I mars 2009 släpptes över 100 000 biljetter i Sverige till två konserter med U2, på Ullevi till sommaren. Tack vare (min hjälte) Albin, hade jag glädjen att bli ägare till en biljett!
I lördags var det äntligen dags... Jag, Albin och Matsan laddade (tillsammans med Sara, som jag hälsade på under fredagen och lördagen) upp på ett rörigt kina/thai-ställe i centrala Göteborg. Vi fyllde magarna med mat och hade trevligt!
Strax före kl. 18 hade vi droppat av Sara (som åkte iväg med spårvagnen) och var på plats utanför Ullevi. Stämningen var fin - mycket folk (nähe?!), lite värme, mycket skräp och lagom trångt. Insläppet med visitering och biljettkontroll gick finfint och efter dryga halvtimman var vi inne på Ullevi.
Snow Patrol var förband och det var helt ok. Har visserligen redan sett dem live en gång innan, men lite tidsfördriv inför kvällens huvudpunkt var inte fel!
Strax före 21:40 kommer det vi väntat på... Fantastiska U2. Vet knappt vad jag säga, men magiskt var det! Har dock svårt för att bestämma om det var bättre än 2005? Nöjer mig med att det var i alla fall lika bra. Lika magiskt. Lika fantastiskt. Om man jag säga något om scenbygget kan jag bara säga att jag aldrig förut sett något liknande! Inte ens i närheten av något liknande...
Breathe öppnar upp hela konserten och sedan levereras låt på låt i över två timmar. Kritiserade Get on your boots är enligt mig ruskigt bra, trots alla sågningar i media. Where the streets have no name ger mig tårar, liksom City of blinding lights och One. Under Vertigo och Beautiful day exploderar hela Ullevi gång på gång och man undrar om det kan bli bättre? Det sista extranumret Moment of surrender är verkligen magiskt. När Bonos röst ekar ut och ersätts av totalt jubel önskar man att tiden ska stanna. Eller i alla fall dröja kvar en stund... Dessa minnen får tillsammans med alla värmeljus lysa upp den kommande hösten. U2, tack för en oförglömlig kväll!
Bono, himself!
Jag, Albin och Matsan... Grymt laddade!