Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Sommar tider på g

Det är fantamej helt obegripligt hur mycket snor en näsa kan tillverka.
Det är min näsa jag menar såklart. Den är som en speedad fabrik som går på sjukligt överdriven produktion och den gör det med all säkerhet enbart för att retas.
Jag snyter mig vad som känns som var tionde minut och näsan blir fnasig och ändå får jag liksom snörvla som en tok mellan snytningarna.

Egentligen var det meningen att jag skulle jobba idag. Som alla andra måndagar. Men det blev lite ändrade planer, så det blir inget jobb för mig förens kanske på fredag beroende på hur min tumme mår.
Det funkar det med, och med tanke på att jag dessutom får ut 100% av lönen + ob så är det väl helt okej. Men nu har jag helt plötsligt fyra dagar till att gå runt och vara sjukskriven och inte göra någonting på.
Påtal om ingenting så har ja faktiskt bara sovit 5 timmar i natt. Från 02:00 - 7:00, så död åt den som ringer och väcker mig klockan 10 i "kväll".

Imorse fick vi till säkerhet veta att lägenheten mitt i Oslo blir vår från 1 juni.
Äntligen får vi lämna Tåsen och christophersvei 2. Och det glädjer mig enormt mycket att slippa svartråttan under diskbänken.
Och håll med om att en loft våning i centrala Oslo låter rätt gött!
Så idag blir det kontraktskrivning, piercing letande och en kaffe på stan.

Annars för att muntra upp mig själv så har jag bett Elin ladda ner en av mina favoritserier på DVD, de alldeles fantastiskt roliga Matt Lucas och David Walliams senaste; Little Britain USA
så hoppas den snart landar i mappen för nedladdningar :D
26 April 2010  | Länk | Seriösa ting | 2 kommentarer
Jag tog nästan live av mig...

Hej kära vänner!
Så där ja, då var jag här igen.
18:40 på kvällen. Torsdag.
Fortfrande. Suck.

Det är sant. Jag var en mikromillimeter ifrån att springa och hämta allvmedicin och svälja hela skiten samtidigt.
Jag var ensammast i hela världen och hade liksom hunnit ställa in mig på tanken: Jag ska dö nu. Min tumme bultade och värkte, och jag visste varken in eller ut.
Jag ska berätta vad som har hänt. Jag bröt tummen i lördags. Och min mobil dog idag när jag var på stan ,och jag orkade inte åka hem för att ladda den då det var så skönt väder ute. Så ända från tidigare idag tills 16 snåret så har min mobil varit stendöd och jag har varit okontaktbar.
Hur som helst så slog jag på mobilen, hinner se att det står
"1 nytt meddelande" och sen dör den igen.
Så kommer jag hem och kastar i mobiljävulen i laddarn och väntar, tänker att: Okej, om det bara är en enda person som undrat vart jag har hållt hus under nästan ett helt dygn ja då kan jag lika gärna dödens dö.
Jag går in i köket som ligger i samma rum som vardagsrummet, funderar över hur jag ska dö och vad som gör mest ont.
Kniv, skära av pulsåder.. Nej nej, aj aj.
Somna, sova är skönt, japp japp.
Sömnpiller, en överdos! Yes! Sen kommer jag på andra tankar , och då tänker jag att.. Hmm, jag kanske ska leva kvar ändå. Tänk om någon annan dör? och jag inte finns! Vem ska då ta hand om lilla Nisse?
Och då ser jag den glada nyheten, min mobil är ju bara seg i hjärnan.
FEM SMS OCH TVÅ MEDDELANDEN PÅ RÖSTSVARET!
Hurra!
Nu kan jag fortsätta leva igen. Jag är inte bortglömd.
Fem personer har ju faktiskt velat ha tag i mig av olika anledningar under knappt ett dygn. Jag är ju inte alls superensam..
Och så är det sol idag, så märkligt att jag kunde komma på en sån där dum idé när det är SOL OCH ALLT. Ibland är jag så tokig.
Jag skulle tippa på att ungefär och åtminstone 50% av de som läser min blogg kommer att anse att jag är lite utav en dramaqueen nu när jag är så drastisk och vill dö av en sån här sak.
Men tänk er själva, ni har en mobil som annars piper och härjar i tid och otid, och helt plötsligt händer ingenting på ett dygn.
Då kan man inte annat än att tro att hela världen har glömt bort ens existens och att alla förmodligen raderat en helt ur deras minnen.

Helt normal reaktion faktiskt.

Sen vill jag bara nämna appropå ingenting sådär att jag är sjukskriven från och med idag och fram tills den 28/4. (dock är det ett plus att man som norsk medborgare får 100% av lönen och dessutom obtillägg.) Och att jag har ett liv med gips framför mig på ca:5-6 veckor.
Erkänn att det får en att dra på smilbanden? not.
Ingen idé att sätta lite färg på dököttet hära, inte innan det dära gipset är väck.
Så alltså, operation imorgonbitti 08:00 för er som är av intresse. Och jag kommer garanterat att sova som en stock på operationsbordet.
För att nämna några minus med narkos är att kommer vara helt lost, och groggy, ungefär som att vara bakis. Sen när det hela lagt sig, och jag blivit normal, ja, då kommer jag lida av världens värk.
Så tummarna ner åt morgondagen.
22 April 2010  | Länk | Seriösa ting | 0 kommentar
Mat och tummfraktur.

Tjipp ohoj mina soulmates.
Hur är läget?
Själv är det sittandes, lätt bakåtlutad i en vinkel av cirka 90 grader. Hehehe.
( ni som inte fattar detta roliga skämt får inte läsa min blogg längre)
Som vanligt så var det ett tag sedan jag uppdaterade hära.
Men jag hoppas att ni har haft annat för er ni också.

Idag vill jag i första hand säga att jag känner mig en aning gammal grå och mossig. Fortfarande efter helgens ack så trevliga bravader. Är inte det ett gott tecken på ålderdom så säg?
Ett ben i graven med andra ord, och det andra på kanten. Nej fy så hemskt.
Så med andra ord har helgen spenderats i festligheternas namn.
Och gårdagen spenderades med pepsi och peppes pizza. Första gången jag tryckte en sådan sen jag kom hit. Idag blev det i alla fall jobb för hela slanten, med start redan för fan, dvs 06:30. Det är verkligen tur att jag är lite av en morgon människa.
Under den gångna helgen har jag även lyckats skaffa mig en fraktur i vänster tumme. Så ska upp till läkaren jag är skriven hos imorgon för en till röntgen och extra koll. Får hoppas att det inte är något allvarligt bara. Trotts att jag är högerhänt så blir man som handikappad av att inte kunna använda ena handen normalt.

Annars så kunde inte somna inatt, och sov en aning oroligt. Vaknade ett par gånger av att jag tänkte på mat. Irriterande.

Men att mat är gott kan alla hålla med om.
Nästan alla kan också hålla med om att mat är bra till mycket mer än att bara bli mätt. Mat äter vi när vi är glada men också som tröst när vi är nere.
Mat kan vi äta som tidsfördriv eller för att klara stress. Vi äter gärna lite för mycket ofta och vi fortsätter att äta lite extra även efter att vi är mätta på grund av ovanstående. Många har ett par kilors övervikt på grund av att man använder mat som substitut för annat i många situtioner, vissa har mer övervikt än så.
Dessa problem är jag rädd för att börja dras med..

Jag lika väl som du kan säkert äta för att du/jag är ledsen, stressad, sugen eller uttråkad eller bara för att mat ibland kan vara så farligt gott.
Men att tänka på mat och att äta mat lindrar inte på något sätt behovet i sig.
Tvärt om. Vissa gånger känns det som att jag kan äta mig propmätt, så proppmätt att det känns som att jag inte kan röra mig, men ändå så kan jag sitta och fundera på att det skulle ändå vara gott med efterrätt.
Jag kan även gå så långt att jag hinner fundera på vilken typ av efterrätt som jag skulle kunna få i mig utan att jag mentalt skulle spricka.
Inse vilka i-landsproblem jag lider av. Helt insanne.

Dax att chekka till fiskgratängen.

19 April 2010  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Oslo das stadt

Här kära vänner har ni mig.
Back on track igen, efter si sådära 12 dagar. Förstår att ni drar lite extra på dom där smilbanden ni äger dagen till ära.
Det har varit en spräckad påsk med mycket hårt arbete, och då menar jag hårt.
Och om jag inte har varit helt slutkörd och legat framför tvn efter en dag på jobbet, så har jag varit ute i "byn" dvs das city och röjjt full rulle.
Dom andra dagarna har jag annars tillbringat bakis, och annars varit ute och fotat lite. Bilder kommer vid ett senare tillfälle.

Annars under det gångna veckorna så har allt som kallas snö är i Oslo så gott som smält. Finns enbart ett fåtal spår under vissa träd här hemma på Tåsen.
Så nu är det endast ett par nya skor jag behöver, så jag slipper springa runt i vinterkängorna nu när denna eländiga snön gett sig av helt.
Sen har jag kommit på ett nytt ordspråk.
Med snön kommer ohyra. För ja, visst är det så att råttor räknas som det?

För att göra en lång historia kort.
(Jag varnar känsliga läsare.)
Det hela började en kväll för ungefär 14 dagar sedan. Jag och Elin satt i soffan då vi plötsligt hörde ett krafsande ljud från köket.
Första tanken var, såklart! - en liten ynka mus. Men vad gör den?
Elin och Marielle drog hem över påsken, och jag hörde det där ljudet allt mera ofta och högre. Till och med några -pip! - pip!
Ljud sådär till och från.
Det var morgon, runt 07:00 tiden skulle jag tro. Och jag skulle upp och jobba.
Gick in till köket för att ta mig en brödskiva med ost, öppnar luckan under diskbänken och ut springer ett svart slankt fenomen.
Jag hammnar i någon typ av shock och plötsligt är jag uppe på diskbänken.
Nere på golvet springer en svart råtta, ungefär 15 cm lång och 10 cm tjock, släpandes på en beige lång svans.
Jag som inte bukar vara rädd för djur, men det var allvarligt det äckligaste jag sett. Numera bor han under diskbänken, och man hör han vara mest aktiv om kvällskvisten. Vi har planerat att införskaffa oss en råttfälla snartas möjligt.
Annars ringer jag Antisimex. Eller dylikt.

8 April 2010  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida