”…och plötsligt är det afton.”
SAKNAD!!
En epok är över!
Natten till fredag fick vår älskade Annabel somna in på Bagarmossens Djursjukhus.
Som alltid med gamla hundar vet man att den dagen kommer förr eller senare, men man är ändå inte beredd när det är dags. Det gick väldigt fort och det är mycket tomt efter henne. Det kommer naturligtvis att förbli så under en mycket lång tid framöver.
Alla hundar är unika och speciella, men de som träffat Annabel kan intyga om att hon var en väldigt speciell hund, som avvek från ”mallen” för hur en golden retriever ibland förväntas vara.
Livet går vidare, men förblir för oss en stor del fattigare. Annabel finns inte längre ibland oss, men kommer alltid finnas inom oss.
Annabel, tack för allt. För precis ALLT!
”Du står ensam på jordens hjärta,
genomborrad av en solstråle – och plötsligt är det afton.”
Salvatore Quasimodo.
|