Har varit borta från bloggen i över sex veckor. Vet inte riktigt varför, det bara blir så ibland. Mycket som händer och det rullar på. Både bra och dåligt. Men det är väl så det är?
I alla fall: Förra veckan var Ellen på 36-timmarsbesök (jag hann med att jobba lite oxå) och på torsdagkvällen var vi på Debaser Medis, för konsert med fantastiska Daughtry.
Jag har i nuläget tre världsartister som jag vill se, men som man inte förväntar sig ska komma till Sverige. Daughtry är en av dessa, men i torsdags gjorde de en spelning på Debaser här i Stockholm och ingen var nog gladare än jag?
För att kort sammanfatta konserten, här är Kvällens:
stress: Det faktum att jag skulle på styrelsemöte med min bostadsrättsförening precis före konserten…
sämsta: Förbandet. Det skrikiga förbandet. Att vara förband måste vara världens sämsta (och mest otacksamma) jobb! I alla fall om man låter som de gjorde…
självklara: Att de började med ”Feels like tonight”. Precis som jag trodde. (Jag är bra på det där!)
första fråga: vad var det där med megafonen?! Va? Förklara!!
svettigaste: Måste varit killen i tjock stickad tröja? När alla vi andra svettades ihjäl i t-shirts…
bästa: September. Over you. You don’t belong. Life after you.
andra fråga: Varför körde de inte Tennessee Line?
faktum: Daughtry är ett av de bästa banden just nu. Lätt!