Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Jenna vare hett!

Hur står det till i hettan? Själv har jag legat helt lamslagen av chock efter 2 arbetsintervjuer under en och samma vecka, och även några utgångar på det, och värmen gör det inte en aning bättre.
Men nej, jag klagar inte.
Det har ju varit stekande sol 4 dagar i rad. Vadå radikal väderomväxling liksom?
Men det är bara att tacka vädergudarna extra mycket och hoppas på att det håller i sig. Dock blir jag speedad när det är sol ute. Kan inte sitta inne en sekund utan att bli rastlös. Idag är jag sliten som aldrig förr, och känns inte som att jag har fått sova ut på en evighet eller två.

Det sägs ju att åren mellan 20 och 25 är det bästa åren i en människas liv.
Måste nog ha sagts av nån blekfet förortsmorsa som fick sitt första ligg vid 23 års ålder, och senare i livet relaterar "den bästa tiden i mitt liv." till just den perioden med tanke på att det är de enda positiva som skett under 40 år.
Själv brukar jag vakna upp söndagmorgon, men tårar i ögonen och en klump i bröstet. Hurvida det var för att jag fortfarande var full och med ångest över hur man fortfarande kan vara lite små drunk den här tiden på dygnet.
Vem gav jag en spydig kommenter?
Och hur mycket pengar har jag kvar på kontot? Vågar jag kolla?
Eller är det verkligen den där förbannade åldersnojan som smygit sig på?
Dock så sitter den där melankoliska känslan kvar i kroppen, 21 år, vafan jag var nyss 18, tog nyss studenten och det var väl bara förra veckan jag trycktes ut till en misär, även kallad vardag, som jag fortfarande inte riktigt fått kläm på.
Hur som helst så är det fredag idag, och ikväll är det spikat att det blir rätt lugna puckar.
Imorgon däremot, det återstår att se. Troligtvis en tripp under morgonen till villingby där det ska solar rejält.

Och eftersom att vi dessutom får fin besök från p-town nästa vecka, när mor våran kommer på besök., det är tur att man har någon som preoriterar att hälsa på! Lite bakishäng i parken hann jag iaf med igår.
Det blev groggar musik och margarithas (stavning) hos syrran och hennes fruga. Och i helgen fick jag uppleva känslan att för första gången i mitt liv ha gångavstånd hem efter ett krogbesök.
Och den känslan var enorm.

Vad har jag mer att berätta?
Egentligen ingenting tror jag. Förutom att jag inte ångrar ett dugg att jag flyttade hit. Stockholm är verkligen en helt underbar stad, där det finns möjligheter till allt! Och när man väl har börjat hajja pikarna med t banor osv så är det ju inte alls en hel vetenskap, Detta är helt utan tvivel en bättre stad är oslo, så enkelt är det bara. Nu låter jag som värsta jobbiga bruttan hära.
Beklagar.
Nu ska jag bege mig mot ballkongen och solen.

Uppe till höger snör jag upp en trivsam bild på mitt crew, bilden är från i lördags när vi slog läger i en av tbanorna.
visst ser de rätt ensamma ut? Tänker ni säkert.
Måste bara tillägga att det var rätt bra med drag där ett tag.

Det var väl en mindre spännande uppdatering angående senaste dagarna. Men nu har ni lite koll i alla fall era nyfikna satar..
10 Juni 2011  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Sorry.

Hej
Jag har inte direkt känt för att blogga på sistone., fast jag egentligen vet att jag lovat er att hålla er uppdaterade. Känner egentligen inte för det nu heller.
Får med det sagt se om jag ens publicerar det jag skriver nu.

Stockholm är bra i alla fall. Lagom exotiskt och stort, precis som jag vill ha det. Häftigt att gå under en stor ek och halka på ekollon och läskigt att se uteliggare. Här kan man gå på roliga uteställen som näst intill är skräddarsydda för precis just det man vill göra just den kvällen. Vill man kanske ha billig öl och karaoke eller kallt vitt vin i flashiga glas. Eller vill man gå och dansa till discomusik eller headbanga till enbart Metallica. Här finns valmöjligheter. Precis som jag vill ha det. Hänger med människor som gör mig glad. Mestadels Piteåbor, men ändå! Det är nästan som det bästa av två värdar. Man slipper dom dryga Stockholmarna men får va i det coola Stockholm. Jag är nöjd och är övertygad om att jag kommer trivas här. Nu menar jag inte att stockholmarna är otrevliga, utan snarare tvärt om.

Sen är det alla dom där dåliga sakerna. Allt kan sammanfatts med ett ord. Pengar. Dom är ondskefulla dom där pengarna. När man har dom skämms man och är rädd för att använda dom. Eller i alla fall när man är i min sitts då jag ännu inte hittat något jobb. Sen när man ber pengar av akassan, och inte får dom pga strul mellan sverige-norge gör ju inte saker bättre. Inte för att de pengarna ska gå till nöjen eller så. Men jag vet att jag är värd att vara glad och att jag borde vara det, glad. För det jag har. Men jag vet också att när dom här pengarna är slut så kommer det dröja minst två månader tills jag får pengar. Jag försöker vara optimistisk och hoppas på det bästa.
Det är i alla fall inte så att jag inte ansträngt mig för att få ett jobb. Jag har i princip bara sökt det som ploppat upp på platsbanken, men jag känner att det räcker gott och väl just för tillfället. Det är sommar och då är det väl ändå meningen att man ska leva livet?
Men jag känner att jag kan gör det bättre och därför blir det så att det blir jobbigt och inte lika kul.
Ironiskt att jag inte kan känna mig glad när jag är ledig. Eller ledig och ledig. Arbetslös var det ju! Ska göra ett ryck i veckan, eller snarare imorgon och nästa, och verkligen anstränga mig till det yttersta för att få ett jobb. För till helgen är det fest på cornelias place, och det kan man ju givet inet missa.
här i kollektivet där jag bor triva jag för övrigt som fisken i vattnet och jag vägrar ha ångestdemonen efter mig då. Då ska jag vara den där glada pitebruttan som alla gillar!

Vet inte om jag vågar säga det än men jag tror jag verkligen flyttat hit på riktigt den här gången.
Och om ca 3 veckor får jag veta om jag tar mig in på konstfacket.
Håller verkligen alla tummar och tår på det kan jag lova. Är för tillfäller 2a preliminärt intagande, så jag klagar inte. Men! Går allt åt hellvete och jag av någon anledning inte kommer in så kommer jag inte gå med svansen mellan benen, utan enbart ta nya tag.
Kanske ta en 1 årig utbildning eller vad vet jag.
Enligt min mening så löser sig allt bara man vill.

Nu ska jag åter till vinet och mot streetart/grafitti vernisagen på slakthuset.

Adjökens mitt herrskap!
1 Juni 2011  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida