Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Tråkiga måndag.

Thuddelilo!
Allt väl med er?
Förstår inte riktigt på mig själv i nuläget.
Går med en stor klump obehag och ledsamhet i magen.
Har konstiga känslor som jag inte vet hur jag ska tolka. Är arg, frustrerad, ledsen och kluven och tusen andra saker på en och samma gång, och jag vet inte ens varför. Fast egentligen vet jag nog det, men förnekelse är bättre än att försöka förstå sig på en kluven sanning. Jag kan aldrig ta något på allvar, oavsett vad det är.
För tänk, tänk om man misslyckas, och tänk om man blir besviken.
Det är nog den värsta känsla jag vet, att bli besviken på sig själv för att man haft förväntningar. Det är betydligt lättare att skratta bort och ta livet med en klackspark, då kan man i alla fall intala sig själv att, äh vafan, jag bryr mig ändå inte så mycket, jag ville ändå ha det på det här viset.
Men någon gång ska jag våga chansa på ovisshet, på en helt oklar framtid.
Någon dag, men inte just nu. Nu känner jag mig alldeles för säker i min trygga lilla bubbla.

Har precis börjat repa mig efter lördagens bravader.
En lugn och stillsam hemmakväll var det igår kväll, och i lördags var det förblajja med Sara, Josse, Stenlund, Marcus, Martin, Mathias, och Johan. Vilket slutade med en vild utenatt. Allt tack vare allas skrikande öltarmar.
Så väldigt impulsivt och med en makeup gjord på två minuter drog vi till Challenge. En väldigt trevlig kväll faktiskt, även om folkmängden inte var så stor. Men med Piteå brudarna har man dock aldrig tråkigt.
Dock känns det verkligen i kroppen att man börjar bli gammal, lägger jag mig efter klockan tolv,med eller utan en gnutta vin i kroppen, är jag ändå en zombie dagen efter. Helt sanslöst!
Därför jag inte kan jobba natt längre, för när jag väl vaknar sen på dagen, är det i en dimma som kan liknas vid ett riktigt bakfyllerus. Tror verkligen att min hjärna är ställd på att kopplas bort prick 22:00.

Nu ska jag däremot fräscha upp mig lite och packa ner det sista, för att sen försvinna bort till tågstationen. Tåget mot stockholm går 21.36, så jag har en ytterst rolig natt att se fram emot. Vet att ni nu tänker: Varför tar man tåget när man kan flyga? Ja, av den enkla anledningen att jag hade en gratis tågresa.
Det är tur att jag har en privat chaufför som skjutsar och hämtar upp mig, speciellt med tanke på att mitt knä idag är helt svullet och gör skitont. Dessutom "knakar" det i det när man rör vid knäskålen. Skitmysko!

Hoppas er måndagskväll blir minst lita trevlig som min:)
Imorgon befinner jag mig i storstan!
19 September 2011  | Länk | Seriösa ting | 0 kommentar
Måndag.

Tjenis penis!

Allt bra trotts regnet? Här i Bodsjön är läget minst sagt under kontroll.
Less som fan är jag på att vara hemma i norrland, men får helt enkelt härda ut ett par dagar till. När jobben tjorvar som fan, så får man själv lida.

Betvivlar annars att nån av er faktiskt sitter uppe och läser detta såhär lagom tidigt på morgonen. Sitter i alla fall med morgonens obligatoriska äggmacka och kaffe, och filosoferar. Har faktiskt varit uppe sen klockan HALV NIO!
Håll i hattarna.
Vad skönt det är att inte sova bort hela dagen.
Nu ska jag snart bege mig ut på en promenad, för att få så många kalorier bortblåsta som det bara går. Fast och andra sidan, så säger jag varje morgon, och det slutar ändå med att jag trycker i mig något onyttigt mot kvällskvisten.
Men lätt hänt när det går så mycket bra på tv.. och när man dessutom har så trevliga kamrater.
Igår kväll började jag om att spela Farmwille. Egentligen inte för någon anledning alls, utan bara för att jag hade lite att göra. Helt sjukt spel till att vara beroendeframkallande.
Kan inte lägga mig i tid om kvällarna när jag vet att jag måste skörda.
Himla ni med ögonen bara, men en dag kommer ni också vara besatta av speldjävulen. ha!

Nej, dags för snabbdusch och sen är det kaffe på nodo som gäller.
Ikväll är det dessutom en massa bra program på tv, ensam mamma söker och idol. Som jag längtat. Hela sommaren har gått som i en långsam dvala i väntan på detta. Nu vet jag hur en blivande moder känner sig.

Take care.
12 September 2011  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Helgen som var.

Så lider även denna helgen mot sitt slut. Och den här har inte bara innehållit förblajjor utan även trevligt sällskap, en fisketur, film grillning och gratis mat.
Jag har även kört med släp för andra gången i mitt liv. Så har med det sagt även skrapat ihop några extra vuxenpoäng. Att jag dessutom backat, och kört i stan gör ju givet inte saker sämre. Jag smed med andra ord på rätt bra.
Under fisketuren fick jag en lax öring allt som allt. Medans mitt sällskap fick desto mer. Tror inte riktigt att jag har rätt teknik, om man kan säga att det krävs teknik för att fiska. Och ikväll blir det film med babsen. Har suttit här ett tag och funderat på om jag ska köra på cheez doodles ikväll, eller chips.
Ni ser ju vilka tragiska tankar som försegår i mitt huvud. Det är kaos gångertre för tillfället., och sanna mina ord.

Jag fattar inte hur svårt det ska vara att kunna släppa taget om vissa saker och inse sanningar.
Det upptar min hjärna konstant, hela tiden, helt ofrivlligt!
Jag önskar verkligen att det fanns en rewind-knapp, så jag kunde spola tillbaka mitt liv sisådär ett år eller nånting, för jag blir galen. Dessutom galen på att jag av någon konstig anledning känner att jag bryr mig om människor, som visar sig sedan inte bry sig ett skit tillbaks. Det för mig så förbannat less. Men jag antar väl att det kanske är mig det är fel på.
Oh my gosh.
Det är 11 September redan. Jag får lust att skrika rakt ut.
Vråla okvädningsord.
Lägga mig i fosterställning och gråta en liten stund.
Oktober betyder att hösten (som i och för sig redan har varit här ett tag) kommer med stormsteg. Och till och med så har snön redan visat sig.
På riktigt.
Det är liksom månaden då det på något sätt blir definitivt.
Det här halvåret som vi nu har framför oss är en period jag inte gillar.
Men som tur är så är det inte länge kvar tills jag åker ner till Stockholm igen, och allt vad det innebär. Får hoppas på att hösten ligger lite efter där bara.
Så behöver nog inte oroa oss mera för detta.
Det sämre brukar ju oftast bli till det lite bättre med tiden.

Nu ska jag duscha och göra mig snygg.
11 September 2011  | Länk | Vardagligheter | 0 kommentar
Jag är inte skapt för den här världen.

Det känns så, har känts så ett par dagar nu, och just ikväll så är det liksom bekräftat. Ikväll har det kännts tydligt några ggr per timme, och eftersom att jag varken knarkar eller super bort skiten (livet) så har jag ju liksom inget mer än skylla på än mig själv. Det var lättare förr, och just nu så känns det som att det vore så jävla enkelt om jag bara kunde stänga av känslobanken och bara glida med i allt det här som jag inte tror på.

Det är svårt som fan att inte bli deprimerad av det här, svårt som helvette. Det är också jävligt jobbigt att inte kunna gå på Ica, fara förbi Statoil och handla snus, läsa en tidning eller ha en relation eller what fucking ever! när jag hela tiden bli arg när jag tänker på det.
Hur kan jag var så otroligt jävla korkad och bara ta saker och ting förgivet. Jag tror och jag vet att många av dom här humörsvängningarna inte alls har med dom här tabletterna att göra. Men just nu så känner jag mig oerhört missanpassad.

Jag tror fan inte på någonting. Inte på vår demokrati, vårt samhällssystem eller hur saker och ting fungerar. Alla saker som är så djupt rotade i människor och allt det där som vi bara glider med i, men just nu så klarar jag det väldigt dåligt. Jag blir arg, ledsen och deppig istället när jag inser att jag lever i en värld som jag för tillfället inte vill leva i.

Det sättet som den här moderna människan lever på fungerar inte för mig, men tro mig-jag försöker! Just idag gör jag verkligen allt jag kan för att klara av att göra saker på dagarna fast det suger apröv, just nu så gillar jag inte ens hälften av vad jag sitter och gör just nu, inte vad jag skriver heller, men jag gör det ändå för att jag så jävla gärna vill försöka lära mig att glida med i det här livet, göra sådant som andra gör och kanske kunnat gilla det med det går inte. Inte idag, för just ikväll är bara allting skit.
Tror fan att jag har Babylonsjukan på allvar, eller någon annan sjukdom och jag har från och med denna stund accepterat det, men jag har fortfarande inte kommit på hur jag ska kunna leva i det här samhället samtidigt som jag känner mig som Babylonsjukans ansikte utåt i en dokumentär kring det hela.
Verkligen INGENTING går som planerat just nu. Och jag undrar om jag någonsin kommer att ta mig ur det här eländet.
Förhoppningsvis så är det inte allt för långvarigt. Det mesta brukar ju lösa sig i slutändan.

Knappast kommer jag att leva i den här orättvisa världen förevigt.
Knappast kommer jag att befinna mig i den här situationen den dagen jag ska föda barn. För OM jag skulle befinna mig här då så skulle det innebära att jag utsätter en annan människa för en värld som jag själv känner är lika främande dom rymden, fast förmodligen hade jag känt mig mer hemma där.
En värld som jag är rädd för, en värld som jag föraktar och ogillar på allt sätt och vis.. Men ändå så försöker jag, att göra någonting, att göra min lilla del för att förändra/påverka och då fram för allt mitt eget liv.
Jag har alltid varit tvungen att kämpa för att komma dit jag vill. Upp för varje bergstopp, och när jag väl nått toppen så kommer ett ännu större berg.

Jag vet till 100 procent att livet är bra om man vill att det ska vara det, men idag så får jag nog säga att det inte är det alls.
Däremot så kan det bli det, bara man inte ger sig, och kanske ger allt lite tid.
Just nu är jag deppig, och bara så jävla less. JAg är less på att vara glad när jag inte är glad. Nu är jag ledsen och då orkar jag inte försöka vara glad.
Ikväll suger helt enkelt livet.
Panikångest heter det. Kallar vi det.
Välkommen. Välkommen ångest.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra alltså. Hålla tummarna och hoppas att morgondagen blir en bättre dag? Hoppas att jag lyckas trycka bort allt detta negativa och faktiskt leverera någonting vettigt under morgondagen.
Hoppas på några samtal.
Ska jag hoppas? Ja, idiotiskt. Klart jag ska hoppas men jag gillar inte att leva på hoppet.
6 September 2011  | Länk | Seriösa ting


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida