|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Mars (2019) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (9) |
|
| (6) |
|
| (12) |
|
| (10) |
|
| (10) |
|
| (17) |
|
| (32) |
|
| (8) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 284 |
| Kommentarer: 76 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
"Where do I start, where do I begin?"
Oj oj oj. Jag sitter pa ett resekontor nara Southern Cross Station i Melbourne och har suttit vid datorn har i over tva timmar, pluggat m.m... borjar bli ganska snurrig, men skulle anda vilja forsoka beratta lite om min tid sen jag skrev har sist... men det ar svart. For det forsta kanns det faktiskt ganska konstigt att skriva pa svenska. Jag har kommit in i engelskan sa mycket att jag nu tanker mer pa engelska an svenska. Jag vaxlar forstas fortfarande mellan de bada spraken otaliga ggr per dag, men engelskan vager just nu over.
For det andra ar det helt enkelt bara jattesvart att fa ner i ord allt jag varit med om och kant och kanner. Det har varit en berg-och-dalbana milt uttryckt.
Men jag kan ju borja med att saga att jag IDAG fatt kanna mig valdigt fri och glad, vilket jag saknat under min tid borta fran Melbourne.
Hehe, vad markligt! Laten som just nu spelas pa kontoret hade raden "I just had the craziest week". Ja, det kan man lugnt saga!
Jag har rensat ogras, matat hons och hastar, ridit, sorterat klader, lakan och handdukar, mockat hastskit, matt och sorterat hastfiltar, diskat, gjort sallad och lagat mat, torkat ur koksskap, dumpat manga lass med skottkarra, foljt med till tippen, tvattat och hangt upp tvatt, blivit illa behandlad av "chefen", en riktig b+tch rent ut sagt, rakat slappa los tva hons fran honsgarden och tvingats jaga dem... Jag har slitit som ett djur. Gatt up 7.30 VARJE morgon. Jobbat varje dag, ca 7-8 timmar per dag (myyycket mer an vad man borde som helpx-hjalpare).
Jag har ont i hela kroppen.
Jag har gratit i stort sett varje dag, vissa dagar flera ganger. De senaste dagarna vet jag inte hur manga ganger jag bestamt mig for att lamna garden. Igar var jag sa nara att jag hade all min packning redo och kollat tagtidtabellen. Men med mina sista krafter bestamde jag mig for att halla ut ett dygn till och fick faktiskt en riktigt bra eftermiddag igar, med en andra ridlektion och fin narhet till bade hastar och natur.
Och det har ju inte bara varit daligt, om det varit det hade jag saklart akt darifran tidigare. Kampen om ska jag eller ska jag inte har kants non-stop. Men for att ta upp mer av det som faktiskt varit positivt: jag har skrattat atminstone lite, atit god mat, kollat pa film o tv, smapratat med manniskor som varit trevliga i olika grad, last ute i solen pa verandan... Jag har inte spenderat en enda krona (eller cent), det ar alltid nagot!
Jag kan inte ens beskriva hur underbart det ar att vara darifran och i STAN igen. Jag ar verkligen en stadsmanniska, sa ar det bara. Jag behover (o)ljuden, ljuset, livet, myllret, rorelserna, husen. Jag alskar att vara i naturen men inte for lange i taget, da blir jag rastlos och t.om. olycklig.
Blev kord till tagstationen idag men kom pa nar jag satt pa taget att jag glomt kvar min jacka. F+n. Gick av nasta station och de fick komma med den.
Efter det har jag haft det jatteharligt. Sa skont att komma tillbaka till Melbourne. At lunch med James. Sen sag jag Oscarsgalan utomhus pa storbildsskarm, det var jattemysigt (dock lite kallt och regnigt, hehe...).
Efter dess har jag mest suttit har... och nu sager hon som jobbar har att de stanger, sa jag maste avsluta tyvarr. Men det ar nog lika bra, min buss gar om en dryg timme. Maste ata nagot innan den gar.
Det har far racka for den har gangen, jag far forsoka beratta mer nasta gang. Har inte berattat om Wilsons Promontory an heller...
Ok, nasta gang jag skriver ar det fran mitt kara ADELAIDE! : )
Jag har haft det tufft men har overlevt. Igen. Och jag ar obeskrivligt stolt over mig sjalv! Det ar en skon kansla.
Massa kramar
|
|
28 Februari 2011
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
 |
|
|
1 månad down-under...
Ännu en vecka har gått och även om inte lika mycket hänt som förra veckan har det varit många intryck, upplevelser & omställningar. Jag stannade i Bondi ännu en extranatt och tog morgonbuss till Canberra i söndags. Under resan blev vädret finare och väl framme var det sol & blå himmel för hela slanten - härligt. Jag tog mig efter många om och men (bl.a. en busschaufför som körde flera hållplatser innan han kom på att museet jag frågat efter låg åt andra hållet så jag fick gå av o GÅ tillbaka, hehe) till National Portrait Gallery. En uställning jag kollat in i förväg och väldigt gärna ville gå på hade sin sista dag just i söndags.
Utställningen var jättefin och inspirerande, med porträttfoton av båda kända och okända personer, tagna av Martin Schoeller (googla!). Det porträtt som grep tag i mig mest var det av Heath Ledger. Schoellers foton är close-up (namnet på uställningen) och visar i stort sett bara ansiktet, vilket gör att kända och okända människor får precis lika mycket plats och man kan inte direkt avgöra på deras utseende (eller miljö eftersom det inte finns någon) om de är rika eller fattiga etc. Fint. Blev så inspirerad att jag satte mig ner och försökte rita av mig själv efteråt. Gick bättre än väntat.
Eftersom min nästa buss till Melbourne inte skulle gå förrän 23:55 blev det många timmars väntan i Canberra på kvällen, under vilka någon lyckades sno min iPhoneladdare trots att jag satt bara en meter ifrån den, men INTE min iPhone så det var inte hela värden men jag började gråta ändå... I övrigt läste jag för att få tiden att gå. Canberra är så litet att de inte har någon centralstation så byggnaden jag väntade i stängde halv elva. Det var kallt att vänta ute sen men jag tog på mig så mycket jag kunde. Jag gillade Canberra förresten, inte så att jag skulle vilja stanna där en längre tid eller så, men stan hade en viss charm (den bit jag hann se).
Lyckades sova en hel del på nattbussen vilket var bra. Kom fram till Melbourne 8.00 måndag morgon. Följde vägbeskrivning till Port Melbourne, där min couchsurfing-värdfamilj bodde. Couchsurfing är ett internationellt nätverk (couchsurfing.org) där man kan hitta folk att ta en fika med eller bo hos några dar och utbyta erfarenheter & kulturer. Familjen var ett par i trettioårsåldern; Lynn (med kinesiska rötter) & Peter, & deras ursöta 1,5-åring Quinyi. Plus gosiga katten Oscar. Familjen var välkomnande, vi åt alla hjärtans dag-middag ihop med en vän till dem och så. Port Melbourne är ett fint område, bara tio minuter från city med spårvagn, och precis vid kusten (färjan till Tasmania avgår därifrån). Jag bodde där drygt tre dygn tills i torsdags eftermiddag. En del av tiden kände jag mig tyvärr obekväm och i vägen, men resten av tiden var de gulliga mot mig. Som avskedsgåva lagade jag svenska köttbullar åt dem och lämnade min demo.
De första dagarna här spenderade jag mycket tid inne i centrala Melbourne, där jag hittar ganska bra trots att det var några år sen sist. Det är en underbar stad, med härlig atmosfär och mycket att se. Jag har besökt Queen Victoria Market, gått på konstmuseum & ett spännande museum om tv och film, legat och läst på gräset bredvid St Pauls Cathedral & strosat runt. I onsdags lunchade jag med James, en gammal vän som jag bodde hos några dar under min första resa 2007. Eftersom jag inte fått napp hos någon ny cs-värd erbjöd han mig att få bo hos honom i Williamstown några dar igen, så jag tog tacksamt emot erbjudandet och har bott där sen torsdags kväll. Tanken var ett par dar men nu verkar det som att jag kan stanna ända tills tisdag, då jag åker till hästgården, så det känns verkligen skönt. James är schysst, rolig och hjälpsam.
De två sista nätterna i Bondi Beach var jag tvungen att byta rum och fick ett 8-bäddsrum med bara tjejer. De var verkligen hemska alla utom en. Högljudda, drack på rummet, tog dit killar, bråkade med tjejen som bad dem vara tysta osv... Mitt gamla jag som trivdes betydligt bättre med killar än tjejer är tillbaka till stor del, jag känner mig helt enkelt mer avslappnad med killar, de känns mindre komplicerade (på gott och ont, hehe men menar mest på ett positivt sätt). Intressant. Till och med mamma sa i telefon att det kanske lät som ett konstigt råd från en mamma på andra sidan jordklotet men det verkar som att jag åtminstone just nu hellre borde umgås med killar än tjejer här. Haha. Lustigt. Men fint.
Igår sov jag ut på morgonen och spenderade sen hela dan i Williamstown, det var härligt. Jag promenerade till stranden och låg där och läste (badade inte dock eftersom det var molnigt och för svalt). Gick en annan väg hem. På kvällen åkte jag & James till en fin biograf och såg 127 hours. Både glad och verkligen inte glad att jag såg den. Glad för att jag tyckte den var väldigt bra - inte glad för att jag mådde ganska dåligt av den. Men hursomhelst.
På tal om att må på olika sätt så har jag annars under den här veckan faktiskt mestadels mått ganska eller väldigt bra, trots alla olika omställningar och saker att förhålla sig till. Det är skönt. Det känns väldigt bra att ha åkt vidare hit till Melbourne som planerat, även fast Bondi ännu har en plats i mitt hjärta. Och på tal om Bondi skaffade jag alltså min andra tatuering där förra fredagen. Det blev ett ankare och som jag skrev på facebook så symboliserar det tro, hopp & kärlek för att vara riktigt klyschig men främst står det för att jag vet att jag har en fast grund att stå på även när jag har huvudet bland molnen och allt känns skakigt. Vem vet, ankaret kanske har hjälpt mig stå stadigt den gångna veckan...
Imorgon ska jag på dagstur till Australiens sydligaste punkt; Wilsons Promontory, eller The Prom som det även kallas. Sägs vara väldigt vackert. Jag hoppas bara att det inte regnar. Vädret är väldigt knepigt med ösregn ena stunden och strålande solsken andra. I torsdags blev en man uppäten av två vithajar utanför South Australias kust. Läskigt men väldigt ovanligt tack och lov. Jag fortsätter med Creative-kursen och tycker verkligen om den, har nu börjat kommunicera med andra kursdeltagare också eftersom vi börjat ge respons på varandras texter. Det är väldigt kul. Australien-kursen har jag gett upp, men inte meddelat min lärare än, måste göra det... och CSN, usch... Hursomhelst.
Vet inte om jag kommer ha tillgång till internet på hästgården men jag kommer alltså vara där i Diggers Rest (3 mil utanför Melbourne) från tisdag till nästa måndag (sista februari). Tar sen en nattbuss och är tillbaka i Adelaide 1 mars. Kan inte fatta att en månad redan gått, en av fem avklarade. Känns helt knäppt, samtidigt som jag varit med om så mycket att det känns som längre tid. I fredags blev jag 23 år och 6 månader. Halvvägs till 24, hehe.
Ok, detta blev långt igen men oavsett om någon orkar läsa eller inte känns det väldigt skönt att skriva av mig såhär, under någorlunda strukturerade former, (även fast jag även har nästan två fulla anteckningsböcker redan)... Så det är ju bra.
KRAM OCH CIAO! : )
|
|
19 Februari 2011
| Länk
| Allt och inget
| 1 kommentar
|
|
|
|
Beautiful Bondi
Var ska jag börja? Det är en vecka sen jag skrev sist men känns som en månad minst. Sydney är inte min stad, jag känner fortfarande att bland de tre så är Adelaide helt klart först, Melbourne tvåa och Sydney sist. MEN jag har blivit kär i Bondi Beach och dess närområde. Jag tycker mycket om Bondi Beach trots att den är så turistig, men tycker ännu mer om de mindre närliggande stränderna, dit mest lokalbor hittar: Tamarama och Bronte. Kustpromenaden från Bondi till Bronte (3,5 km) är bedövande vacker.
Jag har varit enda tjejen på rummet hela veckan men det har varit helt okej. Det är två våningssängar i rummet och vi har utsikt över stranden. För övrigt är vandrarhemmet i mångt och mycket under all kritik (särskilt köket) men det har ändå en viss charm, och placeringen är perfekt... Jag blev vän med tysken Sven redan första dagen och vi har spenderat mycket tid ihop och kunnat stötta varandra när någon av oss mått dåligt (han i början och jag de senaste dagarna). Jag känner inte riktigt att jag kan prata om allt med honom eller så men bara att umgås med honom får mig att tänka på annat. Det är skönt att ha en vän. Idag åker han dock vidare...
Man möter så många människor här som bara sveper förbi, och lämnar små fragment av sina livsöden efter sig. Som Steve, den kanadensiska filmagenten som flytt till Australien efter att ha blivit lämnad vid altaret i Tyskland. X vars pappa tog livet av sig förra året. Och killen som kom hit en kväll, sa att han hade problem hemma och inte kunde sova där, och var borta igen nästa morgon.
De första dagarna här var helt underbara; varmt, soligt, blå himmel. Vackra omgivningar och inre harmoni. Jag promenerade, badade, låg på stranden, satt i skuggan och läste och iakttog livräddarna på Bondi Beach - live (lätt att fastna när man väl fått se en räddning). På tredje dagen sjönk temperaturen kraftigt från ca 40 till ca 20. Det blåste extremt mycket. Trots löften om att det var ofarligt kändes det obehagligt och jag gick runt med en domedagskänsla som inte var särskilt trevlig. Men jag besökte Bondis kapell där jag blev varmt välkomnad, och pratade med mamma, och nästa morgon var det finare och lugnare igen. Sen dess har vädret varit ungefär som mitt humör; blandning av sol och skugga, klart och mulet, värme och kyla, ljus och mörker...
I tisdags förmiddag fick jag via mail veta att Eva gått bort. Jag anade det redan innan jag öppnade mailet. Underbara Eva, min gamla spanskalärare från Burgården och fru till Clifford, min kära gamla musiklärare och körledare. Jag hade tankar på att hälsa på henne innan jag lämnade Sverige men det blev inte av. Men jag är så glad att jag gick på Burgårdens julkonsert och fick träffa henne en sista gång där, även fast det var jobbigt att se hur förändrad hon var. Det hela känns väldigt sorgligt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer. Men jag sörjer henne, både för hennes skull och Cliffords. Jag önskar att jag kunde gå på begravningen men det går förstås inte. Jag och några gamla körmedlemmar ska åtminstone ordna blommor ihop.
De senaste dagarna har jag till ganska stor del känt mig ledsen, trött, nere och lite tom. Jag har gråtit en del och kan nu säga att jag gråtit både vid Circular Quay och på en buss till Bondi Beach, det är alltid något, hehe. Överhuvudtaget försöker jag ge mig sjäv tid och låta mig känna det jag känner. Jag har bara mig själv här, i ännu större grad än när jag är hemma, och det värsta jag kunde göra vore att bli besviken på mig själv eller låtsas som att jag känner annorlunda. Förutom korta stunder av intensiv hemlängtan (det känns verkligen att man är långt hemifrån när man nås av nyheter som de ovan) är jag hellre deppig här än hemma om jag nu är deppig, för här är jag så mycket friare. Och känslorna skiftar liksom himlen så jag passar på att njuta av stunderna av skratt och lycka.
Jag kände inte för att göra något alls igår men eftersom viljan ändå fanns inom mig så släpade jag mig själv och mitt tunga sinne till Taronga Zoo. Och jag är så glad att jag åkte för det blev en fantastisk dag med just den slags upplevelser jag behövde. Giraffer, koalabjörnar, känguruer, wallabys, ormar, krokodiler, elefanter (med en unge som föddes i november), björnar, lejon, tigrar, gorillor (också en liten unge), apor, jättefin utsikt mot hamnen, linbanevagnar långt ovanför marken med mera... Så jag tar en dag i taget, bit för bit, steg för steg.
När jag kom hit till Bondi för en vecka sedan var inget bokat eller spikat för nästa etapp, förutom i mitt huvud och i min resplan. Först kändes det skönt med den friheten, att kunna ta det som det kommer. Men ju närmare veckans slut jag kommit desto mer stressad har jag känt mig över det som är ovisst. Planen var att couchsurfa i Sydney de sista dagarna men det blev inget av det så sen har jag försökt pussla med annat. Och jag har fått vissa svar. Hästgården utanför Melbourne svarade till slut; jag kan komma till dem 22-28 februari. Jag kan även bo hos en familj i Melbourne några dar, jag har dock försökt ändra datum hos dem så att jag kan lämna Bondi imorgon lördag, men inväntar ännu svar. Väntar även på ett paket hemifrån och vet inte hur jag ska lösa det om det inte kommer idag. Lite jobbigt alltså men jag vet att allt löser sig på något sätt.
Idag är vädret helt underbart, jag ska försoka bada och sola en del. Ikväll ska jag med största sannolikhet skaffa en tatuering, men mer om det nästa gång... Just det ja, Damien ringde mig imorse och det var väldigt skönt att prata en stund. Han vill jättegärna ses men hans flickvän tycker att det känns jobbigt, så det är därför vi inte kunnat ses ännu. Men när jag är tillbaka i Adelaide ska vi definitivt se till att träffas. Nu ar jag dock förvarnad om att hans tjej kanske kommer vara lite kylig mot mig : S (taskigt va). Ja ja, bara jag vet att jag har kvar Damiens vänskap och får träffa honom så är jag glad!
Har så mycket mer att säga men ändå färdig för den här gången, det får räcka. Det här blev långt. Nästa gång jag skriver är jag med största sannolikhet i Melbourne. Just det ja, har nu läst ut The Lovely Bones (den är verkligen bra men hjälpte inte direkt mitt sinne) och känner återigen att jag nog måste hoppa av Australien-kursen. Men det är en värdslig sak på det stora hela..
; )
CIAO OCH MÅNGA KRAMAR
|
|
11 Februari 2011
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
|
Heading east...
Jag fortsätter att njuta av Adelaide och har mestadels mått bra eller riktigt bra de senaste dagarna trots en del trötthet, med stunder av eufori. Förutom att träffa Aaron i måndags och äta lunch plus gå på bio (gott, trevligt och väldigt bra film - True Grit), så har jag sen mitt senaste inlägg haft några lugna varma dagar på egen hand igen.
Måndag eftermiddag tog jag spårvagnen ut till Glenelg för mitt första havsdopp under resan. Det var jättehärligt förutom att det var ganska mycket folk på stranden. När jag kom tilbaka till stan runt 19.30 var det fortfarande 38c ute och tidigare på dan var toppen 44c! Så söndag och måndag blev riktigt heta som väntat (jag höll mig på vandrarhemmet i stort sett hela söndag och det var svalt och skönt på måndagsbion) men efter dess har det varit mer normalt igen. Fortfarande väldigt varmt men mellan 30 och 35.
I övrigt har jag gjort lite utflykter: i tisdags åkte jag till först Semaphore (där jag badade igen, se fotot) och sen till Port Adelaide. Jag har fortsatt promenera mycket, och även fortsatt spendera tid nere vid floden. Nu har jag läst ut The Songlines och börjat på nästa kursbok (fast i den andra kursen); The Lovely Bones. Jag har läst den förut, för ett antal år sedan, och såg filmen på bio (Flickan från ovan) - så jag vet att den är sorglig men väldigt bra.
Ja, jag försöker med båda kurserna trots allt, vill inte ge upp ännu. Det känns bättre nu även om Australien-kursen fortfarande ger mig en del ångest. Den andra kursen, kreativt skrivande/läsande, känns lättare och riktigt kul. I en av de första uppgifterna skulle vi skriva om en scen ur boken till en annan karaktärs perspektiv. Spännande och utmanande!
Häromdan hittade jag gratis WiFi på Rundle, affärsgatan, så jag har suttit där en hel del med min iPhone. Det är toppen eftersom det blir ganska dyrt annars med internet (20-30 kr i timmen). Men måste ju ändå ha det ibland, för att kunna lägga in foton och skicka skoluppgifter.
Damien svarade äntligen men inte särskilt mycket och det hela känns ganska olustigt faktiskt. Men det är som det är. Igår fick jag åtminstone svar från dels Henri, en musikerkille som jag spelade lite ihop med under min första resa, och även från Gem (Blackwood!). Hon vill gärna ses, vilket jag blev glad över. Dock hinner vi inte träffas nu innan jag åker. I eftermiddags träffade jag Danoz en sista gång innan avresa, vi tog en långpromenad och åt smaskiga pannkakor på Pancake Kitchen (öppet dygnet runt, hehe).
Flyget till Sydney går 8.40 imorgon så jag måste upp ganska tidigt. Har i alla fall inget bagage att checka in, det är skönt. Aaron är schysst nog att köra mig till flygplatsen OCH ta hand om min stora resväska medan jag är borta. Han lånar även ut sin gitarr till mig medan jag är i Adelaide, så i förrgår kunde jag äntligen spela och sjunga lite igen, när jag hade rummet för mig själv. Jag är så glad att jag har Aaron som vän här.
Inklusive imorgon kommer jag att vara i Sydney i tio dagar och sen åka vidare till Melbourne via Canberra. I Melbourne kommer jag att försöka få plats på en hästgård 3 mil utanför stan, istället för det B&B som jag hade tänkt jobba på. Jag har månatlig kontakt med kängurugården i Coober Pedy för att stämma av, och ser verkligen fram emot att åka dit i april. Men det är ännu långt bort. Nu är det först och främst Sydney som gäller.
Första veckan i Sydney kommer jag att bo på Bondi Beach, lite turistigt kanske men ändå häftigt. I vilket fall som helst tror jag att det kommer bli underbart att bo precis vid en strand. Kanske försöker jag vara lite mer social på nästa vandrarhem, har varit ganska asocial här (förutom Cathy och de svenska tjejerna). Men det är okej det med, och passar mig bäst, oftast.
Det känns lite vemodigt att lämna Adelaide i nästan en månad nu, men även spännande. Jag är ganska trött på vandrarhemmet vid det här laget; de flesta andra stannar bara några dagar och jag har varit här i två veckor nu. Men jag är inte alls trött på Adelaide, tvärtom, vilket känns härligt.
Eftersom jag inte direkt följer nyheterna här hörde jag inte om cyklonen i Queensland förrän idag när jag pratade med mamma paradoxalt nog. Först översvämningar och nu cyklon... jisses : S Adelaide ar dock som sagt långt ifrån Queensland. Sydney är förstås närmare men jag känner mig ändå trygg. Läskigt hursomhelst dock... Men inget man kan göra åt det.
Nu är det snart dags att fixa det sista med packningen och äta min sista middag på Blue Galah Hostel!
Kram peace ciao : )
|
|
3 Februari 2011
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
