Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


"Ta kontakt med mig!"


För tillfället kan jag påstå att jag jobbar röven av mig. Men det känns sjukt värt.
Har fortfarande bara en massa sena stängnings pass, och morgon dagen kommer inte att se annorlunda ut. Blir att tillbringa dagen/kvällen (13-22) på jobbet.
Efter det hem för en snabb dusch, och sen ta tåget in mot stan för lite sen middag kan tänkas, och förmodligen nån drink och öl på det.
Kommer dock inte bli någon vidare långvarig sittning med tanke på att jag jobbar fredag också.

Igår under kvällspasset, allt var under sin ordning, allt var på plats, det mesta var gjort, det var rätt lite folk, så jag gjorde som alltid mig en kaffe i brist på annat.
När jag stod där och slipprade i mig kaffet så slog en tanke plötsligt mig, och jag började undra. Varför får alltid gamla tanter för sig att just jag vill lyssna på deras livshistoria. Det slår aldrig fel.
Vart jag än går så börjar någon i medelåldern 68 år att prata med mig. Stan,affären, jobbet, kön till toaletten you named it..
Vafan, har jag en stämpel i pannan där det står : Ta kontakt med mig. Trodde faktiskt att all skrot jag har i ansiktet skulle ge motsatt effekt.
Senast igår på jobbet fick jag lyssna på en gammal människas livserfarenhet.
Det lilla möte på jobbet, som jag trodde skulle ta tre minuter, tog snarare 20. Visste ni förresten att Afganhundar urpsrungligen användes till jakt av hjort?
Det fick jag lära mig igår.
Fick även erfarenhet av att danskar i allmänhet är snobbigare än svenskarna.
Och att norrländska dialekten är rätt charmig.
Iaf enligt tant Gärd, för jo, hon såg ut som en sådan.
Tänk vilket brinnande intresse pensionärer har för sina hobbys!

Nåja., annars så är mitt liv rätt blööh.
Ibland önskar man kanske att livet kunde te sig lite annorlundare.
Att för en gång skull kunde verkligen frväntningar och förhoppningar stämma överens med verkligheten. Men jag antar att det är livets shargong att oväntade och oförutsägbara saker inträffar.
Jag önskar att det bara fanns en liten rewind knapp nånstans som det gick att trycka på när allt känns meninglöst. Jag skulle vilja spola tillbaka mitt liv typ sådär någon vecka, någon månad, något år.
Det mesta var bekymmerslöst och bra, Jag skulle vilja ha tillbaka så mkt saker.
Jag skulle vilja stå där igen och vråla " vi har tagit studenten fyfaaaaaaaan va vi är bra!" Jag skulle vilja kunna spola tillbaka för att kanske kunna förstå saker bättre, för just nu fattar jag fortfarande ingenting.
Jag vill ha tillbaka vintern, och midsommar och till och med förra helgen.
Allt annat är bättre än nu i alla fall.
Jag tror stenhårt på att allt händer av en slump. Det finns liksom en mening med allt.
Men för tillfället struntar jag fullständigt i den där slumpen, ge mig något vettigt bara..snälla?
Ni som vet vad detta egentligen handlar om, ni vet. Andra kan ju spekulera.

En sak jag lärt mig idag är att ta med telefonen överallt. Till och med till duschen! så det ska jag börja med från och med nu.

En orutinerad taktik vila på det.
Sen blir det ett stenhårt pass på gymmet imorgon innan jag beger mig mot arbetet. Han med en kvällspromenad i solen idag. Och till sällskap hade jag med mig kameran. Jag fick dessutom ihop ett antal bilder.

Känner mig fett stolt över det. Slänger upp en bild här till höger.
Tack och hej!
10 Juli 2013  | Länk | Ny kula 2013 | 0 kommentar
Trist sånt där. Så det kan bli.

Trist när det blir såhär.
Förstår inte riktigt på mig själv i nuläget. Går med en stor klump obehag och ledsamhet i magen. Har konstiga känslor som jag inte vet hur jag ska tolka. Är arg, frustrerad, ledsen och kluven och tusen andra saker på en och samma gång, och jag vet inte ens varför. Fast egentligen vet jag nog det, men förnekelse är bättre än att försöka förstå sig på en kluven sanning. Jag kan aldrig ta något på allvar, oavsett vad det är. För tänk, tänk om man misslyckas, och tänk om man blir besviken. Det är nog den värsta känsla jag vet, att bli besviken på sig själv för att man haft förväntningar. Det är betydligt lättare att skratta bort och ta livet med en klackspark, då kan man i alla fall intala sig själv att, äh vafan, jag bryr mig ändå inte så mycket, jag ville ändå ha det på det här viset.
Men någon gång ska jag våga chansa på ovisshet, på en helt oklar framtid.
Någon dag, men inte just nu.

För övrigt så har den senaste veckan varit rätt körig. Mycket jobb. Och på det så har jag gått och blivit singel. Bra eller dåligt. Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska se på saken. Men det är ju sommar, så man ska väl inte klaga.
Sjukt trist när man får höra att den man älskar inte älskar en lika mycket tillbaks.
Men någonstans så var det kanske inte rätt ändå. Konstigt det där.
När det i början kändes så himla rätt.

Annar så, jo, jag är skitless.
Less less, och jävla less. Tänk om vissa människor kunde få lite insikt angående sig själva och sina beteenden.
Tänk vad den här världen skulle vara så mycket bättre.
Men jag har lärt mig en sak. Att sluta vänta.
Och om motspelaren väljer att spela korten fel, så går man själv ut som en vinnare. Det är precis vad jag känner mig som just nu.

Stenhårt jobb i tre veckor till. Sedan blir det Piteå för hela slanten!

Adjökens.
9 Juli 2013  | Länk | Ny kula 2013 | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida