Så här dags förra året blev jag tvungen att fatta ett tungt beslut. Ebbe var ju inte ridbar längre och nu hade han så ont i sina ben och fötter så han hade jobbigt att röra sig bara i hagen. Det är inte meningen att han ska få gå och ha ont bara av att gå. Inte trivdes han med att bara gå i hagen heller. Det var inte riktigt hans grej.
Så jag bestämde mig för att nu får det allt vara nog. Vi fixade med alla tillstånd och fixade iordning. Att han skulle få sluta sina dagar hemma var självklart för oss.
Vi hade borstat av godingen och gjort honom så fin vi bara kunde en sista gång. I våra ögon kunde han inte bli finare än vad han redan var, men det känns skönt att ha fått gå om honom in i det sista.
I svåra stunder som detta är det guld värt att ha en så bra veterinär. En förstående och någon man kan prata lite extra med.
Det är tufft att ta sådana här beslut men på något sätt är det skönt efteråt då man vet att de inte har ont längre.
Mycket har vi varit med om under årens lopp, skador, tävlingar, träningar och mycket annat. Jag är oerhört tacksam att jag har fått denna tiden med honom. <3
Att man sedan har en ”ny” häst att fortsätta så snart som möjligt gör det hela lite enklare.
I mars gjorde jag min första start med Luna. En regional tävling i Mariestad då jag startade en klass. Ett pet blev resultatet och man får säga att jag var mer än nöjd.
Vi tränar vidare och stärker oss för nya tävlingar.
I maj var vi med i klubbmästerskapet och vann med fyra fel i grunden. Riktigt fin häst =)
Hästarna flyttar ut på sommarbete och det bli massa nya intryck igen för Luna.
Det blev några besvärliga veckor då jag inte kom igång med ridningen ordentligt innan semestern. Det blev hattigt och Luna blev mer och mer ”besvärlig” att hållas med.
Vi kom över detta med och sedan kom vi igång ingen.
Lagom till den årliga tävlingen i månaden jag väljer att inte nämna var det något som spökade och Luna var inte riktigt fräsch. Vila och komma igen!!!
Hästarna kom hem lagom till jag började jobba igen. Lite tidigare än vanligt men när det är svårt att få ihop allt är det bättre att ha dem hemma.
Under hösten har jag hunnit med att starta en tävling till. Vi åkte till Lidköping. Felfri i 90 och 0-4 i en meter. Hon var super fin den helgen.
Kom hem lite sent från jobbet en dag och när jag skulle ta in hästarna hade Luna skadat ena bakbenet och det var bara att ringa ut veterinär som fick sy.
Vi har hunnit med att träna för Anna Emanuelsson. Den träningen var ju med skräckblandad förtjusning.
Det var lagom till vi hade kommit igång efter skadan som vi åkte på träningen. Eftersom hon inte hade varit halt och inte hade stått mer än en vecka så bedömde vi att vi kunde åka.
Började rida fram i lilla ridhuset. Jag hann sitta upp och skritta några meter så for hon rakt upp och vinglade till och satte sig på rumpan. JAAAAAA det här känns som en bra träningsdag!!!!
Resten av uppvärmningen gick bra och vi skulle börja hoppa.. I gruppen var det en häst till som hade nerverna på utsidan så hmmmm ja de gick någorlunda bra =)
Skulle avsluta med att hoppa bana. Då fick jag en resa till rakt upp. Tränaren hade sagt innan att det är ingen fara för hon kommer inte gå över eller resa sig så högt.
Jo visst tänkte jag. Så efter denna resan blev det helt annat tonläge och då insåg nog fler att den här damen tar man det lite vackert med.
Nu har vi tränat en hel del bommar hemma och snöjobb =) Nyttigt men jag har fortfarande lite problem i skogen. Hon får ju för sig att hon inte ska gå ut i skogen. Hon ska gå hem istället. MORRR.
Men nu har vi tagit på ett grimskaft och så fort hon inte går åt ”rätt” håll tar mamma tag i det och hon går snällt med.
Så det kommer i fortsätta med ett tag. Envisa häst! Men skam den som ger sig.
Nu blir det ett nytt år och då tar vi nya tag så vi kommer över detta och kan tävla lite mer.
GOTT NYTT ÅR önskar Linda och Luna