Igår spelade jag på ett 180 års kalas (2 x 90 år). Det var riktigt kul och det kliade i fingrarna ända fram till klaveret hamnade på magen. Sen blev det drag!!
Det är så otroligt roligt när man får med sig publiken direkt från första låten. När man ser hur fötterna håller takten, hur hela kroppar dansar rundor på sina stolar. Då är ribban lagd, och då lägger man in en högre växel och sen är man igång.
Igår fick jag än en gång både se och höra hur underskattat dragspelet är. Det finns nämligen fortfarande en generation kvar som inte får nån större chans att höra "sin" musik så ofta. För när man får nån i publiken att gråta av minnen eller att nån kommer fram och berättar en helt personlig historia runt en melodi som jag spelat under kvällen tycker jag att det säger det mesta. Fick även höra av en gäst att han inte hört nån spela som jag på 30 år !! Tror det säger en del.
Nu efter denna spelningen kokar min hjärna av nya idéer som jag ska försöka förverkliga under 2012. Det återstår bara att se hur det faller ut.
Ha en underbar vinter så hörs vi snart igen...
/Stefan