Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Ahhh, just det

Det var några saker till.
Herrejisses vad kallt det är ute, det räcker att sätta nästan utanför dörren så får man smärre köldskador i näsborrarna.
Är i alla fall fortfrarande hemma, och tack gud för att vi har bättre element här än på Tåsen.
Har faktiskt varit ledig idag, så tog mig friheten att ligga kvar lite extra. Dock så jobbar jag kväll, men det kan vara skönt ibland, men börjar snart klättra på väggarna. Och fick för en stund sedan lite panik över att jag låg kvar till 12 snåret. Hur ska jag nu hitta fixa och dona inför morgondagen?
Ingen outfit, ingen alkol, ingenting!!! Är vad jag har.
Får helt enkelt taga vad man haver. Lär bli julmiddags klänningen, men det får duga. Jag som i vanliga fall inte drar på mig en klänning av den oerhört kvinnliga modellen. Funderar till och med på att skippa bhn.
Ja, ni vet, ibland slår det mig bara, jag undrar vart allt kommer ifrån.
Snart, typ nu om ett tag, blir det i alla fall lunch på hyllan med mona,
Man ska inte underskatta ciabatta till lunch/frukost, dock säger hon att mackorna inte är något att leka med, då man tydligen ska ha råd att köpa allt på en och samma gång!
Men som jag brukar säga, heller tjock och mätt än smal och hungrig.
Det är väl ett bra argument? Tillräckligt bra för att få ta en kaka till i alla fall.

Tack för mig.
30 December 2010  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Det där med uppfosrtan..

Jag är en individ som ständigt stör mig på saker och människor, både på gott och ont. Och nu har jag hittat ännu ett ämne att irritera mig så jävla mycket på.
Läste i aftenposten nyss, en artikel om en familj som förlorar sin 14 åriga son på grund av droger och kriminalitet.
(Hur vida han dog av en överdos eller tog livet av sig på grund av droger minns jag inte, orkar ej heller googla upp tidningen igen och leta upp artikelt eftersom att ja ligger så gott i soffan.)
I vilket fall som helst, föräldrarna skyller pojkens död på myndigheterna, då det under många försök bett om hjälp. Detta hade avslagits av både socialtjänst och andra inblandade enheter.
Föräldrarna menar med andra ord att om pojken hade fått hjälp i tid, hade han varit i liv nu.
Men nu kommer den stora frågan:

Hur kan man som förälder sitta och skylla en sådan här tragedi på någon annan?
Samhällets ansvar är självklart att hjälpa det medborgare som behöver hjälp, men någonstans brister det ju ändå från första start.
För är det inte ens egen familj som ska bära ansvaret för sina familjemedlemmar, att lära ut att man inte sysslar med skit, att ge utegångsförbud, indragen veckopeng och en smäll på käften om så behövs när man gör fel?
Ett barns uppfostran och dess värderingar är väl inte samhällets uppgift?
Dessutom var pojken 14 år, 14 år! När jag var 14 år lekte jag fortfarande med Barbies och gick runt i rosa tyllkjol med prinsesskorna köpta på leksaksavdelningen.
Okej, där löjg jag, var för tjock för att ha barnkläder sen gick jag i sexan typ.
Men ni förstår mitt resonemang. Föräldrarna måste ju ha vetat om situationen.
Varför tillåter man ens sin 14 åriga son att sätta näsan utanför dörren efter något sånnt här? "han hamnade i fel gäng" såntdär är bara skitsnack.
Umgicks jag min bror eller min syrra med människor som inte var lämpade för oss när vi var mindre, så förbjöd våra föräldrar oss helt enkelt att fortsätta med det.
Nu menar jag inte olämpliga som judar eller marknadsfolk, utan helt enkelt struliga ungar som kunde få in oss konservativa barn på fel spår.
Hade min morsa eller farsa fått reda på att jag rökt hash, hade dom personligen åkt och hämtat mig, under pistolhot tvingat ur mig vem som gett mig skiten, och sedan själv rett polisutredningenmot dem.
Jag menar, man skyddar väl sitt barn till varje pris, om det så innebär att flytta till en ny stad, låsa in honom i en isolerad cell i två månader.
För trots allt, äpplet faller inte långt ifrån trädet och ett barn spelar väl i många fall sin familjs principer och normer?
Min åskit är att struliga ungar kommer från struliga familjer, med vissa undantag.
Sen, visst finns det alltid situationer där der kräva professionell hjälp, det är inte så jag menar. Det jag menar är att föräldrarna aldrig behövt låta det gå så långt som det gjort.
Människor är väldigt glada i att skylla ifrån sig, men är det egentliga ansvaret inte tilss största del ens eget?
Är det inte förälderns uppgift att fostara sin avkomma och lära vad som är rätt och fel? Eller är det kanske bara jag som är cynisk och bitter?


30 December 2010  | Länk | Seriösa ting | 0 kommentar
Tråkiga tisdag.

Hej kära vänner!
Mycket har passerat sen sist jag skrev.
Bland annat en vistelse hemma i pite, en hel del jul firande, förfester och lite efterblajjor. Mycket angenämnt måste tilläggas.
Sedan är det ju inte länge kvar tlls jag når den gyllene åldern 22 bast!
(för er som har lyckats missa det, så har jag rejält med ånger, och känner att jag inte riktigt kommit till skott med något alls det senaste året)
Hipp hipp hurray. Till mej. typ.
Detta ska det i alla fall bli ändringar på vid årsskiftet.
Har bestämt mig för att sluta att jobba här i oslo en gång för alla, och flytta på mitt arsle någon annan stans hemma i sverige. Har fått mig 2 lägenhetet i stockholm, men inte bestämt mig vilket jag vill ha.
Hyran svider till det på en av dem, så om det är någon som är villig att lägga en rimlig summa och dela en 2a med mig så hojta till för all del!

Annars så sitter jag här i min ensamhet och äter någon typ av frukost/lunch.
Vegetar vårrullar, ris,och tomater, det är grejer det!
Ja, för idag när jag vaknade låg jag och funderade lite, och har här med bestämt mig för att ta itu med mitt liv och sluta klaga.
Dagen har annars tillbringat i soffan, förutom det så jag ju som sagt lagat lite mat, damsugat, fixat med lite papper samt varit ner på posten och hämtat paket. Har skjutit upp massa saker alldeles för länge nu.
Jisses, jag är så ambitiös!

Veckan hemma i pite var allmänt skitkul, men jag går inte närmare in på detaljer. Men jag har en förmåga att dra mig till komiska situationer. Det har bland annat johanna erfarenhet av.
Så är det alltid.
Det är väl en del av min charm , blink blink.

Nej, nu lite kaffet. Så jag kanske vaknar till liv lagomt till arbetspasset på åhela 5 timmar. Verkligen en toppenstart efter en veckas ledighet!
Och nu bara 3 dagar kvar till löning. Katjing!

Slänger upp en blid på godingarna som befann sig i mitt paket.
Måste jag säga att basen i det där lurarna levererade?
mmmmmh! oooohlala

Stay true // Lilly
28 December 2010  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Tack för mig.

Lika fort som jag är hemma så ska jag iväg.
Har nu varit hemma en veckas tid, vilket jag redan visste innan jag åkte att det skulle bli på tok för kort!
Irriterande såntdär. Men vad gör man inte för att stötta jobbet?
Det känns som att jag hunnit med hälften av vad jag planerat, men har ändå hunnit med det viktigaste. Vilket ju egentligen är huvudsaken.
På tisdag går allt över till vardagen igen, helt ärligt så är jag en aning less.
Och känner att jag behöver lite förnyelse.
Bjussa på lite förnyelse! Någon?

Ni fisförnämnda (stavning?) småglin som lipar över snökaoset när det ligger ett vitt täcke på en dm på marken, kunde ju alltid ha åkt upp till det norrländska och firat jul!
Snön är så packad att jag nog, i alla fall innan jag åt all julmat, kunnat åka skidor över staketet.
Inte riktgit kanske, men det är ju inget kul om man inte överdriver.

Sen så måste jag bara nämna att jag känner mig lite rebellisk idag.
Har ni också sådana där dagar? Dagar då ni känner er så jävla rebelliska, ni vill göra allt tvärt om, bara för att det inte ska vara så.
En sån dag har jag idag, så ikväll ska jag gå och lägga mig UTAN att borsta tänderna. Man är väl född till a rebel without a cause, så att säga.
All makt åt folket, befria nangiala pch hur nu all annan socialistisk propaganda brukar lyda.
Annars så är allt under kontroll, eller huvudet upp och fötterna ner som min mormor brukar säga, ett uttryck som förävrigt skapades någongång på 1200-talet, men som aldrig verkar vilja dö ut.
Idag fick jag äntligen mina slutbetyg till hotmailen, så det var liksom bara att skriva ut. Toppen!
Så nu är det väl bara att sätta igång med engelskan på allvar., böckerna har kommit så nu kommer jag att få mer än fullt upp.
Imorgon hoppar jag i alla fall på flyget mot oslo igen. Blir själv där ner i 3 dagar., så kommer med andra ord inte att ha någon att socialisera mig med.
Nej, skämt och sido, det kommer att bli sjukt mycket jobb.
Tackar härmed alla för en fulländad vistelse, och trevligt sällskap.

Dagens fråga.
Förresten, ska det smattra och lukta bacon när man solar solarium.
Eller är det bara jag?

På återseende.


26 December 2010  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Att göra sitt eget val/ träningsvärk.

Vad är det med den svenska moralen egentligen?
Varför måste folk omkring mig ständigt ge mig råd och gilringar över hur jag ska leva mitt liv? Är ni så missnöjda med er egen situation, att ni hoppas på att leva era drömmar genom någon annan?
Jag vet att mycket handlar om att de människor som finns omkring mig faktiskt bara vill mitt bästa, men sen har jag inte rätt till mina egna misstag, mina egna tankar och omöjliga illusioner?

Jag har länge funderat på om det är något fult och skamligt att nöja sig med det lilla, att helt enkelt inte vilja satsa högre.
Varför blir folk alltid lika förvånade när jag säger att ett medelsvenssonliv inte är något att eftersträva. Inte för mig just nu.
När jag säger att jag först vill nå toppen, inte planera så mycket, utan bara ta det som det kommer, hinna göra det jag vill, och komma så högt upp att jag inte vill högre. Då, då kanske.
Men inte idag, inte imorgon, men om kanske fem år.
Är det normalt att inte vara nöjd förens man tagit sig dit man vill?
Jämt och ständigt får jag goda råd att "du, du som är så duktig på det och de" du borde bli nått större än en inredningsdesigner.., du ska inte läsa till advokat?
Stockholm? Nähädu, passa dig med att flytta dit, du kanske blir fast där hela livet.! Va? kan du tänka dig att bo där under dina yngre delar av livet?
Vill du verkligen att dina barn ska växa upp i någon förort?!
Nej, nej och åter nej. Jag gör mina egna val, och andra människors åskiter rör mig inte i ryggen.
För det är valen vi gör, inte chanserna vi får, som slutgör vårt öde gott folk.

Ibland räcker det med att få träffa dem som verkligen betyder något för att vara glad och nöjd.

Annars då? mjaa, har äntligen anlänt till det norrländska skogarna efter många om och men. En hel del förseningar. Vad hade jag väntat mig av sj?
Julgranen är härmed klädd och står grön och grann i stugan.
Brorn min samt min fader var och högg en nere vid sjön.
Nej, skämt och sido. Det är samma gamla plast gran från 1987 som är pyntad och klar. Och även i år så var det samma visa.
Pappa sätter fast stjärnan, och tillsist så fjuttade mamma på belysningen.

Och påtal om ingenting. Fyfan vad fit jag är. Beach 2014 here we come.
Efter att ha dragit resväskan på ett antal kilon från oslo, (okej, inte bokstavligt dragit, men en bra bit) så har jag äntligen fått denna månads motion.
Det var i mina ögon ett monsterpass utan det slike, med tanke på att man varit lite off ett tag hehe.
Och kanske druckit liiiite mycket alkoholhaltiga drycker, och det lediga dagarna legat kvar liiiite för länge i sängen, och ja, så vidare, så vidare ni hajjar grejjen hoppas jag.
2 mins löpande till perong (stavning?!) 8. Kan ju dock utan överdrivt säga att mina biseps är svullna och lika stela som tanterna på jobbet, nu menar jag inte det jag jobbar med, utan givet kunderna.
(hehe, nu fick jag äntligen in det med.) Nej, allvarligt, aldrig har det känns så tungt att dra på sig strumporna imorse när jag vaknade på tåget.
Ska ta ett lättare pass imorgon och mjuka upp mina leder igen innan jag gör piteå stad osäker. Har träningsvärk i muskler jag inte visste existerade.
För hur logiskt är det att vara öm precis under rumpan, ni vet i det där vecket mellan lår och röven? Nej, exakt.
Inga kommentarer på det.


19 December 2010  | Länk | Seriösa ting | 0 kommentar
Som den seriösa arbetare jag är.

Phu, äntligen hemkommen och lyckats slå mig ner i min underbara fotölj efter mycket om och men.
Det tog lite tid att ta mig till min "fristad" om man nu kan kalla de det.
Ett helt inferon av människor hade idag invarderat linderud centret, och det stod bokstavligt och stampade efter kaffe och bröd, av någon konstig anlednig.

Dagen har varit bra om än inte speciellt händelserik. Idag har det vankats julbak på jobbet, det har gjorts karnsekaker, goro och lite av varje.
Och som den goda arbetskamrat jag är så erbjöd jag mig självklart att vara provsmakare för att kunna ge en ärlig åsikt om dessa godsaker kan serveras till det äldre.
Tyvärr så är jag rädd för någon.. (inte jag..) spårade ut, så satserna på närmare 4400 kransekake bitar snarare ligger på 10.
Men vad gör man inte för laget? som jag brukar säga.
Det är väl bättre att jag med friska tänder äter, än det som har löständer?
Jaja, allt är väl relevant.

Nu ska jag ta tag i packningen.
Har en tågresa på 21 timmar framför mig, och jag har redan sittvärk i baken.
Norrland here i come!

På återseende.
17 December 2010  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Vi tar det från ruta ett

Efter lite tjat, med många påtryckningar av människor,som i många fall inte är mina vänner. utan bara allmänt nyfikna har jag tillslut givit efter och sitter nu med mitt tjedje blogginlägg på hela 3 dagar.
Har tänkt att starta på ny kula, mera intressanta inlägg, nya möjligheter, nytt skvaller.
För det är väl trots allt det vi alla suktar efter? Att veta så mycket om så många som möjligt. Det gör jag i alla fall, och så länge man erkänner att man är en bitter skvallermus, som är mer insatt i intrigerna kring kissies nakenbilder än uppdateringarna i irak kriget, så är det ok.
Föresten krigas det ens i irak längre? Är Bush fortfarande kung?
Nej nu tappade jag tråden. Det jag ville komma fram till var såklart, att det spelar ingen roll hur du är eller hur du beter dig, sålänge du inte förnekar det som sker.
Lika mycket som jag är en rolig och social människa till viss del, lika mycket är jag en elak och cynisk intrigmakerska.
Men det är lugnt, för jag har aldrig sagt att jag är en snäll person.
Hajjar ni mitt resonemang?
Man kommer ingenstans om man medvetet inte trampar folk på fötterna.
Det handlar inte om att vara uträknande elak, det är bara ren fakta.
Att utan dåliga samvete armbåga sig fram till det jag vill ha, tar mig till toppen.
Jag kanske står ensam där dock, men ändå på toppen.
Ödmjukhet är inte att förakta, men det är inget som funkar i längden, för ingen jävel tänker på dig när det kör sitt eget race.
Utan ånger.
Idag finns inga stoppskyltar, idag är det bara att köra.

Kom ihåg att inte leva någon annans dröm än din egen. Allt du vill kan du klara, bara du får en kopp kaffe och en bra start på dagen.

2½ dar tills jag sätter mig på tåget mot norrland, och det mörka skogarna.
Kommer bli en fröjd att komma hem ett tag, fortsatt om det bara rör sig om en vecka så kommer det att göra susen.
Är för tillfället evigt less på att jobba., och skulle inget hellre än att vilja ta mitt pick och pack och bara resa iväg.
Vad sägs om Las vegas, Afrika, eller Egypten. Ja,till och med nordpolen hade gett mig en rejäl kick. Brrrr
15 December 2010  | Länk | Eftertänksamhet | 2 kommentarer
Tisdag tisdag tisdag tisdag tisdag!!!!!!!!

Hoho ho.

kvällsfix. och då menar jag tisdag kvällsknark. Jag menar att jag desperat försöker fixa mig en lägenhet i stockholm till en så billig summa som möjligt.
Hellst till perioden någon gång i maj-juni och ett bra tag framöver, en lägenhet som är ful och som jag själv kan göra fin ni vet. Har bestämt mig för att ta det hela ett steg längre, fixa egen lägenhet och hoppas på det bästa.
Jag menar, man kan ju inte vara snart 22 år och inte ha en egen lägenhet, speciellt inte nu när jag har tänkt att ta tag i mina studier en gång för alla.
Jag kan lätt sova i en bäddsoffa eller på madrass om så är fallet, åtminstonde den första tiden, behöver inget annat än ett rum, madrass att slagga på samt ett kylskåp som har plats för diverse föda.
Sen när jag börjat dra in lite slantar på jobbet som jag förhoppningsvis har på sidan om studierna så ska jag slå till på en säng det första jag gör.
Och hoppas då att sängen ska förstärka intrycket att jag är en vuxen och seriös människa.
Vi får se hur det går med det.
Har som sagt 2 visningar nu den 18de, så håller verkligen tummarna på att standarden ligger någonstans vid medel.
Bara för att inte ha allt för stora krav alltså. För det har jag lärt mig att det ska man inte ha, för det blir aldrig som man tänkt sig ändå.
Och alla, likaväl som jag vet att det gäller allt! Ja allt från mat till en kväll på krogen till känslor och till killar osv osv.

Ja annars då? Fick en lite utskällning på jobbet idag. Hade tydligen av misstag råkat skippa en beställning på en kaka som skulle levereras imorgon.. Shit happens! eller vo man nu säj.
Det var hur som haver lika oväntat som otrevligt. Trodde att jag var för gammal för att få utskällningar,.. så var den dagen förstörd.
Tänkte att jag skulle liva upp mig själv med en liten myskväll, med cola zero och snus, sen kom jag hem! och vad låg inte på borden om inte en chees burgare från mc-donalds. Som hittat, och min dag var rädda, det tackar jag allas vår ever-skrov för.
Hela veckan framöver så är det julöppet i oslos alla köp center, så även på linderud.
Jag har givet fått den äran att stänga 3 kvällar av 5, med öppningstiden fram till 24 slaget.
Dock inte imorgon, JUBEL! Så har därför tänkt shoppa loss lite. Det brukar ju finnas lite erbjudanden och sånt. Ibland har dom också billig öl. Så hoppas på det imorgon, och att även någon shysst själ vill joina.
Älskar nämligen att shoppa efter en öl eller två. Allt blir så snyggt och billigt då!

Har förövrigt ställt till med endel problem såhär på kvällskvisten.
Skulle ta mig an och skapa en ny foto-blogg, och det vet vi ju alla hur data snillet Lilly levererade med det. Har iaf gett upp den där driten för idag, och överlämnar resterande, dvs designen tills imorgon eller kanske över morgon.
Kika in på lilllyy.blogg.se för att skåda något ni aldrig sett förr.

Lev och må gott folk.
15 December 2010  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Frustrerad och hem

Hallåja!
Allt okej med er? Här är det för tillfället snöblask, och jag är just hemkommen efter en dag på jobb samt en snabbis inne på oslo city.
I helgen har jag fått erfara att man inte ska ha 10 cm klackar med öppen tå, hur fin man än vill vara.
Samt en hejdundrans bakfylla på det, men trotts denna smälla så tog jag mig upp på jobb. STORA elogor till mig, jag tackar för det!
Höll i alla fall på att slå i gatan uppemot tusen gånger i lördags.
Oslo kommun anser väl att det inte är värt att lägga pengar på att sanda gator, trotts att det kör mer än 80.000 bilar per dag runt om på vägarna.
Underbart beslut!
Dock så slutade resultatet ändå i den bästa kvällen på ett bra tag. Tillsammans med gänget från jobbet.
Själv så blev jag lite mer på lyset än vad som var planerat, men det är inte alltid lätt när man blir bjuden kors och tvärs med allt från glögg, vin och whisky. (stavning?) ho ho

Längesen jag skrev märkte jag nu, jag har verkligen haft fullt upp med diverse saker. Mycket att tänka på bland annat.
Det har varit mycket jobb det senaste dagarna, och inte har jag fått vara ledig på snart 3 veckor heller.
Ska verkligen bli skönt att ta tåget upp till det norrländska skogarna på lördagmorgon. En vecka ledighet är ju dock inget vidrare att hurra för, och det kommer gå fort, det känner jag i brallan redan i nuläget.
Jag kommer säkert hinna med hälften av vad jag just nu in planerat
Jag trodde faktiskt inte att det skulle finnas så mycket att göra uppe i norrland som det ändå tydligen finns.
Men det är väl huvudsaken att jag hinner med det viktigaste.
Fick mig hur som helst en relativt billig biljett på 800 riksdaler, så det var bara att tacka och ta emot. Nej, inte för att jag nu fick den, betalade såklart hela resan själv, för sparade pengar haha :S En sittplats på tåg i 22 timmar inklusive väntetid i stholm då jag även ska passa på att kolla på 2 lägenheter, en i gamla stan samt en på lidingö. Gött mos på det!
För hoppningsvis så anländer jag till älvsbyn söndagmorgon, förutsatt att konduktören inte slänger av mig från tåget då jag inte har något svenska ID..

Sen så har jag varit en aning irriterad det senaste dagarna. Vet inte om det är p-pillren eller om det bara är jag.
Men ibland blir jag så jävla frustrerad.
Vem ger människan rätten att säga precis vad de vill?
Vi har friheten till att yttra oss och ha vår enskilda åsikt. Men vi har också rätten till okränkbarhet.
Tycker du inte om något eller någon?
Nej men håll käften om det då. Människor är allt bra konstiga, vi behöver inte känna en person för att veta att vi inte vill ha denna människan i vårt liv.
Det vet vi bara utifrån de faktorer som vi själva har tagit ur tomma intet.
Jag hatar människor som säger att jag måste tåla nedsättande kommentarer, eftersom jag valt att se ut som jag gör, och vara som jag är.
Att det vore konstigt om folk inte reagerade.
Vafan, lever vi fortfarande på stenåldern? Jag hatar dråpliga antaganden om att jag inte skulle passa inom mitt yrke, det faktum att jag måste jobba dubbelt så hårt som andra för att visa att jag duger, att jag inte skulle vara minst lika bra som min blonda söta kollega eller klasskamrat.
Och detta endast för att jag har skrot i fejjan. Minns till och med att en mamma på högstadiet förbjöd sin dotter att umgås med mig eftersom jag vandaliserade saker när jag var full.
Och full var jag konstant. Hade i stort sett fickpluntan med mig i skolan enligt henne. Det roliga var att jag smakade inte alkohol förrens jag började i gymnasiet. Detta var väl härliga antagande?
För att inte tala om den gången jag var pentan-lilly, och minns ni när jag vandaliserade kyrkogården? Jasså, det gör ni.
Har jag dock stora minnesluckor ifrån...ptja, antar väl att jag var full...
Jag tror inte på att det finns människor som är helt fördomsfria, däremot tror jag på att ge alla indivder en lika chans oberoende av alla faktorer.
Men vem bryr sig egentligen, och vem orkar lägga sig i andras liv? Nej precis.
Dom som inte har något eget händelserikt liv, var ju så det var.
Nu är jag på toppen humör, efter att fått ut mig detta och tagit en snus.
Funderar just nu starka på en kopp kaffe innan läggdags.
Ska upp med tuppen imorgon för att fixa lite julklappar innan arbetspasset mellan 16-01.
Kommer inte gå några nattbussar, så lär få ta taxi hem.
Jag vet att du är avis.

Uppe till höger har ni ett par godingar som snart är mina.
Ha de.
14 December 2010  | Länk | Seriösa ting | 0 kommentar
Jag tänkte lite på den här texten...

Jag läste den här texten nedan för ett tag sedan, och kunde inte låta bli att analysera vad jag läste. Funderade lite över om jag kunde köpa det hela, och vad jag egentligen tyckte om dom här orden, som vid en första anblick kan kännas som en vacker kärleksförklaring.
Vid en närmare titt kan jag dock skåda livsfaror.. aaaah!

"Det handlar inte om att finna den person man vill gå till sängs med
Det handlar om att finna den man vill vakna upp med
Det handlar inte om att finna den man vill leva tillsammans med
Det handlar om att finna den man inte kan leva utan
I världen är du bara någon men för mig är du hela världen"


"Det handlar inte om att finna den personen man vill gå till sängs med, det handlar om att finna den personen man vill vakna upp med."
Okej. Det köper jag. Det är ju bra om man både vill pöka och hångla runt bland kuddarna men även vakna upp med en gammal snus fastkletad i ögat, dålig andedräkt och morgonfrilla och känna sig bekväm med det.
Att det liksom, känns naturligt. Ibland kanske också vakna upp och vara sådär lurvig i skallen och ha kommt ihåg att spotta ut kvällssnusen och helt enkelt inleda dagen med att morgonpöka lite eller kanske byta en bajsblöja. Ni fattar.
Det ska dock alltid kännas okej att vakna ensam också.
Det är farligt om man vaknar och känner sig ensam för att ens partner inte är där.

"Det handlar inte om att finna den man vill leva tillsammans med, det handlar om att finna den man inte kan leva utan!"
Här tar det tvärnit för mig. Här ser jag det livfarliga. Det känns totalt åt skogen om folk faktiskt känner att dom inte kan leva utan någon speciell person.
Missförstå mig inte, jag har älskat och älskar fortfarande vissa personer väldigt högt - men om han skulle försvinna ut ur mitt liv så är det väl klart att jag kan leva vidare ändå.
Att man sörjer är en sak, men om man på allvar känner att man inte kan leva utan en människa så känner jag att man nog borde ta sig en funderare över vad man ens går omkring på jorden för. Nä. Den dagen jag blir så svag att jag inte kan leva utan en människa, då är det som sagt dags att börja om från ruta ett.
Man måste alltid tänka att vad som än händer, så fixar man det själv - då blir man modig och tuff och kan skapa något bra - för sig själv.

"I världen är du bara någon, men för mig är du hela världen."
MJAMJA. Känner jag.
Den dagen jag tycker att en enda människa är hela världen för mig så är det också ett allvarligt tecken på att jag har misslyckats. Att jag har misslyckats som individ, som medmänniska.
Jag menar, hur mycket jag än älskar och hur kär jag än är så spelar det ju ingen roll.
Världen kommer fortsätta rulla på vid sidan av och om jag någon gång blir så jävla förvirrad att jag tycker att en enda människa är hela världen.. Ja, då bokar jag tid hos en psykolog som kan få mig på banan igen.

Jag blir lite oroad. Menar folk detta när dom säger det?
Och om dom inte menar det, varför säger man det då? Det verkar ju helbängt.
Jag hoppas dock att mina medmänniskor där ute förstår att vad som än händer, så fixar vi det själva ändå. Livet kan väl ändå inte gå ut på att bli besatt av en partner såpass att vi inte kan leva utan dom? Det gör mig lite rädd.
Ska vi vara så beroende av andra människor? Ska vi vara så uppslukade av någon så vi glömmer bort att människor svälter ihjäl, att folk blir mördade och att vi har annat för oss också? Nej tack.

Jag tror det är smartast att bygga upp sig själv så man klarar vad som helst. Bli en powerpuff och fixa skiten och aldrig räkna med att någon annan gör det, och om man då går omkring och känner att en enda människa är hela ens värld - då går det inte. Det blir fullständigt livsfarligt.

Hurra för kärlek, det vet ni, men inte på bekostnad av att man inte ska stå sig själv närmast och vara sin egen bästa vän. Jag tror inte på det där.

The end.










1 December 2010  | Länk | Seriösa ting | 3 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida