Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


BABY TRAMPS LIKE US, BABY WE WERE BORN TO RUN!

Nu har det börjat skrika i öl-tarmen.
Det är lördag, och livet är life. Jag gillar’t.
Solen skiner och det är +11 i solen vilket inte gör saken sämre, och att jag snart har nyfärgat hår gör saken inte heller sämre.
Och att jag har glömt bort allt vad negativt heter gör saken bäst!

Jag är fruktansvärt party, och jag hoppas på en väldigt lyckad kväll!

Pusshej på er babes!
(och på ni andra med för den delen.)
28 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Fredag, (en dag kvar tills lördagens röjj.)

Fredagen till ära har tillbringats med mamma.
hjälpte henne inne på coop och vi hade välförtjänta snack om ditten och datten och umgicks allmänt.
Sen var ja för att tillägga även in på hm en snabbis, det var ju trots allt rea. Inhandlade urgullig trosor för 39 spänn med blommor :D
Även en supersöt tröja, när ja kom till kassan ser jag massa fläckar på kragen och lyckades snylta till mig 40 spänn rabatt. Jag kom senare på att fläckarna kommer från min egen foundation.
Men vadå liksom, 40 spänn är alltid något. typ 80 st Jenka-tuggmmi i bowlinghallen.
Sen blev det även en ny piercing eftersom jag har den gyllene förmågan att lyckas svälja/tappa allt som kommer i munnens närhet.

Blev dock besviken när det visades att varken team sportia eller intersport här hemma inte hade några pilatesbollar. Men ser det som ett positivt tecken.
Jag ska helt enkelt inte träna.Hähä!
Gårkvällen var lugn, det blev en rulle, efter att jag vart och solar valross bodyn nalta. Men fråga mig inte vad det var för rulle, för det var inte speciellt intressant.
Efter ex antal timmar framför tv:n inklusive byta snus och dass pauser, så är det alltid så att man lyckas hamna i någon typ av dvala.
Och ja tog mig inte i säng förens klockan närmade sig tre.
Nu har jag suttit bänkad här en stund och skrattat åt fula människor på internet.
Måste nog vara ett av mina största intressen.
Shuhu! idag har mina smileband dragits upp 2 cm på vardera sida, min ekonomi är inte på botten längre, vilket har gjort mig ytterst glad.
Jag kommer kunna leve helgen precis som planerat.
Ypperligt, eller vo säj ni?

Påtal om andra saker, på torsdag fyller allas vår mormor 72 ljuvliga år.
Hoppas du får en underbar dag med massa tårta och solsken.
(att dömma av vädret just nu, så lär det sistnämda redan förekommit)
I alla fall, det blir smörgåstårta på storgatan 23 nu på söndag, vilket enligt mig INTE är den bästa dagen för denna delikatess.
Som alla ni borde veta vid det här laget så är söndag=bakis dag för Lilly.
Motför att jag aldrig är bakis, men i alla fall. Maten ja stoppar i munnregionen smakar inte som den borde, eller gör i vanliga fall.
Jag vet inte vart problemet sitter, det är bara nått med mina smaklökar som får maten att smaka skit.
Vilket kommer att göra mig väldigt besivken, smörgåstårta är ju liksom ett fett för sig.

Puss och kram hela dan
27 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Grattis till er på PT redaktionen!

Grattis PT, ni kan för en gångs skull känna er ohyggligt lyckliga. Ni har ännu gjort en medarbetare nöjd, ett halv år senare än planerat.
Men det är ju inte fy skamm att mina 556 sek har rullat in på kontot ett halvår senare än planerat. Eloger.

Ibland känner man en såndär lustig känsla, det krymper och bränner och står en upp i halsen. Det kallas behovet av att shoppa. Just det behovet kände jag gånger 100 idag, så ska strax bege mig tillsammans med min kärde moder till storstan. Annars så är det detta med facebook.
Detta återigen facebook, som jag faktiskt inte fattar ett skit av egentligen.
Vad är en puff?
Som den efterblivna mammut jag är orkar jag inte hänga med i alla nya teknikgrejer som exploderar omkring mig.
Jag har full rulle med att kolla mailen, uppdatera bloggen och kunna skicka MMS och SMS med mobilen. Det här med Spotify har jag knappt fattat vad det är.
Jag nätmobbar er inte, jag är bara så sjukt efterbliven.
Och har annat att göra än att sitta på facebook och nöta kamelröv, som vissa andra värkar bruka göra med rent nöje i detta avlånga tragiska land, Sorry...

Till och med lunarstorm är ju mera intressant, och hur intressant är inte det?
Jag har inte varit precis aktiv där på senaste om vi säger så.
Så jag spanade in min lunarsida. Haha! Vilket fick mig att dra lite på smilbanden.

Gick vidare på lunarstorm upptäcker jag ett mail. Det är en Pojke 28 som skrivit, och såhär står det:
"Hej. Het du var."

Vad fan svarar man då? Typ. "Tack."

I ett annat mail som en Pojke 27 har skrivit står det:
"Tja. Fin tjej. Singel? Puss."

HAHA. Fan vad jag saknar lunarstorm!! Muahahaha! Där är det verkligen lågt i tak och låg lägstanivå på folket som vistas där. Fan vad härligt.
It så jävla noga liksom.

En pojke 21 från Kiruna skriver i gästboken:
hej såg dje på nunor så tänkte ja skriver hur är de med dej då? SIngel? Pusss

En annan skriver:
Hej hej fan så söt kanske du vill träffas .P Puss

Jag svarar:
hehe tack men tror jag avstår för mitt eget bästa faktiskt.

Sedan svarar han inget mer!

Haha jag kissar på mig! Vad roligt!
Här ska jag sitta hela dagen och fjanta runt i gästböcker.

Hittar även ett annat citat i "dagboken"
Såhär här stod det:
Om jag skulle gå i samma kalsonger i tre veckor utan att tvätta dem och utföra alla mina toalettbehov i dom, så skulle dom ändå lukta godare än dig. Så illa luktar du.

Lunarstorm lunarstorm! Damdidam.
Jag är helt sjuk i huvet som orkar hålla på med haijn skiten.
25 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
I ärlighetens namn

I ärlighetens namn.. så skulle jag mer än gärna lägga mig ner i sängen, slå på första säsongen av Tusenbröder och ligga och slöa åtminstone till klockan sen lunch.

Men i ärlighetens namn två så går det inte, jag måste nämligen fortsätta leta jobb om jag ska få något jobb! Vilket skit alltså.
Igår var jag bakfull som en kamelröv och vaknade före fan, alltså före sju.
Inledde med att dricka två liter vatten, snyta ut ungefär två kilo snor ur mina nedvinklade näsborrar och så harklade jag mig och försökte att inte känna efter hur det smakade i munnen. Det gick sådär.

Sitter och lyssnar på Lasse Lindh för tillfället, varför? har jag ingen aning om. Dricker thé och är allmänt trött. Men jag skyller på lördagen.
Konstigt det där, när jag var ung och rask, dvs för ett år sen, i början av min gyllene ålder, klarade jag av att vara ute minst två ggr varje vecka , flera månader i rad, utan några komplikationer mer än kan hända lite trötthet dagen efter.
Men nu, nu när jag passerat det magiska sträcket 20, så ligger jag halvbakis i två dar efter en kväll på krogen.
Hur tragiskt är inte det? Känner mig verkligen väldigt gammal.
Tillräckligt gammal för att börja motionera med sånadär gå-stavar.

Lördagenvar toppen, vilket jag verkligen behövde, att ha lite kul.
Allt har gått så trögt senaste veckan, pga många diverse olika skäl.
I alla fall åkte jag in till das city och shoppade lite, och tog en kaffe.
Drog hem och slappade en stund, lagade tacopaj och såg på Music and Lyrics, ni vet den där med Hugh granth, det var ritkigt mysig även om storyn var någorlunda förusägbar. Men vadå, Hugh granth är Hugh Granth.
Så då funkar det alltid.
Vid sex tiden drog ja vidare mot öjebyn, där jag mötte ett kärt återbesök, nämligen marielle och veronica.
Det var väldigt angenämt faktiskt:) Sen vidare mot stan.
Som tidigare sagt så blev den en soft men mkt trevlig kväll.
Bortsett från att det hade vart kul med nytt folk och ny stad ibland.
Piteå är rätt förutsägbart, alla känner alla, och framför allt: alla VET allting om alla. Och alla vet vad jag gjorde igår. Tragiskt men ack så sant. Jaojao.

Dags att ta en p-napp, mitt huvud är inte i sitt bästa skick och klockan 15:00 idag så är det arbetsförmedlingen, usch, pest och pina. Är rätt meningslöst att befinna sig där överhuvud taget. Men vad gör man inte för att förbättra en jobbcaotch lön?
Att jag dessutom måste stiga upp tidigt för att fixa massa saker dagen där på gör inte saken bättre. Det är bara att bita ihop, snart kommer jobbet snart kommar för hoppningsvis lönen, och då ska det minsann investeras behövliga saker:D

Hejhej!

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga väder du och jag haft så länge nu
och det känns som om jag har ett litet privat djävla moln över mig som följer mig
vart jag än går.
Och jag älskar dig men fan vad vi håller på

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger

Vi smyger omkring på tå, livrädda för att störa och vi har tappat våra ord och när
vi väl hittar dom blir dom bara kantiga och fel
och all skit som kommer ur min mun jag menar det inte men jag måste väl ändå
mena nåt? Och är det nu vi ska bryta upp, gå skilda vägar och sånt?
Jag vill inte, vill inte! För jag kommer sakna dig så

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår dom
23 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Jag är som jävvlat taggad!

Hej kära vänner!

Efter en härlig och effektiv dag med mycket kickass och livet är life känslor så är det lätt att man bli lite partysugen. Och jag skulle vilja påstå att jag känner mig ungefär så som jag kan tänka mig att jag kände mig när denna bild togs:
(hade förövigt nyss dansar arslet av mig hemma hos alex med evert tina marba och emma!)
Och när jag ändå är igång så kan ni få se ett par bilder till från den festen
(förra helgen.), när vi hade tjejbalja och hade endel mystiska grejjor för oss. Den tiden på dygnet då allt bara flöt på.

http://www.pixbox.se/alb_show_id1024466_page1.html

Annars då? Venne.
Efter ett halft dygns sömn kan jag äntligen ta mig till datorn. Glädjen är total!
Jag har aldrig kännt mig så utmattat i kroppen som i går kväll.
Det har inte varit allt för spräckade dagar, men dom har ändå vart rätt krävande på något underligt sätt.
Som ni säkerligen redan vet vid det här laget, så har mycket passerat sen sist jag skrev. Men det viktigaste av allt: Jag har fått börja vara med dom coola kidzen :Z Jag har med andra ord besökt arbetsförmedlingen! Hipp Hipp hurray. Till mej. typ.
I alla fall. Det mest flyter på rätt bra nu, jag har dom flesta punkter avklarade, och slutförda dessutom.
Ikväll blir det i alla fall partaj, och jag är som jävvlat taggad!
Känns skönt att få in något annat än bara saker som måste göras i huvet just nu.
Ursäkta att detta blev en aning lite luddigt inlägg,jag är inte i min bästa form.
Nu ska jag duscha, och lyssna på pepp musik hela dagen, och ladda inför kvällen då det blir party, shake that ass, tjejblajja och groggar hemma hos alex i läckra öjebyn, dock utan alex, som har valt att dissa mig vs marba ikweeel.

Puss och svälj trevlig helg!
21 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
NEMEN TJABBA

Jag är kul.
Står och sminkar mig, ser mig själv i profil från sidospegeln och lägger märke till dubbelhakan som börjar växa sig fast.
Kommer på mig själv med att säga "Ähh", och fortsätter sminka mig!

Haha, Så jävla mycket bryr jag mig. Gosh.


Hoppas livet leker lika mycket för dig, som det gör för mig.
Är äntligen hemkommen från arbetsförmedlingen (det mest tragiska ställe mina ögon skådat) idag var det jobbcoaching för hela slanten, och när ja kollade mig runt i lokalen så insåg jag att ja nog måste varit den yngsta deltagaren.
Hur som helst så hade jag ingen vidare lust att ta mig dit överhuvudtaget, därför segade jag mig in till stan för att med mening komma lite sent.
Men tro det eller ej, då tittar visst mamma fram med sitt nylle och glor mig rakt upp i ansiktet.
- Lilly, borde du inte pallra dig till stan snart? ska du inte vara där kl 9?? Omvägen, (som var min plan b) bestod av kringelkrokiga småvägar både i och utanför stan kanske egentligen bara tar några minuter extra att köra...
om det inte vore för att vägverket hade beslutat sig för att åkupera hela vägen, just där jag skulle köra. Jag hade ne bra anledning till att vara försenad idag, det kan jag medge. Det som påstår annat ska dö.
Och föresten så rörde det sig bara om 7 min, vilket enligt mig inte är någon tid att dra till med egentligen. Med andra ord, 7 min räknas inte.
Situationen var stel när ja plankade in i lokalen. Och alla vände sig om när jag öppnade dörren. Skit samma tänkte jag, någon måste väl ändå vara sist.

Nu gör jag i stort sett ingenting. Tar det allmänt lungt och har just tagit mig en fet kopp kaffe.
Okej, den här bloggen har gått och blivit lika kul som det verkar vara att dricka den där bruna sörjan som brukar bli i en gammal burk som man fimpar cigaretter i efter att det har regnat … och det verkar fanimej inte kul.
Men jag har vissa bra ursäkter till det också, jag är kung på att komma på fett bra ursäkter till det mest. Det måste vara en av mins bästa tallanger.

Över till något helt annat.
Alltså, ibland finns det inte ord som kan beskriva upplevelser.
Har precis varit med om en näst intill religiös sådan, men allt jag försöker skriva blir platt fånigt och lite patetiskt på samma gång.
Orkar därför inte lägga min dyrbara energi på detta.
Jag uppdaterar när jag har nått vettigt att säga.
19 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Jamen se där ja!

Jag har bytt design på bloggen nu. Fin va? liknar mormors gardiner på 60-talet, men och andra sidan har jag hört på radion att 60-talet är top noch nu för tiden.

Jahapp, då sitter jag då alltså här, har kokat en kanna kaffe och är inne på tredje koppen. Posten har inte kommit än, men jag bor ju (som sagts förr) inte direkt i storstadsregionerna, så här lär man måsta vänta på posten tills framåt 2 nångång. Typiskt.
Jag skulle behöva visa er hur det ser ut där jag bor.
Då skulle alla där ute få en inblick hur mitt tragiskt liv ser ut för tillfället.
Men detta ska det bli ändring på nu efter sommaren, då blir det att flytta på ändan för min del, till den mer robusta stadsdelen. Ypperligt. så det är bara att hålla ut.

Jag har faktiskt varit ute och gått nu imorse.
Var alldeles för längesen jag gjorde nåt sånt, så nu är jag alldeles mör och trött i hela kroppen. Men obeskrivligt skönt var det !
Så nu ska ja köpa sånadär stavar så ja kan träna lite oftare. hehe
Ni trodde aldrig att ni skulle få höra mig säga den meningen va?
Jag är lika chockade som ni.
Nu ska jag ta mej en stor kopp kaffe och plugga lite. Sånt måste göras om man inte var nog flitig i gymnasiet. Dock bara 50p, kvar så lite att hurra för.
Annars så har fasnat för Biografin om Mötley Crue-The dirt, som säkert alla redan läst , men den är väldigt speciell

I alla fall, onsdag idag vilket innebär 3 dagar kvar tills helgen. Applåder!
Vaknade vid sex-tiden i morse, vilket var väldigt längesen något liknande hände.
(brukar i vanliga fall vakna kring halv 9)
Kunde inte somna om, så jag började baka scones, funderar på att göra ett matbröd med. Det är kul att baka, och framför allt: gott!
nybakta scones till frukost. ja jisses, välkommen till mini-america.
Men det är faktiskt en lyx man får unna sig ibland.
Frukost? någon?
Idag blir det mot alla odds nodo för min del.

Stay true / Lilly
18 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Fattigdom

Ibland blir man irriterad.
Jag hatar människor som aldrig kan vara nöjda med det dom har.
Som ständigt måste klaga och gnälla över sin situation,älta saker tio gånger om. Det värsta är att många av dom här människorna vägrar göra något åt sin missnöjdhet. Inbillar sig att livet ska komma flygande på en räkmacka.
Men guess what, det kanske kommer som en nyhet, men vill man något så måste man kämpa för det. Och det är det som gör mig så jävla förbannad.
För jag har alltid fått slå mig fram för att få något, jobba häcken av mig för att få en någorlunda stabil inkomst så jag kan börja plugga till hösten, men så blir man totalt nedslagen när man inser att det sitter folk med en A-kassa på 10-11 tusen i månaden, utan att behöva göra ett skit. Det uppmuntrar ju verkligen till att börja jobba...

Hur som helst så har jag sökt ett antal jobb den senaste tiden, vad sägs som skogs plantering i älvsby området?
Badvakt på havsbadet?
Steka burgare i en flottig håla någon stans i piteå centrum?
Varför inte Hanséns kläder? (där jag mot alla odda faktiskt var in idag.)
Eller varför inte innom äldreomsorgen eller på ett åldringscenter? Den bilden jag har fått av det är att man tjänar cash på att torka gamlingar i ändan. Det är väl ungefär lika inspererande som Tomas Di Levas klädsel. Men det kanske funkar om man andas genom munnen. Dessutom så kan det ju faktiskt finnas en hel del sköna pensionärer, vilket kan leda till en hel del goda skratt, vem vet?
I dagen samhälle bör man nog ta det jobb man får. Tragiskt men ack så sant.

Jag hoppas i alla fall på det bästa. För innan sommaren måste jag verkligen fått mig ett jobb. Annars vet jag inte vad ja gör. Hur kul kan det vara att leva som på medeltiden en hel sommar? Jag lovar, att om ja inte fått mig ett jobb, vad det än må vara, innan juni månad så kommer jag ställa mig ute på gatan.
Sluskig och fattig, trasig och eländig, och kräva folk på pengar med en sån där bössa som alla "röda korset" männikor använder utanför coop eller kvantum.
Ingen vacker syns. Och definitivt inget jag hoppas på att göra. Men dom som känner mig vet att jag mycket väl skulle kunna gör det,
om så illa är fallet.

Kan med detta säga att läget på den ekonomiska fronten är så gott som på minus. Kan dock berätta att ja ändå inte köpt ett skit denna månad.
Eller egentligen så är det väl skiten själv jag inhandlat. Endel saker tål inte att tänkas på så mycket , det blir bara värre då.
Så grattis till alla oss bonnläppar som inte bor i storstadsregionerna.
Grattis till alla oss som behöver bilen för att ta oss till och från cilivisationen.
Grattis till oss alla som är arbetslösa.
Grattis till mig för att ekonomin är på topp.

17 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Hej det är jag igen

Ville bara ge er en liten lägesrapport. Tänkte beskriva för er hur det ser ut, liksom.

Jag sitter på en stol, nyduschad och har precis och fixat håret - jag är riktigt snygg.
Min mamma går förbi mig, hon är påväg in i duschen. Då jag duschade slut på allt kallvatten så fick övriga duschanvändare vänta. Jag gjorde det bra, jag.
Har hörlurarna på och Ras Crickets Skin dunkar hårt och jag känner peppet.
Det är tjejjbalja, utgång och öl/smultronvin som väntar. Stämningen är bra, förutom när jag rapar. Då osar det upp matlukt som legat i min mage en stund och jag håller på kräkas, sedan försvinner odören och jag är nöjd igen.
Sitter ensam för tillfället och väntar på att tagget för övrig (a) ska vara här. Förmodligen kan jag räkna med att höra ett vrål snart, från någon som också får slut på varmvatten. Ha ha ha.
Kvällen kommer bli great, det känner jag i brallan. Men man ska inte ha för stora förhoppningar, då blir det bara tråkigt.
Strax blir det lasange, och sedan återstår sminkning och ytterligare lite hår fix. Efter det kommer jag bege mig mot läckra öjebyn, där peppet kommer vara på topp. Ölen kommer så småningom börja göra mig mjuk och gossig, och jag älskar livet.

14 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Snuslös fram tills kl 16

Svensbyn är ju Sveriges metropol, verkligen! Jag gissar på att Svensbyn är lika skoj som, eh karlshamn?
Med det har jag bara en sak att säga, jag sitter hemma just nu, i bodsjön, sveriges ände, billös och snuslös. Ändå fram tills kl 16.00
Livet är verkligen helt härligt.
DEN SOM FAR OCH KIRRAR SNUS TILL MIG, OCH DESSUTOM LEVERERAD DET TILL:
Bodsjövägen 12,
Får vad den tänkas vilja ha, kronor? en puss? en snus? ett glas vatten? kaffe? okej?

Känslomässigt störd, känner jag mig dessutom.

Uppgiven, ledsen, förbannad, arg, förvirrad, ofokuserad, labil, destruktiv, trött, less..
Ja det är ungefär som jag känner. Det bara är så att just nu så mår jag förbannat dåligt och på ett sätt så är det väl mitt eget problem men jag känner mig ändå sjukt irriterad. Allt börjar jämt så bra, det gör det oftast.
Nu blir det kanske bra, men inte enligt planerna. Visst jag är patetisk och naiv, men jag ser verkligen ingenting framåt just nu. Det enda jag ser fram emot just nu är morgondagen, då det bli party party för helt slanten. Och som ni alla borde veta vid det här laget så är jag aldrig den som bangar. (censur) på föregående.
Aja, det får bli som det blir.. Kanske känns bättre snart, om en dag, en månad eller kanske ett år.
Gud, jag vet att du hatar mig. Men det är lungt, för om du hatar mig så hatar jag dig också.
13 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Hard to stay

Hejsan kära vänner!

Idag är jag irriterad! Jag syftar på alla "jag älskar dig för evigt"och
"Du är det bästa som nånsin kommer hända mig"-fraser som ständigt cirkulera runt mig! (dock aldrig till mig tragiskt nog )
Något att säga för att bevisa sin ståndpunkt till såväl vänner som partner och husdjur.
Absolut inget fel med det, om det sker inom rimliga gränser dvs.
För vad händer när ett ord som detta missbrukas, när det pressas fram bara för att det ska sägas? Det är en konst att ens förstå innebörden och den effekt som det faktiskt ger.
Och det är nog få människor som faktiskt bemästrar denna kunskap.
Jag måste även tillägga att jag är otroligt avundsjuk på alla dessa människor som tycks kunna se in i framtiden. Jag syftar självklart på alla
"vi för evigt, jag glömmer dig aldrig".
Eftersom jag själv inte tillhör den kategorin människor som mot all odds kan se in i just framtiden, så får jag helt förlita mig på min realism och logik.
Vänta lite, ska bara ta upp min logikbok som ligger gömd i fickan och läsa vad det stod:.......hrm.....aha........just det...precis vad jag trodde, det stod:
ATT MAN INTE KAN SÄGA SÅ!!!
Varför? Förmodligen för att vi människor utvecklas en liten gnutta varje dag, det är inget som märks på en dag eller vecka, utan här snackar vi om månader och år. Kanske känner man i stundens hetta att den här personen alltid komma finnas i ens hjärta, men efter ett tag stöter man på en liten ärkefiende som kallas
"tid" och då kan allt hända.
Kanske glöms personen i fråga bort för evigt, kanske stannar den kvar gömd nånstans. Hard to say
Det är som med musik. Du hör en låt.
Klappar händerna och utbrister: DET HÄR ÄR FANIMEJ DET BÄSTA SOM NÅNSIN GJORTS! för att några år senare känna en pinsam känsla över att ens lyssnat på soundtracket till dawson creek.

Jag är nog en sån som har svårt att ta till mig nya människor bara genom deras ord. Fina ord kan charma dom flesta, men om orden inte vägs upp i handling är ordkastaren ingenting att ha.

En annan således lika mycket uttjatad fras är: "utan er är jag ingen"
Jag talar nog för rätt många när jag säger: "Ooookeeeeeeeeeeeej"
Nästefter dom som kallar Lordi för schalger,är det bland dom sorgligaste fraserna jag hört. Så om personen ifråga mister sina vänner är den INGEN?
Helt osynlig? Som Alfons Åbergs låtsaskompis? Det där kallar jag för beroende...

Jag tror inte att riktiga vänner är lätta att hitta.
Partypolare? javisst.
Golfkompis? sure.
Nån att sitta ner och tala ut med? jadå.
Men den där personen som inte fråga hur du mår. Som aldrig frågar varför den ställer upp för dig,utan ser det och känner det utan att fråga.
Den där människan hittar man nog bara en gång i livet. Om ens det.
För att avrunda det hela lite. Vänskap är något relativt. Vissa värdesätter den, andra inte. Jag lever nog efter filosofin att vänner kommer och går när man minst anar det. Jag skulle bli minst sagt förvånad om alla av dom vännerna jag har nu, skulle vara med mig om tio år.

Är fruktansvärt party, jag hoppas på en väldigt lyckad helg, dock lutar det mot bubbel bad och skitsnack hos elin imorgon. Vilket betyder nyktert för mitt lag.
Så skål på det!
I alla fall blir förblajjan hemma hos alla våran party-alex på lördag, hon fyller 20. Och för en gångs skull blir det inte bara jag marba och lexan på förblajjan, utan hela gänget.
Så skål på det, igen.

Nej, ja är int bitter ja! Tjarå
12 Mars 2009  | Länk | Eftertänksamhet
Easy living, och sicken karl!

Mitt 4e psykologi prov är urvägen det blev ett vg och jag känner lugnet. Har endast en inlämmning kvar, sen är ja klar med skiten.
Så tummen upp på det!
Man brukar ju undrar vart helgerna tar vägen, om dom bara rinner ut i sanden och försvinner?, men nu är det snarare, vart tar hela veckorna vägen?
Jag hinner inte stiga upp måndag morgon förräns det är fredag kväll och man laddar öl-tarmen. Lustigt det där, ju äldre man blir dessto fortare går tiden.
Jag har i alla fall haft en väldigt kul helg med tidernas bästa bruttor.
Trots förkylning och trötthet bestämde vi oss för att gå ut och ta en öl och umgås lite i lördags. Så blev det med.
Jag hade trott att alla skulle sitta med tunga ögonlock vid halv tolv, men så var icket fallet.
Jag orkar inte gå in på detaljer och ni orkar säkert inte läsa massa dravel.
Igår var det bakis söndag,. Älskar söndagar, det är tv-fantastens Ullared med tanke på alla repriser som man missat under veckan (Y)

Såg bland annat herre på täppan på 5an.
mmmmmmmmmm. Jag verkar vara den enda i vårt avlånga land som tycker att Erik Ekstrand är en tiopoängare.
Kolla bara på hans charmiga lilla leende och knipvänliga babykinder.

Där uppe till höger har ni han. Sicken Karl !

(måste påpekas att det är humor jag snackar, inte utseende.)
9 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Förblajja och småsnurrigt hos alex.

Jag är en fattig kvinna just nu.
Min ekonomi är verkligen i botten. Så R.I.P
Har bara någon hundralapp kvar på kontot plus en tjugolapp i plånboken och på det skall jag överleva resten av månaden. Icke lovande, eftersom Alex fyller 20 år nästa vecka och då blir det enligt regel utgång. (Det blir det iofs varje helg) Det var de även igår kväll, riktigt skoj.
Det har vi varit med om förut tror jag..., har blivit lite mera av en vana nu..
Lite fest och knäsittning. Det är alltid lika skoj som vanligt, med lite av varje i glasen. Sen blir det alltid utgång åt lite olika håll.

Jag hade något mera att säga hära, men det försvann - som det brukar.
Funderingar och formuleringar skapas i bilen på väg till och från cilivisationen och sekunden efter att jag parkerat - poff - så är allt bara borta.
Har kommit fram till att bilen är en väldigt bra plats för tankar och idéer, jag spenderar ju ändå över en halv timma i den till och från, varje dag, men alltför ofta dyker någonting upp - en idoit till bilist, kolla där är en falk, vilket roligt format moln, den här låten är ett fett - och det där finurliga tanken eller den där oerhört smart idé jag suttit och finulat på är borta.
Ibland kommer det tillbaka, men allt för ofta känns det som den är borta för alltid.

För att sammanfatta helgen i sin helhet så har den varit allmänt shysst.
Men kan inte komma undan med att jag är måttligt ittiterad på mig själv just nu... Sånt här händer alltid mig, och om det inte är mig så är det alltid någon i min närhet som drabbas. (tack vare mig) Och det är de som gör mig så ARGH!
Vi vet alla hur det är att skämma ut sig, och jag har kommit fram till den tragiska punkt att jag nog måste ta rekordet.
Jag lyckas alltid på nått sätt, förbannat tragiskt nog.
Så med tanke på vad ja sagt i tidigare inlägg.- Det är så skönt att vara jag, för även om jag är bitter ibland och ledsen över att världen är hemsk så kommer alltid den rätta Lilly fram tillslut, den glada Lilly. Och oftast går det rätt fort.
Så tar jag nog tillbaka det sistnämnda. Jag har varit smått irriterad på mig själv nu sen igår natt och det är ovanligt för att vara Billy.
Jag vill att det ska vara så. Jsg vill, jag vill, jag vill. Allra helst vill jag bara ha lite ärlighet så jag slipper grubbla. Är måttligt mör i kroppen nu i alla fall. Bakis livet är inte nådigt. Orkar inte ens tänka.
B-L-Ä-H.!
Men i alla fall. Mer bakis tider åt folket, nu blir det mot förmodan tv.

Pusshej på er brats, och ni andra med för den delen.
8 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
Jag drar dig och apor öven en och samma kant!

Nu har vi kommit till den tragiska punkten då jag så gott som är arbetslös, (fortfarande kanske ska nämnas) tiden på PT är away away, (och tur är väl det) och jag ska från och med nu sattsa lite seriösare på mitt så kallade liv vs karriär.
Jaja, huvida jag lyckas att vara någorlunda seriös återstår ju att se.
Men jag hoppas i alla fall att ja tar mig in på högskola nu så jag tar mig bort från den här plejjset. Det skulle göra mitt liv mera seriöst bara det, och förmodligen mera händelserikt.
Så håll tummarna för mig.
Tack.
Men ni som känner mig väl, inser att detta snart kommer vara över.
(det seriösa alltså) för allas bästa kanske man ska säga.
Jag vet att ni som följt mitt bloggande sen tidigare kommer känna igen vissa saker jag kommer skriva i detta inlägg slasch inläggen.
Men så är det bara, sånt som är bra tåls att upprepas. typ.

I villket fall som helst.
Det handlar om vad vi gör, vilka vi är och hur våra liv ser ut.
Han beskriver den som: livet går ut på att leta så långt bak i mjölkdisken som möjligt för att hitta en förpackning med en dag bättre förtidsdatum.
Den handlar inte om så mkt, man kommer mest på sig själv när man läser den,
vad meningslösa saker man egentligen gör osv och tvärt om.

Annars är det allmänt bra väder, Och jag har varit och gått i närmare en och en halv timma. Så stående eloger till mig.
Jag kan vara duktig när jag har intresse för det, vilket inte händer alltför ofta *klappar sig menande på magarna*
Nu är det dock dags att bänka sig framför böckerna med kaffekannan i högsta hugg.
och min hjärna är inte i form...
Jag vet redan nu att ja kommer ha ögonen i boken och hjärnan någon helt annan stans. Typiskt mig.

so long fuckers


4 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
spit out your lies and chewinggum!

En sak ska jagtala om för er, det är så jävla värdelöst.
Det fullkomligt driver vettet ur mig att vara någonstans i mellanlandet, att hela tiden behöva ducka för allt ansvar, men samtidigt inte kunna bärga sig tills man ska skaffa egen bil, lägenhet, barn, hund, blommkrukor, brödrostar, räkningar och tvättlinor.
Och jag hatar att aldrig veta vad man ska göra, och alltid behöva anpassa sig.
Jag hatar det jävla ordet!
Förresten, för vem anpassar man sig?
Är det inte mer för alla andras skull än för sin egen?
Är det inte för killarnas skull jag rakar benen 2 gånger i veckan?
Noppar ögonbrynen, gör mig galen över att jag inte gått upp eller ner dom där kilona. (Äh! Mark my words) och försöker se söt och fräcsh ut?
Jag menar, allt det där skulle jag faktiskt inte klara mig utan, egentligen.
Jag skulle faktiskt klara av att ha håriga ben en dag max till exempel.
Kan Marie Antionette (hon hade inte ens en rakhyvel) och Frida Kahlo något avlägset-afrikanskt-hörn-någonstans så kan väl jag ocså.
Men det är inte det värsta.
Vet ni vad det är?
Venne.
Vänta, det är så jobbigt att jag måste viska det: ( det allra, allra värsta är att här sitter jag, min lilla hycklerska, med inte välansade men noppade ögonbryn, dock ine vaxade men rakade ben och jag har faktiskt gått upp några av dom utlovade kilona fastän det inte syns.)
Ha! look whos talking, säger jag bara.

Alltså, jag vill också vara en som vågar säga ifrån, som fullkomligt råskiter i att det är ute med stora paställfärgade örhängen (var det någonsin inne?)
Jag vill också, jag vill också, jag vill också. Nu är det inte bara mig jag snackar om.
Jag tror faktiskt att allt det här bottnar i att alla vill vara någon annan?
Så dum tanke, jag tar tillbaks det där.
Varför skulle någon annan människa vilja vara någon annan?
Varför duger vi aldrig inför varandra? Inte ens för oss själva?
Och det allra konstigaste är (och det är jag beredd att sätta en tjuga på, mina livsbesparingar i princip.)
Att om vi alla fick göra upp en lista över hur vi skulle vilja vara, så skulle den antagligen se ungefär lika dan ut.
Men varför?
Är det inte människans sätt att vara unik som gör livet värt att leva?
Hur kul vore det om alla var likadana? Har ni verkligen tänkt på det?
Fatta hur tråkigt det vore om alla vore likadana, antingen vi var interaktuella, bimbosar, emos, bondlurkar eller som Göran persson.
Alla strävar efter att vara unika hela tiden, men eftersom att alla gör det, så är ju ingen unik alls.
Det unikaste vore ju att inte vilja vara någon annan, eller?
Har jag fel?
Jobbigt är också att här sitter jag och gör mig klok, men jag lovar, den här gången har jag sant. Förr ville jag också vara någon annan.
Personen jag ville vara fanns oftast bara i mina drömmar.
Är det inte sorgligt?
Ja menar, det känndes verkligen som att personen fanns, i själ och hjärta, men jag kunde inte låta bli att hata den.
Jag vet, jag är hemsk. Men vad fasen skulle jag göra?
Personen i drömmen personifierar allt jag då ville vara.
Men aldrig trodde att jag skulle bli, tänkte jag. (måste kanske tilläggas.)
Och det finns faktiskt inte många jobbiga känslor som klår känslan jag får när jag måste konkurrera med mina drömmar.
Har jag inte sjunkigt fruktansvärt lågt nu?
Är att jag kämpar och kämpar för att vinna över drömmar fortfarande, men förlorar i alla fall.
Den kör som den brukar, alltid med det där perfekta smaijliet på läpparna.
Den försöker inte ens. Men den vinner lika förbannat.
Varje gång.
Men trots det (trots mig) så älskar jag den.
Och den har fått mig att lägga märke till saker som jag aldrig skulle sett eller förstått på egen hand.

Annars trodde jag att ja skulle få vara ledig och sova ut rejält idag, men antar att jag begärde för mycket. Blev väckt redan vid HALV ÅTTA av att mamma ville att ja skulle skjutsa syrran (!) Hur humant är det?
Men dock får jag väl tacka henne såhär efteråt att jag faktiskt tog mig upp så pass tidigt.
Kom på att ja har prov på måndag och ja har inte ens satt ögonen i boken, och om jag kommer göra det idag.
Återstår att se.
3 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter
E.T

Idag är det söndag och allt vad det innebär.
Mot alla odds så har dagens alla bravader ändå vart rätt hyfsade, och har spenderat största delen av tiden däckad framför tvn. Vilket jag ska fortsätta med lite senare.
Imorgon värkar det luta mot nodo, kommer bli alla tiders med neger/president spelet, och en kopp kaffe med.
Alltså kan vi konstatera att morgondagen kommer bli helt komplett i jämförelse med denna. För idag har bakis livet inte varit nådigt.

Det är det här med val. Valmöjligheter. Det låter som något positivt.
Fast enligt mig är det bara som ett enda stort lotteri.
Hur väljer man till exempel rätt kö?
Har ni fattat det? För jag väljer alltid fel. Jag ställer mig jämt i den kön som inte rör på sig. Kön där kassörskan hela tiden trycker på´snabben och gastar!
"Jonte från charken! Jonte från charken."
Likadant är det om ja sitter fast i en bilkö. Jag hamnar allti i förnedringskön.
Den som står stilla. Då gör jag det man inte ska göra. Jag byter fil.
Till en fil som flöt på hur bra som helst allderless nyss men som nu helt plötsligt tar tvärstopp.
På samma sätt vinner jag aldrig i chokladlotterier. Har aldrig gjort, och kommer aldrig att göra. Det där hajjade jag redan tidigt, redan när ja var sisådär nio tio år, så medan polarna hängde framför chokladhjulet och satsade på nummer, så gick jag raka vägen till "vinst-varje-gång" -ståndet och drog i snören för fem spänn rycket. Fick sju likadana nyckelringar, och det var i alla fall något.
Vilket var mer än vad man kunde säga om polarna.
För även om det alltid var någon som vann en fuktskadat tivolinalle så var det lika många som inte vann någonting alls.
Det var de som var poängen.
Min brorsa hade inte känt sig som den stora mäktiga vinnaren av ett skabbigt exemplar av en trettio centimeter hög E.T.- docka som såg ut som en jättedildo med ögon, om det inte hade varit för dom avudnsjuka åskådarna.

För att någon ska känna sig som en vinnare måste det finnas ett gäng förlorare.
Det är enligt mig regel nummer ett.
1 Mars 2009  | Länk | Vardagligheter


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida