My precious - Gollum
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2018)
>>


Allt går igen...

När en hund går bort är naturligtvis saknaden av individen mest kännbar, men de uteblivna vanorna och rutinerna som den lämnar efter sig är kanske det som varar längst.

 

När klockan ringde på morgonen visste Annabel att hon skulle få frukost (jmf Pavlovs klocka!). För att säkerställa att jag verkligen skulle gå upp kastade hon sina framben på min bröstkorg. Inte hårt, utan med lagom kraft så att det inte skulle uppstå någon tanke att somna om.

 

När Annabel kom upp i åren nöjde hon sig med att lägga sig vid trappan när det var matdags och tittade ned i källarplanet där hundmaten förvaras. Hon övervakade att tilldelning av mat gick rätt till. Ofta kom några matkulor flygande i luften och landade vid hennes front. Om synen svek på slutet så gjorde inte nosen det.

 

När vi (jag o hundarna) ätit vår frukost var det dags för mig att förbereda avfärd mot jobbet. De övriga hundarna gick tillbaka till sovrummet och somnade om. Annabel lade sig vid ytterdörren och följde mina aktiviteter med ett öga. För henne gällde det att ha koll på vad jag gjorde. Det kunde ju bli något att äta, hon var trotts allt en retriever. 

 

När jag väl gått min väg, gick hon in i sovrummet och lade sig med en duns på sin filt, drog en suck och somnade om.

 

Nu

När klockan ringer på morgonen hoppar Nixie upp i sängen och ställer sig framför och stirrar på mig. Går jag inte upp tillräckligt snabbt trampar hon försiktigt med ena tassen på min bröstkorg. Tillräckligt hårt för att vara en markering/påminnelse om att klockan har ringt.

 

Efter gemensam frukost (jag o hundarna) går Gollum definitivt tillbaka till sovrummet och somnar om. Nixie lägger sig vid ytterdörren och med ett halvt öga följer hon de händelser och aktiviteter som jag gör. När jag har gått, går hon och lägger sig på min plats i sängen och somnar om. 

 

Annabel med sin karakteristiska blick. En typisk "Oxundablick."

 

Katarina som har sin hundbakgrund inom golden retriever visste vad hon ville ha. Valet av Nixie var ingen slump. Nixie är av samma typ som Annabel, kommer från samma uppfödare och de två hundarna är släkt med varandra. Nixie är inte, ska inte vara eller förväntas inte heller bli en ny Annabel, men de har många likheter. Allt går igen…..

 

Annabel kommer inte tillbaka, men genom Nixies morgonvanor är hon fortfarande närvarande. På gott och på ont. Allt går igen….

 

Annabel, ”… om allt här i världen ber man om lov
men man sover i frihet så sov,..sov…”

 

Lars Forsell

 

 

5 Oktober 2012  | Länk | Annabel | 3 kommentarer
”…och plötsligt är det afton.”

SAKNAD!!

 

En epok är över!

Natten till fredag fick vår älskade Annabel somna in på Bagarmossens Djursjukhus.

Som alltid med gamla hundar vet man att den dagen kommer förr eller senare, men man är ändå inte beredd när det är dags. Det gick väldigt fort och det är mycket tomt efter henne. Det kommer naturligtvis att förbli så under en mycket lång tid framöver.

Alla hundar är unika och speciella, men de som träffat Annabel kan intyga om att hon var en väldigt speciell hund, som avvek från ”mallen” för hur en golden retriever ibland förväntas vara.

 

Livet går vidare, men förblir för oss en stor del fattigare. Annabel finns inte längre ibland oss, men kommer alltid finnas inom oss.

 

Annabel, tack för allt. För precis ALLT!

 

”Du står ensam på jordens hjärta,

genomborrad av en solstråle – och plötsligt är det afton.”

 

Salvatore Quasimodo.

2 September 2012  | Länk | Annabel | 1 kommentar
Annabel och lite annat....

Två saker värt att notera:

 

  • Onsdagen den 22 augusti fyller Annabel 15 år. 

 

 

  • Du som har världens bästa hundras - en mops; http://mopsorden.se/pdf/demodex_sept.pdf Vi har skrivit det förr och gör det igen – det f.n i mig skandal att kvoten för mops ännu inte är fylld.

 

Övrigt som inte har samma dignitet avseende notering:

 

  • Till sensommaren börjar barnen skolan. Det ska även Nixie göra. Viltspår och rallylydnad står på programmet. Huruvida hon ska vidareutvecklas inom respektive aktivitet får framtiden utvisa. Dessutom ska hon röntgas i armbågar och höfter samt göra en mentalbeskrivning.

 

  • Inez ska inte riktigt börja skolan än, men hon har blivit bjuden på sitt första barnkalas – stort! Det är N som fyller 1 år.

 

  • Inom kort får vi också besök från England. Det är Sue och Pauline som kommer på en blixtvisit.
21 Augusti 2012  | Länk | Annabel | 0 kommentar
Annabel 14 år idag!

Idag firar vi vår ÄLSKADE Annabel som fyller 14 år! En mycket speciell och charmig dam som fortfarande håller ställningarna!!

I kväll bjuds det på varmkorv med maskmedel som "senap"!!  :-)

PS. Vi saknar dig Milly!!! <3

22 Augusti 2011  | Länk | Annabel | 3 kommentarer
Den gamla hunden - världens bästa spår- och fyllehund!

På en av Annabels kvällspromenader fick hon sin vana trogen frispåra. Precis som alla sådana promenader fick hon snabbt upp ett spår. Jag utgick som vanligt att hon fått nos på ett nyligen passerat vilt eller mer troligt färsk djurspillning. När hon stannar upp och markerar bakom ett träd blev jag milt uttryckt förvånad och glad över vad hon hittat. Två flaskor vodka, som låg nedgrävda i snön!

 

Världens bästa spår- och fyllehund! AB visar stolt upp sina jakttrofféer.

 

AB fick aldrig en riktig chans att bli viltspårchampion. En inflammation i livmodern som resulterade i en allt för tidig ”pension” och satte definitivt stopp för den planen. Å andra sidan bevisar hon ideligen kvalitén på sin nos. Att hitta gömd sprit i skogen är inte illa av en goldendam på 13,5 år.

 

Vårt nästa mål är inte att hitta billig skräpvodka gömd i skogen utan fin konjak.  ;-)

 

Flaskornas innehåll hällde vi ut i slasken. Med största sannolikhet tillhörde flaskorna en minderårig, boende i närområdet, som gömt dem för sina föräldrar. Att gömma sprit i snön är en klassiker som många minderåriga gjort, om man säger så…….. 

  

 

Vodka - Inget för hundar! Möjligtvis för ryska hundar...

17 Februari 2011  | Länk | Annabel | 5 kommentarer
Den gamla hunden och vem är det som är ”bäng”?

Betraktelser i vardagen:

 

Kvällspromenaden med Annabel har ett egentligt syfte, att hon ska göra sina toalettbestyr. Då hon är en äldre hund, 13 ½ år, med något försvagad muskelmassa i bakbenen så får hon oftast en skräddarsydd terapeutisk kvällspromenad. ”Styrd frispårning” [ordet lär inte hittas i en ordlista] i tätbevuxen terräng med ordentliga höjdskillnader. På så vis blir det blir en bra kombination av träning, nöje och toalettbesök.

 

Att hon tycker det är roligt att frispåra i knepig terräng råder det inget tvivel om. Det är så pass roligt att hon ”glömmer” bort toalettbestyren och istället spar dem till väldigt tidig morgon. Allt för ofta väcker hon oss ca två timmar innan väckarklockan ringer och ber att få gå ut på tomten. Vore det inte bättre att fokusera på det väsentliga under kvällspromenaden?

 

www.goldnews.se finns en väldigt fin artikel om en gammal hund ”Plötsligt är hon borta”. Artikeln kan nog alla som har eller haft en äldre hund på ett eller annat sätt relatera till
.

Annabel hösten 2010 tagen i en av hennes favoritmiljöer - Nacka Brukshundklubb.

 

Bland "krutgummorna", goldentikar födda på 90-talet, är det snart bara AB kvar bland hennes gamla kompisar.

 

 

”Kamikaze-mopsen” med ena ägaren har fortsatt att träna gå i hundtrappa. Gollum är en riktig mönsterelev under träning om belöningen är den rätta. I skarp drift fortsätter han emellertid med att ignorera trappan och istället åka hiss upp (läs matte lyfter upp...) och likt Tarzan i en lian kasta sig utför.

 

Antingen har han en bäng tränare eller så är det han som är bäng. Vi ska inte be er läsare besvara vem ni tror är bängast. Ert svar lär inte bli smickrande läsning för författarna av artikeln. ;-)    

Gollum med kompisar på väg till nya äventyr (en helgpromenad).   

10 Februari 2011  | Länk | Annabel | 3 kommentarer
Vad en gammal hund behöver

Veckan innehöll bland annat två besök i ”casa del la Gollum”. Först var det kennel Peringos som dök upp på middag, efter en rejäl eftermiddagspromenad. Tre mopsar och en golden retriever fick sig en ordentlig bensträckare. Vid kvällsfikat var det som hela havet stormar av hundar av olika raser och storlekar som for fram och tillbaka, upp och ner samt hit och dit. Härligt var det. Det var bara matriarken Annabel som höll på sin värdighet och låg trofast vid fötterna när hon betraktade tillvaron.

 

Apropå Peringos, se gärna filmen ”Kommissarie Späck”. Kanske inte för filmen, dramaturgin eller den konstnärliga prestationen utan mer för kompismopsen Ringos ”fifteen minutes of fame”. Han skötte sig utmärkt som skådespelare (och enligt matte den enda behållningen av filmen).

 

Hundmaten förvaras på källarplanet... AB har full koll från första parkett! Hon vet vad som komma skall!

 

Dagen efter dök en annan hundbekant upp, Karin. Förutom ett socialt syfte så var avsikten att se över Annabel. Karin är inte veterinär utan något mycket bättre än så – hundmassör. Det var en fröjd för ögat att se en 13 år gammal hund verkligen ligga och njuta - och Annabel kan verkligen den konsten. Efter alla år och med ålderns rätt bör man kosta på sig lite ”lyx” åt sin gamla vän.

  

Veckan avslutades med en familjemiddag, allmänna göromål och en avslutningskonsert med kören www.sjung.nu 

 

Ska/vågar vi anta att detta är sista lugna perioden på ca. två månader. Nu väntar en hektisk tid med allt som ska göras och hinnas med innan trettondag Knut är över. Visst är det kul också.

22 November 2010  | Länk | Annabel | 2 kommentarer
En påminnelse, bröllop och stundande minisemester

I torsdags blev vi påminda om en avigsida med att ha en gammal hund. På morgonen haltade Annabel väldigt illa. Det övergick till att bli spasmiska ryckningar som påminde om epilepsi. Väl hos veterinären så trodde väl vi alla att endast kopplet skulle få lämna kliniken. Men veterinären fann ingen förklaring och AB ”skakade” av sig krämporna, reste sig och följde med hem.

 

Idag, söndag, fyller AB 13 år och firades med två varmkorvar med bröd men med avmaskningsmedel istället för senap.  

 

Annabell julafton 2009

 

I helgen var Team Gollum på bröllop i Piteå. Lena [:Läna] och Jan är nu mer ett äkta par. Att det var norrländskt touch över arrangemanget undgick ingen. Vigseln, tillställningen och allt efterföljande var mycket trevligt och uppskattat. Vi önskar dem all lycka i framtiden!

 

Gollum fick bo hos Annabel och Milly. Det gick sannerligen ingen nöd på honom. 

 

Ingen rast och ingen ro. Till kommande helg väntar en minisemester där Gotland Dog Show är en ingrediens. Det blir med all sannolikhet årets sista officiella utställning för både Gollum och Milly. Extra roligt ska det bli och se hur det går för Milly eller ”Madame Svinto” som vi för tillfället kallar henne. ”Inte bästa päls för dagen” är ett understatement. Sak samma, i veteranklassen kan inte allt vara tipp topp. Det ska i alla fall bli intressant och se hur domaren väljer att formulera sig.

 

Milly, soon on the road again....

22 Augusti 2010  | Länk | Annabel | 7 kommentarer
Den gamla hunden: Nattmara eller Marathon i nattpromenader

Att ha en snart trettonårig hund hemma innebär att man i regel inte får en hel natts sammanhängande sömn. När man ligger och sover som bäst framåt småtimmarna väcks man av att någon flåsar en i ansiktet eller slår med framtassarna på bröstkorgen. Det är Annabel som behöver gå ut. Tack och lov har vi en tomt, så det är bara att släppa ut henne genom köksdörren och hoppas på att man inte ska piggna till allt för mycket innan hon kommer in igen. AB somnar om på studs medan den som släppt ut henne oftast har betydligt svårare att somna om….

 

Nu gör hon inte detta för att jävlas, men hon är inte alltid helt oskyldig. Härom veckan hade vi handlat, bl.a. ca 5 kg frukt. Frukten var upplagd i en skål på en hylla, så pass högt upp att ingen hund ska kunna komma åt den.

 

Eftersom Annabel föredrar ett annat tempo och en annan inriktning på sina kvällspromenader får hon vara själv runt en halvtimme och vänta på sin tur medan Gollum och Milly rastas.

 

När vi kommer hem möts vi av en i köket liggandes AB som stolt och glatt viftar på svansen och har bonat hela golvet med bananskal. Det är en gegga utan dess like och all frukt är uppäten. På ett oförklarligt sätt har hon lyckas ställa sig upp på sina nästan ”obrukbara”  bakben och plockat ner frukt efter frukt utan att ha ner skålen på golvet eller orsakat någon annan skada. Vi blev snarare förvånade och imponerade över hennes vigör än förbannade på hennes beteende.

 

Den natten slog hon personligt rekord genom att behöva gå ut en gång i timmen. Visst, hundar blir lugnare med åren men uteblivna ”busstreck” kompenserar de i regel med annat istället.

Det är en förmån att få leva med en gammal hund!

 

 

 

9 Februari 2010  | Länk | Annabel | 3 kommentarer
Annabel akut opererad

Igår fick Annabel opereras akut för livmodersinflammation.

Annabel åt inte sin frukost i lördags och var lite trött i går på förmiddagen. Sedan upptäcktes det att hon hade lite flytningar, men inte mycket.

Mamma ringde då till ett djursjukhus och ombads där att vänta med att komma in, då de var "fullbokade". Mamma kände dock att det var mer akut än så (tack mamma och pappa för er stora insats!) och ringde till Djurakuten som tog in henne direkt.

Där konstaterade man att hade Annabel kommit in senare hade det kanske varit försent. Livmodern var stor som en falukorv...

Operationen gick som väl var bra och Annabel sov lugnt hemma i natt.

Återbesöket idag på morgonen visade att allt verkar fortlöpa väl! SKÖNT!!!

Vi kan konstatera att denna hund har en hög smärttröskel... ;-(
Nu håller vi tummarna för att allt går smärtfritt och lugnt till i rehabiliteringen för mattes hjärtas hund!!
13 Oktober 2008  | Länk | Annabel | 4 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gollum The Pugelist                                             Skaffa en gratis hemsida