Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Goodyear och lite investeringar.

Är det normalt att ha livskris vid 223?
Jag tror inte riktigt det, ändå har jag hamnat mitt i en.. Jag känner att jag behöver förändring, och det nu! Det andra jag tänker ta tag i är min utbildning, jobba klart den här tiden och sedan få påbörja något som jag tycker är roligt.
Och som ni kanske vet vid det här laget så är det givetvis, möbel och produktdesign jag menar, WOHO! Hur det kommer sig att jag står på en salladsbar/café och gör latte och kaffe hela dagarn vetta fan. Men det är så det ligger till och antar att det bara är att gilla läget.? Jag säger då det, trädet växer inte hela vägen upp till toppen.. Egentligen är jag less på mitt jobb, och egentligen så vet jag ju och är jag ju givetvis glad för att jag har ett jobb. I dagens samhälla är det inte lätt att få ett arbete, så jag ska och jag är tacksam, helt enkelt!..
Men jag vet att jag inte kommer att stå såhär om ett år, helt säker på.
För detta är inte min grej. Vi får väl hoppas på det iaf!
Vad är då det första jag måste ta tag i? Samma svar som alltid, min kropp..
Jag måste börja träna igen! Har hållt uppe för många veckor nu och förmodligen är det därför jag inte riktigt är som jag ska.. Nu hävdar jag ju visserligen inte att jag är som jag ska i vanliga fall heller men ohälsa är definitivt en bidragande faktor till min livskris. Eller sociologin som jag just nu försöker skriva ett fältarbete om.. Vilket det än må vara så måste det lösas! Mindre midjemått, here I come!

Dagen har annars som vanligt spenderats på jobbet mellan 07-14.30.
För att sedan möta upp syrran vid plattan. En stadstur på det med lite shopping och svullning på mc donalds.
En ack så nödvändig och värd investering av en jacka.
Och väl hemma som klickade jag i all hast hem dessa två stileben.
Lätt värt vart enda krovöre.

Kan knappt bärga mig tills de dimper ned i brevlådan.
Slänger upp en bild. Och som vanligt så hittar ni det där, till höger på skärmen.

Lev och må.
27 Mars 2012  | Länk | Ny kula 2012 | 1 kommentar
Olycka.

Så var även denna Torsdag bort gjord.
En arbetsdagar kvar innan man går på helg, känns som en evighet, men förhoppningvis så går tiden fort.
Onekligen så brukar den ju i vanlig ordning göra det.
Mötte upp Sandra vid slussen igår efter jobbet, för en promenad och en kaffe i det allt för bra vår vädret. Vår känslorna spritter bokstavligen i kroppen, vilket ju givetvis gör mig på bättre humör.
Till middag blev det tomat, gurka, paprika, feta ost, avocado, oliver och tonfisk, dressing, bröd och givet isbergsallad. Vilket ju som ni kanske kan lista ut, jo just det!
Sallad.
Enkelt men ack så gott. (Nu jävlar ska jag trimma till magvalkarna)
Och på tal om träning, så gick vi faktiskt från slussen till kungsholmen, dryga 3 km. Och har bestämt mig för att göra det även imorgon om vädret ter sig någorlunda som jag vill.
Otur bara att jag drabbades av skavsår. (borde jag ta det som ett tecken?)

Och påtal om otur.
Så finns det vi som anses som extremt otursdrabbade.
Det är vi som alltid missar bussen, kliver i hundskit på stan, vi som utan att tänka frågar en kund på jobbet i vilken månad hon är, (och att det sedan visar sig att hon visst bara gått och blivit lite "rund" om magen) det kan även vara vi som gick med gipsad arm på sommaren som barn.
Jag är en sådan person. Jag behöver inte gå in på detaljer men jag kan säga att större olycksfågel har jag sällan skådat.
Ganska ironiskt är det dessutom, då jag ju faktiskt är den snällaste och mest omtänksamma person jag vet. Förutom mina vänner då.
Jag om någon borde inte förtjäna denna otur som förföljer mig.
Jag hade flyt där ett tag! Men tydligen så kan det vända.
Hurvida jag gjort mig förtjänt av detta kan väl diskuteras men faktum är att den senaste veckan har jag skött mig fint. Men nu verkar jag tydligen ha hamnat under olyckans förbannelse.
Sakta men säkert så har oturen smidigt sina onda planer för mig.

Har därför skaffat mig en uppfattning i mitt huvud om hur den kommande helgen kan komma att se ut.
Ungefär såhär:

Olycka nr 1; Jag tappar mitt bankomatkort på ett gatukök efter sveavägen.
Olycka nr 2; Alla bangar på min förblajja, vilken bidrar till att jag sitter 2h själv här hemma och blir små lullig.
Olycka nr 3; Vi bestämmer en tid vi ska träffas utanför krogen istället, jag missar bussen och får gå 2 km istället.
Olycka nr 4; När jag tillslut kommer fram har det andra redan gått in.
Olycka nr 5; Jag ställer mig i kön, som ju lyckligtvis inte är längre än erm.. 1 mil.
Olycka nr 6; Tillslut hamnat jag iaf längst fram och det är min tur att gå in, öppnar handväskan för att plocka fram legetimationen då jag till min förvånelse märker att det inte är med.
Olycka nr 7; Vänder tar en svart taxi hem.

Nej nu får jag ta och ge mig.
Detta kommer inte alls att hända. Den som lever den får se.
Lite musik på detta. Musik, denna underbara skapelse.
Den har räddat många. Även mig.

Adjökens.
22 Mars 2012  | Länk | Ny kula 2012 | 0 kommentar
Oj, så det kan bli!

Här sitter jag nu och skriver i min blogg.., igen.
Antar att jag med detta är en del av den grå massan igen, som går runt i en värld av likgiltighet, mani eller psykopati och försöker smälta in! Vissa gånger kanske jag lyckas, andra inte.
Oh, djupt? Jag försöker i alla fall att stå ut på ett sätt som kanske inte gör mig till alla andra.

Som ni kanske märkt så har jag haft ett litet break här.
Fråga mig inte varför, men nu känner jag på något sätt som att det vore dags att ta nya tag.
Den senaste tiden har jag funderat lite på just det! Fenomenet karlar.
För alla har vi väl någon gång stött på (oturligt nog eller lyckligtvis pick and choose!) dessa.
En sort lika omöjlig att förstå sig på som frågan om hönan kom före ägget.
Jag har ställt mig frågan om det tänker överhuvudtaget? Isåfall, om det skulle inträffa, när?
Mitt motto har alltid varit "Beblanda dig inte med mansfolk Lilly, se hur det går åt helvete för alla, varenda en, i hela världen!" Dock med en viss överdrift men det har till största delen hållit mig ifrån problem.. Jag släpper lite på kopplet om min egen hals bara för en lite stund för att liksom pröva lyckan på köttmarknaden, men vad händer?
Jo. Kötthandlaren annonserar om rea, men när jag kommer dit så är det antingen slutsålt, eller så har det stängt.
Typiskt eller vad?
Så, tillbaka till verkligheten där de man träffar antingen är inkompetenta, impotenta, eller helt enkelt inte har stake nog!
Tillbaks till verkligheten, som helt enkelt innebär att jag ska leva efter mitt motto igen, om jag så ska behöva tatuera in det i pannan.
Förakt mot det manliga könet. Och på tal om förakt och hat, färdtjänst hamnar tätt bakom på en andra plats precis före stockholms buss trafik som i stort sett aldrig håller tiderna på morgonen. (Haha, fyndigt värre.)
Trotts denna känslomässiga missär kan jag med stolthet säga.
Välkommna tillbaks, jag lovar att inte göra er besvikna, och..

Kill me, I wont die in vain.
20 Mars 2012  | Länk | Ny kula 2012 | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida