|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2019) |
|
|
|
(2) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(6) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(9) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(4) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(6) |
|
(9) |
|
(9) |
|
(6) |
|
(12) |
|
(10) |
|
(10) |
|
(17) |
|
(32) |
|
(8) |
|
|
|
|
|
Inlägg: 284 |
Kommentarer: 76 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Trying to take nothing from you
5 bitar ugnsgratinerad falukorv, en ugnsbakad laxfilé samt strimlad sejfilé i en hemmalagad fiskgratäng. Allt detta stod till slut färdigt på min köksbänk igår. Jag hade handlat diverse matvaror och fick en plötslig impuls att tillaga en massa Innan jag lade det i frysen.
Jag gillar inte ordet duktig, men jag kände mig väldigt nöjd efteråt. Nu har jag minst 8 måltider färdiga i frysen.
Nog om det. Min fredagkväll blev alltså ganska "huslig" och pysslig. Jag kollade lite på tv, bland annat Dr Phil (hehe) och ett intressant program om kärlek på SVT.
Sedan satte jag på en film som heter Home of the brave. Amerikansk krigsfilm med bara några år på nacken. Det som skiljer denna filmen från många andra inom genren är att den handlar mindre om själva kriget och mer om livet Efter kriget. När soldaterna kommit hem från Irak och ska försöka återanpassa sig till vardagslivet, märker de att det är lättare sagt än gjort.
Tyckte den var väldigt bra faktiskt, förutom några småsaker. Intressant att den ifrågasatte kriget också, men den var varken överdrivet patriotisk eller överdrivet anti Irakkriget. Den hade inga klara svar utan visade olika synvinklar på det hela.
Mådde bra och kände mig lugn men sen runt 1-tiden blev det plötsligt lite jobbigt. Och det jobbiga växte sig starkare. Till slut lyckades jag dock somna.
Men nu idag vaknade jag med spänningshuvudvärk och ett illamående som jag haft till och från under veckan. Det känns lite märkligt för när jag har det så vet jag ärligt talat inte om det bara handlar om illamående eller om jag har ångest. I sådana stunder inser man hur nära sammankopplat det psykiska och det fysiska måendet är...
Hursomhelst försöker jag nu att ta det lugnt och andas djupt. Lyssnar på Rodriguez.
Om ett par timmar ska jag till en ganska nyfunnen tjejkompis. Vi ska laga mat ihop och sen gå till Liseberg för att lyssna på Anna Järvinen. Förhoppningsvis både roligt och givande!
Och imorgon eftermiddag ska jag hämta min kattunge! Ser verkligen fram emot det. Igår eftermiddag åt jag och mamma sen lunch i Nordstan (jättegod kinesisk buffé) och handlade lite, bl.a. en praktisk hörn-kattlåda och några kattleksaker.
Det enda som är kvar nu är att handla kattmat och sand imorgon. Bob och Dylan är där dem är just nu; jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra med dem. Men för tillfället känner jag mig ganska fäst vid dem faktiskt... kan se dem nu härifrån sängen. Lilla Dylan ligger uppe på sin sten och Bob är äntligen uppe på rampen jag byggt. De gillar att sola ;)
Tänker se hur det går att ha katten ihop med dem och sedan bestämma mig.
Nu ska jag vila lite och lyssna färdigt på albumet Cold fact. Skippar bokmässan i år, känner att det är ungefär samma sak varje år och jag orkar inte vara bland så mycket folk.
Försöker göra de bästa valen för mig själv. Bryr mig mer om mig själv än tidigare. Det är en skön känsla.
Häromdagen tog jag och Sandra Älv-Vira över till Lindholmen och satt i solen länge och snackade. Riktigt mysigt.
I torsdags fikade jag med en tjej som gick på Burgården samtidigt som jag, det var trevligt! Efter det hälsade Mattias på hemma hos mig och vi spelade och pratade. Härligt.
Ciao så länge,
KRAMAR
PS. Skulle vilja kommentera Finlands-tragedin, men orkar inte just nu. Kanske nästa gång. DS.
------------------------------------------------------
LIKE JANIS - RODRIGUEZ
And you measure for wealth by the things you can hold And you measure for love by the sweet things youre told And you live in the past or a dream that youre in And your selfishness is your cardinal sin
And you want to be held with highest regard It delights you so much if hes trying so hard And you try to conceal your ordinary ways With a smile or a shrug or some stolen cliche
Cos emotionally youre the same basic trip And you know that I know of the times that youve slipped So dont try to impress me, youre just pins and paint And dont try to charm me with things that you aint
And dont try to enchant me with your manner of dress Cos a monkey in silk is a monkey no less So measure for measure reflect on my said And when I wont see you then measure it dead
Cos dont you understand, and dont you look about Im trying to take nothing from you So why should you act so put out for me?
|
27 September 2008
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ögonblick och minuter
Inatt vill jag försöka berätta om en viss känsla. Ett tillstånd, kanske man kan säga. Något som känns lite svårt att klä i ord men som jag ändå vill försöka förmedla.
Det handlar om känslan av total lycka. Av att man skulle kunna dö just nu. Man vill inte dö, verkligen inte, men om man skulle det så skulle man ändå vara lycklig. Jag vet inte om detta låter begripligt men jag kan ge ett par exempel.
Jag kan särskilt minnas ett fåtal gånger jag upplevt den här känslan – för den är sällsynt.
Ett tillfälle jag minns är ifrån Australien; i bil på väg från Adelaide till Melbourne. Det var mitt i mörka natten och jag, Damien och Mike svischade fram på en öde motorväg. En fantastisk skiva, Cold fact med Rodriguez, spelades på hög volym i bilstereon. Det kändes som om vi var de enda människorna på jorden. Då och då mötte vi dock en stor lastbil som svischade förbi på väg åt andra hållet. Jag kommer ihåg att tanken slog mig att ”Tänk om en lastbilschaufför somnar bakom ratten… eller är ouppmärksam… och kör över i vårt körfält, just när vi möts?”. Det häpnadsväckande med denna tanke var inte alls dess innehåll utan att den inte skapade någon ångest eller rädsla hos mig. Jag kände bara ett stort lugn. Det var som om mitt inre rofyllt svarade ”Sker det så sker det”. Och jag kände ingen ånger eller vånda.
Jag vet inte om jag förklarar känslan på ett rättvist sätt men jag hoppas att jag gör det. I vanliga fall om tanken på att dö av någon anledning slår mig, drabbas jag för det mesta av en massa känslor, varav merparten handlar om att det finns så mycket ofärdigt, så mycket ogjort, så mycket jag ännu vill uppleva och se. Jag kan ju inte dö NU! Och det är ett gott tecken, tror jag. Det betyder att jag verkligen vill leva.
Man kan ju tro att den andra känslan jag pratar om då skulle betyda motsatsen men det gör den verkligen inte. Det är en sällsynt känsla av total tillfredsställelse och lycka, som även den är ett gott tecken, bara av ett helt annat slag.
Anledningen att jag pratar om detta just nu är att jag fick uppleva den här känslan i torsdags, faktiskt under Coldplays konsert i Globen. Det kanske låter lite banalt, det är väl klart att man upplever ett rus när man är på en konsert man tycker mycket om, liksom, men jag pratar om något större än så. Jag pratar om det, fast i kubik. Jag pratar om känslan av ”Det här är allt jag behöver. Jag måste inget, önskar inget och saknar inget. Just i denna stund har jag allt, och om det slutade här skulle jag inte ångra någonting”.
Kanske känner vissa så här för jämnan, jag har ingen aning. Men för mig är det en mycket unik, mycket omtumlande känsla. Det betyder inte att jag inte är lycklig annars, bara att jag vid vissa sällsynta tillfällen är så lycklig att det känns som hela universum i några ögonblick är precis så som det är menat att vara.
Det här låter lite som en replik i en kärleksfilm, märker jag. ”I could die right now”, viskar hjälten till hjältinnan där hon ligger på hans arm. Och visst, jag tror att kärlek gör oss extra mottagliga för diverse övriga starka känslor, men det jag älskat i de stunder då jag själv upplevt denna känsla har framförallt varit livet, tror jag. Allting liksom.
Och det är en sådan fantastisk känsla att jag bara ville dela med mig lite av den. Någon kanske förstår vad jag försöker förmedla. Om inte annat så har jag åtminstone försökt.
KRAMAR
PS. Stockholmsresan var precis vad jag behövde känner jag. Mycket nöjd. För övrigt var jag på osteopati ikväll och det kändes lika skönt som vanligt. Jag lägger pusselbit efter pusselbit, ibland lägger man fel och bitarna passar inte alls ihop, men visst är det skönt när de faktiskt gör det? Har nyss läst om Alkemisten, så skyll på det om jag låter flummig ;) Förresten kanske detta på sätt och vis är den känsla man talar om när man pratar om djup meditation? Nirvana, någon? Hehe. Ds.
PS2. Kom på att de båda tillfällen jag beskrivit ovan har två gemensamma faktorer: 1) jag var inte hemma utan på resa (lättare att uppskatta saker, större känslighet??), 2) musik hade en inte obetydlig roll i båda fallen (musik är mitt öde?? hehe...). Jag skrattar för att det låter så flummigt, men jag är faktiskt ganska allvarlig också.. Ds.
------------------------------------------------------------------
"Vi är rädda att förlora det vi har, det må vara våra liv eller det vi har odlat. Men denna rädsla utplånas den dag vi kommer till insikt om att vårt livs historia och världens historia har skrivits av samma hand."
- ur Alkemisten
|
24 September 2008
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
|
Viva la vida #2
Ja, leve livet. Nu sitter jag på 7Eleven mittemot Stockholms centralstation, och solen lyser in och himlen är blå.
Igår kväll var jag i Globen och såg o hörde Coldplay - en HELT fantastisk konsert både auditivt och visuellt. Visste inte att Chris Martin är en sådan entertainer förutom den oerhört talangfulla musiker han är.
WOW vilket band. Wow vilka låtar. Wow vilken konsert. Nu ska jag snart promenera till Gamla stan och gå omkring. Ikväll är det tillbaka till Globen som gäller, för Stevie Wonder =)
Skriver mer senare i helgen eller när jag är hemma på måndag.
STRAWBERRY SWING - COLDPLAY
They were sitting They were sitting on the strawberry swing Every moment was so precious
They were sitting They were talking under strawberry swing Everybody was for fighting Wouldnt wanna waste a thing
Cold, cold water bring me round Now my feet wont touch the ground Cold, cold water what ya say? When its such… Its such a perfect day Its such a perfect day
I remember We were walking up to strawberry swing I cant wait until the morning Wouldnt wanna change a thing
People moving all the time Inside a perfectly straight line Dont you wanna curve away? When its such… Its such a perfect day Its such a perfect day
Now the sky could be blue I dont mind Without you its a waste of time
Could be blue I don’t mind Without you it’s a waste of time
Could be blue, could be grey without you I’m just miles away
could be blue I don’t mind Without you it’s a waste of time
YELLOW - COLDPLAY
Look at the stars, Look how they shine for you, And everything you do, Yeah they were all yellow,
I came along I wrote a song for you And all the things you do And it was called yellow
So then I took my turn Oh all the things Ive done And it was all yellow
Your skin Oh yeah your skin and bones Turn into something beautiful Dyou know you know I love you so You know I love you so
I swam across I jumped across for you Oh all the things you do Cause you were all yellow
I drew a line I drew a line for you Oh what a thing to do And it was all yellow
Your skin Oh yeah your skin and bones Turn into something beautiful Dyou know for you i bleed myself dry For you i bleed myself dry
Its true look how they shine for you look how they shine for you look how they shine for you look how they shine for you look how they shine for you look how they shine look at the stars look how they shine for you
|
19 September 2008
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
|
Musik
Lyssnar jämt på massa olika musik men har ju ändå perioder då jag lyssnar mer på vissa än andra. Oundvikligt när det finns så otroligt mycket fantastisk musik.
Senaste dagarna har hursomhelst dessa spelats mest i min stereo och i min mp3:
Suzanne Vega The National The Killers Ryan Adams Paul Simon Tracy Chapman & Bon Iver (helt kär i hans låt Skinny love)
Killarna dominerar just nu, vet inte riktigt vad det beror på. Men jag väger väl delvis upp det för mig själv eftersom jag spelar och sjunger på egen hand en hel del just nu, hemma och så. Gör nya låtar, jobbar med gamla, övar in covers som Luka och Mr Brightside..
Musiken behöver få ta en stor del av mitt liv för att jag ska må bra. Så jag ska försöka fortsätta "såhär".
Annat jag mår bra av är att umgås med mina sköna vänner, se bra filmer, röra på mig (t.ex. spela fotboll eller cykla) och skratta - vilket diverse tv-serier samt material från min dagliga vardag kan få mig att göra.
Och på jobbet trivs jag bra.
Jag försöker så gott jag kan att inte låta höstvädret och höstmörkret komma åt mig. Det går okej för tillfället, solljuset hjälper förstås.
Nästa vecka ska jag till Stockholm, ska bli kul. Ser faktiskt fram emot att åka på egen hand. Det är väl ensamvargen i mig som trivs med att bo själv och resa själv etc. Hursomhelst.. jag är helt enkelt en person som behöver mycket egentid.
Går i osteopati nu, har testat tre gånger än så länge. Gillar det, det är annorlunda men jag mår bra av det. Blir avslappnad, mindre spänd.
Ordnar mer och mer i Bobs & Dylans akvarium, håller på att bygga en ramp just nu. Ganska kul att "fixa" med det. Jag hoppas att de trivs, lite svårt att veta tycker jag.. annars så känns det mysigt att ha dem i rummet. Något annat levande liksom, som andas och stökar omkring :)
Börjar drömma mig bort lite till andra länder och andra tider, jag tror det är hösten som tar fram det i mig. Förra hösten planerade jag för fullt för min återkomst till Australien. Nu har jag ingen återkomst att planera. Men vagabonden i mig smådrömmer ändå och undersöker möjligheter, för nöjes skull.
Vem vet. Nästa sommar eller höst kanske jag kunde resa någonstans... vill se mer av Europa.
Australien får vänta. Men det kommer kännas tufft att missa WomAdelaide och sommarmånaderna downunder... Det ska jag dock inte fundera över nu.
Så länge kan jag faktiskt unna mig att drömma mig bort lite ibland, så länge jag det mesta av tiden befinner mig här och nu =)
Nu ska jag sjunga lite till och sen sova.
KRAMAR
Ps. Fotot har jag själv fixat till. Originalfotot är från Styrsö i vintras. Ds.
|
10 September 2008
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
|
Feels like home to me
"Hold me like a baby that will not go to sleep" sjunger Suzanne Vega på sin första skiva Solitude standing - händelsevis från år 1987 - som just nu fyller min lägenhet med vackra toner och mitt inre med ett silkesmjukt lugn.
Spridda värmeljus fladdrar och flämtar och lyser upp. Fönstren står vidöppna och släpper in sval och frisk luft.
Jag halvligger på sängen och ler. Svårt att sluta. Visst, tunga tankar lurar i bakhuvudet och vissa försöker pocka mer på min uppmärksamhet än andra. Jag har känt en hel del ångest på sistone. Men nu, just nu, känner jag bara en sak.
Lycka.
[Fotot visar en del av ett utomhuskonstverk i mosaik, i Victor Harbor, Australien]
|
7 September 2008
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
|
September
Ännu en vecka... tiden går snabbt.
Förra måndagen var jag på Axessakuten och fick en trolig förklaring till min dåliga aptit och mitt allmänna illamående; magkatarr. Har nog varit för mycket på gång på sistone, både positiva och negativa saker. Omställningar, grubblande, lite ångest, mycket aktiviteter, stress helt enkelt antar jag.
Så veckan som precis gick försökte jag dra ner lite på aktivitetsnivån och även ta itu med några oroskällor. Och jag har mått bättre och bättre. Nu är jag i stort sett frisk, kan äta normalt igen. Samtidigt vet jag att magkatarr är något som kan komma tillbaka om man blir för stressad igen.. men jag hoppas det ska hålla sig borta nu.
Blir väl mer och mer medveten om vad jag behöver för att må bra och vad jag bör undvika. Nyttigt, men inte helt lätt att följa. Men men.. att vara medveten är ju åtminstone ett steg i rätt riktning.
Ikväll testade jag för första gången Jazzås öppna scen för singer/songwriters. Det var kul och gick bra, alltid nyttigt att få öva på att uppträda inför folk. Jag växer av det.
Andra saker jag växer av är att utmana mig själv och lyckas. Förra tisdagen utmanade jag en av mina, om inte rädslor så i alla fall osäkerhetspunkter. Jag var och tittade när fotbollslaget spelade och följde sedan med dem ut ett tag på kvällen. Osäkerheten gäller alltså att umgås med tjejer i grupp, något jag tycker är lite läskigt faktiskt..
Inte helt lätt att förklara varför, men jag tror att det handlar om att man som tjej lätt jämför sig med andra tjejer… och där spökar min självkänsla. Sen späs väl det hela på av att de andra känner varandra sedan innan och jag är ganska ny. Men hursomhelst hjälper det förstås när de jag är med är så schyssta och trevliga som tjejerna i laget är. Och i slutändan gick det bra.
På tal om något helt annat: Jag har helt oplanerat blivit ägare till två väldigt söta sköldpaddor :) Hämtade dem och akvarium + pump hos en privatperson i lördags, ihop med pappa. Hon skänkte bort allting för att hennes barn tröttnat. Så nu har jag ett akvarium här i vardagsrummet. Och alltså två sköldpaddsbröder som jag döpt till Bob och Dylan. Hehe.
Har sett ett par dvd-filmer i helgen; först Grizzly man, en dokumentär om en amerikansk man som levde ihop med grizzlybjörnar i Alaska under tretton somrar, blev vän med dem och sedan dödades av en av dessa ”vänner”. Vacker film, speciell.
Sedan såg jag Chapter 79: Mordet på John Lennon, den var bra men inte så bra som jag hoppats på.
Har en hyrd film kvar (hyr alltid 3 åt gången), den heter Black water och är en verklighetsbaserad thriller om några turister som tampas med krokodiler någonstans i Australien. Hehe. Kan nog vara underhållande, förhoppningsvis lite läskig också.
Och nu är det alltså september... oj. Redan fyra månader sen jag kom hem från Australien...
Innan jag tackar för mig vill jag bara nämna lite om några tv-program/serier jag sett på sistone. Först Project Runway, såg finalen av det i veckan. Blev jättesugen på att bli kläddesigner, hehe. Sen Lost som jag "råkade" se ett avsnitt av.. när det gäller den serien kan jag ju bara säga detta: Jag är helt lost. :P Den är fortfarande fascinerande på nåt sätt men jag fattar ingenting.
Tredje serien jag vill nämna är Flight of the Conchords, bara för att den är så hysteriskt rolig. Helt absurd och helt knäpp men så rolig. Min typ av humor antar jag. Se den om ni inte redan gjort det, den går i SVT.
Sista serien är gamla klassikern Seinfeld. Finns väl inte mycket att säga om den förutom att jag älskar dem. Och att jag tycker det är coolt att avsnitten kan vara så roliga även när man ser dem för typ fjärde gången... hehe.
Nu ska jag snart starta filmen. Kanske fixa lite chokladdricka och knäckemacka först :)
Foto på Bob & Dylan kommer snart ;P
Knepigt väder. Men njuter av solen så länge den fortsätter titta fram.
KRAMAR
|
1 September 2008
| Länk
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|