord.

Jag följer Hanna till tunnelbanan, det är alltid skönt med en kvällspromenad. När jag är på väg hem pratar jag med mamma i telefon. När jag går förbi pendeln, är det en hemlös kvinna med två små vagnar som stannar mig och frågar något om en peng, tvål och vatten. Jag som inte riktigt hör (då jag har min handsfree i örat) mumlar något ursäktande om att jag inte har några pengar med mig, vilket var sant. Men hon säger i förtvivlan: Det handlar inte om pengar!

 

Jag säger till mamma att jag ringer upp senare och jag börjar prata med kvinnan. Det visar sig att hon behövde en bit papper, lite tvål och vatten för att tvätta sina händer, men jag förklarar att jag bor en bra bit bort från pendeln och nog inte kan hjälpa henne. Hon hade inte ätit på hela dagen, men under kvällen har hon fått en matlåda som hon var tvungen att äta med händerna. Hennes händer är nu smutsiga och kladdiga, samt att ett sår på handen svider. Hon har fått fem kronor av någon vid pendeln, men mannen som sitter i spärren vid pendeln i Farsta Strand vägrar släppa in henne på toaletten, trots att hon har pengar! Han trakasserar henne och hotar med att kalla på vakterna, trots allt hon vill är att tvätta sina smutsiga händer.

 

Vi pratar en bra stund om mentaliteten mot Stockholms uteliggare, hon förstår inte varför folk behandlar henne illa. Hon förklarar att hon inte är farlig heller utan att hon bara försöker klara sig. Hon berättar även att vakterna i spärren vid pendeltåget brukar vara trevliga och behandla henne med respekt. ”De brukar vara riktiga gentlemän här i Farsta Strand, men ikväll hade jag oturen att stöta på han med skägget, som ser lite mesig ut men ändå försöker vara tuff” säger hon och vi skrattar tillsammans. Hon pratar ärligt och öppet och jag står där och känner hur det gör ont i mig. Det gör ont, för livet är så orättvist. Det gör ont, för att mannen i spärren inte kan låta henne tvätta hennes händer. Det gör ont för att jag inte kan hjälpa henne, annat än att prata en stund.

 

Efter ett tag säger hon att hon ska gå upp till tunnelbanan och fråga om papper, tvål och vatten där och sedan ta pendeln in mot stan. Vi ler mot varandra, jag säger något tafatt i stil med ”jag hoppas det går bra” och jag får ett leende och ett tack tillbaka. Sedan går vi åt varsitt håll. Inuti mig ser jag hennes blick, som hade någon form av hopp.

 

Jag gråter på vägen hem till min varma lägenhet, Där jag har mat, kläder och vatten. Där jag har en säng som jag får sova gott i. Där jag har mer saker än jag behöver. Jag funderar över vad jag har lagt pengar på idag. Och jämför med det faktum att hon inte ens hade en peng för ett toalettbesök.

 

Jag tackar Gud för att jag får ha det så bra. Samtidigt ber jag för kvinnan som går ute i Stockholms kalla natt. Jag ber om att rätt människor ska korsa hennes väg och att hon ska få hjälp med det hon behöver. Jag hoppas att jag genom min pratstund med henne i alla fall fick sprida lite glädje. Kvinnan gav mig många tankar som jag bär med mig.

 

12 December 2010  | Alldeles speciellt. | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Maria Karlsson                                             Skaffa en gratis hemsida