Den 19 juni 2010 är redan nu en historisk dag. En dag som jag fick vara med om på plats här i Sveriges vackra huvudstad och som jag kommer bära med mig under resten av livet. Sveriges kronprinsessa Victoria har fått sin prins Daniel. Daniel - en man av folket!
Det är som en saga - på riktigt.
Idag studsade jag upp före kl. 9 och slog på SVT som sände inför bröllopet, dukade bordet med servetter från den kungliga officiella bröllopsserien och lockade håret... Kl. 11 kom Linda, Hanna, Susanna, Sara och Ida. Det blev några timmar med bröllopsprat, planering inför eftermiddagen, goda smörgåsar och frukter - samt en prinsesstårta med texten "Victoria och Daniel."
Vigseln såg vi på storbild på Gustav Adolfs torg och knappt ett öga var torrt. Tårarna rann under vigselakten, under vigseltalet och när Victoria strök sin hand mot Daniels kind... Så vackert! Speciellt i slutet av vigseln när Guds välsignelse uttalades över brudparet.
Efter vigseln åkte kortegen snabbt förbi och vi såg i princip inget mer än hästarna. Vi skyndade oss sedan över vattnet mot slottet och efter en timmes väntan fick vi se kronprinsessan Victoria och prins Daniel tillsammans med större delen av Europas kungahus komma ut på Lejonbacken för att vinka till oss!
När nationalsången klingat ut fortsätter folket att jubla och det känns som det aldrig ska sluta... Denna dag finns kvar inom mig och jag är så stolt. Efter en oförglömlig dag som denna kan jag inte vara annat än stolt. Jag är stolt över min kronprinsessa och mitt kungahus.
Har nu sett på middagen och festen under hela kvällen och har återigen blivit tårögd ett flertal gånger. Bland annat av Kung Carl Gustavs tal, "bröllopskuppen" där Kugen gav drottning Silvia en ros som grattis på deras 34-åriga bröllopsdag, och prins Daniels pappa Olle Westlings tal som var öppenhjärtat och nära. Kung Carl Gustav avslutar sitt tal med: "Vi ber att den gode Guden alltid ska vara er nådig" och jag kan bara hålla med.
Ett stort GRATTIS och Guds välsignelse
till kronprinsessan Victoria och prins Daniel!