Glad Lucia

  Hela det (in)aktiva och glada luciatåget på bild.

  Bilden får tala för sig själv...

  TJOHOO...,kanske inte världens mest entusiastiska Lucia....

Häromdagen fick vi besök av M och hennes två barn. Den äldsta, S som är 3 år, begrundade Gollum och Nixie när katten Yra dök upp. Varpå han frågade spontant – ”Varför har ni så många djur”?

Det är tveksamt om S fick något ”bra och begripligt” svar på sin fråga. Varför vet vi inte själva, men frågan är högst berättigad även om vi inte tycker att tre stycken är så många. Personligen skulle jag vilja komplettera flocken med fler hundar. Tid, utrymme och andra praktiska hänsyn och förutsättningar gör bland annat att vi begränsar oss till nuvarande antal.

Potentiellt och (del)önskat tillskott

I veckan som gick fyllde Yra 9 år. Hon är väl i kattsammanhang mitt i livet. Det sägs att katter som upplever sin 7-års dag har lärt sig livets alla faror och sannolikheten att de omkommer av olyckor och dylikt minskar markant.

Mopsens skadade öga verkar ha blivit bra igen. Förhoppningsvis återstår bara ett sista återbesök hos veterinären. F.n om han inte blir friskförklarad denna gång. Vad mopsen hittar på för elände imorgon är det ingen som vet. Bara att det blir kostsamt. ;-)

Gollum fritt tolkad och avritad efter ett fotografi.

Det är inte mycket med Nixie som gått som det var tänkt. Så är det väl med många unghundar. Vad som däremot verkar fungera och som förvånar oss är ”anti-jakt”. Vid de tillfällen hon påbörjat en jakt har det varit (för) enkelt att avbryta hennes beteende och få till en bra inkallning. Detta oavsett om det skett i skogen eller i vattnet. Mycket märkligt, men mycket tacksamt.

Skitiga och leriga tassar redan efter ett par veckor borde ha gett en hint om vilken karaktär och leverne som denna individ skulle leverera...... 

För en tid sedan, alldeles innan Valborg, så skadade Gollum sitt ena öga på en promenad.  Kontentan blev att vi på lördagskvällen fick åka till Bagarmossen Djursjukhus. G fick behandling och mediciner. Arvodet till djursjukhuset för utförd undersökning och tjänst motsvarar en månatlig avbetalning för en lyxbil. De som väljer att inte försäkra sina djur spelar ett högt spel. 

Fortsättningsvis ska jag se efter var jag sticker ner ansiktet och akta mina ögon.

I samma veva var Nixie magsjuk. Allt hon åt och drack ”blästrades” ut. G som var skadad och därmed har nedsatt immunförsvar snappade naturligtvis upp magsjukan. Han hade ett hel…e att bli av med den. I snart en vecka har G levt på lite blaskigt risvatten och tappat upp till 2 kg. Han har en riktig getingmidja. Tack och lov verkar magen äntligen bli bättre.

Det skulle vara roligt att ställa ut honom i befintligt skick på mopsspecialen. Han har alltid fått väldigt bra kritik av ras- och trubbnosspecialister. När han nu väger enligt rasstandardens idealvikt, 6,5 - 8 kg, vore det intressant med ett officiellt och proffessionellt utlåtande. Men vi har faktiskt lovat G att han inte ska ställas ut mer förrän han blir veteran. Det löftet ska hållas.

De tänkta planerna med Nixies träning och tävling har lagts på is. Hon är för tillfället inte den vassaste kniven i lådan, och ingen skivar bröd med en smörkniv. Hon ska dock ställas ut på SSBK inofficiella utställning den 20 maj. Domare är schäferspecialisten Morten Nilsen, det ska bli intressant och ta del av hans syn på rasen. Om inte så är det välbehövlig miljö- och socialträning.

Ett gemensamt intresse....

Nytt år med nya förutsättningar, som klyschan säger. Jul, nyår och trettonhelg har avverkats. Julen ”firades” i hemmet p.g.a. influensa medan det nya året ringdes in på ön Landsort. Vännerna E och B öppnade i år igen sin stuga åt oss och djuren (kanske en återkommande tradition?). Årets tema var Guld och gröna skogar. Menyn bevittnas bäst här: http://emmasmiddag.blogspot.com/ - Summa summarum - en utmärkt start på det nya året. 

Landsort för ett år sedan.

Gollum har fått dam- och släktbesök. Han har sin mormor Skorpan hemma under ett par dagar. Precis som sin ägare är Skorpan en dam med skinn på näsan och har mycket bestämda åsikter. Hon är m.a.o. en riktigt härlig karaktär som förgyller flocken. Till nackdelen hör att Skorpan inte är van vid katt. Det får stackars Yra erfara.

Gollums mormor Skorpan kan konste att slappa!!

Även Annabels jullov är slut och hon bor hos oss halva veckan. Summa summarum bor det nu hos oss förutom två vuxna och en 10 veckors Inez också fyra hundar, som spänner mellan 9 månader och 14 år samt en katt. Ganska mysigt faktiskt.

Nixie ska ställas ut på en inofficiell hundutställning lördagen den 14 januari i Sollentuna Rackethall. 17 golden är anmälda. Vi hyser inga större förhoppningar om ett bra resultat, annat än att hon får en saklig och korrekt bedömning. Domare är Hans Rosenberg, en rasspecialist på golden retriever. Han ägde, visade och avlade rasen innan vi ens var torra bakom öronen. Det blir ett kanonbra tillfälle för Nixies miljöträning.

Nixie i en favoritpose - funkar inte i utställningsringen.

I övrigt känns det som om vi i noggen skriver i cirklar, och att den har överlevt sig själv. Av den anledningen så blir nog detta inlägg ett av de sista som skrivs. Summa summarum - som all annan information gäller snart facebook och andra sociala medier.

Säga vad man vill om advent men visst höjer det stämningen när stjärnor och andra attiraljer lyser upp i husen och trädgårdar.

Gollum som går under parollen ”våga vägra vara frisk och kostnadsfri” lyckades på egen hand göra sitt ena bakben obrukbart. Natten när vi vakade över honom i väntan på att få ta honom till veterinären var inte rolig. Många destruktiva tankar for genom huvudet. En mycket sympatisk och trubbnosvänlig veterinär på Bagarmossens Djursjukhus kunde konstatera att allt verkar vara bra och ordinerade vila. G-man lunkar nu på, tack och lov.

En mycket säregen karaktär som representerar världens bästa hundras.

Snart väntas Stockholms Hundmässa. Tyvärr verkar inte Stockholm kunna matcha Helsingfors fullt ut avseende mångfalden på raser som ställs ut. Vi som har ett litet öga till drivande ”packhounds” måste åka österut för att få se otterhound. Att få se den rasen igen vore värt en resa. Det finns även andra raser som inte är "politiskt korrekta" som representeras bättre i vårt grannland.  För den som vill titta och jämföra mellan huvudstäderna - http://voittaja.kennelliitto.fi/SWE/helsinkiwinner2011

   Tack Wikipedia för fotografiet av otterhounds.

Vi avser att besöka mässan på söndag, den dagen ser mest intressant ut, sett till raser. Årets tema för oss blir molosser och bergs- och herdehundar. 

-         Är det en hovawart?

-         Nej.

-         Är det en blandras?

-         Nej, det är en golden retriever.

-         Jaha, är det en ”jaktgolden”?

-         Nej, det är en golden retriever!

Ovanstående konversation är inte ovanlig när vi har med oss Nixie i offentliga miljöer. Som många redan känner till har framförallt två retrieverraser delats upp, om än inofficiellt, i en utställnings- och en jaktvariant. För golden retriever innebär det att den vanligaste varianten som medborgarna träffar på är den som är lite kraftigare, lågställd och cremefärgad. Den varianten har nästan blivit ”lika med” golden retriever.

Det finns också uppfödare som fokuserar på och vårdar de jaktliga egenskaperna. Liksom det finns uppfödare som inte anser att en uppdelning behöver eller ska äga rum, s.k. ”dual purpose”.  

En del väljer att kalla Nixies variant för ”dual purpose”, dvs att varianten ska vara snygg och funktionell. Vi föredrar att kalla varianten för golden retriever.

Det bör förtydligas att vi inte lägger någon värdering på endera variant. Vi konstaterar att det finns en golden retriever för alla intresserade.

"Nixie-Pix" fokuserar på  uppgiften och inväntar kommandot.

I syfte att aktivera och stimulera Nixies ärvda egenskaper, se ovan, går vi en apporteringskurs för valpar. Det är en fröjd för ögat och själen att samla ett halvdussin retrievervalpar inkl. en wachtelvalp och låta dem utföra/leka fram det som de ursprungligen är ämnade att göra - apportering. Allt under överseende och coachning av två erfarna tränare.

Även Nixies kullsyster Nikie är med på kursen. Världen är liten ibland. Det är jätteroligt att få se henne och träffa ägaren igen. Förhoppningsvis kommer N & N få se mycket av varandra i framtiden. Både i skogen och i utställningsringen. Övriga kullsyskon är naturligtvis inbjudna.

Nikie och Nixie. En talande bild om respektive individs karaktär. Vi kommer inte att få en lydnadshund gratis. Vi kommer att få jobba/träna för vår lycka.

Idag, måndag den 17 oktober, gick K på ledighet. Den som uppskattar och utnyttjar det mest är vår lille sjuzzzzovare Gollum. Han tog tillfället i akt från dag ett och valde sängen framför frukost. Det lär han nog också göra under de kommande 20 månaderna. Han vet att han ändå får äta senare så varför ödsla bort värdefull zzzömn?

Ge mig 1000 år till med 1000 nya hundar och jag kommer aldrig få en hund till av hans stabila och trygga mentalitet. Mops är en fantastisk och mycket speciell ras! 

Många av våra vänner och bekanta har hund. De flesta av dem är också aktiva ägare i form av kennel/avel, tävling, organiserade aktiviteter m.m.

För inte allt för länge sedan teg alla som muren om vilka tävlingar som de anmält till eller vilka mål och framgångar som de planerade för. Nu mer har de flesta gått ut på sina bloggar eller i andra sociala medier och tydligt deklarerat sin målbild.

En bekant ska t.ex. vara med i landslaget i lydnad senast år 2014, en annan ska under året få sin hund att bli NORD UCH och C.I.B. samt få sin andra hund lydnadschampion med då följande titlar: SE UCH NO UCH FIN UCH SE VCH LPII C.I.B. SE LCH (säg det i följd).  Och så fortsätter den nya ”offentlighetsprincipen” bland hundägarna. En attitydförändring.

Ovanstående offentlighetsprincip har väl också påverkat vår process en aning om vad vi egentligen vill med vår(a) hund(ar)? Med Gollum känns allt redan klart och avslutat, han ska bara, ur sitt perspektiv, få ha det bra. Endast njuta av livet utan vare sig tävling eller liknande motprestationer.

Jag hade mycket lösa planer på att ställa ut G-man i veteranklassen World Dog Show år 2015. I en suddig framtidssyn såg jag en skröplig och gammal brittisk dam som domare som föll pladask för G:s fina huvud, storlek och bortsåg från hans avsaknade bakbensvinklar m.m. och utsåg honom segrare i klassen/rasen/gruppen (veteran naturligtvis). Och i finalringen så,… kom jag tillbaka till verkligheten [läs: nyktrade till]. ;-)  Allt är skrivit med självdistans och självironi!

Jag tror inte att G blir mer motiverad för utställningar som pensionär och kosta på oss en resa till Italien känns lite överarbetat, om man säger så.

Hotellrum, pass, pengar och en ryggsäck är inte G-mans favoritsaker i livet...

Med Nixie lär det bli betydligt enklare att motivera till aktiviteter.

Hon är i första hand ett "avels- och linjeval" av K. Ambitionen är att hon även ska bli vår katalysator till jakt (apportering för retriever). Då vi bägge har begränsad erfarenhet av tävlingsjakt så lägger vi nog ribban lågt avseende priser och klasser. Till och börja med får vi se hur lämpliga vi är som förare.

En nybadad Nixie som precis apporterat dummies i Baggefjärden.

Nixie är inte avlad eller köpt med fokus på exteriören. Om hon utvecklas som vi hoppas är tanken/målsättningen att hon ska ta en placering i jaktklassen World Dog Show år 2014 i Helsingfors. Högre målsättning blir nog inte realistiskt. Däremot borde vi kunna se till att hon på längre sikt blir svensk viltspårschampion. Först apport med nosen i luften och därefter spår med nosen i backen...

Det bör understrykas att titlar och troféer i sig inte är det primära utan mer ”kvittot” på egenskapen/aktiviteten har fullföljts på bästa sätt. 

Apropå World Dog Show år 2015 i Milano. Det skulle smaka mumma och få ställa ut en särskild italienskbördig ras på deras hemmaplan. En treårig hane som visas för Antonio Di Lorenzo (ett troligt domarval - rasspecialist), som sagt vi får se vad som händer och om det ges möjlighet att komplettera flocken under 2012/2013?  http://wds2015.com/index.php

Att sensommaren är över och att hösten har kommit är det nog ingen som motsäger. De flesta verkar ha en negativ inställning till årstidens väder, temperatur/-er och mörker. En som däremot verkligen uppskattar hösten är G-man aka den vandrande bakteriehärden. Det är lite av en ny mops på promenaderna. Flåsningarna har i princip upphört, tempot är lite högre och det allmänna välbefinnandet verkar ha blivit betydligt bättre. Snart är det väl istället för kallt för honom.

En del primater i utvecklar med åren en s.k. silverrygg. Mopsar däremot verkar utveckla en silverhaka när viss ”mognad” uppnåtts. Företeelsen och ordet har slagit rot hos oss. Det är nästan så vi funderar på att registrera det hos FCI -  Kennel Silverhakan, …vad tycks om det?

Skepparkrans eller bockskägg?

Arbetet med att vägleda Nixie in i livet fortsätter. Passivitets- och kontaktträning står överst på åtgärdslistan och upptar det mesta av våra aktiviteter. Hon kommer utöver nuvarande valpkurs (vardagslydnad) även gå en kurs för spaniel- och retrievervalpar, med särskild inriktning på apportering. Det ska bli jätteroligt. Att Nixie orkar två kurser i veckan råder det inget tvivel om. Frågan är om den som håller i kopplet orkar med det?

Två unga krabbater!

Matriarken Annabel blir inte yngre (varken bokstavligt eller bildligt). Hon är en skugga av sitt forna jag, men några saker vägrar hon göra avkall på. En förmån som hon dagligen förväntar sig är egentid i form av 15 minuter massage framför tv:en. Det känns som en ganska liten eftergift till en 14-årig hund.

 AB tycker fortfarande om promenader.

”Knaskatten” kan inte ha mycket att klaga på. Hon är så bortskämd med möss och sorkar att hon har släppt lös minst två st. i huset, d.v.s. inte ”orkat” fånga in dem igen. Vi tycker faktiskt att det är lite slappt och nonchalant av henne. På hennes plussida finns att hon ofta följer med på någon av hundarnas kvällspromenad, om än på behörigt avstånd. 

K:s tips;  http://www.yasuragi.se/

M:s tips; http://www.barberandbooks.se/i-2.htm

Helgen (som i skrivande stund) är snart slut. Vad gäller aktiviteter för hus och hem kan vi med rent samvete blicka framåt mot vintern. Alla utomhusattiraljer är undanplockade, omoljade och det som inte är något att spara har lämnats till en återvinningscentral. Så nu är vi beredda – vintern kan ur den aspekten komma….

I torsdags åkte Gollum och K till Ösmo för en trevlig eftermiddag tillsammans med Karin och ”flatgrabbarna” Spirit och Gandhi. Härlig promenad, härligt umgänge, supergod mat och massage för mopsen gjorde detta besök till en riktig höjdare!

Att Gollum var mycket mottaglig för hundmassage är ingen överdrift! Status ’a la koma rådde!! Gollum njöt i fulla drag och har redan bokat in massage framöver igen! Tack för en supertrevlig eftermiddag.

Man blir lite yr efter massage - upp och ner vänd värld....

Vi började helgen med att titta på rallylydnad. Milly och Birgitta hade kursavslutning. Alla hundar och ägare borde i våra ögon fått MVG av kursledaren. Det var en fröjd att titta på hur ekipagen löste alla knepiga stationer. Roligast är ändå att se hundarnas glädje över aktiviteten. Vare sig de är 1.5 eller 10,5 år gamla så lös arbetsglädjen hos de fyrbenta. Känn ingen press nu Birgitta, men vi vill gärna se Milly tävla! ;-)

Samspelet vid de olika stationerna var det inget fel på.

Naturligtvis ger man varandra beröm efteråt (oavsett hur det gått).

Senare på eftermiddagen fick vi besök av Love. Han är en katt som ska bo hos oss några dagar. Han och Yra* kommer överens, vilket underlättar när man är kattvakt.

* Världens mest tålmodiga katt.

Vi ska dessutom få besök av två andra hundar som ska bo med oss, om än vid olika tillfällen, under oktober. Det blir en intensiv och spännande ”hundmånad”. Kanske ska vi göra slag i saken och öppna ett djurpensionat. ;-)  

Oavsett vilken hund eller katt på besök är Annabel ranghögst...

Dagens boktips blir Fredmans epistlar (undrar hur mopsen i Sverige såg ut på 1700-talet)?:

 Epistel 39

"..// Nå, Bergströmskan! hvad jag ser!
Med Bindmössa, kors jag ber!
Bröst bouquet i barmen,
Och en Mops på armen,
Girandoller,
Parasoller,..//"

Vi önskar alla ett riktigt gott och lyckosamt 2010

Igår, tisdag, var det avslutning för handling- och utställningsträning arrangerad av Hundkompetens. Det har varit en jättebra och givande kurs. Vi hade i första hand tänkt att öva och motivera Gollum, tyvärr blev tajmingen mindre bra. Det krockade med resor, lydnadskurser och andra arrangemang. För att inte tråka och nöta ut honom fick han vila och vår ”yngsta” golden retriever Milly, 9 år, fick rycka in i hans ställe.

Jag och Milly tränar....

Milly tycker att all aktivitet och allting som genererar belöning (godis) är roligt. Vi fick en hel del matnyttiga och ”kontroversiella” tips på hur vi ska ställa ut henne. Det ska bli spännande och få pröva tipsen. Det kommer tyvärr att dröja ett bra tag innan hon får äntra ringen så vi har god tid att finslipa detaljerna.

Vad gäller lille Gollum tar vi nya tag vid ett senare tillfälle.

Kursen rekommenderas varmt och är väldigt nyttig för både hund som handler. Se www.hundkompetens.com för mer information

På måndagar tränar Gollum Bruks. Ja, ni läste rätt. Det blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss när vi anmälde oss till en kurs i lydnad, men men. Vi berättar mer om kursen vid ett senare tillfälle.