Det dyker upp många känslor trots jag o min biologiska far inte har umgåtts så många år. Sist träffade jag min far för 7 år sen innan jag tog min student o han kom aldrig som han lovade, blev arg o ledsen, trodde han skulle höra av sej någongång under dom 7 åren. Så jag tänkte... "har det gått 10 år skulle jag börja söka efter honom".
För någon månad sen började jag fundera hur min far mår egentligen o varför hör han inte av sej eller om vi ringer svarar han inte. Sen dess har jag inte brytt mej om. Men plötsligt för några dagar sen fick jag telefon samtal av mor, att 2 poliserna sökte efter mej, jag blev kall, rädd och började fundera "vad handlar det nu om? har det hänt något med malcolm (min styvfar) eller min biologiska far?" Direkt ringde jag till malcolm för jag vet han svarar alltid när jag ringer, han svarade pustade jag ut o berättade. Då börja jag msstänka det måste ha hänt något med min far, tappat matlusten, försökte åtminstone dricka, jobbade någon timme, sedan kom poliserna o skakade handen .
Polisen skulle säga att dom hade dåliga nyheter och fick telefon samtal från stockholms polisen , jag svarade direkt om det handlar om min far ?? det stämde, han avled i någons lägenhet 2 sept och vet inte orsaken ännu. Mina hjärtat brast, tårarna rann o kunde knappt prata. Jag e den första personen i släkten polisen berättar.
Pappa.. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta för alltid, även om vi inte har träffats i många år. Tänker på dej och jag saknar dej!!
Vila i frid !
