Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2020)
>>


Fredag 25 novermber.

Förvånandsvärt länge sedan jag uppdaterade här.
Vilket som vanligt kanske inte är så oväntat. Har varken haft tid eller lust, och har inte heller så mycket nytt att komma med.
Men egentligen så kanske jag har det. Endel saker har som sagt hänt sedan jag skrev. Men har för den sakens skull inte en aning om vart jag ska börja.
Har börjat leta lägenhet för fullt, och hoppas nu starkt på ett andrahands kontrakt vid årsskiftet. (Återstår ju att se hur det går med den saken.)
Utöver detta så har jag skrivit på fast anställings papper from 9 januari.
Så gött mos på det hörrni!
Ett beslut om min a-kassa från norge har dessutom ÄNTLIGEN!! dumpat ner i brevlådan.
Så grattis NAV, och grattis alla norrmän. Ni kan för en gångs skull känna er ohyggligt lyckliga. Ni har ännu gjort en föredetta medborgare nöjd, 7 månader senare än planerat.
Men det är ju inte fy skam att mina a-kasse pengar rullar in på kontot 7 månader senare än planerat. Det är ju nu när jag har fått jobb som jag behöver dom pengarna som "mest". Eloger.

Sitter i skrivandets stund hemma hos syrran och rebecca i vällingby. Där jag förövrigt har varit strandad sedan igår kväll.
Utan mobil-laddare är jag, vilket har resultrerat till att jag har varit okontaktbar större delen av dygnet.
Rätt skönt på sätt och vis, bortsett från att jag inte kunnat lägga mina ord i wordfeud, vilket har gjort att jag suttit med hjärtat i halsgropen iprincip halva dagen. Vill ju inte att folk ska tro att jag är någon seg-propp liksom!
Trotts detta så har jag nästan smilbanden långt upp emot öronen.
Jag har tillgång till dator, vilken ju är mer än vad jag har där hemma. Och inte nog med det så är det fredag idag, vilket betyder helg!
Men det visste ni nog redan.

Har funderat lite idag över ord och dess betydelse.
Tillexempel ordet: "Jag älskar dig!" har ju alltid varit klassiskt. Något att säga för att bevisa sin kärlek till såväl vänner som partner och husdjur.
Men vad händer när ett ord som detta missbrukas, när det pressas fram bara för att det ska sägas? Det är en konst att ens förstå innebörden och den effekt som det faktiskt ger.
Och det är nog få människor som faktiskt bemästrar denna kunskap.
Jag måste även påstå att jag blir smått avdunsjuk på alla människor som lyckas se in i framtiden.
Jag syftar självklart på alla dessa " vi för evigt"jag glömmer dig aldrig" fraser.
Eftersom jag själv inte tillhör den skara människor som mot alla odds klarar av just att se in i framtiden så får jag helt enkelt förlita mig på min realism och logik. Vänta ett tag, ska bara ta upp min logik-bok som ligger gömd i fickan och läsa vad det står. .......
Precis som jag trodde, det stod: ATT MAN ALDRIG KAN SÄGA SÅDÄR!

Varför? Förmodligen för att vi människor utvecklas en liten gnutta varje dag, det är inget som märks på en dag eller vecka, utan här snackar vi om månader och år. Kanske känner man i stundens hetta att den här personen alltid komma finnas i ens hjärta, men efter ett tag stöter man på en liten ärkefiende som kallas "tid" och då kan allt hända. Kanske glöms personen i fråga bort för evigt, kanske stannar den kvar gödg nånstans. Hard to say
Det är som med musik. Du hör en låt. Klappar händerna och utbrister: Det här är fanimej det bästa som nånsin gjorts! för att några år senare känna en pinsam känsla över att ens lyssnat på soundtracket till dawson creek.

Jag är nog en sån som har svårt att ta till mig nya människor bara genom deras ord. Fina ord kan charma dom flesta, men om orden inte vägs upp i handling är ordkastaren ingenting att ha.
För att ge er ett konkret exempel så ni förstår hur jag menar:
Låt oss säga att du har en partner som varje dag påstår sig älska dig,men aldrig krama/pussar på dig. Ord är den klyschiga utsidan, handling är den härliga insidan.

Ordet "jag älskar dig" har alltid vara klassiskt. Något att säga för att bevisa sin kärlek till såväl vänner som partner och husdjur. Men vad händer när ett ord som detta missbrukas, när det pressas fram bara för att det ska sägas? Det är en konst att ens förstå innebörden och den effekt som det faktiskt ger. Och det är nog få människor som faktiskt bemästrar denna kunskap.
Jag måste även påstå att jag blir smått avdunsjuk på alla människor som lyckas se in i framtiden. Jag syftar självklart på alla dessa " vi för evigt" "jag glömmer dig aldrig" fraser.
Eftersom jag själv inte tillhör den skara människor som mot alla odds klarar av just att se in i framtiden så får jag helt enkelt förlita mig på min realism och logik. Vänta ett tag, ska bara ta upp min logik-bok som ligger gömd i fickan och läsa vad det står. .......
Precis som jag trodde, det stod: ATT MAN ALDRIG KAN SÄGA SÅDÄR!
Varför? Förmodligen för att vi människor utvecklas en liten gnutta varje dag, det är inget som märks på en dag eller vecka, utan här snackar vi om månader och år. Kanske känner man i stundens hetta att den här personen alltid komma finnas i ens hjärta, men efter ett tag stöter man på en liten ärkefiende som kallas "tid" och då kan allt hända. Kanske glöms personen i fråga bort för evigt, kanske stannar den kvar gödg nånstans. Hard to say
Det är som med musik. Du hör en låt. Klappar händerna och utbrister: Det här är fanimej det bästa som nånsin gjorts! för att några år senare känna en pinsam känsla över att ens lyssnat på soundtracket till dawson creek.

Jag är nog en sån som har svårt att ta till mig nya människor bara genom deras ord. Fina ord kan charma dom flesta, men om orden inte vägs upp i handling är ordkastaren ingenting att ha.
För att ge er ett konkret exempel så ni förstår hur jag menar:
Låt oss säga att du har en partner som varje dag påstår sig älska dig,men aldrig krama/pussar på dig. Ord är den klyschiga utsidan, handling är den härliga insidan.


En annan således lika mycket uttjatad fras är: "utan er är jag ingen"
Jag talar nog för rätt många när jag säger: "Ooookeeeeeeeeeeeej"
Nästefter dom som kallar Lordi för schalger,är det bland dom sorgligaste fraserna jag hört.
Så om personen ifråga mister sina vänner är den INGEN? helt osynlig? Som Alfons Åbergs låtsaskompis? Det där kallar jag för beroende...

Jag tror inte att riktiga vänner är lätta att hitta. Partypolare? javisst. Golfkompis? sure.Nån att sitta ner och tala ut med? jadå. Men den där personen som inte fråga hur du mår. som aldrig frågar varför den ställer upp för dig,utan ser det och känner det utan att fråga. Den där människan hittar man nog bara en gång i livet. Om ens det.
För att avrunda det hela lite. Vänskap är något relativt. Vissa värdesätter den, andra inte. Jag lever nog efter filosofin att vänner kommer och går när man minst anar det. Jag skulle bli minst sgat förvånad om alla av dom vännerna jag har nu, skulle vara med mig om tio år.
Men sörjer jag för det? Nej. Dock finns det personer jag aldrig vill släppa, hur mycket dne än säger emot allt jag skrvit här:)

Lev efter synsättet: njut av avrje ögonblick för det kommer aldrig tillbaka exakt likadant
samt livet är för kort på att läggas ner på idioter.

Så nu ska jag i alla fall försöka ändra på dom brister som jag själv kan tänkas ha. Sommin tendens att irritera mig på idioter och människor jag inte känner på grund av smått bissarra saker. Jaja, jag återkommer med uppföljningen av det här.
Tills dess ha det prima!
25 November 2011  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Hipphipp heey!

Tisdag idag. Det var ju jävligt trevligt.
Två dagar kvar till jobb med andra ord, antar att det bara är att bit ihop.

Dagens ämne är årstider.
Jag har alltid varit en såndär sommar eller sol-människa, har alltid uppskatta värmen från en bastu. Ett tag, sen kan det vara skönt med lite vinter där i mellan.
Men nu, idag, NU helt plötsligt, när solen tittade fram för att värma kinderna så slog det plötsligt mig. Jag längtar till sommaren! Igen! Och vinter har iprincip inte ens börjat.
Idag har det varit soligt i stockholm, och det spritter i hela kroppen och man går ständigt med ett leende på läpparna. Haha, ja, låter kanske som taget ur nån billig kioskroman, men det är faktiskt sådär.
Tänk vilket inflytande en liten ( ptja, stor beror på vilket perpsektiv man ser det i) planet 23120482139559+´31019537935107351 mil härifrån kan ha.
Jag har uttnytjat det fina vädret genom att promenera istället för att träna , eller både och. Det är väl bra aight? (är ju faktiskt en sorts träningsform att gå också.) Har även hunnit med att fota lite.

Som tidigare sagt så längtar jag.
Jag längtar till sommaren och värmen och allt vad det innebär.
Att bara kunna strosa omkring utan massa saker i ryggen som måste göras.
Jag ser fram emot att åka på festival, köpa en skrotig bil och bila runt lite i sverige, ligga på en strand och göra ingenting.
Dock så blir jag hela tiden påmind när jag blickar fram i tiden, och inser att der bara är 2 veckor kvar till första advent. Och bara en tidsfråga innan snön kommer.
Om det inte hade varit för min ekonomi så hade jag lätt bokat en enkel biljett till solen.
Det är just sånna här gånger som jag blir rätt besviken på mig själv, om sanningen ska fram.
Men tydligen så har jag valt att lägga pengarna på annat.
Såhär i efterhand rätt genant för min del faktiskt. Men det sägs ju att man inte ska ångra något man gjort.
Vilket jag ju inte gör heller. Om något inte går får man kompenserar det med något annat, så får se vad som händer. London vore inte helt fel heller, bara åka bort över en helg eller något.

Sen så hände det en äcklig sak tidigare idag.
Rusade snabbt imorse över till tvättstugan för att kolla om det fanns möjlighet att sno en tid där, då jag kom ner i källaren så låg det en död mus innanför dörren, med avbitet huvud.
Brevid så låg det något som liknade en bajsstrimma, men jag antaratt det var dessa ljuva inälvor fårn musen: det groteskaste mina ögon skådat på ett bra tag.
Det vill jag lova.......

Nu ska jag återgå till målandet.


15 November 2011  | Länk | Seriösa ting | 0 kommentar
Idioti.

Tjenare snyggingar! Och på er andra med för den delen.

Hoppas att livet leker, och att det fortfarande inte är vitt ute hemma hos er, här nere i stockholm är det fortfarande grått och trist.
Och tar emot lite att säga, men nu får lika gärna snön komma, så det åtminstonde blir lite vackrare och ljusare ute.
Jag spenderade går kvällen inne i stan en sväng, för att sedan ligga lamslagen på sängen med musik i öronen. Fick dessutom lite skisser färdigställda, så jag är rätt nöjd med vad jag åstadkommit de senaste dagarna.

Har spenderat större delen av dagen på skatteverket. Kan det finns något mera frustrerande än just alla dessa myndigheter?
Alla deras förbannade system, och deras jävla behandlingstider hit och dit. Man förflyttas kors och tvärs till olika, och den ena tycker sig vara bättre än den andra.
Vad alla dessa människor på a-kassor, försäkringskassor, skatteverk, socail och så vidare får betalt för att göra om dagarna. Är för mig helt obegripligt.
Vänligen släng in en kommertar nere i högra hörnet. (om ni mot förbodan skulle sitta med någon info som jag missat.)

Som ni kanske läste i tidigare inlägg så har min dator som sagt lagt av.
Så just nu så lever jag på min kamrat simos. Jag kan dock medge att jag saknar min lilla svarta knähund. Och hoppas att jag ska få den vid liv så småningom.
För hur det än ligger till så.. mhmm..
alla som nånsin ägt en bärbar dator vet hur underbart det faktiskt är att kunna ligga ner i sängen och surfa. SAMTIDIGT! Men av den enkla anledningen att jag inte äger en bärbar dator för tillfället så sitter jag helt enkelt här och pillar på simons dator medans han är på jobbet.
Dessutom så livnär jag mig på snus och kran vatten.
Kan livet bli bättre?
Förmodligen inte, men så har jag inte speciellt stora krav heller. Idag gick jag i alla fall hem från skatteverket med mitt papper i högsta hugg. Applåder till mig tack! Det var nämligen otroligt nära på att dom skulle skicka det med post, men jag sa ifrån och fick min vilja igenom.
Jag kan faktiskt vara bestämd och hård om jag vill!

Fick precis ett telefonsamtal utav Åhlens City. Jag hade tydligen sökt en tjäns där som jul-personal. Så dit ska jag på onsdag till veckan.
Hade verkligen varit toppen att få sig ett extra kneg innan jag börjar jobba heltid efter jul.

Har ont i magen halsen och typ bäckenet något grymt , nästan så man får den där kräksmaken i munnen ibland. Trodde jag skulle fördriva smärtan genom att gå ut och gå i morse, tji fick jag, blev bara värre. Inte lätt att vara på topp när man känner sådär.
Snart helg igen dock."Men glöm din värk i hjärtat, och glöm ditt kneg min vän, för snart så är det fredag, och då försöker vi igen"
som nationalteatern skulle sagt. Få se vad som händer.
Vet inte ens om jag är pepp på att gör något alls, måste verkligen vara ett tecken på att jag inte mår riktigt bra.hehe.

Impulsen är äventyrets moder. Åh vad djupt sagt av mig.
Tack och hej.
10 November 2011  | Länk | Eftertänksamhet | 0 kommentar
Världen krymper!

Jag satt och käkade mina mackor, läste metro och drack kaffe, O’boy till frukost som jag oftast gör, om det inte blir nått annat.
Jag började utan något som helst annledning läsa på O’boypaketet, då det plötsligt slog mig. Jag har ett scoop, om nu ingen har märkt det förut.
Ska vi kanske kalla det för O’boy-skandalen; att företaget bakom chokladpulvret (Kraft) har krympt förpackningarna och att de kanske hade hoppats på att det skulle passera obemärkt förbi.

Icket!

Igår när jag var och handlade köpte jag nämligen en ny förpackning O’boy som jag ställde i skafferiet bredvid den gamla och förvånades över
(nej, egentligen inte) att den hade blivit mindre.
Kolla bilden här ovanför, den har krympt.
Den nya förpackningen är den till vänster och den gamla till höger.
Och det är inte bara Oboy som krympt.
Julmusten som är 1,4 liter (istället för normala 1,5 liter), chokladbitarna som förr var sex har blivit fem…
Förpackningarna krymper och priserna består. Det är ett smart sätt att tjäna pengar …
speciellt eftersom de flesta säkert inte ser det eller har en tanke på den krympande omvärlden.

Ja, säg det. Vart är den här världen påväg egentligen. Vissa saker får mig verkligen att fundera lite extra.
Vet nog inte vart jag ville komma med det här inlägget. Men nu är det i alla fall sagt.
Världen är allt bra konstig. Med alla dessa system som bara måste fungera. Och om det inte gör de så skapas någon form av kaos.

Slänger upp ett bildbevis uppe till höger.
Salut!

8 November 2011  | Länk | Seriösa ting | 0 kommentar
Virus

Sitter och försöker få igång min datorn för tillfället. Den borde verkligen rensas på nytt och få en rejäl omgång. 16 Kb , ja ni läste rätt 16 kb ledigt utrymme är inget man skojar om, inte ens om man är full.
Inte ens om man ligger inför döden och vill ha en sista "wow-upplevelse".
Ja i alla fall, livet rullar på allt bra fort just nu. Och känns som att jag börjat få det mesta sakerna utredda vid det här laget. En otrolig lättnad.
Utbildningarna är sökta, jobbet är fixat. Så nu är det väl iprincip bara lägenhet tills i slutet av januari som jag måste ordna.

Som ni kanske förstått så har jag en massa ledig tid tillövers. vilket har varit rätt skönt ett tag, men nu har jag börjat tröttna.
Frågan är bara vad jag gör. Och vad jag har gjort.
Förmodligen tar igen all försummad tid med olika människor, vilket är toppen! För när allt kommer omkring så är det ni som är bäst. Sen har jag fått endel målande gjort också, men för det långt ifrån så mycket som jag velat.
( yes, så fick jag in det med, extra fin födelsedagspresent kanske? )
I lördags trippade jag och simon runt på lite olika barer, drack onekligen lite för många öl med tanke på den ekonomiska krisen som råder. Det var i alla fall som alltid, helnice!
Och så värt det vid den tidpunkten. Dock kan jag väl inte påstå att det var lika värt det söndagen. Men om magen och öl-tarmen skriker så får kroppen sedan lida.

Dagen till ära har annars bjudit på ett bank besök.
Och kan med det säga att det känndes lagomt givande att stiga upp kvart i tio en måndagmorgon för att sedan ställa sig i en kö ungefär 1 timma.
Förutom det, så har jag i princip gjort nothing idag.
Idag har det varit en sån här dag hittils, allmänt död och tråkig alltså.
Har ägnat början av dagen till världens mest desperata syssla. nämligen städning
:(
Det roliga i att städa är i det flesta sammanhang överskattat.
Många gången kommer man bara till serietidningssamlingen som
"man bara måste bläddra lite i"
Denna gången hittade jag massa gammla texter som den egna högpersonen Lilly hulkat ur sig i olika sammanhang.
Det var lite nostalgi på det, lite pinsamt, lite smärtsamt, lite stolthet.
Allt från arga och revoltsökande texter till ångestdikter
(som skulle få den svartaste depprockare att se ut som eeh, jultomten.)
till rena poetiska kärleksförklaringar.
Det var lite kul att läsa.
Jag måste nog städa nån gång bland mina papper nästa år också.
Här är en liten text jag hittade som är så nära progg-rapp-metal-punk jag kom... Med ett lite överdrivet språk men shyssta rim.. gillade den i alla fall i all sin politiska korrekthet.

Det är dem elakas tid, man klättran kring på varann.
Så håll dig vid liv, se till att ta dig fram.
Ja, klä på dig kostymen, se till att platsa.
Du väcker avsky, men, det är på sig själv som man ska sattsa.

Det är det smartas tid, ljug inte, så gör den lärde.
Slickar rövar därvid, om dessa har något värde.
Och har det inte det kan det sparkas isär.
Och snart ska du se att du slickat ihop en karriär.

Det ät de rikas tid. Det är dem som stampar takten.
Det spar sin likvid och köper makten.
Sparkar ner små svaga med dunder och brak.
Dessa kan då tags sig där bak.

De är det vackras tid, nu ska kroppar krängas
Inte det minsta timid där de på pelare upphängas.
Där hänger de och ger begär av push-up för tjugotre och nittiofem.
Se på figuren och lär, hur du ska seut enligt H&M.

Det är ont om tid- Dags att öppna din trut.
Slut


Ikväll får vi helt enkelt se vad som händer. Imorgon ska jag i alla fall jobba ett par timmar, vilket känns sweet!
7 November 2011  | Länk | Eftertänksamhet | 0 kommentar
Det går bättre nu.

Kände ett svagt tvång att skriva ett blogginlägg, med tanke på hur länge sedan det var jag informerade omvärlden om mitt händelserika liv.
(oh yeah, där fick jag till det med.)
Den senaste månaden har dagnarna strykit förbi med en heldel otur.
Det är inte mycket som har gått som jag velat. En förbannade tjorv med a-kassan, som i sin tur lett till att jag behövt leva på pasta/pesto i princip hela månaden. vilket har lett till magont. Beslut om mitt tidigare boende, som nu gått vidare till tinget, virus på dator som gjort att jag inte haft tillgång till internett.
Inte kunnat svara på mail, och dessutom knappt haft råd till snus och har därför varit tvungen stå och panta burkar nere på Ica BEA.
Sen naturligtvis en massa saker utöver dessa också.
Det har i alla fall varit en helt okej start på den här månaden, fick det goda beskedet igår att jag fått jobbet, och börjar dessutom jobba heltid efter jul.
Får dock se hur det går med den saken, med tanke på att jag förhoppningvis börjar plugga efter jul, och vart det har jag inte bestämt.
Så läget idag är "helt okej". Lite sämre än igår rent fysiskt med psykiskt ligger det väl ungefär på samma nivå. Det börjar kännas att det är höst i luften, Antar att den här hösten kommer att vara ungefär som alla andra, grå och trist.
Men man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag tror innerst inne att det hela bottnar i att..hm.. att jag blir så jävla destruktiv.
Jag vet ju vad saker och ting beror på men vissa saker är sånt som jag inte kan styra. Sånt som bara måste få hända. Och när det väl hänt så är det inte alltid så roligt att be om hjälp. Det är faktiskt något som är ganska jobbigt.
För min del i alla fall.
Jag är ju van vid att klara mig själv, och då är det extra jobbigt att erkänna att okej: kanske jag behöver hugga tag i andra människor.
Jag vet att jag alltid kommer att klara mig själv, men samtidigt så vet jag att jag inte kommer att kunna gå igenom livet utan att ta hjälp av andra människor.

Jag vet också att det hjälper att prata med folk, men problemet är att jag inte klarar det. Ni som någon gång mått skit i huvudet känner säkert igen tanken att man vill inte besvära andra och man känner sig som ett freak.

Mitt i allt det här att jag känner mig värdelös och inte riktigt klarar av att få saker åt rätt håll på alla plan så finns en krigare. Jag är glad för att jag har saker som jag brinner för, glad för att jag har vissa mål med livet, och glad för att jag har människor jag bryg mig om och som bryr sig om mig.
Sen att jag är så jävla tjurig och inte ger mig förrens jag fått som jag vill. Det måste nog vara min bästa egenskap, i alla fall av det jag upplevt den senaste månaden.
Trodde ett tag att jag led av Babylon sjukan. Vilket jag nu insett jag jag ju inte alls gör. Jag tror att man måste få ha lite otur i livet, för att kunna uppskatta det bra.
Jag menar, hur många har inte varit deppade, otaggade, haft allt emot sig, och varit negativt insnöade i sämre perioder för att sedan hoppa fram och göra ett antal glädjetjut? Det har i alla fall jag. Kanske för första gången i mitt liv.
Förra månaden har jag verkligen lärt mig att det gäller att hitta andra vägar, och att sluta följa dumma gamla mönster.
Man kan ju inte alltid flyga genom livet på rosa moln.

På fredag blir det i alla fall jobb 07.30-15. Sen får vi se vad helgen har att erbjuda. Nu har det åtminstonde börjat röra lite på sig, vilket känns onekligen bra.
Ett eller några problem mindre, men för den sakens skull så är inte alla problemen lösta.
Har ju fortfarande en del saker att stå i. Vilket ju passat ypperligt.
Med tanke på att jag är ledig idag.



2 November 2011  | Länk | Vardagligheter | 3 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida