Har ikväll ätit middag på Vapiano med Johan och Maria. Grymt kul att träffas, som alltid! Vi har skärpt till oss och verkligen börjat träffas mer regelbundet nu... Härligt!
Efter middagen beslutade jag mig för att ta en promenad och började gå från Gamla Stan upp mot Slussen. Varje gång jag promenerar i Stockholm blir jag som kär på nytt. Har nu bott i Sveriges huvudstad i mer än tre år och kärleken till staden bara ökar desto mer tiden går...
Jag promenerar från Gamla Stan mot Slussen. Ser tunnelbanetågen på bron mot Slussen. Jag blickar som vanligt upp mot Mariaberget. Möten med människor i Götgatsbacken: turister, människor som har bråttom, människor som ser glada ut, människor som ser ledsna ut. Människor med sina iphones och en kaffe i handen. Människor som sakta promenerar och tittar på saker och ting - som jag. Jag hör mannen som sitter vid Slussens tunnelbaneuppgång och sjunger gammal 60-talsmusik. Jag stannar till för en sekund och ler.
Jag går in på SevenEleven, köper en latte och promenerar vidare. Inne i en skoaffär städar en tjej golvet. Längre fram sitter två män i fönstret på en pub och dricker öl. Jag fortsätter ner mot Medborgarplatsen och får kryssa mellan tonårsgängen som hänger vid grillen. Jag kikar in i de flesta skyltfönster längs vägen och är tacksam över att affärerna har stängt... Det hade blivit en dyr promenad annars.
Jag tar mig fram till Skanstull och går förbi ett uteställe som tydligen har maskeradtema: både clowner, prinsessor och en man med djävulshorn köar utanför. Jag möter folk med matkassar, människor som är på väg hem och människor som är festklädda. Det spelar ingen roll att det inte är helg. När jag kommer ner till tunnelbanan står det Farsta Strand, 1 minut. Och jag ler. Igen.
Men självklart: allt är inte vackert, allt är långt ifrån perfekt. Men jag älskar Stockholm ändå.