Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2019)
>>


Filosoferande

Jag visste inte om jag skulle lägga in mina domedagstankar här i bloggen eller inte. Det kändes lite sent, som att jag borde ha gjort det just när jag skrev det. Men när jag tänkte så sa en cynisk del av mig, vänta bara, snart händer något nytt och då blir det aktuellt igen. Dagen efter hörde jag om skalven i Thailand och Myanmar : S Tydligen har dessa senaste skalv inte rapporterats särskilt mycket i Sverige? Här var det hett nyhetsstoff fredag kväll men sen har det varit tyst. Hursomhelst. Jag lägger helt enkelt in mina tankar från förut och väver in tankar som kommer nu.

En liten del av mig tror på allvar att jorden kommer att gå under 2012. Eller inte just 2012 men inom en snar framtid. Kan inte hjälpa att undra vad som kommer hända härnäst? Hur många generationer har mänskligheten kvar? Det kanske är löjligt men sakerna bara hopar sig. Jordbävningar, översvämningar, skogsbränder, orkaner, cykloner, mer jordbävningar, tsunamis... På WomAd hörde jag en kvinna säga till en annan: "The world is imploding. Natures very angry at us."

En mindre smickrande del av Adelaide förut när det ännu var riktig sommar (vet inte hur det är nu eftersom jag inte bor inne i city) var att det var gräshoppor överallt när det blev mörkt, jag skojar inte. Folk sa att det berodde på att det regnat så mycket den här sommaren. Det är nog till stor del tack vare att de varit överallt som jag inte längre är rädd, det går inte. Jag förstår dock att Joanna Newsom blev rädd av dem när de flockades kring ljusen uppe på scenen. Hon menade förstås inget hemskt och jag skrattade när hon sa: "Its really convenient that they timed the show with the apocalypse..." Men det lämnade en lite besk eftersmak.

I vilket fall som helst försöker jag att göra som förut när jag haft tankar som dessa och vila i det svåra enkla faktum att om jorden går under imorgon så finns det inget jag eller någon annan kan göra åt det. Det gäller bara att njuta av idag så mycket som möjligt. Jag har dock insett en sak: om jorden går under imorgon så vill jag inte vara halvvägs runt jorden hemifrån, på egen hand. Jag vill vara hemma.

Jag ber om ursäkt för mitt mörka filosoferande idag. Innerst inne tror jag faktiskt INTE att jorden kommer gå under alltför snart (hehe), men jag undrar definitivt vad som kommer att ske härnäst, och var...

Men så kan jag ju inte avsluta mitt märkliga filosoferande. Det får bli med några klyschor istället. Ni vet väl varför klyschor blivit klyschor, för att de faktiskt brukar ha nåt som är väl värt att upprepa...! So, here we go: Lev till fullo och försök att inte ta något för givet! Allt du kan göra är ditt bästa, hur litet det än verkar eller känns. Vissa dar ar bara att stiga upp ur sangen en stor seger. Om bara en sak får dig att le idag så är det värt det. Och om du känner dig ledsen, låt dig själv känna dig ledsen. Försök låta allting inom dig finnas, i längden är det så otroligt mycket lättare än att fly från dina egna känslor och tankar...

Detta skrivande sätter igång andra tankar, så om jag ska väva in något om ensamvargen i mig så kan jag väl säga att jag fortfarande kan identifiera mig med Chris i Into the Wild (som gav bort allt han hade, lämnade sin familj utan att säga vart han skulle och till slut gav sig in i Alaskas vildmark helt ensam), även om jag naturligtvis är långtifrån lika extrem som honom. Delarna av boken som handlar om hans självvalda ensamhet talade dock extra mycket till mig. MEN, att man har ovanligt stort ensamhetsbehov betyder nog inte att man klarar sig helt själv. Mitt favoritcitat från boken kom från en man som pratar om likheter mellan honom och Chris: "We like companionship, see, but we cant stand to be around people for very long. So we get ourselves lost, come back for a while, then get the hell out again."

Sammanfattningsvis känner jag mig fortfarande mest fri och lycklig när jag är själv, men jag behöver såklart närhet och relationer också. Jag mår inte bra av ytterligheter åt något håll. Trots att mycket var bra med att bo hos Damien så mådde jag inte bra av att känna mig kvävd av att ha folk omkring mig hela tiden. Men jag mår i längden inte bra av att ha det som jag har det nu heller, när jag inte känner någon här som jag verkligen kan prata med om jag behöver. Jag behöver känna att jag åtminstone har möjligheten, även OM jag inte skulle använda den.

Hursomhelst. Det är bara att be för att jorden "lugnar" ner sig och göra det lilla man kan för att behandla både jord och medmänniskor med respekt och kärlek. Och då får man inte glömma bort sig själv...!!

KRAMAR
28 Mars 2011  | Allt och inget | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Vimbai Chivungu                                             Skaffa en gratis hemsida