Många av våra vänner och bekanta har hund. De flesta av dem är också aktiva ägare i form av kennel/avel, tävling, organiserade aktiviteter m.m.
För inte allt för länge sedan teg alla som muren om vilka tävlingar som de anmält till eller vilka mål och framgångar som de planerade för. Nu mer har de flesta gått ut på sina bloggar eller i andra sociala medier och tydligt deklarerat sin målbild.
En bekant ska t.ex. vara med i landslaget i lydnad senast år 2014, en annan ska under året få sin hund att bli NORD UCH och C.I.B. samt få sin andra hund lydnadschampion med då följande titlar: SE UCH NO UCH FIN UCH SE VCH LPII C.I.B. SE LCH (säg det i följd). Och så fortsätter den nya ”offentlighetsprincipen” bland hundägarna. En attitydförändring.
Ovanstående offentlighetsprincip har väl också påverkat vår process en aning om vad vi egentligen vill med vår(a) hund(ar)? Med Gollum känns allt redan klart och avslutat, han ska bara, ur sitt perspektiv, få ha det bra. Endast njuta av livet utan vare sig tävling eller liknande motprestationer.
Jag hade mycket lösa planer på att ställa ut G-man i veteranklassen World Dog Show år 2015. I en suddig framtidssyn såg jag en skröplig och gammal brittisk dam som domare som föll pladask för G:s fina huvud, storlek och bortsåg från hans avsaknade bakbensvinklar m.m. och utsåg honom segrare i klassen/rasen/gruppen (veteran naturligtvis). Och i finalringen så,… kom jag tillbaka till verkligheten [läs: nyktrade till]. ;-) Allt är skrivit med självdistans och självironi!
Jag tror inte att G blir mer motiverad för utställningar som pensionär och kosta på oss en resa till Italien känns lite överarbetat, om man säger så.
Hotellrum, pass, pengar och en ryggsäck är inte G-mans favoritsaker i livet...
Med Nixie lär det bli betydligt enklare att motivera till aktiviteter.
Hon är i första hand ett "avels- och linjeval" av K. Ambitionen är att hon även ska bli vår katalysator till jakt (apportering för retriever). Då vi bägge har begränsad erfarenhet av tävlingsjakt så lägger vi nog ribban lågt avseende priser och klasser. Till och börja med får vi se hur lämpliga vi är som förare.
En nybadad Nixie som precis apporterat dummies i Baggefjärden.
Nixie är inte avlad eller köpt med fokus på exteriören. Om hon utvecklas som vi hoppas är tanken/målsättningen att hon ska ta en placering i jaktklassen World Dog Show år 2014 i Helsingfors. Högre målsättning blir nog inte realistiskt. Däremot borde vi kunna se till att hon på längre sikt blir svensk viltspårschampion. Först apport med nosen i luften och därefter spår med nosen i backen...
Det bör understrykas att titlar och troféer i sig inte är det primära utan mer ”kvittot” på egenskapen/aktiviteten har fullföljts på bästa sätt.
Apropå World Dog Show år 2015 i Milano. Det skulle smaka mumma och få ställa ut en särskild italienskbördig ras på deras hemmaplan. En treårig hane som visas för Antonio Di Lorenzo (ett troligt domarval - rasspecialist), som sagt vi får se vad som händer och om det ges möjlighet att komplettera flocken under 2012/2013? http://wds2015.com/index.php